Nekromanti Idé för karaktärskapande

Kropotkin

Warrior
Joined
25 Mar 2006
Messages
234
Location
Hisingen
För ett tid sedan kom jag på en (enligt mig själv) intressant idé att förbättra karaktärskapande.

Låt oss säga att ni skapar era karaktärer någorlunda efter regelboken. Ett av de viktigaste slagen är yrkets framgångsslag. En misslyckad karaktär får påtagligt mindre erfarenhet på såväl yrkesfärdigheter som valfria färdigheter.

OK att rollspel sällan är politiskt korrekt i det avseende att alla är jämnbördiga, men är inte detta lite okonstruktivt? Spelaren med en misslyckad karaktär måste spendera det flesta av sina erfarenhetspoäng på det som anses viktigt för att överhuvudtaget ha en chans ute i den hårda rollspelsvärlden, med lite över till mindre viktiga färdigheter. Spelaren kanske skapar en intressant karaktär i vilket fall, men den genomtänkta karaktären avspeglas inte i siffervärderna som bilden av en medioker yrkesman med endast grundchans i många övriga färdigheter.

Är det inte i stället bättre att försöka sätta sig in varför rollpersonen är så pass misslyckad och låta detta avspeglas i färdighetsvärderna?

För detta har jag två olika förslag utifrån samma bakomliggande tanke. Det första förslaget är att låta spelaren få [(poäng för lyckad karriär)-(poäng för misslyckad karriär)] poäng att lägga på färdigheter som spelaren och spelledaren kommer överens om är rollpersonens intressen. I det typiska fallet skulle detta vara färdigheter som dans, spel och dobbel, berättarkonst, förföra, matlagning, supa och andra färdigheter som kan betecknas som nöjesfärdigheter. Rollpersonen är helt enkelt missyckad i sitt yrke delvis för att denna spenderat sin tid åt vin, kvinnor och sång istället för hårt arbete.

Det behöver förstås inte nödvändigtvis vara nöjesfärdigheter om spelaren har ett annat förslag. Kanske den misslyckade riddaren ägnat en massa tid i sin ungdom åt jakt istället för vapenträning och lektioner i etikett, diplomati och heraldik.

Ett alternativt sätt att lösa detta är inventera kolumnen för valfria färdigheter. Det vill säga, misslyckade karaktärer får fler valfria poäng. Detta skulle i stort sätt göra karaktärer jämbördiga även om den misslyckade karaktärer skulle ha lite mer spretiga kunskaper.

Min tanke är att ett misslyckat yrkesslag inte skall ses som en katastrof för spelaren, utan som en möjlighet till karaktärsfördjupning och utveckling. Samma princip skulle jämföra med den normalgoda karaktären som skulle få lite tröstpoäng.
 

Dartagnan

Veteran
Joined
15 Aug 2003
Messages
156
Location
Stockholmstrakten
Personligem så har vi aldrig haft en endaste misslyckad rollperson, endast framgångsrika eftersom jag vill att rollpersonerna ska vara jämnbra.

Precis som du säger så spenderar en person sina timmar på något så i slutändan borde de allra flesta i slutändan spenderat ungefär lika mycket tid på att lära sig saker. Självklart kan det vara lite skillnader. En person som studerar borde lära sig mer än den som arbetar med rutin sysslor. Men som nyskapad rollperson är man ofta i den åldern då man lär sig som mest och således ganska lika i grund och botten.

I mitt eget system köper spelarna allt med timmar (Grundegenskaper och färdigheter) Grunden för grundegenskaperna är bakgrundspoäng, men man kan höja grundegenskaperna med erfarenhetstimmar. I detta system får alla sitt yrkes färdighetspoäng * 10, det vill säga ungefär 1000 timmar på yrkesfärdigheter och 600 till valfritt. Vidare så är åldern 25 normen för detta och varje person får 50 - 100 poäng extra för varje år äldre än 25 och 50 -100 mindre för varje år yngre än 25.

När rollpersonerna väl börjar äventyra så kommer rollpersonernas läraktighet in i bilden. Denna läraktighet gör att det kommer att bli lite spridning på rollpersonerna efterhand eftersom vissa lär sig lite bättre än andra.

Så efter denna korta utläggning så anser jag att rollpersonerna ska vara jämna poängmässigt under förutsättning att de är jämngamla och att spelaren själv får välja vart poängen spenderas.

Jag är med andra ord emot när man slår fram huruvida en rollperson är framgångsrik eller ej. Detta ska avgöras genom att spelaren skapar en intressant karaktär eller som i mitt eget fall där jag skapar rollpersonerna efter spelarnas önskemål.

//D
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Jag är med andra ord emot när man slår fram huruvida en rollperson är framgångsrik eller ej. Detta ska avgöras genom att spelaren skapar en intressant karaktär eller som i mitt eget fall där jag skapar rollpersonerna efter spelarnas önskemål.
Helt rätt. Skillnaden mellan en framgångsrik och en misslyckad karriär är så pass stora att en misslyckad person i en grupp mest blir dödvikt i förhållande till de framgångsrika, om denne inte spenderar alla sina enheter på bara ett par enstaka "användningsfärdigheter". Jag bestämde mig ganska raskt när jag tog över som spelledare i min grupp att alla karaktärer skulle vara misslyckade/normala/framgångsrika helt beroende på vad vi skulle köra, och inte på några slumpmässiga tärningsslag.
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Vi kör också på den linjen, dvs att man bestämmer hur väl spelarna lyckats. Om en spelare sedan vill spela en dålig yrkesman får han ju sätta poängen så det passar in, det är ju hursomhelst bäst att folk får välja sådant själva. Ingen tvingar ju någon att använda alla sina poäng heller. :gremwink:
 

Ceram

Hero
Joined
2 Aug 2003
Messages
883
Location
Göteborg
framgångsrikheten

Jag använder inte framgångsslag nu för tiden. Så länge rollpersonerna väljer ett yrke vilkas framgångsslagsegenskaper är sådant de har någorlunda högt i låter jag dem få fullt antal enheter utan att slå. Eftersom mina spelare tenderar att skapa bra rollpersoner (vi har på senare tid kontrollerat så att vi ska hamna på hjältenivå) har det ännu inte hänt att någon velat ha ett yrke vilkets grundförutsättningar de helt saknar.

Det har hänt att någon trotts detta valt att vara måttligt intresserad av delar av sitt yrke och till stor del struntat i vissa färdigheter så möjligheten att vara en dålig yrkesman finns fortfarande.
 

Duddmannen

Hero
Joined
4 Dec 2001
Messages
1,473
Location
Södertälje
Karriär

Jag kommer att köra ett system med poäng istället. Där köper man sig sin rollpersons karriär och kan bestämma om den är Misslyckad (0 poäng), Normal (10 poäng) eller Framgångsrik (20 poäng). Jag har vidare lagt till så att alla yrken ger Rykte och Kontakter utöver vanliga bonusar, med högre nivåer i båda ju mer framgångsrik man varit. Dessutom beskriver jag de tre nivåerna mer i detalj yrke för yrke. Detta för att ge spelaren lite tips och idéer till hur man ska förklara exempelvis en Misslyckad karriär som Krigarmagiker.


Hela mitt poängbaserade system till rollpersonsskapande i Eon är under utveckling, mer rapporter kommer...
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Själv klurar jag på att göra följande regelförändring: Låt det första slaget vara lätt, det andra normal och det tredje svårt. Pss får man större skillnad, dvs. fler som inte blir framgångsrika, vilket enligt mitt förmenande främjar rollspelandet och gör skillnaden mellan rps större...
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Pss får man större skillnad, dvs. fler som inte blir framgångsrika, vilket enligt mitt förmenande främjar rollspelandet och gör skillnaden mellan rps större...
Men varför skulle man vilja göra skillnaden större? Det är väl bättre om alla ligger på ungefär samma nivå? Eller? :gremconfused:
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Men varför skulle man vilja göra skillnaden större? Det är väl bättre om alla ligger på ungefär samma nivå? Eller?
Varför?

Är det inte bättre att varje person spelar en karaktär som under skapandet får tillräckligt mycket "speciellhet" för att blir intressant?

Vad är "speciellhet"? Det kan vara lyten, förmågor, brahet eller dålighet... Eller en kool kniv.

Varför måste alla vara lika? Är det överhuvudtaget en rimlig tanke? Är alla lika i vår värld? Nej, men vi kan umgås fint ändå och vara med i samma "äventyr" ändå... :gremwink:
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Personligen tycker jag personlighet, ursprung, sociala status, livsmål etc är bättre saker att skilja rollpersonerna åt än hur mycket ackumulerad kunskap de har (oavsett vilka områden de kan något om). Hur många poäng man får att köpa färdigheter för avgör ju inte alls direkt hur "bra" man är. Vill man spela en sämre rollperson är det ju bara att sätta poäng på mer "oanvändbara" färdigheter eller medvetet ta färre poäng.

Att ge vissa spelare färre poäng gör bara att de får mindre resurser att skapa en intressant och varierad kunskapsgrund än andra, något som säkerligen endast åstadkommer att de blir mer stereotypa då de måste spendera en större del av sina poäng för att kunna passera som det yrke de valt.

Jag gillar inte när någon tvingas kompromissa med sin karaktärsidé bara för att man har lite otur med tärningar när man skapar sin karaktär.

Det jag skriver nu är ju självklart ingen allmän regel, bara mitt sätt att se det på.
 

Rickard

Urverk speldesign
Joined
15 Oct 2000
Messages
18,318
Location
Helsingborg
Är det inte bättre att välja tre egenskaper som är viktiga varje yrke och sedan, när man valt yrke, räknar samman de gällande egenskapsvärderna och ta en multipel (exempelvis tre)? Antalet fria poäng kan alltid vara fasta, för vad spelar det för roll om de skiftar?

Det gör att om man slår högt på tre grundegenskaper så är det en fördel att välja det yrke som har de tre grundegenskaperna.

/Han som antar att lösningen kan vara olika bra, beroende på vad man har för framslagningssystem
 

Kropotkin

Warrior
Joined
25 Mar 2006
Messages
234
Location
Hisingen
Att ge vissa spelare färre poäng gör bara att de får mindre resurser att skapa en intressant och varierad kunskapsgrund än andra, något som säkerligen endast åstadkommer att de blir mer stereotypa då de måste spendera en större del av sina poäng för att kunna passera som det yrke de valt.
Min tanke var just att otur med tärningsslag skulle vara en möjlighet till att skapa en intressantare karaktär, istället för att -som du uttrycker det- leda till stereotyper.

Som synes är det få som använder denna regel på grund av att resultatet kan bli så förödande.

Sen beror det förstås delvis på hur man har som vana att skapa karaktärer. Personligen tycker jag en viss grad av slump i skapelseprocessen främjar intressanta karaktärer. Just för att undvika stereotyper. Även om vi exempelvis ofta slår om bakgrundsslag som inte passar, slår vi dem i vilket fall då detta kan ge infallsvinklar som man inte tänkt på om man suttit sig ner och valt dem.
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Sen beror det förstås delvis på hur man har som vana att skapa karaktärer. Personligen tycker jag en viss grad av slump i skapelseprocessen främjar intressanta karaktärer. Just för att undvika stereotyper. Även om vi exempelvis ofta slår om bakgrundsslag som inte passar, slår vi dem i vilket fall då detta kan ge infallsvinklar som man inte tänkt på om man suttit sig ner och valt dem.
Ja, jag tycker också att ett mått av kontrollerad slump kan vara roligt men gillar det inte i mängden grundpoäng man får till sina färdigheter osv. Bakgrundsslagen är roliga men vi kör också med att man slår om ifall man inte tycker det passar då det återigen känns fel om en karaktärsidé ska förstöras av lite otur med tärningarna. Att iaf slå dem ger ju nya och kanske oväntade infallsvinklar som du säger, dock kan jag inte se någon sådan fördel med att få mindre poäng till färdigheter.
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
De saker du beskriver är helt självklart viktiga.

Däremot: Vad är en "mindre användbar färdighet"??? Alla färdigheter är såklart användbara. Man kan i vilket fall också applicera samma resonemang på karaktärsdrag - välj "mer användbara" karaktärsdrag så optimerar du din karaktär!

Blir verkligen spelarens möjligheter begränsade av färre poäng eller blir antalet poäng helt enkelt en guide för spelaren i dennes skapande? Personligen tycker jag helt klart att det kan vara intressant att utgå från väldigt lite och göra något bra av det.
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Vad är en "mindre användbar färdighet"??? Alla färdigheter är såklart användbara.
Ja, men inte för genomsnittäventyraren... metallurgi och bokhållning, någon? Gobelängvävare eller valfri annan obskyr hantverksfärdighet? (filosofi kan ju, som vi fick veta i en tidigare tråd, göras till en ganska användbar färdighet) Du kan säkert leva på färdigheterna, men majoritet av alla spelare springer nog hellre runt och "äventyrar" (i ordets bredaste bemärkelse) är sitter hemma och knypplar skor...


Personligen tycker jag helt klart att det kan vara intressant att utgå från väldigt lite och göra något bra av det.
Vilket antingen betyder en überspecialiserad eller allmänt "sämre" karaktär än resten av gruppen. Jag är säker på att fungerar och till och med kan göras bra, men de flesta människor finner det inte så roligt att vara allmänt oanvändbara på i stort sett allt.
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Däremot: Vad är en "mindre användbar färdighet"??? Alla färdigheter är såklart användbara. Man kan i vilket fall också applicera samma resonemang på karaktärsdrag - välj "mer användbara" karaktärsdrag så optimerar du din karaktär!
En mindre användbar färdighet är en sådan som i kampanjen troligen aldrig kommer användas till något annat än att bidra med mer personlighet. Dvs en färdighet man kanske aldrig kommer att slå för men ändå innebär en kunskap man vill att ens rollperson ska ha och kunna prata om. Vilka färdigheter som faller in under den kategorin är ju helt beroende på vilken typ av kampanj man kör.

Blir verkligen spelarens möjligheter begränsade av färre poäng eller blir antalet poäng helt enkelt en guide för spelaren i dennes skapande? Personligen tycker jag helt klart att det kan vara intressant att utgå från väldigt lite och göra något bra av det.
Jag säger inte emot att det går att göra något roligt av det, det jag emotsätter mig är att eventuellt tvingas till det valet pga otur med tärningar.

Jag kan mycket väl tänka mig att spela en t.o.m. allmänt värdelös person men jag vill ha den idén från början och forma mina idéer kring det. Jag börjar aldrig med vad som är regelmässigt bra och bestämmer en personlighet kring det, jag börjar med det som är roligt (som personlighet, livssituation osv) och formar det regeltekniska för att passa karaktären.
 

Hartland

Warrior
Joined
8 May 2003
Messages
384
Location
Umeå
Ja, men inte för genomsnittäventyraren... metallurgi och bokhållning, någon? Gobelängvävare eller valfri annan obskyr hantverksfärdighet? (filosofi kan ju, som vi fick veta i en tidigare tråd, göras till en ganska användbar färdighet) Du kan säkert leva på färdigheterna, men majoritet av alla spelare springer nog hellre runt och "äventyrar" (i ordets bredaste bemärkelse) är sitter hemma och knypplar skor...
Kan det inte vara ett äventyr att den stakars fattiga sko knypplaren håller på att förlora hem och hus. För att klara sig måste han slå sig ihop med en gobeläng vävare och en smed för att utföra den största bedrägeriet i manna minne (kreativ bokhållning :gremwink: )?

Allt är relativt till vad man har valt att spela.

Vilket antingen betyder en überspecialiserad eller allmänt "sämre" karaktär än resten av gruppen. Jag är säker på att fungerar och till och med kan göras bra, men de flesta människor finner det inte så roligt att vara allmänt oanvändbara på i stort sett allt.
Men hur roligt är det att vara allmänt användbar till i stort sett allt? Jag menar om alla kan allt... vad är då poängen? Oftast skiljer sig karaktärer åt, antingen genom fritidsintressen eller genom vad de faktiskt gör. Jag menar vad hände med gruppdynamiken som alltid sa att man måste ha en magiker en tjyv och en krigare i en spel grupp just för att klara alla special fall som var och en av de skulle kunna klara av just på grund deras specialisering. Om riddaren går runt och dyrkar lås och gatubarnet/ficktjyven kastar magier och magikern går runt i plåtrustning och svingar tvåhands vapen då känns det som om man har missat poängen.
Användbar, javisst. Ingen vill bli lämnad utanför. Men måste alla kunna allt? Kan man inte låta en spelgrupp ha überspecialiserade gubbar? Kan inte det vara en utmaning i sig?


Själv så har vi oftast fungerat baklänges. Dvs vi väljer ett yrke, något man vill spela och skräddarsyr sedan resten av karaktären för att uppfylla den mall vi får utifrån yrket. Och genom år av framgångsrika karriärer så har jag börjat tycka att det är lite mycket.
Om vi skulle börja spela på nytt nu skulle jag definitivt försöka övertala folk att en lyckad karriär är bättre. Vid framgångsrik karriär så blir det för ofta: "15 i det, 15 i det... 15 i den dära... hur mycket har jag kvar? Aha, 15 där 15 där 15 där... " och då förlorar värdet lite av sin betydelse då karaktären får en brädd som inte egentligen var tänkt. Hur många gör soldater, blir framgångsrika och sedan gör en sergeant och inte bara en soldat? Hur många av dessa karaktärer är bättre på taktik och strategi än många härförare? Relativt sett så klart.
Det är lätt att glömma att lyckad karriär ska vara normen och att även normal svåra slag ska vara svåra.

Det är hur jag tänker i alla fall.

/Hartland - reagerade mest emot att specialiserade karaktärer ska vara allmänt sämre, en fel läsning jag vet, jag vill bara skilja på det än mer.
 

Regmolar

Swashbuckler
Joined
30 Mar 2006
Messages
2,062
Kan det inte vara ett äventyr att den stakars fattiga sko knypplaren håller på att förlora hem och hus. För att klara sig måste han slå sig ihop med en gobeläng vävare och en smed för att utföra den största bedrägeriet i manna minne (kreativ bokhållning )?
För det första tillhör knappast "skoknypplare" gruppen genomsnittsäventyrare, och för det andra har de under äventyrets gång fortfarande knappast så stor användning för sina hantverksfärdigheter.

Men hur roligt är det att vara allmänt användbar till i stort sett allt? Jag menar om alla kan allt... vad är då poängen? Oftast skiljer sig karaktärer åt, antingen genom fritidsintressen eller genom vad de faktiskt gör. Jag menar vad hände med gruppdynamiken som alltid sa att man måste ha en magiker en tjyv och en krigare i en spel grupp just för att klara alla special fall som var och en av de skulle kunna klara av just på grund deras specialisering. Om riddaren går runt och dyrkar lås och gatubarnet/ficktjyven kastar magier och magikern går runt i plåtrustning och svingar tvåhands vapen då känns det som om man har missat poängen.
Användbar, javisst. Ingen vill bli lämnad utanför. Men måste alla kunna allt? Kan man inte låta en spelgrupp ha überspecialiserade gubbar? Kan inte det vara en utmaning i sig?


Själv så har vi oftast fungerat baklänges. Dvs vi väljer ett yrke, något man vill spela och skräddarsyr sedan resten av karaktären för att uppfylla den mall vi får utifrån yrket. Och genom år av framgångsrika karriärer så har jag börjat tycka att det är lite mycket.
Om vi skulle börja spela på nytt nu skulle jag definitivt försöka övertala folk att en lyckad karriär är bättre. Vid framgångsrik karriär så blir det för ofta: "15 i det, 15 i det... 15 i den dära... hur mycket har jag kvar? Aha, 15 där 15 där 15 där... " och då förlorar värdet lite av sin betydelse då karaktären får en brädd som inte egentligen var tänkt. Hur många gör soldater, blir framgångsrika och sedan gör en sergeant och inte bara en soldat? Hur många av dessa karaktärer är bättre på taktik och strategi än många härförare? Relativt sett så klart.
Det är lätt att glömma att lyckad karriär ska vara normen och att även normal svåra slag ska vara svåra.
Nu var det ju så att jag inte hävdade att alla automatiskt skulle vara framgångsrika, utan att alla skulle ligga på samma nivå. Det jag sade om überspecialisering gällde en grupp med typ tre framgångsrika och en misslyckad karaktär. Det harjag varit med om, och även om det var en trevlig utmaning var inte inte riktigt lika roligt att var sämst på exakt allt (inklusive mina "specialfärdigheter") och inte kunna lägga något på saker man, för rollspelandets skull, borde ha värden i utan att hamna på typ 8 i mina "användbara" färdigheter, medan de andra satt med 15 i allt.

Som du själv lyckligtvis (slipper jag bli sur :gremwink:) påpekade; en felläsning (eller snarare övertolkning), men jag antar att du fick fram vad du ville säga i alla fall (även om jag själv så här i efterhand tycker att Charovans svar bättre framförde mina åsikter).
 

dream

Hero
Joined
18 May 2000
Messages
1,030
Location
Portsmouth, England
Generellt sett är väl färdigheter mer eller mindre användbara beroende på omständigheterna. Jag tycker inte att man kan säga att vissa är bättre än andra.

Att bli tvingad till att spela på ett visst sätt är ofta en mycket bra sak! Som spelare har man lätt att fastna i ett visst mönster - jag har en kompis som alltid spelar jägare för att ta ett snabbt exempel. För rollspelandet kan det vara mycket vettigt att styras in på ett annat spår - när jag en gång delade ut en färdig riddare till ovan nämnde spelare blev det hur hur bra som helst!

Jag vänder mig generellt mot det några av er uttryckt här - att hur "användbar" man är beror på antalet färdighetspoäng. Enligt min erfarenhet är man bara så användbar som man gör sig! Dessutom är verkligen inte antalet lyckade färdighetsslag lika med hur kul man haft! Roligt får man oftast genom karkatärsspel och roliga händelser. Det är såklart roligt att lyckas också, men så mycket roligare blir det ju om man har låga odds att göra det...

Fråga förresten Krille om den karaktär han spelade igenom Svavelvinter med!
 

Evil Peter

Hero
Joined
23 May 2000
Messages
1,008
Location
Västerås och Fagersta
Generellt sett är väl färdigheter mer eller mindre användbara beroende på omständigheterna. Jag tycker inte att man kan säga att vissa är bättre än andra.
Säg att man spelar en typisk dungeoncrawling-kampanj där man köttar monster i gamla ruiner för att hitta skatter. Vilken av följande färdigheter är viktigast, stridskonst eller gobelängvävning? Jag skulle säga att stridskonst är helt överlägset mycket mer användbart och därför kommer "alla" att välja något sådant först för den kampanjen.

Ett annat exempel kan vara en hovkampanj där man intrigerar och smider ränker. Där skulle jag t ex säga att etikett är mycket viktigare än knopar.

Både kampanjer, yrken och andra saker kan "tvinga" en att köpa acceptabla värden i vissa färdigheter för att det ska fungera. Få färdighetspoäng kan då göra vissa karaktärer mer endimensionella rent regeltekniskt sett.

tt bli tvingad till att spela på ett visst sätt är ofta en mycket bra sak! Som spelare har man lätt att fastna i ett visst mönster - jag har en kompis som alltid spelar jägare för att ta ett snabbt exempel. För rollspelandet kan det vara mycket vettigt att styras in på ett annat spår - när jag en gång delade ut en färdig riddare till ovan nämnde spelare blev det hur hur bra som helst!
Min tes är ju att tvång hämmar fantasin men i ditt exempel fanns det ju redan brist på fantasi. Det du gjorde är ju dock en helt annan typ av tvång. Du skapade ett tvång för att förbättra situationen efter du tänkt igenom det. Det är inte i närheten av samma sak som tvång pga otur med tärningarna.

Jag undrar också om du tror att det blivit hur bra som helst om du bara valt att ta bort 30% av hans färdighetspoäng när han gjorde sin karaktär. Efter att han kommit på hur den ska vara naturligtvis.

Jag vänder mig generellt mot det några av er uttryckt här - att hur "användbar" man är beror på antalet färdighetspoäng. Enligt min erfarenhet är man bara så användbar som man gör sig! Dessutom är verkligen inte antalet lyckade färdighetsslag lika med hur kul man haft! Roligt får man oftast genom karkatärsspel och roliga händelser. Det är såklart roligt att lyckas också, men så mycket roligare blir det ju om man har låga odds att göra det...
Ingen har sagt att man måste vara användbar. Jag törs dock påstå att den generelle rollspelaren vill vara någorlunda användbar i kampanjen han spelar och därför kommer de fenomen kring färdigheter vi pratat om kunna uppstå.

Jag har aldrig sagt att en duktig rollperson är en rolig rollperson. Jag har själv valt att spela ganska dåliga rollpersoner vid några tillfällen och det var kul eftersom jag fick välja att vara sämre än andra. Om jag istället tänkt ut en intressant och djup karaktär vars yrke och situation kräver att han iaf är normalbegåvad i vad han gör tycker jag det är tråkigt om jag inte får spela den karaktären pga otur med tärningar. Här är också själva kärnan i vad jag menar, otur med tärningar kan förhindra vissa intressanta karaktärer. Därför låter jag spelare vara på samma nivåer om de vill, jag låter dem slå om bakgrundsslag om de inte passar samt att de även i vissa fall (händer rätt sällan att någon ens frågar) kan få välja vissa saker från tabellerna istället för att slå om det behövs, t ex en adelstitel eller ett hus.

Tänk också på att en rollperson kan vara "dålig" även om han är t.o.m. en mycket duktig yrkesman rent färdighetsmässigt. För spelglädje tycker jag genomtänkta dåliga personlighetsdrag och sådant är mycket roligare än att någon är kass och misslyckas med färdigheter. Alla jag spelar med är nog överens om att nackdelar är det som bäst skapar en levande karaktär.

Kort sagt tycker jag inte slumpen i Eons karaktärsskaparsystem är alls lika bra på att skapa intressanta personligheter som de jag spelar med, det klarar bara av att ge små extra detaljer. Därför vill jag ge spelarna mer frihet.

En annan notis om att vara användbar är ju att andra rollpersoner ska ju vilja ha med en "överallt". I Svavelvinter, för att ta ett gementsamt exempel, är det logiskt att rollpersoner som är kunniga i strid och överlevnad skulle tvinga vissa andra att stanna kvar i byn då de inte kan bidra med något utan bara skulle vara ivägen på vissa saker man tar sig för. Dock är det väl vanligt med krystade anledningar till varför sådana följer med ändå. Detta har ju inte mycket med orginaldiskussionen att göra egentligen, det var bara något jag kom att tänka på när ordet "användbar" diskuterades.
 
Top