Indie vs. mrpg vs. MMORPG vs. CCG vs. litteratur..
När jag började hänga på det här forumet var jag nästan på väg att starta mitt livs första flame war.
Intrycket jag får av mina yngre kusiner är att det är sjukt många kids som spelar WoW. Och av nästan alla jag frågar, så tycker de flesta att WoW inte ens är ett kul spel. Utan det används istället för att slösurfa eller zappa på tvn.
Den mesta av tiden i spelet går egentligen ut på att farma resurser, men att spelet innehåller en viss del socialt umgånge då man samtidigt sitter och snackar med sina kompisar på Ventrilo.
Ganska många sitter även och spelar Adventure Quest/battleon, pimpland. runescape. Maple story (som i mina ögon mer eller minre ganska sugiga spel.).
Grejen är att mina kusiner som sitter och spelar WoW varje dag, även varit med om att spela bordsrollspel, (DoD4) och att de tycker att det egentligen är ett roligare spel än datorspelen.
Det råkar bara vara så att det är så mycket mindre krävande att sätta sig och slöspela WoW än att sätta ihop en rollspelskampanj,
Det tycker jag är det största problemet med rollspelen idag. De är inte lika lätta att lära sig och att komma in i.
Några av de roligste och bästa rollspelsäventyren jag spelat har varit sådana som SL haft en halvtimme på sig att förbereda och skapa.
Jag tror det hörde ihop med att speledarna under dessa sessions hade haft perioder då de varit inne på att läsa fantasy/sci-fi romaner som det plockats delar ur.
Jag tycker att kopplingen mellan rollspel och litteratur är värd att fundera över. D&D's ingredienser var plockade lite hipp som happ från Tolkien, Leiber, Howard, Moorcock, Vance m.m.
Jag tycker sjäv att mina bästa stunder som spelledare varit då jag samtridig läst böcker att ta inspiration och innehåll ifrån.
När jag började hänga på det här forumet så var ett av de första inläggen en tråd som höll på att starta flamewar, men en sak jag tog upp var att jag klagade på att D&D var ett dataspel:
citat olaberg:
"DEN typen av spel (pappersbaserat dataspel) tog dataspelen över, för gott, så länge som det finns kisel och elström."
Det känns inte som att det går att vinna den fighten. D&D i sin nuvarande form på 322-966 sidor känns inte lika välkomnande får en nybörjare. Som kan få en surrogat-upplevelse med WoW.
Det coola och unika med pappersrollspelen är att man kan bygga sina egna världar och berättelser med just de ingredienser som man själv tycker om mest. Vilket jag tycker spelmakarna borde fokusera på mer. Dessa grejer som jag tänker på, är sådana som har kommit genom experimenterande och erfarenhet , just de grejer saknar jag litegrann i rollspelsböcker jag kollat i, det finns en viktig del av 'hantverkskunskap' som inte riktigt har uttryckts på ett fokuserad och lätthanderligt sätt i rollspelsböcker . Exakt vad det är för erfarenheter jag syftar på, är olika för olika spelgrupper och personer, men det är därför det finns flera spel.
Om jag hade haft möjlighet att skriva rollspelsmaterial så:
Hade jag nog fokuserat på att fylla den funktionen som (fantasy)litteratur har haft för rollspelade.
Hade de varit guider för att snabbt starta sina egna kampanjer baserade på sina egna favoritkällor.
I tråden "Old-school världskapande" tar upp ett koncept jag gillar.
Allt för att komma över tröskeln in i rollspelandet, som kidsen slipper i WoW. (samma sak med annat som blev poppis då de saknade rollspelströskeln är Magic och korspelsvågen.)
Jag har en samling böcker om att skriva manus till video-spel, filmer, och skönlitteratur. Men jag har ingen som är specifikt för att skriva rollspelsmanus. Om jag hade varit speldesigner hade det varit en central grej i rollspelsprodukterna.
Det känns som att det finns mer guide böcker för att skriva rollspel bland videospelsdesignböcker än vad det finns bland riktiga rollspelsböcker. Ändå tycker jag att vanlig skönlitteratur i praktiken varit bästa instruktionsmanualerna. Att sno från böcker, och sedan lägga till element specifika för rollspel och interaktiva element tycker jag har varit ett vinnande koncept för mig i praktiken. Om jag hade haft tid och möjlighet hade jag själv velat skriva en sådan bök där jag samlar och organiserar upp mina egna erfarenheter, men jag är för sopig för att göra det än så länga.
Kanske är det skönlitteratur som är de bästa rollspelshjälpmedlen, och inte rollspelen i sig? Vad tycker ni?
För övrigt tycker jag att Warcraft 3 har den töntigaste, minst intressanta och mest klichéartade spelstory som över huvud taget går att komma på. Kids som endast suttit med sådant (och hur är det med WoW) kanske får problem med att få inspiration till riktigt bra rollspelsäventyr? Och hur är det med film?
Jag tycker att formatet på många rollspelsböcker är så jobbigt nuförtiden. De är stora och klumpiga, böcker i grälla färger.
Jag gillar nog de gamla svenska äventyrsspelsformaten bäst, i mina gamla böcker finns det gott om blyertsklotter, tillägg och humoristiska pratbubblor till bilderna. Nerskrivna husregler och patchar och buggfixar.
I nya rollspelsböcker med tjocka glättriga sidor går det inte att skriva i. Speciellt när det kommit nya spel med en massa missar och andra kostigheter som man retar sig på. Man känner sig nästan lurad av den glättriga produktionen. (DoD6 för ett svenskt exempel, Conan D20 för ett utländskt.)