Efter den goda responsen på mina funderingar kring PSI-krafter tänkte jag se vad ni tycker om min tankar om hur rymdfärder ska fungera i samma värld:
Rymdfarten har nått en nivå där det är möjligt att färdas från ett stjärnsystem till ett annan på en eller ett par dagar. Precis som i vår värld har man inte hittat något sätt att färdas genom rummet med en hastighet högre än ljusets. Lösningen är i stället att man förändrar själva rummet så att rummet framför farkosten komprimeras och rummet bakom skeppet expanderas. Det gör att det oförändrade rummet kring skeppet sugs framåt på samma sätt som skillnaden i lufttryck ovanför och nedanför en flygplansvinge gör att planet sugs uppåt.
Denna typ av drivsystem kallas för en PSD-generator. PSD-generatorer förändrar rummet framför och bakom sig så att rummet närmast den farkost de driver sugs framåt.
När PSD-generatorn har förändrat rummet förflyttas denna förändring tillsammans med farkosten. Detta innebär att farkosten förflyttar sig utan tillförande av ytterligare energi, på samma sätt som ett föremål som färdas genom rummet utan att utsättas för någon yttre kraft kommer att färdas med konstant hastighet.
PSD-generatorn måste däremot användas igen för att återställa rummet framför och bakom skeppet till dess normala täthet. Detta måste göras med mycket stor precision eftersom skeppet färdas en mycket lång sträcka på kort tid. En färd på en eller ett par sekunder för mycket kan exempelvis innebära att man måste spendera månader eller till och med år för att ta sig till sin destination eftersom många skepp inte har tillräckligt kraftiga energiceller för att starta PSD-generatorn mer än en gång per uppladdning.
Eftersom farkosten inte förflyttar sig i förhållande till rummet den befinner sig i upplever däremot de som färdas med den ingen rörelse över huvud taget. De känner alltså inte att farkosten accelererar eller retarderar. Omgivningen kan däremot förvridas en hel del på grund av att rummet kring farkosten förändras och observationer från så väl de egna ögonen som från olika typer av sensorer är därför inte helt pålitliga under färden.
Förändringen av rummet kring farkoster som färdas med hjälp av en PSD-generator är mycket instabil och riskerar att kollapsa om det kommer i kontakt med någon form av fast materia. När förändringen kollapsar kommer så väl det som befinner sig innanför som utanför fältet att drabbas av en chockvåg som är kraftig nog att slita sönder mer eller mindre allt i sin väg.
Rymdfarten har nått en nivå där det är möjligt att färdas från ett stjärnsystem till ett annan på en eller ett par dagar. Precis som i vår värld har man inte hittat något sätt att färdas genom rummet med en hastighet högre än ljusets. Lösningen är i stället att man förändrar själva rummet så att rummet framför farkosten komprimeras och rummet bakom skeppet expanderas. Det gör att det oförändrade rummet kring skeppet sugs framåt på samma sätt som skillnaden i lufttryck ovanför och nedanför en flygplansvinge gör att planet sugs uppåt.
Denna typ av drivsystem kallas för en PSD-generator. PSD-generatorer förändrar rummet framför och bakom sig så att rummet närmast den farkost de driver sugs framåt.
När PSD-generatorn har förändrat rummet förflyttas denna förändring tillsammans med farkosten. Detta innebär att farkosten förflyttar sig utan tillförande av ytterligare energi, på samma sätt som ett föremål som färdas genom rummet utan att utsättas för någon yttre kraft kommer att färdas med konstant hastighet.
PSD-generatorn måste däremot användas igen för att återställa rummet framför och bakom skeppet till dess normala täthet. Detta måste göras med mycket stor precision eftersom skeppet färdas en mycket lång sträcka på kort tid. En färd på en eller ett par sekunder för mycket kan exempelvis innebära att man måste spendera månader eller till och med år för att ta sig till sin destination eftersom många skepp inte har tillräckligt kraftiga energiceller för att starta PSD-generatorn mer än en gång per uppladdning.
Eftersom farkosten inte förflyttar sig i förhållande till rummet den befinner sig i upplever däremot de som färdas med den ingen rörelse över huvud taget. De känner alltså inte att farkosten accelererar eller retarderar. Omgivningen kan däremot förvridas en hel del på grund av att rummet kring farkosten förändras och observationer från så väl de egna ögonen som från olika typer av sensorer är därför inte helt pålitliga under färden.
Förändringen av rummet kring farkoster som färdas med hjälp av en PSD-generator är mycket instabil och riskerar att kollapsa om det kommer i kontakt med någon form av fast materia. När förändringen kollapsar kommer så väl det som befinner sig innanför som utanför fältet att drabbas av en chockvåg som är kraftig nog att slita sönder mer eller mindre allt i sin väg.
