In a Wicked Age

[lupmet]

Jag vet inte hur man "bryter ut trådar", så jag gör så här. Om jag förstod @Christoffer i hans 'Utmaning - Odöda "ovanliga" rollspel' rätt skulle vi inte diskutera spelen i den tråden utan i nya.

In a Wicked Age är ett spel som jag kommer att vilja spela igen någon gång i framtiden. Där inleds ett spelmöte med att man bygger en situation genom att lotta fram fraser från ett orakel, till exempel "Ett fasansfullt monster i skogen älskar mjölnarens dotter", "En soldat med ett förbannat svärd söker sin brors mördare". Utifrån detta etableras en situation och ett antal personer: monstret, mjölnaren, dottern, soldaten, mördaren... kanske är monstret och mördaren samma person, eller mördaren och mjölnaren? Spelarna väljer varsin rollperson bland de etablerade personerna, och sedan spelas handlingen ut. Vill man spela igen så kan man återanvända vissa av de skapade karaktärerna och på så sätt bygga upp ett större sammanhang.

Jag spelade det en gång 2010 (tack för inlägget @Gurgeh – det visade sig att min lista på rollspel jag spelat var inkomplett, nu korrigerat!) och det bestående intrycket av det var att ... hur spelar en en längre serie äventyr? Är detta något annat är experiment i regelmekanik och "enkvällarsspel", mer kul än användbart? Jag antar att man kan bygga upp något som liknar hexkravlande med ett absolut minimum av förberedelser för spelledaren, men en planerad långkampanj?

 

[Dimfrost]

Tvärtom, det är ett utpräglat kampanjspel. Spelet kommer till sin rätt just när man spelar flera sammanhängande möten där personer återkommer, men inte alla, förändrade eller inte. Världen byggs sakta ut, man kan hoppa i tid eller rum. Inte alls något slags hexkrälande utan hårt drivet drama. Jag har väldigt goda minnen av att ha spelat det för 12-13 år sedan någon gång. Det var nog mitt favoritspel ett tag.

 

[Genesis]

Både hexkravlande och en planerad långkampanj låter som saker som är helt fel att försöka göra med IaWA. Spelet är till för antologikampanjer, där vissa rollpersoner återkommer i olika berättelser som i sig är fristående. Det går inte att planera i förväg och knappast att hexkräla utan att göra våld på det något ofantligt.

Jag tycker att spelet är helt okej, men extremt svårt att förstå genom att läsa boken. Det är jättedåligt förklarat och jag behövde söka på diverse forumstrådar, och ändå fick vi problem i spel. Spelets stora styrka är situationsgenereringen, och den kan man lätt bryta ut och sedan använda en annan motor för själva spelandet. @DeBracy har ju kört mycket Wicked Archipelago, där man kör med reglerna från Archipelago II, och jag tycker att det fungerar utmärkt.

EDIT: För enkvällare, dock. Mekaniken för kampanjspel i originalet är fräck, men jag får erkänna att jag inte provat den (och en del av spelets motor går förlorad om man inte använder den).

 

[Dimfrost]

Jag tycker att spelet är helt okej, men extremt svårt att förstå genom att läsa boken. Det är jättedåligt förklarat och jag behövde söka på diverse forumstrådar, och ändå fick vi problem i spel.

Ja, jag sörjer lite att jag inte skulle kunna spela spelet i dag, trots att jag har kvar boken, för jag var tvungen att läsa en massa forumtrådar för att fatta hur konfliktmekanismen fungerade. Men det var värt det.

 

[Christoffer]

Jag vet inte hur man "bryter ut trådar", så jag gör så här. Om jag förstod @Christoffer i hans 'Utmaning - Odöda "ovanliga" rollspel' rätt skulle vi inte diskutera spelen i den tråden utan i nya.

Jag spelade det en gång 2010 (tack för inlägget @Gurgeh – det visade sig att min lista på rollspel jag spelat var inkomplett, nu korrigerat!) och det bestående intrycket av det var att ... hur spelar en en längre serie äventyr? Är detta något annat är experiment i regelmekanik och "enkvällarsspel", mer kul än användbart? Jag antar att man kan bygga upp något som liknar hexkravlande med ett absolut minimum av förberedelser för spelledaren, men en planerad långkampanj?

Min tanke var nog, vilket jag inte uttryckte annat en tyst för mig själv inser jag, att vi startar en ny tråd med erfarenheter från dessa spel. Men, tanken var också att de skulle vara nya erfarenheter. Att ta ett omtag kring spelen om en har spelat dem eller insikten att "shit detta spel har jag ju tänkt spela/aldrig hört om nu är det dags!" och så läser en in sig, ställer lite frågor om en är osäker (som i fallet In a Wicked Age tex nästan är nödvändigt) och sen spelar det.

Kring In a Wicked Age så skulle jag säga förutom allt vad folk redan här sagt, att det är egentligen mycket enklare när en väl satt igång. Innan dess är det en jäkla twist att få hjärnan att greppa saker, men sen, speciellt efter ett par av trådarna som är rätt viktig läsning (någon borde ta tag och sammanfatta dessa i en pdf och hiva ut, kanske vore något för en regnig kväll nu i höst). Men precis som alla andra säger, det är när en spelat det flera gånger det skiner. Att spela det som flera enkvällsspel men som länkas samman av karaktärer eller föremål som dyker upp, där vi kan hoppa i tid och plats i en värld som börjar utvecklas allt eftersom vi spelar och när vi inser att pga att orakler nämner en demon med ett svärd, så inser vi att "det måste ju vara svärdet som hjälten Ef-ran hade i andra äventyret vi spelade, som han förlorade i strid mot en ormgud..." eller när det liksom inte står något tvivel att kvinnan som nämns i ett orakel är din karaktär som du spelade i förra äventyret, fast hon då dog... och så spelar vi och får en antologi av noveller som alla utspelar sig i samma värld, har återkommande karaktärer och föremål och en egen mytologi. Då skiner det spelet som inget annat.

 

[Lukas]

Jag har inget egenkligen att tillägga då jag bara spelat IWA en gång på konvent (och DeBracys hack två gånger), men det är ett spel som står på min bucketlist att spela kanpanj i någon gång