Kontext: samberättande, timers, drama, feminism. Känner du inte att de här grejerna är något du kan så svara inte i tråden tack.
Jag såg Inception igen och slogs av en tanke om drama, eskalering och timers. Timers fungerar bra för att skapa stress som spelare vilket har lett till en massa spännande resultat (vilket vi sett bl a genom den timer-hårda versionen av Null State som jag tolkade ur originalspelet och som sen kördes på bl a DanCon med Arvidos och Krank som spelledare). Den typ av bleed-drama jag tycker om mår jättebra av att spelare släpper det genomtänkta och går för det ogenomtänkta, det som ligger nära själen och hjärtat (jag vill bli stressad till gränsen där jag blöder över och dramat blir jag).
Så, vad sägs om ett drama som är ganska hårt regelstyrt i sin pacing (typ som MVGU eller ZC) och som är svårt att vinna med en tight timer, men som kan eskaleras genom att "gå ner" i nivå à la Inception för att få mer tid och krafter men samtidigt höja insatsen (tänk DiTV el motsv) och som kan återupprepas ner till nivå X (behöver speltestas, men bör kunna uppskattas utifrån att vi i genomsnitt har behövt 6-9 scener per protagonist för att göra ett bra drama end-to-end och att en scen tar 5-15 min som skalar med hur vi närmar oss "slutet"). Vi måste alltid lämna någon eller något på varje nivå (kanske en del av oss själva? Eller delar av en scen som vi inte kan "lösa" på ett bra sätt?) som vi växlar mellan när vi skiftar fokus "längre ner" och har således X timers som vi byter mellan där de övre är känsligare per tid och där de lägre är knepigare att klara rent mekaniskt.
Vad tror ni om det!?
Jag såg Inception igen och slogs av en tanke om drama, eskalering och timers. Timers fungerar bra för att skapa stress som spelare vilket har lett till en massa spännande resultat (vilket vi sett bl a genom den timer-hårda versionen av Null State som jag tolkade ur originalspelet och som sen kördes på bl a DanCon med Arvidos och Krank som spelledare). Den typ av bleed-drama jag tycker om mår jättebra av att spelare släpper det genomtänkta och går för det ogenomtänkta, det som ligger nära själen och hjärtat (jag vill bli stressad till gränsen där jag blöder över och dramat blir jag).
Så, vad sägs om ett drama som är ganska hårt regelstyrt i sin pacing (typ som MVGU eller ZC) och som är svårt att vinna med en tight timer, men som kan eskaleras genom att "gå ner" i nivå à la Inception för att få mer tid och krafter men samtidigt höja insatsen (tänk DiTV el motsv) och som kan återupprepas ner till nivå X (behöver speltestas, men bör kunna uppskattas utifrån att vi i genomsnitt har behövt 6-9 scener per protagonist för att göra ett bra drama end-to-end och att en scen tar 5-15 min som skalar med hur vi närmar oss "slutet"). Vi måste alltid lämna någon eller något på varje nivå (kanske en del av oss själva? Eller delar av en scen som vi inte kan "lösa" på ett bra sätt?) som vi växlar mellan när vi skiftar fokus "längre ner" och har således X timers som vi byter mellan där de övre är känsligare per tid och där de lägre är knepigare att klara rent mekaniskt.
Vad tror ni om det!?