Pendragon
Swashbuckler
Ett plåtharnesk kan nog ha två eller tre huvudplåtar, om man bara räknar framsidan. Räkna in ryggen som åtminstone en separat plåt till så blir det mer hanterbara stycken.
/Joel
/Joel
Nekromanti Improviserade och annorlunda vapen
- Thread starter Telephalsion
- Start date
Angående att huggvapen fortsätter att göra huggskada genom att göra ett perfekt avtryck i materialet så anser jag att detta är bananas. Som jag har förstått det förändras inte materialets egenskaper alls utöver att det inte går att ha sönder. Så som metall fungerar irl måste den vara rysligt tunn (tunn som i max 0,3mm eller ngt) och kraften helt ohemulsk för att metallen ska forma sig så som ni menar efter det föremål som slår den.
Anta för sakens skull att en rustning gjord av tunnplåt är 2mm tjock, dubbelviker man denna får du helt enkelt en 4mm tjock plåt med radie 2, dvs rundningen är den av en cirkel med en radie av 2mm.
Utan ett mothåll som 1: Inte flyttas av kraften från slaget
och 2: är format som eggen av det vapen man hugger med så är det tyvärr inte möjligt att göra skärande skada genom att forma insidan av en plåt med ett svärdshugg. Kan tilläggas att människor inte uppfyller något av de två kraven.
Sen att en del har åsikter med att en oförstörbar rustning som gör kross-skada skulle vara obalanserad så är det enklaste ändå att inte ge sina spelare ett sådant föremål?
Däremot tror jag att huggvapen borde ha det lättare att bryta ben på någon iklädd en sådan rustning.
Motivation:
Lättare att bryta ett ben i en arm än att hugga av hela armen.
Svärd utan egg/som slår på en perpetuellt indestruktibel rustning applicerar kraften i slaget som kross, men på en betydligt mycket mindre yta än de flesta krossvapen.
Den mindre ytan bör väl då medföra att risken att armen bryts blir större.
/Lao (som känner på sig att han kommer att blir totalägd av en mer erfaren smed inom kort)
Anta för sakens skull att en rustning gjord av tunnplåt är 2mm tjock, dubbelviker man denna får du helt enkelt en 4mm tjock plåt med radie 2, dvs rundningen är den av en cirkel med en radie av 2mm.
Utan ett mothåll som 1: Inte flyttas av kraften från slaget
och 2: är format som eggen av det vapen man hugger med så är det tyvärr inte möjligt att göra skärande skada genom att forma insidan av en plåt med ett svärdshugg. Kan tilläggas att människor inte uppfyller något av de två kraven.
Sen att en del har åsikter med att en oförstörbar rustning som gör kross-skada skulle vara obalanserad så är det enklaste ändå att inte ge sina spelare ett sådant föremål?
Däremot tror jag att huggvapen borde ha det lättare att bryta ben på någon iklädd en sådan rustning.
Motivation:
Lättare att bryta ett ben i en arm än att hugga av hela armen.
Svärd utan egg/som slår på en perpetuellt indestruktibel rustning applicerar kraften i slaget som kross, men på en betydligt mycket mindre yta än de flesta krossvapen.
Den mindre ytan bör väl då medföra att risken att armen bryts blir större.
/Lao (som känner på sig att han kommer att blir totalägd av en mer erfaren smed inom kort)
Cybot
Mest spelbar
Hans Talhoffer's Fechtbuch har ett kapitel om att strida med olika typer av duellsköldar.
Petter42
Swordsman
Du har rätt med metallen, och i viss mån rätt med balansen, men (Ha! Den såg du inte va?!) den största skillnaden med ett kross och ett huggvapen är att krossvapnen oftast är a) tyngre och b) mer obalanserade. Med en pinne med jämt fördelad vikt kan du snabbt manövrera och styra, men med en pinne med en tung klump i ena änden blir det svårare. Kortfattat får du ofantligt mycket mer kraft med hammare än ett svärd som väger lika mycket. Sen är ju hela vitsen med en rustning att dels fördela en kraft över större yta och dels ge ett hårt yttre. Såvida ett huggvapen inte går igenom metallen kommer den antagligen bara glida, men en klubba försöker inte ta sig igenom, utan bara mosa hela skiten. Så att ha ett hårt yttre hjälper inte mot kross, inte mycket åtminstone, och trycket fördelas inte över hela rustningen eftersom den kommer att buckla sig. Den huvudsakliga skillnaden är att den något större träffytan ger stabilitet när man träffar något hårt, och att all kraft kommer samtidigt. Hugg och stick (särskilt stick) har en kraft fördelad över tid, för att kunna "borra sig in".
Tilläggas bör väl att rustningar ofta är vadderade, och på det viset kan fördela krosskada.
Kontentan är att en kraft som försöker "borra" och en kraft som försöker trycka är extremt olika. Exempelvis skulle dagens skottsäkra västar inte skydda särskilt bra mot en kniv eller en pil.
Tilläggas bör väl att rustningar ofta är vadderade, och på det viset kan fördela krosskada.
Kontentan är att en kraft som försöker "borra" och en kraft som försöker trycka är extremt olika. Exempelvis skulle dagens skottsäkra västar inte skydda särskilt bra mot en kniv eller en pil.
Följande texter (utom en) är från en sida på nätet som kanske kan vara intressant för dem som tycker att medeltida vapen och rustningar är ett intressant ämne. Texten handlar om framförallt ringbrynjor (kallad mail i texten) och hur den står emot vapen.
Det är relevant för att det var svårt att penetrera en rustning, och skadan måste därför räknas som "Blunt force trauma" (Kross skada), vilket visar att skadan faktiskt ändrar typ även mot vanliga rustningar. Infogat är också en del om hur väl en ringbrynja kunde stå emot stick anfall, vilket jag tror kan förvåna många, och därför tyckte kunde vara kul att ta med.
Det är intressant att notera att texten påpekar att rustningar inte bara är till för att minska den kroppsliga skadan, utan även omvandla den till Kross skada, vilket är en del av diskussionen kring perpetuell indestruktibilitet. Det framgår inte varför hugg skadan är farligare, men man kan gissa på blödning, kapade muskler och never och senor som aldrig återställs, samt infektioner i de öppna såren.
Citatet visar vilken respekt som fanns för öppna sår komplikationer och hur svårt det var att rengöra sår (oftast fanns bara vatten, vilket i sin tur sällan var fritt från bakterier). EONs infektionsregler är inte alls lika farliga som verkligheten, i EON dör man inte efter en spik i foten, och den realismen vill nog ingen ha. Men att undvika öppna sår är ett syfte hos rustningar som inte kan bortses från (alltså återigen, omvandla skadan till Kross).
Lite ytterliggare information om ringbrynja vs stickskador
Det finns studier på det här, bra och dåliga. Kvaliten på studierna beror i första hand på hur pass väl rustningen kan återskapas, bra ringbrynjor värdiga riddare hade nitade ringar av viss tjocklek och diameter och vadderingen skulle också vara av en särskild typ för att ge rätt skydd.
Det är relevant för att det var svårt att penetrera en rustning, och skadan måste därför räknas som "Blunt force trauma" (Kross skada), vilket visar att skadan faktiskt ändrar typ även mot vanliga rustningar. Infogat är också en del om hur väl en ringbrynja kunde stå emot stick anfall, vilket jag tror kan förvåna många, och därför tyckte kunde vara kul att ta med.
*Alla stora öppna sår var mycket farlig i en tidsålder där läkare ansåg att sår fyllda med var innebar något bra (det är det inte, det betyder bakterier i såret), där omslag av get-bajs kunde läggas på sår (för att se till att det blev var i dom), där kirurgi sågs ned på av vanliga läkare och utfördes av assistenter eller barberare som arbetade så fort de kunde eftersom patienten var vid medvetande, där den medicinska teorin och förståelsen av människokroppen var baserad på fyra olika kroppsvätskors balans (blod, lymfa, gul galla och svart galla) och där universal botemedlet var att tömma patienten på mer eller mindre blod. Hellre brutna ben än allt det där!
Det är intressant att notera att texten påpekar att rustningar inte bara är till för att minska den kroppsliga skadan, utan även omvandla den till Kross skada, vilket är en del av diskussionen kring perpetuell indestruktibilitet. Det framgår inte varför hugg skadan är farligare, men man kan gissa på blödning, kapade muskler och never och senor som aldrig återställs, samt infektioner i de öppna såren.
Källan answers.yahoo kan knappast räknas som pålitlig under normal omständigheter, men i detta fall så är svaret mycket bra och innehåller länkar till flera textkällor.
Citatet visar vilken respekt som fanns för öppna sår komplikationer och hur svårt det var att rengöra sår (oftast fanns bara vatten, vilket i sin tur sällan var fritt från bakterier). EONs infektionsregler är inte alls lika farliga som verkligheten, i EON dör man inte efter en spik i foten, och den realismen vill nog ingen ha. Men att undvika öppna sår är ett syfte hos rustningar som inte kan bortses från (alltså återigen, omvandla skadan till Kross).
Lite ytterliggare information om ringbrynja vs stickskador
Det finns studier på det här, bra och dåliga. Kvaliten på studierna beror i första hand på hur pass väl rustningen kan återskapas, bra ringbrynjor värdiga riddare hade nitade ringar av viss tjocklek och diameter och vadderingen skulle också vara av en särskild typ för att ge rätt skydd.
Det finns många olika ideer på hur bra en ringbrynja egentligen var, men det är svårt att bortse från att det var den mest populära rustningen, 99 av 100 metallrustningar under tidig medeltid anses ha varit just ringbrynjor. Man kan anta att dom användes för att bärarna överlevde.
Detta visar att ringbrynjan var kapabel att stå emot lans attacker mycket bra, bättre än jag själv tidigare trott. Att de träffade följde med stöten eller kastades av hästen hjälpte nog också till en hel del för att förhindra penetration. Men det lär ha lämnat ordentliga blåmärken och säkert frakturer som inte var synliga för betraktaren i texten.
Det verkar onekligen som tygskydd var betydligt tåligare än åtminstone jag trodde tidigare. Tillsammans med en ringbrynja lär skyddet ha varit tämligen formidabelt, och det är kanske inte så konstigt att det användes under 2000 år. Faktiskt så används skyddet här och var än idag, för att undvika öppna sår, tex vid hajdykning men även i andra sammanhang.
Med huggvapen avses svärd antar jag. För yxan stämmer detta inte alls, den har tyngdpunkten långt fram, är tung och utdelar huggskada.Petter42 said:
Ett svärd har tyngdpunkten ganska långt bak. Om man lite grovt tänker sig vapnet som en hävarm där kraften bestäms av tyngdpunkt och sträcka i vilken svingarens arm måste inkluders (vikten och längden på både armen och vapnet måste betraktas, stackars dvärgar har korta armar och borde göra mindre skada, men men), så kan man nog gissa på att huggsvärd hade omkring 1/2-2/3 kraften hos en yxa eller klubba (men det är en grov uppskattning/gissning).Petter42 said:
Vad man vet historiskt är att man övergick till hillebarder, stridshammare, stridsyxor o dyl under senmedeltiden, för svärden rådde inte på de tunga metall rustningarna, svärd används symboliskt (kristet kors) och mot sämre rustade icke-europer.
Binderakkhammare är farliga och... stora?
Har någon annan funderat över hur stor en Binderakkhammare egentligen är? Den väger 5,2kg och är 165cm lång. Antag att skafftet motsvarar en trästav (150cm, 1,5kg) så lämnar det 3,7kg åt hammarhuvudet. Antag att hammarhuvudet består av järn, det ser åtminstone metalliskt ut på bilden i boken. Järn har en densitet på 7,87g/cm3.
3700g / 7,87g/cm3 = 470 cm3, eller lite drygt en halv liter
Binderakkhammarens huvud måste alltså vara stort som ett halvt möjlkpaket. Fast inte i mitt EON, då skulle mina trukher skämmas, så dom har metallförstärkta trähuvden på sina hammare.