Nekromanti Ideologier bland rollspelare

[Basenanji]

Hallå.

Hörrni, jag har läst en helt fantastisk tråd på Drakar och Demoner-forumet som faktiskt säger en hel del om oss rollspelare. Här är hela tråden.

Det man diskuterar där (DISS-kuterar) handlar mer eller mindre om varför/varför inte DoD '91 är ett bra system.
Men egentligen tror jag inte att man pratar om detaljerna, eller rättare sagt- många outtalade föreställningar och förväntningar grumlar till diskussionen.

Bla ger sig Krille in i debatten och gnäller ner reglerna, typ. Snabbt som attan är någon där och försvarar DoD:s system. Argumenten i sig anser jag är ointressanta, de är ju riktiga för var och en. Det intressanta är varför man resonerar olika!

Alltså, varför tycker du som du tycker?
Varför gillar du ett rollspel men inte ett annat?

Nu ska ni inte svara i stil med:
" Jo, för i ZURPS d12 är det sååå realistiska fordonsregler!! "
alternativt:
" Jo, för i DoD är det en så skön men galen blandning av allt möjligt (Ereb)!! "

...utan fundera lite först!

Sedan ska ni besvara frågan utifrån varför det är så viktigt med tex realistiska fordonsregler!

Ahaaa- Basenanji leker psykolog!! Just det, det är de bakomliggande tankarna jag vill åt.

Jag låter ju som värsta läraren som delar ut läxor, men...sån är jag. Dessutom ÄR jag lärare...
Det finns så många smarta, kunniga, erfarna och trevliga typer på wrnu att jag inte kan låta bli att låta lite uppfodrande...

På'n igen!!
/Basenanji

 

[Krille]

Länk till inlägg

Om du tittar högst upp i inlägget så hittar du inläggets titel. Precis till höger om det finns inläggets nummer i databasen. Det använder du för att skapa en länk med märkningen "inlägg".

Det krångliga sättet att göra det är att knacka in något i den här stilen:

[inlägg=419649]Länk till inlägg 419649[/inlägg]

Varvid resultatet blir så här:

Länk till inlägg 419649

Det enkla sättet är att klicka på "inlägg" i panelen "Instant UBB Code" till höger i svarsformuläret och svara på frågorna. Då genereras automagiskt en länk i stil med nedan:

Automatiskt genererad länk till inlägg 419649

...ja, de ser likadana ut.

 

[Basenanji]

Tack Krille! (NT)

NT=No text

 

[Johan K]

Alltså, varför tycker du som du tycker?
Varför gillar du ett rollspel men inte ett annat?

Varför jag gillar vissa spel & inte andra..
Mycket har nog med vilka minnen man har med vissa spel. T. ex för min del så har jag växt upp med DoD, Mutant & de spelen. Så jag ahr en massa possitiva minen från dem som inte jag har från andra spel. Kan nog inte påstå att jag direkt ogillar de spel som jag har spelat & sepalr. Det är bara det att jag föredrar de som jag har mest possitiva minnen av.

Sedan ska ni besvara frågan utifrån varför det är så viktigt med tex realistiska fordonsregler!

Är det just det viktigaste egentligen ?
För min del så får det vara hur okrångligt eller krångligt det vill. Bara det passar MIG & spelgruppen... För min delså föredrar jag att det står en stabil grunbeskrivning & så att man kan skruva på det efter smak & tycke efterhand som man testar sig fram.

/ Johan K, på väg ner till posten för att hämta Osthem

 

[Vindhand]

Varför gillar du ett rollspel men inte ett annat?

Om du frågar varför man har en viss smak och inte en annan är den frågan för komplex att besvara. Varför gillar vissa dansband och andra synth? Kanske kan man komma fram till en plausibel orsak genom tillräckligt mycket psykoanalys av de två, men det är både osäkert och av tvivelaktig meningsfullhet.

Det man meningsfullt _kan_ jämföra hos spel är mer vilka egenskaper de har. Man kan titta på ett system och fundera ut vilka effekter det kan ha för spelet och sedan fundera på om detta är åtråvärt eller inte. Tittar man på D&Ds hitpointssystem inser man t.ex. ganska raskt att en höglevelperson inte behöver vara rädd när fyra-fem stadsvakter pekar sina armborst mot honom. Om man tycker detta är bra eller inte är däremot en smaksak.

Sedan ska ni besvara frågan utifrån varför det är så viktigt med tex realistiska fordonsregler!

Realistiskt är i.o.f.s. en ruskigt missbrukad term. Ofta handlar det mer om att någon har haft kul i och levt sig in i ZURPS d12 och därför antar att reglerna måste vara realistiska än att de faktiskt är trogna verkligheten. Titta bara på Eon...

 

[Netfeed]

tufft, det visste jag inte [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Gurgeh]

Sedan ska ni besvara frågan utifrån varför det är så viktigt med tex realistiska fordonsregler!

För att reglerna måste ge ett realistiskt resultat för att spelarna ska spela sina rollpersoner på ett trovärdigt sätt. Om världen påstås vara realistisk, men spelarna vet att det är nästan omöjligt att skadas om man till exempel hoppar ut från tionde våningen i ett höghus, då är det stor risk att de gör något så dumt, trots att deras rollpersoner borde veta bättre.

Men det var väl inte det du frågade efter egentligen. Varför man gillar ett spel men inte ett annat beror på alldeles för många faktorer. Man kan till och med gilla delar av ett spel. Jag älskar till exempel världen till Mutant: UA, men tycker att reglerna är ganska kassa. Det hindrar mig däremot inte från att spela det.

Som ofta när någon ställer en flummig fråga, vill jag svara med en motfråga: Vilken sorts svar på din fråga skulle du bli nöjd med?

/tobias

 

[Evil Peter]

Alltså, varför tycker du som du tycker? Varför gillar du ett rollspel men inte ett annat?

Jag kan ju svara på varför jag gillar DoD så mycket då den tråden ligger som grund för denna. Först och främst är det fantasy, något jag gillar mycket och självklart då en förutsättning, men framförallt är det ju alla minnen jag har med spelet som gör att allt känns så levande i den världen. De roligaste äventyren jag spelat har utspelats i Ereb Altor så utöver den världshistoria som finns att läsa har världen en mindre historia av alla äventyr som utspelats och som får många platser att kännas mer verkliga.

Sedan har man genom långt spelande fått en bra koll på vad man gillar och ogillar med världen och allt som vi tycker är fel har ändrats. Däremot kan jag tycka om att det finns vissa logiska brister i ländernas utveckling då kulturkrockarna kan bli riktigt underhållande. Jag tycker också att de flesta länders egna utveckling går att motivera på ett tillräckligt bra sätt för att det inte ska kännas alltför fel. Inga djuplodande förklaringar utan snarare ganska ytliga men det räcker om man klarar av att acceptera att så här är det. Där saker brustit har vi plåstrat ihop det själva.

Reglerna har jag heller inget emot. De är inte de bästa på någon punkt (vad jag kan komma på) men helheten tillsammans med våra husregler har faktiskt skapat ett väl fungerande och trevligt system som håller vad som känns som rätt nivå för spelet. Reglerna är ju i sig heller aldrig det viktigaste så länge de inte hindrar en. Vi har som sagt fått det till en bra nivå och då finns det ingen större anledning att snegla på andra regler för mycket då koncentrationen och vikten bör ligga på rollspelandet.

Kort sagt är det nog alltså den långa tid jag spelat DoD som gör att jag tycker om det så mycket. Förutom all nostalgi har jag och mina medspelare tagit lerklumpen som DoD är och format om den till vad vi vill ha. Inget annat spel, trots att en uppsjö har kommit och i många fall gått, har fått samma möjligheter att omformas så mycket då DoD är det vi spelat överlägset mest. Jag tycker också det är kul att spelet allt började med och man spelade riktiga kobolder med kan erbjuda så bra stunder med bra rollspelande och intressanta intriger. Det gäller ju många rollspel (kanske tom alla) men DoD är för mig det jag har ett eget konkret exempel i.

Vad gäller nya spel är man dock ofta känsligare vad gäller reglerna då man inte har lust att lära sig något nytt som har felaktigheter eller inte fungerar som man vill. Sedan är det bara så enkelt att antingen gillar man genren, stämningen och alla idéer hos spelet eller så gör man det inte. För mig tvivlar jag på att något nytt spel kommer att ta upp någon jättestor tid framöver. Min grupp har åsikten att hålla sig till få spel med samma karaktärer i respektive spel så man får kontinuitet med dem och verkligen börjar känna för dem.

Detta hade jag nog kunnat säga mycket kortare men ni får ursäkta mitt rabblande. Ibland är det skönt att inte tänka i förväg utan bara börja skriva.

 

[Gurgeh]

Analys av DoD-gillande

OBS, det här är inte ett angrepp på vad Mäster Charovan tycker, det är bara en observation!

Ditt inlägg är intressant eftersom du faktiskt inte på en enda punkt berättar varför du gillar Drakar och Demoner, förutom just för att det är fantasy, vilket inte skiljer det från de flesta andra rollspel.

De två anledningar du ger till varför du gillar spelet är egentligen följande:
Du har många roliga minnen av det.
Ni har ändrat reglerna och världen så att de passar er.

Men ni har spelat det så mycket och fått minnena FÖR att ni gillar spelet. Om ni inte gjort det hade ni spelat ett annat spel och haft roliga minnen av det. Och hur mycket av DoD är kvar efter att ni ändrat reglerna och världen?

Inlägget bevisar verkligen att det är svårt att motivera varför man gillar något.

/tobias

 

[Eksem]

"Jag älskar till exempel världen till Mutant: UA, men tycker att reglerna är ganska kassa. Det hindrar mig däremot inte från att spela det."

What now? Det här är en regelrätt trådkapning, men jag är både maskerad och beväpnad så jag skulle vilja se er göra något åt saken.
Men till saken, normalt skulle jag inte reagera på en sådan kommentar, men just Mutant:UA-reglerna är verkligen bland de bättre jag läst på länge. Den näst bästa BRP-klonen någonsin! Därför bara MÅSTE jag be dig motivera det uttalandet, det kliar i min själ!

 

[Gurgeh]

Tråden är kapad, kör till Mjölby! (Re: Mutant)

Men till saken, normalt skulle jag inte reagera på en sådan kommentar, men just Mutant:UA-reglerna är verkligen bland de bättre jag läst på länge. Den näst bästa BRP-klonen någonsin! Därför bara MÅSTE jag be dig motivera det uttalandet, det kliar i min själ!

Okej, få se nu (fritt ur minnet, då jag inte har en regelbok i närheten):
1) En nyskapad rollperson blir alldeles otroligt inkompetent, om man inte medvetet satsar på att maxa en del värden.
2) De flesta grundegenskaperna har nästan ingen påverkan på spelet.
3) Smidighet har å andra sidan FÖR stor påverkan på en persons färdigheter.
4) Man har för många kroppspoäng, alternativt, många vapen gör för lite i skada.
5) Färdigehterna är obalanserade. Det finns för många olika typer av vapenfärdigheter, som borde slås samman till en jättebred färdighet på samma sätt som många av de andra.
6) Sambandet mellan vissa färdigheter (Teknik, Reparera och Naturvetenskap tror jag (har som sagt inte boken här)) är lite oklart. Vilken färdighet är det egentligen man ska använda om man ska laga något? Om man ska laga en robot?

Det här är mest småsaker, som går att ändra, men ändå. Däremot håller jag med dig att det är en bra BRP-klon. Det är bara det att jag inte (längre) tycker att BRP är ett speciellt spännande system.

/tobias

 

[Evil Peter]

Re: Exakt

Jag vet inte varför jag inte påpekade det i mitt inlägg som jag tänkte (skyller på att jag inte ätit på åtta timmar) men min poäng är att när det gäller DoD tycker jag inte om det för att spelet bara är bra i sig utan mycket för vad jag och mina medspelare fört med in i spelet. Det som har gjort DoD med Ereb Altor till ett spel jag verkligen tycker om att spela är att vi format det så som vi vill ha det.

Jag läste mitt inlägg och såg att jag glömt några meningar som skulle bringa klarhet i det luddiga. Jag ändrar det inte i efterhand då det är fusk. Jag skulle iaf ha klargjort tydligare att jag tycker världen är riktigt underhållande med de ändringar vi gjort och världen är ju det viktigaste. Den är öppen nog för att kunna spelas i ett flertal olika stämningar och nivåer. Reglernas uppgift är mest att inte hindra en imo.

Ergo är DoD bra för att det gav oss en bra grund att utföra våra ändringar från men jag kan egentligen inte säga att spelet är bättre än något annat då det lika gärna kan bero på att det fått bättre förutsättningar då vi spelat det längst. Jag kan alltså inte svara på om DoD är bra eller om vi gjort det bra på både ett medvetet och ett omedvetet plan.

 

[Morgoth]

Okej, lite OT då...

Alltså, varför tycker du som du tycker?
Varför gillar du ett rollspel men inte ett annat?

*tänker efter*

För det första tror jag att en ganska typisk grej är att huruvida eller inte man fastnar för ett rollspel har ganska mycket med första intrycket (första spelmötet/första rollpersonen/första spelledaren/whatever) att göra, och inte med själva spelprodukten i sig. Löjligt lite med själva spelprodukten, faktiskt. Precis som JohanKa är inne på är det helt naturligt att falla för saker man har bra minnen av. Det är där själva "gilla"-biten kommer in. Bra intryck, bra minnen, bra kickar. Det är underlag för ett fortsatt spelande av ett rollspel, oavsett produktens kvalitet.

Heh. Inte konstigt att det finns så barnsligt många CoC vs. Vampire-debatter.

*tänker efter igen*

För det andra tror jag att man väljer att definera vad det är man gillar med ett rollspel man har fastnat för. Istället för att förskaffa ett rollspel som passar ens smak perfekt (tämligen svårt), väljer man att anpassa sin smak efter sitt favoritrollspel. Smak och åsikter är trots allt väldigt flyktiga begrepp, de har mer med hur man presenterar sina känslor för omvärlden att göra än vad man egentligen känner. Så länge man tycker om ett artonhundratalssagokortrollspel så är det väl okej att presentera artonhundratalssagokortrollspel som sin favoritrollspelsgenre?

Vi blir påverkade av allting i vår vardag, och oftare än inte har vi svårt att veta hur vi ska reagera till denna påverkan. Det vanligaste blir väl helt enkelt en segregering av presentabla åsikter och faktiska känslor. Att översätta sina känslor till läsbart språk är en svår uppgift, och alltså väljer vi oftast att bara fixa till en snygg fernissa åt våra ideal. Anledningen att jag vägrar ta ställning i frågor som "Är du med Bush eller Bin Ladin" är just eftersom att jag på insidan sympatiserar hårt med båda sidorna, men att jag på utsidan skulle bli stämplad som antingen imperialistlakej eller terrorist om jag faktiskt yttrade mig i frågan. När man väl har valt en sida så märker man att man helt enkelt inte känner efter reflexivt varje gång amerikanskt flyg bombar en afghansk ort, eller isrealisk militär lustjagar araber ur sina bostäder, eller svenskar säljer vapen till U-länder, eller...

Och det, mina vänner, är ett öde värre än döden.

Mogz - förstår egentligen att det inte var ett sånt här svar Basenanji ville ha. Förlåt, Basenanji! Jag försökte verkligen tänka efter!

 

[Eksem]

Re: Tråden är kapad, kör till Mjölby! (Re: Mutant)

Ah, all good points, framförallt eftersom det är sånt som märks när man spelat spelet ett par gånger, vilket jag inte hunnit göra.
Fast grundegenskapers påverkan på spelet är ungefär samma som i Stormbringer (världens bästa BRP-klon), men då jag inte har Mutant:UA själv kan jag inte titta i den kan jag inte fortsätta debattera det och dra de liknelser som jag behöver göra. Eh.
Annars låter dina synpunkter rätta och riktiga. Men som du själv skrev, det är rätt små saker.

 

[Härolden]

Vad gäller mig är det framför allt känsla och spelvärld som får mig att fastna för ett spel. System är klart sekundärt; ett bra system är ett som främjar känslan i spelet, ett dåligt är ett som minskar den. Som exempel kan jag ta Ars Magica (suveränt) och Fading Suns (kasst). Båda spelen finns bland mina favoriter, fast jag ägnar kopiöst mycket tid åt att fixa ett bättre system till FS DoD är lite mitt emellan; vi spelar det mest för nostalgi, plus att Svavelvinter-kampanjen är suverän.

Det där med känsla är oerhört subjektivt, här gäller "smaken är som baken". Ska jag titta på trender i min smak gillar jag saker med "historisk" känsla, medeltidsinspirerade världar samt jymden. Det är väl därför jag gillar Fading Suns....

Vad är då ett bra system?

Pratar man realism mot uh, filmiskhet tycker jag att det viktigaste är att spelarna ska kunna använda vanligt sunt förnuft i situationer som inte påverkas av nåt annat. Om jag vill hoppa över tvåmetersgapet till nästa hustak bör jag kunna göra det utan speciellt mycket trassel, så en regel som säger att jag måste slå 18 på d20 är en kass regel. Å andra sidan ska jag inte kunna hoppa 10 meter jämfota om jag inte är Morpheus.
Det viktigaste är m a o att det finns nån sorts vettig mekanism som gör att man kan få ett hum om sina chanser i förväg utan att slå upp 47 specialregler.

Strider är viktigt - här har jag olika åsikter beroende på spel, eller snarare spelvärld. Olika världar har helt olika inriktningar, och det är mest vad man vill fokusera på. Jag struntar i hur mycket Kawazaki-do du har studerat, spelar jag Pendragon så rider jag lätt ner dig på min frisiska destrier. Om vi å andra sidan är i en cyberpunk-värld så har jag snabbt din fot i nyllet.

Jag skrev ett "rant" om saken för ett tag sen på en av mina websidor ...

 

[Rising]

Varför jag tycker som jag tycker:

Jag tycker det är förvånansvärt lätt att avgöra varför man tycker såsom man tycker. Har man bara lite självdistans och en någorlunda god självinsikt så kan man analysera sina åsikter mycket enkelt.

Jag har exempelvis ett par mycket enkla grundkriterier som bestämmer över allt jag gillar och vill göra:

- Mina åsikter är nästan alltid "mot-åsikter" mot det förväntade och det förhärskande. Såg ni Woody Allens grymma "Zelig" igår? Den handlar om en snubbe som automatiskt fogar sig till sin omvärld. Jag är som Zelig fast tvärtom. Om tillräckligt många personer säger en sak, då tycker jag att det automatiskt finns ett värde i att lyfta fram den motsatta åsikten.

- Jag vill kunna läsa aktivt. Alltså; att inbjudas till att dyka inunder en yta och försöka hitta historiens samband och budskap. Det är en anledning till att jag har problem med akademiska rollspel: De är så självförklarande och så aktivt skrivna att de inte blir inbjudande till mitt sätt att läsa. Jag föredrar en rik symbolvärld som kommenterar sådant som engagerar mig.

- Jag tar automatiskt och sympatiserar med de odugliga, de oglamorösa, de framgångslösa och de anspråkslösa. Särskilt om de har djäkligt kul. Det finns inte mycket jag älskar så mycket som slynglar, så när jag ser några sådana så tänder det till direkt. Överhuvudtaget är min loosersympati överväldigande. Det är en klar anledning till att jag gillar Kult så mycket. Det är samhällets förlorare som är våra hjältar. Det är också en anledning till att jag ställer mig oförståendes till spel som hyllar nazistiska och ärkekristna ideal med traditionella erfarenhetspoäng.

- Jag älskar spelmässighet, för jag älskar spel. Något som alltid kommer inspirera och fängsla mig är spelmekanismer där man får göra läckra överväganden: Dels kan man göra si och det är bra på ett visst sätt, men man kan också göra så och det är bra på ett annat sätt. I ett bra spel jämnar liksom allt ut sig med en läcker balans. Vår verklighet är på många sätt en spelmässig katastrof där den som redan har det bra får automatiska fördelar och där det finns för få fördelar med att vara liten och ohotad. Därför ser jag hellre regler som är fräckt spelmässiga än sådana som bara simulerar vår värdelösa verklighet.

- Jag gillar dekadens. Jag gillar hela tanken på att njuta och vara självdestruktiv på en och samma gång. Det är först då man är riktigt fri. I verkligheten kan man inte slå sönder hotellrum, supa sig själv under bordet på Moët & Chandon och knulla tvillingsystrar på ecstacy varje dag (en gång i veckan räcker för mig, hö hö humor), men det är roligt att få leva ut sina mest djävliga sidor i rollspelens underbara värld och göra allt sådant som man inte vågar i verkligheten. Så; spel där man bara har begränsade möjligheter till rajtan tajtan är inte min kopp te, direkt.

- Jag gillar söta och läskiga saker som inte riktigt går fullt ut. Hmm, här är det lite svårare att peka på vad jag menar, men liksom; de muterade djuren i Mutant är ju roliga och gulliga, men de är samtidigt inte så kawaii-kräkiga att man får sockersjukan. De kan ju vara tuffa också. De gillar jag som fan. På samma sätt gillar jag monster som bara nästan är läskiga, som är på väg att trampa över gränsen till att nästan vara roliga eller camp. Tim Curry i Stephen Kings "det" är himla bra, till exempel, och jag fullkomligen älskar Nicholson i Shining. När jag ser Giegers tramsiga hötorgskonst så gäspar jag bara, däremot. Gieger är en ful tjockis med Carl Johan De Geer-frilla, mer konstnär än så är han inte i mina ögon.

Typ, osv. Det där är saker som jag vet att jag om och om och om igen gillar i rollspel. Sedan finns det förstås olika saker jag gillar som kan vara kul i ett rollspel, men som jag inte vill se i ett annat rollspel; där hamnar saker som rå, hård osentimental rännstensrealism och glansögd, rodnande stjärnhimmelsmelankoli, m.m.

/Rising

 

[Troberg]

Re: Varför jag tycker som jag tycker:

Det där var ungefär exakt vad jag skulle skriva om jag kunnat formulera mig så bra.

 

[Krille]

• En gemensam faktor är en enkelhet. Regelsystemen har inga konstiga fördelningskurvor eller tärningspölar, och världarna har inga konstiga Koncept med inledande Versaler som måste begripas.
• Öppna världar. Antingen ska det finnas gott om gränser att försvinna bortom, eller gott om öppna ytor att bygga på. Det finns alltid en stjärna till i Star Wars, och det finns alltid en förläning till i Västmark.
• Fart. Åkej, jag erkänner, jag är en äventyrsjunkie. Slöa regelsystem eller världar som går ut på att ha ångest i ösregn är inte min grej.
• Waow! "Waow" är svårt att definiera, men det är den där grejen som tar mig på sängen och tydligt säger att jag inte är i Skövde. En del av det är paradoxalt nog trovärdighet. Att ha en massa knasiga saker i spelvärlden gör inte att jag säger "waow", utan snarare "vadfaen röker författaren?" Det måste finnas någon form av inre logik, annars får jag inte grepp om världen och alltså får jag inte någon waow.
• Ljus. Nä, jag gillar inte mörker. Om det är ett så kallat mörker-rollspel så tänder jag ett ljus. Eller snarare en hel fyrbåk. Att sitta och gurgla i mörkret och ha ångest över hur hopplöst livet är är helt enkelt inte min grej.
• Sen är jag läbbans förtjust i allt som räcker ut tungan åt allt pretto, och som säger "nanananana - ni har fel, ni spelar inte de finaste rollspelen!"

 

[Dimfrost]

Kapningen fortsätter

Jag håller med, i stort sett. M:UA är jättebra för att vara BRP, men det systemet känns så föråldrat på något sätt. Världen förtjänar bättre. Detta leder in på följdfrågan: hur ska det perfekta systemet för M:UA se ut?

Det första jag vill ha är ett system med fördelar/nackdelar. Ett enhetligt system för mutationer, defekter och robotförmågor vore ju toppen, och man kan samtidigt få in fler sätt att göra sin rollperson levande med personlighetsdrag, vänner & fiender och andra klassiska fördelar/nackdelar. Man kan ju ha egenskaper (för det är så jobbigt att skriva fördelar/nackdelar hela tiden) som har förkunskapskrav, så att man måste ha egenskapen Psi-mutant för att få köpa mentala mutationer, men där det ändå är samma system för de olika typerna av specialförmågor.

Charmiga specialregler som fyndplanen (trots att den är så skum) och reglerna för att bygga egna vapen till ammunition man hittar passar också perfekt in i världen.

Resten av systemet kan man ju ställa olika krav på. Jag kan tänka mig att så olika saker som Castle Falkenstein, System d6 och Skymningshem skulle kunna passa bra efter vissa modifikationer, och det finns säkert fler. (Jag håller på att bygga ett system till Terone som jag också trivs väldigt bra med, men eftersom intresset för icke-nyskapande regelsystem inte brukar vara så stort har jag inte lagt upp något inlägg om det.)

Så, vad tycks? Är jag helt ute och cyklar, eller låter det vettigt?


/Dimfrost, muterad mullvad

 

[Mekanurg]

Tja, här får du en uppsättningen kortfattade ståndpunkter. Detta är mina åsikter (om någon inte gillar dem, tja, so what, jag är pluralist och tar inte så hårt på det):

1. Spelvärlden ska vara rik vad gäller innehåll.
Man ska kunna göra många olika saker i den och spela många olika sorters rollpersoner. Kampanjer ska kunna ha olika stämning.

Bra spelvärldar ur denna synvinkel: Space 1889, Ereb Altor, Gondica, Classic Traveller, kejsar Thorulfs Mutant-Skandinavien.
Dåliga spelvärldar ur denna synvinkel: Mutant Chronicles, Tolkiens Midgård i slutet av Tredje Åldern, Star Wars episod IV-VI

2. Spelsystemet ska vara flexibelt och lättanvänt.
Det ska vara lätt att hantera reglerna under pågående spel och de ska vara strukturerade på ett sådant sätt att de lätt kan expanderas av SL till nya områden.
Bra regler ur detta perspektiv: System d6, Basic Roleplaying (RuneQuest, CoC, DoD Expert, m fl)
Dåliga regler ur detta perspektiv: RoleMaster, AD&D