Ja, jag tror inte att man egentligen kan skylla på spelet, om det är över en viss nivå av komplexitet. Minmaxande är en ofrånkomlig del av en
traddig spelstil, eftersom den spelstilen är en kombination av flera olika prioriteter som ibland kommer i konflikt med varandra. Det är problemlösning, det är berättande, det är simulering (inte menat som en omskrivning av GNS). Och minmaxande är att prioritera en av dessa aspekter framför de andra. En lösning är att renodla spelstilen så att dessa typer av konflikter inte sker, men då spelar vi inte vaniljtrad längre, och kombinationen av dessa saker, att inte behöva välja och fokusera på bara en sak, är något jag hört folk lyfta fram som en stor del av tjusningen i den här spelstilen.
Men då behöver man leva med att de olika delaktiviteterna kommer i konflikt med varandra, och det är därför det finns guider och böcker som försöker klassificera spelare i olika typer beroende på vad de gillar mest, och försök att balansera dessa olika typer mot varandra. Minmaxaren är en typ som prioriterar problemlösningen (med en inriktning på systembemästrande) framför de andra delarna. Likaså om jag skulle vara med och spela så skulle jag säkerligen ställa till med problem om jag fokuserade på drama och inte brydde mig om problemlösningen alls.
Så minmaxaren skulle antagligen trivas bättre i en spelstil med mer fokus på systembemästrande och problemlösning, där det inte skapar problem att prioritera detta. Precis som jag trivs bättre i en spelstil där fokuset är helt på drama. Tradstilen kräver spelare som är lite av allätare, som gillar flera olika saker och balanserar dem mot varandra. Vi som har smalare preferenser behöver hitta spel och människor som delar dessa preferenser. Många av allätarna kommer inte att ha kul i dessa spelstilar, men det är okej. Det finns ingen spelstil som passar alla.
Däremot att säga att minmaxning är tråkigt eller att minmaxare sabbar för andra, det känns sällan hjälpsamt. Det är ju för att de är minoriteten i gruppen. Alla är tråkiga och sabbar för de andra om de andra har en annan prioritering än en själv (även om det finns varierande grader av att offra sina egna prioriteringar för de andras skull). Man kan lika gärna säga att resten av gruppen sabbar för minmaxaren.
Jag gissar att den som har den här spelstilen med fokus på systembemästrande och problemlösande skulle känna sig mest hemma i en grupp som spelar D&D 4E eller 5E på amerikanskt vis? Det känns som att det är den gruppering som har den prioriteringen som starkast.