Ideologiska motståndare som rollpersoner.

[nano]

Spelar ni någonsin rollpersoner som har politiska uppfattningar som är motsatta era på något sätt? Försöker du då ge en välvillig tolkning av positionerna, en avskalad objektiv representation, en socioekonomiskt förklarande modell, en häcklande nidbild eller en avdramatiserande komisk version? Eller annat?

Har ni några förhållningsregler eller underförstått folkvett för att undvika att det går överstyr?

Jag har bara stött på avdramatiserande komiska versioner i längre inslag, vilket verkar vara ett bra sätt att koka ur kontroverserna, fast det blir ju lite tommare ock. Nidbilder har jag bara stött på i kortare inslag, men de har känts som att de skulle komma att bli rätt platta om de fått hålla på ett längre tag.

Sen kan ni väl hålla er borta ifrån att diskutera hur olika politiska arketyper är på riktigt, så att inte moderatorerna får spatt.

 

[EvilSpook]

Jag behöver nog ha nån form av förståelse för personens position och sen försöker jag spela den så rättvist jag kan. Nån gång har jag fått skarva lite på förskapade rollpersoner för att hitta en fungerande vinkel.

För min del tycker jag inte nidbilder eller komiska tolkningar blir särskilt bra eller kul. I längden är det dock ansträngande att spela nån som ligger för långt från jaget.

//EvilSpook

 

[koraq]

Jag har spelat ett konventsscenarie där vi spelade de nazister den där eländige Dr. Jones alltid lyckas undfly. Det var intressant. Man skulle og inte kunna göra en sådan grej 2022.

Annars har jag ju spelat Dogs in the Vineyard. Det är verkligen gjort för att göra dig obekväm och tvinga fram intresseant bleed. Det är intressant, men kanske inte en upplevelse för alla.

 

[Henke]

Jag har spelat ett konventsscenarie där vi spelade de nazister den där eländige Dr. Jones alltid lyckas undfly. Det var intressant. Man skulle og inte kunna göra en sådan grej 2022.

Detta?

Indiana Jones & Kristi lekamen - Alexandria

alexandria.dk

 

[Sömniga Isaac]

Sällan jag spelar någon som delar min egen politiska världsbild i rollspel och jag tycker inte det är svårt att gestalta någon som har skilda politiska ideal från mig själv. Det kan hänga samman med att jag tycker politik och politiskfilosofi är intressant vilket gör att jag ändå tagit mig tid att läsa på om vad som driver de olika ideologierna framåt i samhället. Med den förståelsen har jag väldigt svårt att raljera över människor med olika politiska åskådningar, även om det så klart finns undantag även där. I grund och botten handlar det dock om förståelse skulle jag tro, som med allt annat, desto större förståelse du har för ett ämne eller område desto mer ärliga kan dina gestaltningar av fenomenet bli och desto mer pricksäkra kan dina karikatyrer bli om du nu välja att ta en skämtsam hållning till personens världsbild och värderingar.

 

[koraq]

Detta?

Indiana Jones & Kristi lekamen - Alexandria

alexandria.dk

Det kan ha varit. Jag minns egentligen bara min rollperson som hade en hemlig crush på en av kollegorna, och hur vi glatt stod i givakt och heilade i en skolsal i Göteborg innan världen blev lika konstig som nu.

 

[Vitulv]

Spelar ni någonsin rollpersoner som har politiska uppfattningar som är motsatta era på något sätt? Försöker du då ge en välvillig tolkning av positionerna, en avskalad objektiv representation, en socioekonomiskt förklarande modell, en häcklande nidbild eller en avdramatiserande komisk version? Eller annat?

Har ni några förhållningsregler eller underförstått folkvett för att undvika att det går överstyr?

Jag har bara stött på avdramatiserande komiska versioner i längre inslag, vilket verkar vara ett bra sätt att koka ur kontroverserna, fast det blir ju lite tommare ock. Nidbilder har jag bara stött på i kortare inslag, men de har känts som att de skulle komma att bli rätt platta om de fått hålla på ett längre tag.

Sen kan ni väl hålla er borta ifrån att diskutera hur olika politiska arketyper är på riktigt, så att inte moderatorerna får spatt.

Ja, hela tiden. Cleric är min favoritklass att spela i D&D, fast jag i verkligheten är både ateist och mycket skeptisk till organiserad religion.

Men alltså är det här ens i närheten av kontroversiellt eller ovanligt? Jag gissar att det inte är det.

 

[Vitulv]

@nano vad menar du med gapflabbsemojin?

 

[nano]

@nano vad menar du med gapflabbsemojin?

Att jag tyckte det var roligt att du överraskade mig med en mer filosofisk och inte lika politisk tolkning.

 

[Vitulv]

Att jag tyckte det var roligt att du överraskade mig med en mer filosofisk och inte lika politisk tolkning.

Min uppfattning är att organiserad religion är lika ideologisk som vilken politisk dito som helst.

 

[Henke]

Det kan ha varit. Jag minns egentligen bara min rollperson som hade en hemlig crush på en av kollegorna, och hur vi glatt stod i givakt och heilade i en skolsal i Göteborg innan världen blev lika konstig som nu.

Jag kikade igenom scenario och det verkar som hela gruppen hade en crush på den otroligt snygga Dr. Heidi Rundstedt

 

[Mekanurg]

Jag har spelat en sovjetisk flygvapenpilot i en 1950-talskampanj. Han var lojal mot Lenins läror, partiet och folket (svårt att vara annat när man levt under Stalin), om än utan översvallande entusiasm. Eftersom han var officer var han partimedlem; detta var obligatoriskt när man nådde en viss grad. Hursomhelst var det en kuslig SF-kampanj, så politiken hamnade i baksätet när äventyrarna studerade märkliga luftfenomen i polartrakterna; jo, det visade sig vara aliens. Jag spelade honom sakligt -- han var på plats för att lösa ett problem, inte för att propagera för ditt eller datt.

 

[Sömniga Isaac]

Jag spelade honom sakligt -- han var på plats för att lösa ett problem, inte för att propagera för ditt eller datt.

Det här tror jag är en viktig detalj. Bara för att du följer en viss ideologi betyder inte det att du propagerar din ideologi jämnt och konstant. Däremot kan det vara så att din ideologi och dina värderingar informerar dina val. Tänker som att spela en läkare vars plikt det är att skydda liv som samtidigt kan välja att göra motstånd mot abort/röra sig bort från sin arbetsplats på grund av sina värderingar gällande synen på liv. Här behöver inte abortfrågan kom upp direkt i spel även om abortfrågan informerar hur rollpersonen kommer agera i somliga scener utifrån sina värderingar och sina ideologiska ståndpunkter.

 

[Mogger]

Spelar ofta RP med annan moralisk eller ideologisk grund som mig. Inte sällan helt motsatt. Tydligaste var när vi spelade protofascister i Warhamer Fantasy. Gräsrotshuliganer som klättrade uppåt. Det var obehagligt, cyniskt och givande.

 

[terje]

Ja, ganska ofta. Och i princip aldrig som parodi. Har spelat liberaler, konservativa, fascister, djupt troende religiösa och cyniska lycksökare.

När en rollperson, eller hela spelet, kretsar kring ideologiska ståndpunkter som ligger nära mina egna blir det liksom för mycket allvar och jag har svårt att förhålla mig lekfullt till spelet. Därför föredrar jag att skapa lite distans.

 

[afUttermark]

Min tw2000 karaktär är amerikansk nationalist som vill upprätta usa i polen.
Min KH karaktär är en snäll, minotaurisk pirat, som jag tänker är lite som long John silver i Skattkammarön.
Min DoD karaktär är en Felicisk sjörövarkapten uppvuxen i ett orchiskt rövarband.

 

[DanielSchenström]

Jag har spelat så många rollpersoner att jag behöver få omväxling från det jag vanligtvis vill spela, en omtyckt karismatisk hjälte som vill göra allt bra för alla. Men vi spelar inte så många spel där det skulle bli meningsfullt eller inte störande att spela en rollperson som är väldigt annorlunda än mig på det politiska planet, eller beter sig på vissa sätt.

 

[Dr_Dängrot]

Jag ser min rollperson som en karaktär i en film och jag är en skådespelare som skall gestalta den karaktären.

Hen kan vara en nazist , hen kan vara en kommunist , hen kan vara en anarkist osv.

Jag behöver inte dela hens världsbild för att kunna gestalta hen.

 

[Mundo]

Det är rätt sällan jag spelar någon som delar min ideologi. De senaste kampanjerna jag har spelat är i Eon (medeltida fantasy, extremt långt från min personliga tolkning av hur världen bör fungera) samt rättskipare från Mutant vilka är statens högst personliga förlängda arm i ett mycket auktoritärt samhälle eller småkriminella i Noir.

Eftersom jag är demokratiskt sinnad så brukar inte min världsåskådning ens finnas på kartan i de miljöer jag spelar rollspel i, eftersom jag finner dystopier vara mycket mer intressanta platser att rollspela i än utopier.

 

[Zeedox]

Själv har jag svårt att spela någon som inte delar mina egna värderingar, om jag inte lyckas börja tänka på dem som uttryckliga bikaraktärer eller NPC:er. Har nästan behövt pensionera några rollpersoner eftersom jag tyckte de blev för obehagliga personer att fortsätta gestalta.

Men en i min spelargrupp har som praxis att för varje ny spelarkaraktär inkludera något element som de vanligtvis irriterar sig på i andra personer.