Spelade City of Mist.
Karakärerna: all a 4 hade kopplingar via ett barnhem. MIn karaktär var ett spöke. Hon hade varit en journaliststuderande, och någon hade fått för sig att hon fått tag i info hon inte skulle ha... Sedan hade vi en DJ som var en inkarnation av gudinnan Bast, vi hade en student som var en helande ängel, med svärd och allt, samt den sita var en kringvandrande fattig, men hardboiled Fairy Godmother.
Vi undersökte en del ritualliknande mord som hade skett på en goda personer. Fanns indicier på att ett gäng låg bakom. Vi sökte upp dem, och frågade ut dem. Kunde konstatera att de troligtvis inte låg bakom, utan någon försökte sätta dit dem. Mord var inte riktigt deras grej. Även om de var kriminella så var de mer intresserade av sitt territorium, och de var fullt upptaga med att bråka med en kyrka vars magiska barriärer höll den bestliknande "gud" som gänget dyrkade borta. De misstänkte att en nunna i kyrkan låg bakom morden.
Så vi begav oss till kyrkan, och pratade där med nunnan, och hon visade sig vara en Krigsängel, och det var hon som hade begått dåden för att få kraft att hålla borta "bestguden". Vi guilt-trippade henne så hon bröt ihop och erkände och sa att hon inte hade sett något annat sätt.
Fortsättning följer nästa åt troligtvis.
Rent spontant tyckte jag att systemet hade en del skumma saker i sig som jag uppfatatde var för att få drama mellan karaktärerna i form av kopplingarna mellan dem, och att det egentligen inte passade in i spelet. Mer som att det var med där bara pga andra PbtA-spel haft det. Hade samma invändning mot Urban Shadows 2e (quickstart). Notera att jag inte har något emot drama mellan karaktärerna ifall det är det som spelet går ur ut på. Karaktärsskapandet tog också lite väl lång tid, trots att karaktärerna inte var komplexa i sig, och då hoppade vi ändå över en del punkter, som troligtvis inte skulle komma i spel ändå. Jag tyckte också att det kändes som om båda spelen var gjorda för väldigt korta kampanjer.
)