RECENSION Idag har jag läst...

[Bifur]

Känns som vi behöver (eller har haft, letade utan framgång) en sådan här tråd. Korta omdömen om spel vi läser.

 

[Bifur]

Jag är halvvägs igenom Ruins of the lost realm till ToR 2nd edition. Riktigt trevlig, fin Tolkien-känsla i det mesta och får Eriador att komma till liv (nåja...). Flera av äventyrsplatserna är väldigt suggestiva och ger bra uppslag som jag blir sugen på att omsätta och väva ihop.

Jag som gillar färdiga äventyr saknar kanske i alla fall en del som lite enklare gick att ta sig an rakt av - en miniplot på tre platser eller så, men jag visste ju redan innan att jag inte skulle få det. Det finns några hot med varsin tidslinje, och även om de passar bra in hade jag gärna sett dem integrera äventyrsplatserna ännu mer redan i sina beskrivningar. (Som exempel finns en svart numenoran som kan dyka upp vid Emyn Beriad men agendan att komma åt palantiren finns inte med i den övergripande redogörelsen för det hotet o.s.v. Ingen stor grej men lite synd i min bok.)

 

[DeBracy]

Jag har kollat igenom Nelly Rapp - rollspelsbok för monster agenter.

Intrycket är gott. Väldigt konkret handhållning i introscenariot - så pass att man kan läsa innantill nästan hela vägen - sedan lite lösare tips om att göra sin egen stad och sina egna medhjälpare osv. om man inte vill luta sig mot böckernas värld helt och hållet.

Kanske blir att testa med några barn på bibblan nån gång framöver.

 

[Beastslayer]

Jag är halvvägs igenom Ruins of the lost realm till ToR 2nd edition. Riktigt trevlig, fin Tolkien-känsla i det mesta och får Eriador att komma till liv (nåja...). Flera av äventyrsplatserna är väldigt suggestiva och ger bra uppslag som jag blir sugen på att omsätta och väva ihop.

Jag som gillar färdiga äventyr saknar kanske i alla fall en del som lite enklare gick att ta sig an rakt av - en miniplot på tre platser eller så, men jag visste ju redan innan att jag inte skulle få det. Det finns några hot med varsin tidslinje, och även om de passar bra in hade jag gärna sett dem integrera äventyrsplatserna ännu mer redan i sina beskrivningar. (Som exempel finns en svart numenoran som kan dyka upp vid Emyn Beriad men agendan att komma åt palantiren finns inte med i den övergripande redogörelsen för det hotet o.s.v. Ingen stor grej men lite synd i min bok.)

Har läst i stort sett hela men i en kaotisk ordning.
Mycket bra stämning och jag har massor av uppslag. Vi skulle kunna starta en tråd där vi hjälps åt med detta?
Hur som en riktigt fin bok, men man behöver knyta ihop säcken själv, även om mycket bara ligger där färdigt att användas, i mitt tycke åtminstone.

 

[Dimfrost]

Jag har nyss läst Maze of the Blue Medusa av Patrick Stuart och Zak Sabbath. Det är en weird megadungeon som är helt horisontell (dvs inga vertikala levels) med 304 rum, en massa fraktioner och extremt mäktiga individer och full av coola idéer. Upplägget har några bra tankar med minikartor på olika uppslag för att markera var man befinner sig och hur rum förhåller sig till varandra. Tyvärr försvinner allt det när den beskrivande texten sällan säger något om hur ett rum ser ut och framför allt inte hur dörrarna fungerar. På kartorna finns symboler som anger om en dörr är öppen, låst, försedd med fälla, hemlig och så vidare, men det är väldigt vanligt att detta sedan aldrig förklaras i texten. Dungeonen lider också av att det mesta man stöter på är oerhört farligt så man vänjer sig snart vid att inte våga interagera med något alls. Fördelen är att de flesta fiender går att resonera med, och det finns ett antal intressanta maktstrukturer mellan fraktioner och maktspelare, men de är inte lätta att avkoda i texten. Boken är bra som inspiration men jag skulle aldrig vilja spelleda den. (Och det gör mig mer imponerad av @Gurgeh som faktiskt gjorde just det för vår grupp vid ett tillfälle, även om vi inte kom så långt innan vi tröttnade.)

 

[luddwig]

Patrick Stuart

Han må vara hyllad inom OSR men jag förstår mig inte på hans grejer. Allt är vagt och konstigt på ett sätt som ibland inspirerar men mest frustrerar.

 

[Dimfrost]

Han må vara hyllad inom OSR men jag förstår mig inte på hans grejer. Allt är vagt och konstigt på ett sätt som ibland inspirerar men mest frustrerar.

Han har bra idéer. Speciellt gillar jag att han har ett sätt att göra fantastik av vetenskap som känns väldigt fräscht, typ radioaktiva monster, fossiler etc, kanske tydligast i Veins of the Earth. Sedan är hans prosa väldigt svårgenomtränglig; jag vet till exempel inte alls hur jag skulle använda flertalet av monstren i just Veins, och Silent Titans skulle jag aldrig kunna spelleda för jag förstår helt enkelt inte hur någonting ser ut. (Skulle älska att spela det, dock.) Han skulle behöva en stenhård redaktör eller samarbetspartner. Tyvärr verkar han gå i helt motsatt riktning, mot att kapa alla band och självpublicera sina grejer. Ändå tycker jag en hel del av det han gör är läsvärt som inspiration enbart.

 

[luddwig]

Han har bra idéer.

Jag håller med. Idéerna är bra. Det är presentationen det faller på för mig.

 

[Dimfrost]

Jag har läst Neverland av Andrew Kolb. Det är en settingbok till 5e om Peter Pans ö, vagt fantasyfierad. Boken är fin, med ett fantastiskt omslag i grönt och guld och en inlaga i trefärgstryck (svart, rött och grönt) och fina stiliserade illustrationer. Ön är beskriven genom en karta med 24 hexrutor, och varje får tabeller över möten och händelser. Det är sagoaktigt och får mig sugen på utforskning. Särskilt gillar jag att vissa händelser bara inträffar vid särskilda tidpunkter. Ön har också många fraktioner och prominenta invånare som interagerar på invecklade sätt. Dessa skildras i ett bestiarium, som är onödigt långt eftersom mycket plats läggs på 5e-statblock. Typografin är också lite halvtafflig. Sedan beskrivs även en alternativ Faerie-aktig miljö, Elphame, men på ett rätt oanvändbart sätt där alltför mycket abstraheras och platserna inte relateras tillräckligt till varandra. Tyvärr går det igen i de dungeons som skildras: de är rätt många, men de bjuder inte på några intressanta utmaningar alls, alltför mycket lämnas till spelledaren (inklusive alla möten och personer), och det märks tydligt att Kolb inte är så erfaren som skribent eller ens rollspelare. Boken avslutas av en större mängd slumptabeller, men de lider också av att vara alldeles för generiska. (Förutom en bra tabell med 100 rykten.) Exempelvis 100 objekt, med saker som "shoe", "boot", "clothespin", eller 100 loot, med "40 gp", "40 gp", "small pouch filled with sand". Det visar på vikten av att tabeller faktiskt är intressanta.

Slutomdöme: hexkartan och dess beskrivning är fin, men lämnar förväntningar som resten av boken inte alls infriar. Det gör mig mest sugen på att göra en riktig Link's Awakening-modul till Heroes of Cerulea.

 

[Bifur]

Under helgerna har jag avverkat kap 1-4 av Fria Ligans Blade Runner, vilket är huvuddelen av spelmekaniken. Några observationer:

• Det är nog det mest konventionella spel jag läst med År noll-motorn (om denna varianten kan kallas det). Med det menar jag att det liksom nöjer sig med att ha en rak resolutionsmekanik - inget väljande av effekter, inga tärningar av olika sort/färg, inga subsystem för specialförmågor. Slå för att lyckas och gå sen vidare. Visst finns två metavalutor (Humanity point och Promotion points) men det känns väldigt nedtonade i sin användning, inget man nyttjar stup i kvarten utan liknar i mycket vanlig erf. Rätt likt att läsa tex CoC.
• Svårt att bedöma hur väl motorn faller ut men det känns, i linje med ovan punkt rimligt att skala ner antalet tärningar. De kan ibland vara ganska påträngande hantering i en andra M0-spel.
• Sen finns så klart flera grepp som går igen från andra spel speciellt från Alien, som signature item och indelning av speltid i skift.
• Personer och fordon rör sig på samma skala i strid. Så är det kanske i alla spelen, har aldrig riktigt tänkt på det förutom i Alien, men det är ett lite konstigt grepp.

I stort gillar jag vad jag läser. Det är nog inte det mest innovativa spelet Ligan gjort men det verkar genomtänkt och balanserat. Sen kommer för min del mycket kommer hänga på att det fortsätter komma ut välgjorda Case Files. Den som kommer med Starter set ser i varje fall väldigt trevlig ut.

 

[Bifur]

Jag har nu läst de två settingkapotlen i Blade runners regelbok. Helt ok text om än inte något speciellt.

• Bäst tyckte jag avsnitten om distrikten funkade. De var gav kortfattad inriktning på vad som ska betonas i respektive geografi.
• Tråkigast var att många av de beskrivande texterna var så pass mycket små tablåer. Lätt suggestiva återgivningar av en kontext i spelvärlden men sällan något som riktigt fungerade som en byggsten till nästa del. Tror jag läste i alla fyra olika hårdkokta meningar om hur vilken våning man bor på avgör var på samhällsstegen man finns - men de sa var och en för sig ungefär samma sak utan att ge fördjupning bortom det. Jag har egentligen inget emot det sättet att skriva på, det kan vara effektivt och lämna mycket utrymme för gruppen tolkningar, men då finns det all anledning av vara mer kortfattad.

Sammantaget två lite tråkigare kapitel. Det tar inte bort min pepp men jag kommer nog inte lägga så mycket vikt vid vad som står i dem utöver de konkreta platserna när det väl ska spelas.