Nekromanti Indie - den nya herren på täppan?

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Försäljning och utövande

Det jag ifrågasatt mest var att Magic genom sin höga popularitet skulle ha åstadkommit att rollspelsmarknaden tappat greppet om ungdomar och inte kunnat nyrekrytera.

Där spelar hobbyn en stor roll. Finns det konvent? Finns det speltidningar? Kommer kortspelare i kontakt med rollspel och rollspelare?

CCG-bubblan drabbade givetvis många amerikanska spelproducenter hårt. (Det är något helt annat än att skylla på Magics framgångar) Men de spelproducenter som drabbades - betydde deras förlorade intäkter mer för nyrekryteringen än spelbutikernas ökade omsättning?
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Inte alls

Jag blir inte alls förvånad om han menar berättelser som bygger på och innehåller "personlighet, känsloliv eller psykologisk djup". Och uppenbarligen så stödjer inte Storyteller det.
Man både har en regel för det (Humanity) och fokuserar på dessa aspekter i spelets kategorisering av klaner och roads. Så... what?

Det är inte samma stöd som i Forge-spelen, men bara för att man inte systematiserat stöder psykologiska konflikter med konkretiserade regler så betyder det ju inte att man inte stöder konceptet i sig. Flera spelare kan dessutom argumentera väldigt framgångsfullt för att psykologi inte kan systematiseras utan att samtidigt upphöra att vara psykologiskt, vilket i så fall talar för att om det är något spel där känslolivet motarbetas så är det i spel där känslor upphör att vara något som spelaren känner och övergår till att bli en strategisk ammunition som hanteras av systemet.

Så... Jag ser gärna en ökad tydlighet i den här sortens diskussioner. Mer vidsynthet. Ditt argument låter lite som att spel inte stödjer "skräck" om de inte har skräcktabeller. Liksom, nöj dig med att säga "det här spelet har inte skräcktabeller". Man kan fortfarande uppmuntra och stöda skräck.
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Rättelse

bara i Sverige det finns statligt understödda rollspelsföreningar

Fel, det finns liknande organisationer i andra länder (Hyperion i Norge ligger närmast i bredd och storlek, men det finns ett lajvförbund i Danmark och hobbyspelsförbund i exempelvis Tyskland och Frankrike) som också mottager statligt stöd.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Re: Inte alls

Helt rätt. Vad jag ville säga vara att det saknar regelmässigt stöd för drama/skräck eller vad det nu är för exempel vi använder.
 

Big Marco

Läskig
Joined
20 May 2000
Messages
6,968
Location
Sandukar
Re: Inte alls

Fråga Marco vad det var han menade. Jag blir inte alls förvånad om han menar berättelser som bygger på och innehåller "personlighet, känsloliv eller psykologisk djup". Och uppenbarligen så stödjer inte Storyteller det. Inte heller friform, oavsett om du hittar en norm någonstans eller inte.


Njae, det jag menade var att Storyteller-systemet inte har några direkta regelmekaniska lösningar för mer psykolgiskt spel, något som jag associerar med det värdeord som tillskrivs Storyteller-systemet. Det är mycket mer fokus på tärningspottshanterings, klassiska egenskaper+färdigheter, cool magi och häftiga stunts.

Och jag värderar det inte. Jag tycker bara det är lite lustigt hur system får associationer till egenskaper som inte egentligen finns där.
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Det beror på

Men de spelproducenter som drabbades - betydde deras förlorade intäkter mer för nyrekryteringen än spelbutikernas ökade omsättning?
Det beror på hur man ser på orsak och verkan. Ett mindre utbud och en bransch (rollspel) i kris lockar inte nya entusiaster i samma utsträckning som ett brett utbud och en bransch (CCG) på uppgång.

Så på så sätt tror jag att det påverkade stort.

/M
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Internet som allmängods

Med explosionen av Internet tänker jag på att Internet blev allmängods, vilket i min mening inte hände förrens i slutet av 90-talet, då HemPC-projektet var i högvarv. Det var då vi it-konulter började leverera tjänster som gick att använda för gemene man, och det var också då som vi levererade som mest "Lär dig internet"-utbildningar till företagen.

/M
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Internet som allmängods

Jag menar att rollspelare, ungdomar och nördar är snabbare än gemene man på att ta till sig ny teknik. När magic var som störst så hade också internet kommit att bli allmängods för rollspelare, enligt mitt minne. Black Summer var något som diskuterades flitigt på forum, vill jag minnas.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Det beror på

Och på vilket sätt tycker du att Pokemon skadade branschen? Mig veterligen så hade inte pokemon samma motsvarighet av att rollspelsproducenter bytte verksamhet i hopp om högre lönsamhet och att de sedan kånkade som följd av framgångslösa satsningar.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,081
Location
Ereb Altor
Re: Inte alls

Återigen, det var precis det jag menade. Otydliga dagen... :gremsmile:

Och jag håller med om att det där med Storyteller är lustigt. Jag spelade det under en gotisk period och hade alltid höga ambitioner om angst och sex och våld. Men det blev alltid bara våld. Det var inte förrän jag upptäckte Big Model och allt kring detta som jag insåg att det är stor skillnad på system. Det hade jag vetat innan men inte att genomslaget var så stort.

Undrar om det var därför som Vampire belv så poppis bland friformare? Helt plötsligt kunde det handla om sådant?

(och ja, friform ligger rimligtvis närmre Narrativism än Gameism men det beror snarast på deltagarnas preferenser, så det inte låter som att jag säger emot tidigare inlägg)
 

Thermight

Warrior
Joined
3 Jan 2006
Messages
277
Location
STHLM
Indie vs. mrpg vs. MMORPG vs. CCG vs. litteratur..

När jag började hänga på det här forumet var jag nästan på väg att starta mitt livs första flame war.

Intrycket jag får av mina yngre kusiner är att det är sjukt många kids som spelar WoW. Och av nästan alla jag frågar, så tycker de flesta att WoW inte ens är ett kul spel. Utan det används istället för att slösurfa eller zappa på tvn.
Den mesta av tiden i spelet går egentligen ut på att farma resurser, men att spelet innehåller en viss del socialt umgånge då man samtidigt sitter och snackar med sina kompisar på Ventrilo.

Ganska många sitter även och spelar Adventure Quest/battleon, pimpland. runescape. Maple story (som i mina ögon mer eller minre ganska sugiga spel.).

Grejen är att mina kusiner som sitter och spelar WoW varje dag, även varit med om att spela bordsrollspel, (DoD4) och att de tycker att det egentligen är ett roligare spel än datorspelen.
Det råkar bara vara så att det är så mycket mindre krävande att sätta sig och slöspela WoW än att sätta ihop en rollspelskampanj,

Det tycker jag är det största problemet med rollspelen idag. De är inte lika lätta att lära sig och att komma in i.

Några av de roligste och bästa rollspelsäventyren jag spelat har varit sådana som SL haft en halvtimme på sig att förbereda och skapa.

Jag tror det hörde ihop med att speledarna under dessa sessions hade haft perioder då de varit inne på att läsa fantasy/sci-fi romaner som det plockats delar ur.

Jag tycker att kopplingen mellan rollspel och litteratur är värd att fundera över. D&D's ingredienser var plockade lite hipp som happ från Tolkien, Leiber, Howard, Moorcock, Vance m.m.

Jag tycker sjäv att mina bästa stunder som spelledare varit då jag samtridig läst böcker att ta inspiration och innehåll ifrån.

När jag började hänga på det här forumet så var ett av de första inläggen en tråd som höll på att starta flamewar, men en sak jag tog upp var att jag klagade på att D&D var ett dataspel:

citat olaberg:
"DEN typen av spel (pappersbaserat dataspel) tog dataspelen över, för gott, så länge som det finns kisel och elström."


Det känns inte som att det går att vinna den fighten. D&D i sin nuvarande form på 322-966 sidor känns inte lika välkomnande får en nybörjare. Som kan få en surrogat-upplevelse med WoW.

Det coola och unika med pappersrollspelen är att man kan bygga sina egna världar och berättelser med just de ingredienser som man själv tycker om mest. Vilket jag tycker spelmakarna borde fokusera på mer. Dessa grejer som jag tänker på, är sådana som har kommit genom experimenterande och erfarenhet , just de grejer saknar jag litegrann i rollspelsböcker jag kollat i, det finns en viktig del av 'hantverkskunskap' som inte riktigt har uttryckts på ett fokuserad och lätthanderligt sätt i rollspelsböcker . Exakt vad det är för erfarenheter jag syftar på, är olika för olika spelgrupper och personer, men det är därför det finns flera spel.

Om jag hade haft möjlighet att skriva rollspelsmaterial så:
Hade jag nog fokuserat på att fylla den funktionen som (fantasy)litteratur har haft för rollspelade.
Hade de varit guider för att snabbt starta sina egna kampanjer baserade på sina egna favoritkällor.
I tråden "Old-school världskapande" tar upp ett koncept jag gillar.

Allt för att komma över tröskeln in i rollspelandet, som kidsen slipper i WoW. (samma sak med annat som blev poppis då de saknade rollspelströskeln är Magic och korspelsvågen.)

Jag har en samling böcker om att skriva manus till video-spel, filmer, och skönlitteratur. Men jag har ingen som är specifikt för att skriva rollspelsmanus. Om jag hade varit speldesigner hade det varit en central grej i rollspelsprodukterna.

Det känns som att det finns mer guide böcker för att skriva rollspel bland videospelsdesignböcker än vad det finns bland riktiga rollspelsböcker. Ändå tycker jag att vanlig skönlitteratur i praktiken varit bästa instruktionsmanualerna. Att sno från böcker, och sedan lägga till element specifika för rollspel och interaktiva element tycker jag har varit ett vinnande koncept för mig i praktiken. Om jag hade haft tid och möjlighet hade jag själv velat skriva en sådan bök där jag samlar och organiserar upp mina egna erfarenheter, men jag är för sopig för att göra det än så länga.

Kanske är det skönlitteratur som är de bästa rollspelshjälpmedlen, och inte rollspelen i sig? Vad tycker ni?

För övrigt tycker jag att Warcraft 3 har den töntigaste, minst intressanta och mest klichéartade spelstory som över huvud taget går att komma på. Kids som endast suttit med sådant (och hur är det med WoW) kanske får problem med att få inspiration till riktigt bra rollspelsäventyr? Och hur är det med film?

Jag tycker att formatet på många rollspelsböcker är så jobbigt nuförtiden. De är stora och klumpiga, böcker i grälla färger.

Jag gillar nog de gamla svenska äventyrsspelsformaten bäst, i mina gamla böcker finns det gott om blyertsklotter, tillägg och humoristiska pratbubblor till bilderna. Nerskrivna husregler och patchar och buggfixar.
I nya rollspelsböcker med tjocka glättriga sidor går det inte att skriva i. Speciellt när det kommit nya spel med en massa missar och andra kostigheter som man retar sig på. Man känner sig nästan lurad av den glättriga produktionen. (DoD6 för ett svenskt exempel, Conan D20 för ett utländskt.)
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Det beror på, igen

branschen
Det beror helt på vilken bransch du menar. Jag utgår från att du menar rollspelsbranschen. I så fall är mitt resonemang så här:

Pokemon tilltalade främst en yngre publik. Så ung att den ännu inte hade rollspel som alternativ bland sina hobbies, och heller inte Playstation, eftersom inte veckopengen räckte till.

Ergo, de hookades på samlarkortspel. När de växte upp till den ålder då man brukar börja titta på rollspel som nått att göra (runt 12-13 år, typ) så var det alltså naturligt att de fortsatte med Magic, istället för att gå över till rollspel.

På så sätt tappade rollspelsbranschen det nya blod den behövde för att fortsätta vara livskraftig, och har istället blivit en skugga av sitt forna jag.

Till detta hör också, i min ringa mening, trenden att göra feta, komplexa och komplicerade rollspel, som tex D&D, som såldes som böcker och inte som spel man plockar upp och spelar. Magic och Pokemon är/var enkla att börja med och behövde ingen stor investering till att börja med, alltså exemplariskt lättillgängliga. Rollspel var/är i jämförelse komplicerade, dyra och svårtillgängliga.

Det är väl först med D&D Minis som D&D har blivit lika lätt att komma igång med som Magic.

/M
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
Utan Internet hade rollspelen dött

vilket inte den nya internet- och datorspelskulturen gjorde.
Ett synnerligen besynnerligt uttalande, särskilt då det görs på ett Internetforum, av en person i samma spelgrupp som jag själv, som jag träffat IRL tack vare (eller på grund av :gremlaugh:) Internet.

Jag tror att rollspels som företeelse hade varit begravt om inte Internet dykt upp. Plötsligt kunde tynande grupper eller individer koppla ihop sig med rollspelare överallt. Särskilt här i Sverige tror jag att Internet varit avgörande för att rollspel existerar idag.

/M
 

Magnus Seter

Ansvarig utgivare
Staff member
Joined
24 Nov 2000
Messages
12,769
Location
Stockholm
SF:s omsättning

Om vi spolar fram till modern tid så undrar jag hur stor del av omsättningen som SF-Bokhandlen har som egentligen kommer från just rollspelen?
Har ingen koll, men SF:s chef har över nån öl sent på nån krig sagt till mig att de inte tjänar många ören på att ha rollspel i butiken. Det är mest fråga om att de är nördar, och har folk som brinner för det, som de har det utbud de har.

/M
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Det beror på, igen

Ergo, de hookades på samlarkortspel. När de växte upp till den ålder då man brukar börja titta på rollspel som nått att göra (runt 12-13 år, typ) så var det alltså naturligt att de fortsatte med Magic, istället för att gå över till rollspel.
Nja, de gick nog snarare över till Yu-gi-oh. Men därefter gick de helt klart över till konsoler och internetspel.

Till detta hör också, i min ringa mening, trenden att göra feta, komplexa och komplicerade rollspel, som tex D&D, som såldes som böcker och inte som spel man plockar upp och spelar.
Ja, det tror jag mycket på. De stora rollspelsmakarna gjorde sig själva en stor otjänst när de försökte blidka de redan vana rollspelarna istället för att försöka locka spelarna på skolgården. Men den utvecklingen hade redan pågått ett långt tag när Pokemon blev stort. Jag tror till och med den trenden hade inletts innan magic, precis som Krille skrev nedan.

Jag delar också din åsikt om D&D minis. Det är en av de smartaste idéer Wizards haft - även om den tydligen inte riktigt vunnit så mycket traction på skolgårdarna som man kunde ha önskat.

I vilket fall som helst så tror jag att Pokemontrenden snarast gav möjligheter åt rollspelsbranschen som de inte tog. Hade man konstruerat ett rollspel med samlarmekanism som upplevdes som en naturlig fortsättning på samlarkortspelen (vilket inte är så far off - pokemonspelen på gameboy var ju ändå RPGer) så hade man vunnit spelare. Man kunde också ha vävt in pokemon i övriga aktiviteter på konvent - för att få över spelare till rollspelshobbyn den vägen.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Utan Internet hade rollspelen dött

Ett synnerligen besynnerligt uttalande, särskilt då det görs på ett Internetforum, av en person i samma spelgrupp som jag själv, som jag träffat IRL tack vare (eller på grund av ) Internet.
Jojo, men vi är ju inte nya spelare. Vi är inte ungar på skolgården som inte vet vad rollspel är för något.

Jag menar att en stor anledning till att grupper tynade bort var för att spelkulturen ändrades iom internet. Man spelade alltmer hemma istället för att träffas hemma hos någon.

Eller bara en sån sak som att många köper sina spel via internet istället för att vallfärda till butiker såsom tradition, vilket gör att spelbutikernas rollspelssortiment hamnar i skymundan.

Men det är rätt svårt att föreställa sig hur världen hade sett ut utan internet.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Magic-schmagic

När Rising väl har fått något på hjärnan så ger han inte upp i första taget... :gremwink:

Det jag ifrågasätter lite är att Magic skulle utgöra en startpunkt eller ett sätt att rekrytera rollspelare. Mina direkta erfarenheter av Magic-spelande är mycket små men mitt intryck är ändå att spelet är ganska avskärmat ifrån rollspelsvärlden, kanske inte lika avskärmat som hocky, bordtennis eller snusning men ändå. Hur många har egentligen börjat med Magic och fortsatt med rollspel (på andra sätt än genom att komma i kontakt med Magic-spelare som också spelar rollspel)? Det finns inget spel som bygger på världen i Magic, om det nu överhuvudtaget finns någon enhetlig sådan, och de flesta rollspel har regler som ser avsevärt annorlunda ut. DDM däremot tror jag mycket väl kan locka folk till rollspelen, liksom diverse datorspel som bygger på D&D:s regler.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Re: Magic-schmagic

Hur många har egentligen börjat med Magic och fortsatt med rollspel (på andra sätt än genom att komma i kontakt med Magic-spelare som också spelar rollspel)?
Är det relevant?

Det viktiga är väl hur många som började med rollspel som vi aldrig hade fått intresserade om det inte hade varit för att vi kunde träffat dem via magic? Liksom, vi cruisade inte direkt på mellanstadiets skolgårdar för att hitta rollspelare. Men när vi hade magicintresset gemensamt så kunde vi också spela rollspel med dem.

Det handlar inte så mycket om att reglerna måste vara lika rollspelsreglerna. Det viktigaste var att man spelade tillsammans och delade någon sorts diffust nördintresse. Då kunde man enkelt gå från magic till tabletop, bräd- och rollspel.

Det finns playstationspel vars regler påminner mycket mer om bordsrollspel (såsom Final Fantasy) men jag kan helt klart säga att vi inte lyckades få en enda unge rollspelsintresserad genom Final Fantasy, medan det gick väldigt bra tack vare Magic.
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Re: Magic-schmagic

"Det viktiga är väl hur många som började med rollspel som vi aldrig hade fått intresserade om det inte hade varit för att vi kunde träffat dem via magic?"

Tja, det är väl minst lika viktigt att räkna ut hur många som slutade att spela rollspel för att istället spela Magic? För sådana lär det också finnas.

Dessutom så är alla former av gemensamma intressen bra utgångspunkter för att spela rollspel vare sig det handlar om böcker, filmer, musik eller hångel. Det behöver egentligen inte vara enbart diffusa nördintressen. Skulle Magic-spelande vara ett så mycket bättre sätt att träffa rollspelare på än alla andra aktiviteter?

Ska vi delge varandra anekdoter så kan jag berätta att det fanns otroligt många fler rollspelare än det någonsin fanns Magic-spelare när jag gick i grundskolan och gymnasiet. Säkert till stor del beroende på att jag bodde på landet långt ifrån alla spelbutiker. Jag kom egentligen inte i kontakt med det förrän min bror började spela när jag var 19-20.
 
Top