Dimfrost
Special Circumstances
(Nej, det här är inte ytterligare en tråd där jag vill bråka om betygsättning eller recensioner jag ogillar. Det handlar bara om en formulering i en recension som fick mig att fundera lite.)
I sin recension av Coriolis spelledarskärm i senaste Fenix skriver Tomas Andersson följande:
"Jag har själv satt i halsen när jag läst en del recensioner och sett hur en del, låt oss kalla de mindre spel, fått väldigt höga betyg inte minst på intryck, samtidigt som produkter med illustrationer av absolut toppklass fått medelmåttiga betyg. [...] Det [att det är svårt att betygsätta spelledarskärmen] får mig att förstå att när en del indiespel fått väldigt höga betyg beror det på vad de jämförs med - nämligen andra indiespel. Det är uppenbart att de inte kan jämföras med de mest genomarbetade och professionellt producerade produkterna utan i första hand bör jämföras med varandra."
För det första förstår jag inte alls vilka "indiespel" som har fått höga intrycksbetyg utan att förtjäna det, men det kan kvitta. Det är inte det som är intressant. Att produkter av en viss typ ska jämföras med varandra (som är Anderssons poäng här) är självklart sant: man kan inte gärna klaga på innehållet i en SL-skärm för att den innehåller mindre än en grundbok. Men när det gäller intryck är det en helt annan sak. När jag skriver recensioner bryr jag mig inte om hur produkten har tillkommit, vilken budget som har funnits för illustrationer, var boken har tryckts och så vidare. Allt jag bryr mig om är slutresultatet. Om pappret är tunt och sladdrigt, om bindningen håller på att släppa och om typografin är taffligt gjord drar det självklart ned betyget ordentligt, oavsett om det bara beror på att spelskaparen har layoutat det själv i Word och tryckt det på en kopiator i sin kompis källare. Och så vidare.
Nu till frågan: är det någon som inte tycker så här? Att man ska ge betyg beroende på hur väl spelskaparna har utnyttjat sina resurser? Speciellt är det förstås intressant att höra vad andra recensenter tycker.
Sedan kan ju smaken variera väldigt mycket också. Polaris är en tunn och ganska billig liten bok, men illustrationerna är fantastiskt snygga, språket är mycket välskrivet och typografin lättläst. Samtidigt tänder jag över huvud taget inte alls på bilderna i D&D4, bindning och papperskvalitet är inte de bästa men typografin är helt okej. Jag skulle nog ge båda spelen 7 eller 8 i intryck, trots att de är snygga på väldigt olika sätt. (Samt 9 i innehåll för bägge, tror jag nog.) Men jag kan tänka mig folk som kräver fyrfärgstryck och pärmar för att kunna ge ett högt intrycksbetyg, och då är det förstås en annan sak.
Förresten, jag kom på ett indiespel som fick högt intrycksbetyg: när jag recenserade Hammaren & Trollspöt. Men även språkbehandling ska vara inräknat i intryck (har jag fått för mig), och H&T är en utsökt trevlig bok att läsa, tack vare både språk och typografi. (Och stämning.) Men det är ju inte så relevant i det här fallet.
Jag vill alltså främst förvissa mig om att inte alla människor anser att jag gör fel när jag bedömer rollspel som rollspel, inte som tillhörande en viss 'prisklass'.
I sin recension av Coriolis spelledarskärm i senaste Fenix skriver Tomas Andersson följande:
"Jag har själv satt i halsen när jag läst en del recensioner och sett hur en del, låt oss kalla de mindre spel, fått väldigt höga betyg inte minst på intryck, samtidigt som produkter med illustrationer av absolut toppklass fått medelmåttiga betyg. [...] Det [att det är svårt att betygsätta spelledarskärmen] får mig att förstå att när en del indiespel fått väldigt höga betyg beror det på vad de jämförs med - nämligen andra indiespel. Det är uppenbart att de inte kan jämföras med de mest genomarbetade och professionellt producerade produkterna utan i första hand bör jämföras med varandra."
För det första förstår jag inte alls vilka "indiespel" som har fått höga intrycksbetyg utan att förtjäna det, men det kan kvitta. Det är inte det som är intressant. Att produkter av en viss typ ska jämföras med varandra (som är Anderssons poäng här) är självklart sant: man kan inte gärna klaga på innehållet i en SL-skärm för att den innehåller mindre än en grundbok. Men när det gäller intryck är det en helt annan sak. När jag skriver recensioner bryr jag mig inte om hur produkten har tillkommit, vilken budget som har funnits för illustrationer, var boken har tryckts och så vidare. Allt jag bryr mig om är slutresultatet. Om pappret är tunt och sladdrigt, om bindningen håller på att släppa och om typografin är taffligt gjord drar det självklart ned betyget ordentligt, oavsett om det bara beror på att spelskaparen har layoutat det själv i Word och tryckt det på en kopiator i sin kompis källare. Och så vidare.
Nu till frågan: är det någon som inte tycker så här? Att man ska ge betyg beroende på hur väl spelskaparna har utnyttjat sina resurser? Speciellt är det förstås intressant att höra vad andra recensenter tycker.
Sedan kan ju smaken variera väldigt mycket också. Polaris är en tunn och ganska billig liten bok, men illustrationerna är fantastiskt snygga, språket är mycket välskrivet och typografin lättläst. Samtidigt tänder jag över huvud taget inte alls på bilderna i D&D4, bindning och papperskvalitet är inte de bästa men typografin är helt okej. Jag skulle nog ge båda spelen 7 eller 8 i intryck, trots att de är snygga på väldigt olika sätt. (Samt 9 i innehåll för bägge, tror jag nog.) Men jag kan tänka mig folk som kräver fyrfärgstryck och pärmar för att kunna ge ett högt intrycksbetyg, och då är det förstås en annan sak.
Förresten, jag kom på ett indiespel som fick högt intrycksbetyg: när jag recenserade Hammaren & Trollspöt. Men även språkbehandling ska vara inräknat i intryck (har jag fått för mig), och H&T är en utsökt trevlig bok att läsa, tack vare både språk och typografi. (Och stämning.) Men det är ju inte så relevant i det här fallet.
Jag vill alltså främst förvissa mig om att inte alla människor anser att jag gör fel när jag bedömer rollspel som rollspel, inte som tillhörande en viss 'prisklass'.