Nekromanti Inga fler konvent när du är gammal och grå?

[wilper]

Slutet på en era av konvent är en hyffsat ny post på Boningen, som jag tycker tål ett lite större uppmärksammande. Gå och läs den nu, och kom sedan tillbaka.

Spoiler

Jag kunde känna igen mig i mycket av det som skrevs, uppgivenhet över dålig kvalitet på spelledare och scenarion, att lockelsen att sova på liggunderlag på klassrumsgolv har minskat med åren och att man inte får ut så mycket av besöken längre - en känsla av att det inte finns mer att lära och uppleva.

Men jag konstaterade också att jag har en annan inställning i dag. Vi hade samma utgångspunkt, men landade i olika slutsatser.

Ja, scenarierna på konvent suger ofta. Spelledarna är ofta oerfarna, illvilliga, trötta, dåliga eller oengagerade, och de nya grepp man en gång i tiden hoppades lära sig har man redan snappat upp. Men det går att ha skoj på konvent ändå, åk dit och var en av de bra konstruktörerna och spelledarna, en av dem som lär nykomlingarna så som bra spelledare en gång i tiden lärde dig.

Att tända en a-ha lampa i huvudet hos spelare och se strålande glädje i deras ögon när de efteråt snackar om spelpasset är värt en hel del. Och det är fantastiskt kul att leda en sådan spelsugen och hungrig grupp.

Själv hittade jag Indierummet, en plats där entusiastiska arrangörer och gäster samlas för att spela spel. Men samma känsla kan man få på mindre konvent också när man spelleder traditionellt. Jag vet inte riktigt varför det är så, men kanske är det de mindre och mer informella formerna som ger folk förmågan att fokusera, slappna av och engagera sig i arrangemanget för stunden.

I ännu mindre skala fann jag huskonventen. Små konvent inrymda hemma hos arrangörerna. Nordnordosts konvent är sådana, alla gästerna är där på rekommendation av någon annan (som värsta frimurarsekten ). Samma informella stämning, samma engagerade människor, nya bekantskaper när inbjudningarna efter en tid börjat gå i andra-tredje led.

För mig slutade inte konventandet bara för att jag växte ur upplevelsen så som den såg ut när jag kom in i hobbyn. Jag hittade andra former och jag har minst lika roligt i dag som jag hade då.

 

[Jim Magnusson]

Men om man får en av konstruktörerna eller deras inlästa allierade kan det bli en riktig upplevelse.

Det kan man ju skriva under på. Vår spelgrupp ställde upp i rollspelet Gemini på varenda konvent och fick också konstruktören varje gång! Det är upplevelser jag får bära med mig med stor glädje.

Sen kommer jag ihåg den där lilla pojken som skulle spelleda oss och hur jag nästan tycker synd om honom då han bl a ramlade ur stolen då vår krigare levde sig in i ett stridsvrål och när densamma skällde ut en slp med stor inlevelse. Han kanske började lära sig "agera ut" (se separat tråd ) efter detta?

 

[anth]

Jämför:
- När man var ung åkte man på festival.
- När man var ung tågluffade man.
- När man blir äldre betyder "resa" att man bor på hotell. Och med "hotell" menar jag MINST 4-stjärnigt, gärna all-inclusive resort.
- När man var liten åkte hela familjen på charter - och club kids (eller vad det heter) var det roligaste på hela resan. När man blir äldre, men inte tillräckligt gammal för att ha hunnit skaffa barn, bokar man hotell som garanterat är barnfria. När man väl skaffar barn börjar club kids om igen - men då för att man själv ska slippa de små monstren på dagarna så man får någon semester.

Jag ser 3 saker:

1. Man blir bekvämare:
Steg ett är att man tar in på hotell istället för att sova i tält eller sovsalar.
Steg två är att man bara åker på konvent om man kan åka hem och sova i sin egen säng på kvällen.
Steg tre är att man inte orkar gå på konvent om det inte är gångavstånd hemifrån.

2. Man är inte "målgruppen" längre:
Plötsligt upptäcker man att man är 10 år äldre än genomsnittsåldern.
Man kanske spelar samma spel, men f.ö. finns inga gemensamma intressen: man har olika musiksmak, klädsmak och spelsmak. Ja de yngres beteende är helt obegripligt och faktiskt ganska irriterande. Kan de inte bara hålla käft så man hör vad man tänker?
Skulle målgruppen mot all förmodan vara av motsatt kön blir man dessutom misstänkt för att vara pedofil.
Kan ingen starta ett seniorkonvent?

3. Man växer upp:
Rollspel är något man normalt börjar spela någon gång i tonåren - och slutar med när man lämnar tonåren.
Och fortsätter man spela efter tonåren spelar man ofta på ett annat sätt - mindre "koboldigt".
Faktum är att på ett konvent vill man hellre stå i baren och snacka skit med en öl i handen. Det är då man upptäcker att konventet har alkoholförbud då genomsnittsåldern är under 18 år.

 

[Lupus Maximus]

Jag var på 3-4 konvent under tonåren, och jag har varit på 3 konvent efter tonåren (ett i fjol och ett i år).

Färdigskrivna rälsade konventscenarion lockade mig varken då eller nu. Så att föranmäla mig till någon av dem finns inte riktigt med på kartan.

På den tiden kom jag ofta i samspråk med någon rollspelare som antingen hade med sig något rollspel, eller satt och bläddrade i något nyinköpt. Ibland var det jag som satt med en regelbok i näven, och någon som började prata med mig (vilket funkade bra på Lincon senast, då jag satt med WEGs Star Wars). Men förutom Indie-rummet har både Lincon och Gothcon känts rätt tomma på rollspel.

Jag kanske bara letat på fel ställen, men som primärt trad-rollspelare känns det som om jag inte tillhör målgruppen. Men det är som sagt var inte på grund av ålder, utan på grund av ett helt annat fokus.

 

[RasmusL]

Jag var på 3-4 konvent under tonåren, och jag har varit på 3 konvent efter tonåren (ett i fjol och ett i år).

Färdigskrivna rälsade konventscenarion lockade mig varken då eller nu. Så att föranmäla mig till någon av dem finns inte riktigt med på kartan.

På den tiden kom jag ofta i samspråk med någon rollspelare som antingen hade med sig något rollspel, eller satt och bläddrade i något nyinköpt. Ibland var det jag som satt med en regelbok i näven, och någon som började prata med mig (vilket funkade bra på Lincon senast, då jag satt med WEGs Star Wars). Men förutom Indie-rummet har både Lincon och Gothcon känts rätt tomma på rollspel.

Jag kanske bara letat på fel ställen, men som primärt trad-rollspelare känns det som om jag inte tillhör målgruppen. Men det är som sagt var inte på grund av ålder, utan på grund av ett helt annat fokus.

Vad är det jag hör? tradspelare som inte tycker om färdiga scenario!?

Skämt åsido så blir jag lite nyfiken: hur skulle du vilja spela rollspel på konvent givet de inbyggda tidsbegränsningarna?

 

[krank]

Jag tänker att det handlar mycket om förväntningar. Om man vill ha nya grejer hela tiden är det klart det blir gammalt efter ett tag. Och de flesta spelledare är ganska sunkiga, och typ alla färdigskrivna äventyr är rätt dåliga.

Det är därför jag försöker undvika att spela rollspel på konvent =) Undantaget att jag försöker bli spelledd av Robert Jonsson, för det brukar vara kul. Annars är jag typ 100% på konvent för att träffa er, och andra nördar. De flesta av er träffar jag ju typ bara på Gothcon.

 

[Lupus Maximus]

Vad är det jag hör? tradspelare som inte tycker om färdiga scenario!?

Skämt åsido så blir jag lite nyfiken: hur skulle du vilja spela rollspel på konvent givet de inbyggda tidsbegränsningarna?

Lite som Indie-rummet funkar idag.

Några spel som går snabbt att skapa karaktär till. T.ex. WEG Star Wars, James Bond, Fantasy! Det skall gå hyfsat snabbt att skapa karaktärer och förklara de regler spelarna behöver kunna. Skulle jag lyckas återskapa mina gamla anteckningar och fixa ett bra formulär så skulle nog även Phoenix Command funka

Lite story seeds ifall man får idétorka, och har lite exempel att pitcha.

Skapa karaktärer, klottra ner lite saker för spelledaren, spela.

 

[Ögat]

För egen del tycker jag att konventsglädje hörde ihop friform/formexperiment-boomen. Ett tag var det genuint spännande att spela konvents-scenarion, eftersom hjältar som ASF, rollspelsbaren och många andra levererade en upplevelse helt olika tradspel och kampanjspel. Det var mer teater, mer "undrar vad som händer om vi gör såhär" och mindre vanligt. Då betyder det något att man inte är i sitt vardagsrum utan på ett opersonligt och lättformligt ställe, att spelledaren använder nya tekniker som man inte varit med om förut och att man inte känner varandra så att man inte har någon aning om vad som är att vänta.

Och det var galet välorganiserat och -regisserat, på ett sätt som är svårt att uppnå i andra former än fyra timmar med femton minuter rökpaus på mitten.

 

[Måns Bredelius]

Första gången jag var på konvent var jag, få se 21 något. Vi spelade ett äventyr där två gubbar var med, 37-45 år något; gubbe för mig då.

Men de var ass sköna. De kom in i rummet med en stor duk som de bara la på bordet och vecklade ut. Där i låg en döskalle av något djur, plast eller riktigt mins jag inte. Sen ett pentagram ritat på duken med någon billig svart målat färg.

Hell yea.

Sen löpte de amok med oss kids, 21 år då och kommer vara kid för alltid. Hur som.

Det var utan regler och vi slogs på riktigt. Asså jösses. Måste säga att de var minst lika galna som vi var.

Sen stack de iväg med sina ryggsäckar och snackade om sina barn där hemma eller vad vet jag.

Men jag kommer alltid minas en av dem skrika ut.

LIVVER POOOOL!

 

[Max Raven]

Jag tycker det är intressant att Mäster Johan nämner att det är svårt att avgöra vilka scenarion som är bra och vilka som är dåliga - å ena sidan så är kanske en betygssättning meningslös (eftersom det beror på spelledare en del - och även dem kan vara oberäkneliga [jag själv körde två Paranoia-scenarion i rad och det första var ingen höjdare medan det andra var grymt bra D: - jag lärde mig och blev varm i kläderna]). Men vad sägs om taggar? Typ såna här: Friform, Mysterium, Kobold, Indie m fl.

Även om det här är lite egalt för mig, för även om jag gillar att spelleda (och spela) på konvent så gör jag det inte så ofta, och även utanför konvent kör jag för lite rollspel. Konvent är för mig, som för krank, ett ställe där jag träffar folk.

Och kokar ihop konstiga spelidéer (ibland).

 

[Max Raven]

(Man skulle kunna ha markörer som veteranarrangör och <konvent> rekommenderar förstås.

En mer professionell och genomgripande framställning inför prospektiva spelare som ger dem mer info om vad de har att vänta sig? Borde inte vara alltför svårt att fixa, bara man naglar fast grundpelarna?)

 

[wilper]

Och jag tror inte någon konventsgeneral i världen pitchar spel med "Kom och spela Eon-scenariot Dödens Örnar av Egon Eonsson, ett tvåstjärningt scenario."

Sedan är det nog svårt att bedöma ett arr sådär utifrån.

 

[Mekanurg]

Den gamle och grå tycker till:

Jag gillar att gå på konvent och hålla föredrag om spelkonstruktion, spelvärldsbygge och liknande. Dessutom gillar jag att spela "nya" brädspel med okända konventsbesökare. (Tack vare konvent har jag lärt känna t.ex. Eclipse.)

Men jag har slutat spela rollspelsäventyr på konvent. Hörseln fungerar inte så bra längre och då är det svårt att spela med okända människor som talar otydligt och i munnen på varandra. (I mitt spelgäng är nästan alla 40-plussare och där har vi vant oss vid att ta hänsyn till veteranernas egenheter.)

Dessutom är jag numera bekväm, det stämmer. Sovsal funkar inte längre. Inte heller skräpmat och Cola.

 

[Botulf]

Jag är har en bra bit kvar till 30 än men känner mig lastgammal när man går på konvent. Man känner inte direkt att man har så mycket gemensamt med folk. Och intresset för rollspel på konvent är rätt lågt inom mina ganska begränsade erfarenheter.

Dock tvärt emot en del andra i tråden så är jag fasligt trött på allt friform när det kommer till rollspel på konvent. Typ alltid tokrälsat. Men nästan varje gång som det finns något tradigt så är det generellt ganska kassa äventyr och ganska "speciella" spelledare(diplomatiskt uttryckt) för den delen också så det går jämt ut. Så därför spelar jag numera nästan bara rollspel på konvent om jag redan har spelet med personen som håller i det innan. Eller om det är ett event som är promotion för ett nytt rollspel eller dyl. Förut var jag den där som bokade upp sig på allting som hanns med att spela på ett konvent. Men det var mycket för att det var näst intill endast då jag fick faktiskt spela själv utan att vara den som håller i allt. Idag så är det mycket bättre på den punkten så därför är konvent något mer lättsamt för mig numera. Spelar kanske ett rollspelsscenario och sedan är det mest och hänga och spela något lättare brädspel. Idag stryker jag mig hellre från en lista om man råkar känna igen ett riktigt unikum än att sitta och ha en riktigt dålig upplevelse i flera timmar.

Nu besöker jag visserligen inte Gothcon då jag tycker det är jobbigt att åka långt om man inte har en polare att sova över hos som man kan gå och öla med sen. Sovsal går fetbort. Så bekväm har man ju blivit.

 

[Ape of Wrath]

Jag hängde på några konvent i min ungdom, sen ett långt uppehåll, men nu så var jag på senaste NärCon och en sväng på senaste GothCon.

Sovsal känns helt uteslutet numer.

Tvärtemot vad en del andra skriver är min stora behållning med konvent just de rälsade friformsäventyren. Jag älskar att få kliva in som besökare i någon annans vision, lite av samma anledning som jag gillar en bra film eller en bra bok. Några av mina allra bästa rollspelsminnen är från sådana äventyr.

Däremot på NärCon senast fick jag ynnesten att spela Utpost med bl.a. Han, och det var också en väldigt trevlig bekantskap (både Han och Utpost) fast på ett helt annat sätt. Sen dess har jag närt en tanke om att hänga mer i Indierummen på olika konvent men jag har ännu inte riktigt vågat.

Fick även chans att besöka GOthCon-puben senast och det var väldigt trevligt, dylikt gör jag gärna om!

 

[Ulfgeir]

För egen del så åker jag ju fortfarande på minst 3 konvent om året. Hittils 79 bekräftade konvent och ett som jag är osäker om jag var på.

Fst nu så åker jag för att spela brädspel, träffa kompisar etc. Jag testar ev nya brädspel, tittar på spel i butikerna och handlar lite.

/Ulfgeir

 

[Björn den gode]

Problem och lösningar

Jag går ungefär lika mycket på konvent nu som för 15 år sen, fast jag spelar inte speciellt mycket rollspel där. Problemet jag har (som i och för sig är ett ganska trevligt problem) är att saker som jag vill göra på konvent inkluderar:

1. Spela brädspel med mina vänner, det här gör vi förstås ibland annars också men det är på något sätt mycket enklare för folk att få tid om det är ett konvent.

2. Spela Diplomacy, fortfarande mitt favpritspel (efter Bridge som är en sporT), och väldigt lämpat för konvent.

3. Testa nya brädspel.

4. Spela magic.

5. Äta på restaurang (ok, det här är något som definitivt inte skedde för 15 år sen, mest en ekonomisk fråga).

6. Spelleda rollspel.

Och sen där någonstans kommer att spela rollspel, plus andra saker som jag aldrig gjort som att spela advanced civ, eller testa figurspel.

Jag håller också med om att det är svårt att veta kvalité på scenario och spelledare i förväg. Här är mina förslag på förbättringar:

1. Att spelleda borde inte ge gratis inträde. Det här kommer från någon gammal syn att spelledaren är där för att underhålla spelarna, jag tror nästan alla nuförtiden håller med om att det handlar om att ha kul tillsammans och att då jämföra spelledandet med riktiga jobb som är viktiga (som att städa, stå i caféterian eller arrangera saker) tycker jag slår fel. Nu är risken att det då blir ännu färre spelledare men kanske kan man ge andra saker, tillexempel ett spelpass på kvällen innan konventet bara för spelledare där arrangörerna själva är spelledare eller kanske en workshop med någon superSL?

2. Bättre planering, laganmälan fungerar dåligt för mig då de flesta av mina vänner där är mer brädspelare än rollspelare, men om man får ihop ett lag så är det fortfarande inte alls säkert att man får spela, vilket man får reda på samlingen innan. För två år sen tror jag det var så lyckades jag skramla ihop ett lag, anmälde oss rätt sent och fick därför spela 0/4 pass vi var anmälda till. Jag tycker det vore rimligt att kräva av arrangörerna att scenariot ska vara klart 1 månad innan, antalet spelledare ska vara klart två veckor innan (och att de då ska få scenariot), och att det också då två veckor innan meddelas om man fått plats eller om man står på reservlista. Skulle arrangören inte kunna hålla tidsgränsen så är det bara att ställa in och försöka bättre nästa år, nästan alla scenarion (som jag då fått som spelledare), som varit riktigt bra har jag kunnat få iaf en vecka innan, alla som jobbats på in i sista minuten har varit ganska dåliga. Att ge möjligheten både till laganmälan, och till individuell anmälan där man sätts ihop med främlingar tror jag också vore ett plus.

3. En scenariobank. En väl fungerande scenariobank hade inte bara lett till att många av de väldigt välskrivna konventsscenarion vi har blev spelade även mellan konventen, men också till att det skulle vara lätt att kolla in vad arrangörer har gjort förut. Så länge vi inte har recensenter så är borde tidigare filmer (ehm scenarion) kunna ge en väldigt bra bild både av kvalité men framförallt om det är en stil som man tror skulle passa. (Lite så här är det jag gör idag, om jag anmäler mig till något arr så kollar jag först att det är MrG eller Robert Johnsson som är arrangör, eftersom jag då vet att i vart fall scenariot blir bra)

Annars så har jag inget emot luftmadrass i sovsal, luftmadrasser är faktiskt rätt gött att sova på om man bara pumpar lagom mycket, öronproppar på det och så vara uppe lite för länge så man är riktigt trött när det är dags att somna. Det slår ju alla gånger att sova i tält och sånt som även äldre människor fortfarande får för sig är trevligt.

 

[krank]

Re: Problem och lösningar

Jag har också funderat en del på anmälningsbiten. Jag tror att det är lite för många som kommer själva för att det ska vara riktigt idealiskt; för att inte tala om att grupper splittras (i år spelade t.ex. jag inte alls samma grejer som min övriga grupp).

Jag skulle vilja se något i stil med Indierummet men för tradspel. Dropin, och så färdiga scenarier som antingen är systemlösa eller har inbyggda egna enkla regelsystem man kan sätta sig in i på en kvart. Så kan vem som helst (typ) vara SL på kort varsel, och det blir inte så att man som SL måste spendera massa tid på att lära sig äventyret (något som tydligen ändå inte alltid händer; många spelledare har sagt att de brukar få äventyren rätt kort innan de ska köras).

Men det här med samlingar och laganmälningar tycker jag är minst sagt ineffektivt.

 

[Arfert]

Jag ränkans också in i det gamla gardet. Går på konvent då och då. Ibland för att spela, promota eller sälja egna spel. Ibland spela annat. Men mest för den sociala biten, träffa folk.

Oftast räcker det att vara där en dag och inte övernatta. Fast jag sov i sovsal på luftmadrass upp till 48 års ålder. Är ju en del av upplevelsen.

 

[anth]

Re: Problem och lösningar

Jag skulle vilja se något i stil med Indierummet men för tradspel. Dropin, och så färdiga scenarier som antingen är systemlösa eller har inbyggda egna enkla regelsystem man kan sätta sig in i på en kvart. Så kan vem som helst (typ) vara SL på kort varsel

Du menar så som Repetikon fungerar?

Jag tänkte köra OSR så på Tullcon så det är bara att hoppa in.