X-card även känd som krysskort: ett kort man kan nudda vid eller hålla upp eller korsa händerna så suddas elementet som sist nämndes bort utan att diskutera närmre. Exempel: SL säger "det kommer en spindel", nån håller upp x-card, SL säger "öh jag menar det är ju en hund som kommer". Är inte bara SLs uttalanden som kan krysskortas utan även dom andra deltagarnas.
Veil att man låter nåt vara vagt och "off screen". Exempel: "Ni två går upp för trappan på värdshuset till ett avsides rum. Vi låter en slöja falla över det som sker där. Nästa morgon är ni alla fem samlade på kyrkbacken, och borgmästaren är på väg mot er. Vad gör ni?"
Jag tycker inte om veils och x-card och nu ska jag nämna lite kort om en specifik nackdelar med just dessa ting. OBS: jag är för säkerhet och för säkerhetsverktyg. Men vi måste få lov att prata om specifika verktygs specifika nackdelar och dålighet.
Det är inte sunt, traumahanteringsmässigt, att blockera ut och sudda bort saker som händer. Dessutom är det viktigt att veta vad som händer.
Det klassiska mardrömsscenariot som kan hända med veils är ju efter att två RP har haft lite offscreen hanky eller t.om. panky:
- "Vad menar du, gravid? Vi kysstes ju bara?"
- "Nej jag låg definitivt med dig"
Eeeewwwww!! För att undvika sån skit så vill vi veta vad som händer!
Eller den där ökända artikeln av Holmes där det slutar med att han ber dom rullar en percentile die för att avgöra om dom har haft sex eller inte. Dubbel-Ewww! (Och givetvis tyckte mr Z__ S att det var helt rätt call av DM )
(Obs, jag menar inte att sex vore eww, sex är ju nice, däremot är brist på consent urmycket eww!)
Och med x-card. Istället för att bara sudda bort spindeln, berätta vad du behöver hända för att läka dig i den här situationen. Behöver du vinna mot spindeln, behöver du förlora mot spindeln, behöver du bryta för att ta en paus? Nu vågar inte alla det och det har jag 10000% förståelse för, mitt andra klagomål på x-card är ju att man så ofta inte vågar använda det utan bara sitter och lider i tysthet istället. Jag vill inte gå lika långt som, nu hittar jag inte hennes text (en annan x-card–kritiker) men hon ville typ att rollspelet skulle urarta till nån sorts coping/terapi-session och det tycker jag känns lite oansvarigt...? Iaf på konvent! Ja jo visst kan rollspelet ha en helande kraft men känns lite väl fräckt att begära att det ska användas så tänker jag.
Finns ingen evidens för att blocka och blunda för trauma är nyttigt helt enkelt! Vill inte tvinga nån att vara med heller såklart
Sen bara för att nåt är "on screen" ist för off screen så finns det alltid grader av detalj. Det går att beskriva ett svärdshugg på ett sätt som gör att det tar tre timmar. "I tidernas gryning smidde Torin tvenne svärd. De vägo i handen som således"" osv. Man behöver inte beskriva händelseförloppet juck för juck, då kommer man troligtvis raka vägen till rpghorrorstories. Och eftersom allt alltid går att zooma in oändligt likt en kustlines kochfraktal, på samma sätt går det oftast att zooma ut rätt så myckte så länge alla inblandade är på det klara exakt vad som hänt. Lappskickning kan vara en bra grej för att ha omtanke om dom andra runt bordet
Även om jag kritiserar veils så vill jag tillägga att det inte gäller lines. Lines är en jättejättejättebra grej.
Jag har tidigare varit negativ till lines för jag hade blivit bränd flera gånger. Man tar upp något i lines-diskussionen och sen så är det som om det snarare planterar frön än gränser, idéerna finns kvar men att dom var ovälkomna glöms bort. Rollspel och improvisation är ju så mystiskt och omedvetet att såna saker lätt händer. Men det gäller one shots och i nya grupper. Sen dess har jag märkt att lines fungerar jättebra på långa kampanjer eller som gruppnormer där det spelas många olika kortare scenarion eller one-shots. Att säga "i det här rollspelet ska vi inte har med några rosa elefanter" då kommer det lätt bli att det dyker upp lite rosa elefanter och då har gränslinjen gjort mer skada än nytta. Men att ha en spelgrupp där det aldrig är med några rosa elefanter och nån några spelmöten in råkar närma sig det så är det lättare att säga "nej, stopp, inga rosa elefanter!".
Man kan inte förlita sig på att lines bara ska göra allt jobb. Säkerhetsarbetet är aldrig komplett och kan aldrig ersätta omtanke och kommunikation.
Det finns en annan grej som heter "I will not abandon you" eller IWNAY. Texten där det står om den metoden tycker jag är vansklig för det står så här:
"IWNAY play: Jill has a hard line at kids-in-danger. Robin makes the victim a child, maybe even on purpose to push Jill's buttons. Jill bails out - either by actually leaving the game or by disengaging from it. Jill has broken IWNAY."
Jag tycker det är fel att klandra Jill här. Det är Robin som gör fel. Jag vill bli inspirerad av IWNAY på så sätt att jag vill göra mitt allra bästa att själv följa det, men att definitivt aldrig begära det av mina medspelare. Ni forumiter som spelat med mig när jag var som mest känslig vet att jag har hoppat av kampanjer och avbrutit sessioner och ställt till bråk och ibland bara suttit tyst och lidit för jag följde definitivt inte IWNAY på den tiden. Men sen den gången har det dykt upp saker i min hemmagrupp som har varit extremt utmanande för mig men som jag tänkt "OK. Jag ska inte överge min spelare här, den spelare som tagit upp det här laddade ämnet och som vill ta sig igenom det här laddade ämnet." Trots att jag väldigt gärna vill droppa det. Jag får såklart försöka vara dö-lyhörd på dom andra spelarna runt bordet så inte dom blir överkörda av mig och den här traumaspelarens gemensamma magical realm här, men så gott jag kan ska jag inte överge det här spåret. Ja jo jag får sitta med behandlingsmanualen och krishanteringsfärdigheterna nära till hands såklart. Använda alla medveten-närvaro-övningar som jag har. Men göra mitt bästa att IWNAY.
Samtidigt som jag (enligt Postels lag) inte begär det från andra. Den sekunden dom vill släppa ämnet så släpper vi det! ← det är min målsättning men är väldigt svårt såklart.
Sorry om en del av dom här sakerna blev repris från vårt säkerhetsverktygssnack förra året. Valde ändå att börja på en ny tråd ist för att harva i den gamla.
Veil att man låter nåt vara vagt och "off screen". Exempel: "Ni två går upp för trappan på värdshuset till ett avsides rum. Vi låter en slöja falla över det som sker där. Nästa morgon är ni alla fem samlade på kyrkbacken, och borgmästaren är på väg mot er. Vad gör ni?"
Jag tycker inte om veils och x-card och nu ska jag nämna lite kort om en specifik nackdelar med just dessa ting. OBS: jag är för säkerhet och för säkerhetsverktyg. Men vi måste få lov att prata om specifika verktygs specifika nackdelar och dålighet.
Det är inte sunt, traumahanteringsmässigt, att blockera ut och sudda bort saker som händer. Dessutom är det viktigt att veta vad som händer.
Det klassiska mardrömsscenariot som kan hända med veils är ju efter att två RP har haft lite offscreen hanky eller t.om. panky:
- "Vad menar du, gravid? Vi kysstes ju bara?"
- "Nej jag låg definitivt med dig"
Eeeewwwww!! För att undvika sån skit så vill vi veta vad som händer!
Eller den där ökända artikeln av Holmes där det slutar med att han ber dom rullar en percentile die för att avgöra om dom har haft sex eller inte. Dubbel-Ewww! (Och givetvis tyckte mr Z__ S att det var helt rätt call av DM )
(Obs, jag menar inte att sex vore eww, sex är ju nice, däremot är brist på consent urmycket eww!)
Och med x-card. Istället för att bara sudda bort spindeln, berätta vad du behöver hända för att läka dig i den här situationen. Behöver du vinna mot spindeln, behöver du förlora mot spindeln, behöver du bryta för att ta en paus? Nu vågar inte alla det och det har jag 10000% förståelse för, mitt andra klagomål på x-card är ju att man så ofta inte vågar använda det utan bara sitter och lider i tysthet istället. Jag vill inte gå lika långt som, nu hittar jag inte hennes text (en annan x-card–kritiker) men hon ville typ att rollspelet skulle urarta till nån sorts coping/terapi-session och det tycker jag känns lite oansvarigt...? Iaf på konvent! Ja jo visst kan rollspelet ha en helande kraft men känns lite väl fräckt att begära att det ska användas så tänker jag.
Finns ingen evidens för att blocka och blunda för trauma är nyttigt helt enkelt! Vill inte tvinga nån att vara med heller såklart
Sen bara för att nåt är "on screen" ist för off screen så finns det alltid grader av detalj. Det går att beskriva ett svärdshugg på ett sätt som gör att det tar tre timmar. "I tidernas gryning smidde Torin tvenne svärd. De vägo i handen som således"" osv. Man behöver inte beskriva händelseförloppet juck för juck, då kommer man troligtvis raka vägen till rpghorrorstories. Och eftersom allt alltid går att zooma in oändligt likt en kustlines kochfraktal, på samma sätt går det oftast att zooma ut rätt så myckte så länge alla inblandade är på det klara exakt vad som hänt. Lappskickning kan vara en bra grej för att ha omtanke om dom andra runt bordet
Även om jag kritiserar veils så vill jag tillägga att det inte gäller lines. Lines är en jättejättejättebra grej.
Jag har tidigare varit negativ till lines för jag hade blivit bränd flera gånger. Man tar upp något i lines-diskussionen och sen så är det som om det snarare planterar frön än gränser, idéerna finns kvar men att dom var ovälkomna glöms bort. Rollspel och improvisation är ju så mystiskt och omedvetet att såna saker lätt händer. Men det gäller one shots och i nya grupper. Sen dess har jag märkt att lines fungerar jättebra på långa kampanjer eller som gruppnormer där det spelas många olika kortare scenarion eller one-shots. Att säga "i det här rollspelet ska vi inte har med några rosa elefanter" då kommer det lätt bli att det dyker upp lite rosa elefanter och då har gränslinjen gjort mer skada än nytta. Men att ha en spelgrupp där det aldrig är med några rosa elefanter och nån några spelmöten in råkar närma sig det så är det lättare att säga "nej, stopp, inga rosa elefanter!".
Man kan inte förlita sig på att lines bara ska göra allt jobb. Säkerhetsarbetet är aldrig komplett och kan aldrig ersätta omtanke och kommunikation.
Det finns en annan grej som heter "I will not abandon you" eller IWNAY. Texten där det står om den metoden tycker jag är vansklig för det står så här:
"IWNAY play: Jill has a hard line at kids-in-danger. Robin makes the victim a child, maybe even on purpose to push Jill's buttons. Jill bails out - either by actually leaving the game or by disengaging from it. Jill has broken IWNAY."
Jag tycker det är fel att klandra Jill här. Det är Robin som gör fel. Jag vill bli inspirerad av IWNAY på så sätt att jag vill göra mitt allra bästa att själv följa det, men att definitivt aldrig begära det av mina medspelare. Ni forumiter som spelat med mig när jag var som mest känslig vet att jag har hoppat av kampanjer och avbrutit sessioner och ställt till bråk och ibland bara suttit tyst och lidit för jag följde definitivt inte IWNAY på den tiden. Men sen den gången har det dykt upp saker i min hemmagrupp som har varit extremt utmanande för mig men som jag tänkt "OK. Jag ska inte överge min spelare här, den spelare som tagit upp det här laddade ämnet och som vill ta sig igenom det här laddade ämnet." Trots att jag väldigt gärna vill droppa det. Jag får såklart försöka vara dö-lyhörd på dom andra spelarna runt bordet så inte dom blir överkörda av mig och den här traumaspelarens gemensamma magical realm här, men så gott jag kan ska jag inte överge det här spåret. Ja jo jag får sitta med behandlingsmanualen och krishanteringsfärdigheterna nära till hands såklart. Använda alla medveten-närvaro-övningar som jag har. Men göra mitt bästa att IWNAY.
Samtidigt som jag (enligt Postels lag) inte begär det från andra. Den sekunden dom vill släppa ämnet så släpper vi det! ← det är min målsättning men är väldigt svårt såklart.
Sorry om en del av dom här sakerna blev repris från vårt säkerhetsverktygssnack förra året. Valde ändå att börja på en ny tråd ist för att harva i den gamla.
Last edited: