Rising
Vila i frid
"Snarare, de skapade trådarna och ryckte i dem själva. Fredrik the Hutt fanns inte ens innan dess."
Gosse,det framgick ju inte alls ur det du skrev innan:
"Nä, men man kan väl fråga en hutt? Den där Fredrik the Hutt eller vad han hette, till exempel?" sade spelaren. "Huttarna samlar ju på sig en massa kontraband och kejserliga sopor, och det borde finnas reservdelar att mickla ihop ett par TIEs där."
"Fredrik the Hutt, eller vad han nu hette"? Då trodde jag ju självklart att det fanns en Hutt som SLP från ett tidigare äventyr som spelaren plötsligt refererade till. Är du säker på att du inte ändrar dina exempel i efterhand för att de ska passa in i diskussionen? :^)
Annars tycker jag det här låter som Bill och Ted när de har åkt omkring med sin tidsmaskin. De kommer fram till en låst dörr.
"Oj, Bill, det är låst, hur skall vi nu kunna komma in och rädda universum?"
"Ted, det är lugnt. När vi räddat universum måste vi bara komma ihåg att åka tillbaka i tiden och lägga nyckeln till dörren under den här krukan."
Sedan lyfter Bill på krukan och tar upp nyckeln, låser upp och de kan komma vidare.
Det är ganska ospännande att klara utmaningar när det är en själv som bestämmer förutsättningarna...
Det är iaf min åsikt, jag tänker som troberg och lägger bara fram förutsättningarna för rollpersonerna. Sedan får de klara sig bäst de vill, men de måste på något vis spela med den giv de har fått, det är ju det som gör det så infernaliskt spännande!
/Riz
Gosse,det framgick ju inte alls ur det du skrev innan:
"Nä, men man kan väl fråga en hutt? Den där Fredrik the Hutt eller vad han hette, till exempel?" sade spelaren. "Huttarna samlar ju på sig en massa kontraband och kejserliga sopor, och det borde finnas reservdelar att mickla ihop ett par TIEs där."
"Fredrik the Hutt, eller vad han nu hette"? Då trodde jag ju självklart att det fanns en Hutt som SLP från ett tidigare äventyr som spelaren plötsligt refererade till. Är du säker på att du inte ändrar dina exempel i efterhand för att de ska passa in i diskussionen? :^)
Annars tycker jag det här låter som Bill och Ted när de har åkt omkring med sin tidsmaskin. De kommer fram till en låst dörr.
"Oj, Bill, det är låst, hur skall vi nu kunna komma in och rädda universum?"
"Ted, det är lugnt. När vi räddat universum måste vi bara komma ihåg att åka tillbaka i tiden och lägga nyckeln till dörren under den här krukan."
Sedan lyfter Bill på krukan och tar upp nyckeln, låser upp och de kan komma vidare.
Det är ganska ospännande att klara utmaningar när det är en själv som bestämmer förutsättningarna...
Det är iaf min åsikt, jag tänker som troberg och lägger bara fram förutsättningarna för rollpersonerna. Sedan får de klara sig bäst de vill, men de måste på något vis spela med den giv de har fått, det är ju det som gör det så infernaliskt spännande!
/Riz