Nekromanti Inlevelsefullt ROLLspelande

[Lupus Maximus]

Skitintressant diskussion om hypnos. Tack för det. Nu förstår jag ju att ovanstående exempel mest är tänkt att synliggöra något kring just hypnos, men det fick mig ändå att tänka lite. För mig är att bli given en känsla - varsågod, du är rädd - inte direkt främjande för min inlevelse. Jag kanske spelar på känslan, men bygger ett motstånd mot att inleva den. Det är det där att gå utöver att ge upp kontrollen över det externa, sinnesförnimmelser alltså, till att behöva förlora kontrollen över det interna, tankar och känslor. Jag föredrar starkt att tekniker för inlevelse håller sig till sinnesvärlden, inte av rädsla av att förlora kontrollen, utan för att känslan då blir introducerad av mig - något jag inbillar mig främjar styrkan i inlevelsen.

Portalerna kan fungera som en "hypnotisk induktion", och därmed innebära att man rollspelar i det mentala läget. Det är inte så mycket att man säger "du är rädd", men inom hypnosen skulle man t.ex. säga "känn hur rädslan bubblar upp inom dig, hur rädslan kommer fram," osv. Man är på sätt och vis närmre den känslomässiga delen av hjärnan och det går så att säga att frammana känslorna. Det förutsätter dock att man vill ha med känslorna, och beredd att följa "guiden". Det blir en alternativ väg till känslan. Man har fortfarande valet att följa och man har kvar kontrollen.

 

[Genesis]

Själv älskar jag när spelet och de andra spelarna talar om för mig hur min rollperson tänker och känner. Det är bland det roligaste i rollspel, och jag tycker att det är synd att så få rollspel gör det. Som så mycket annat så suger det dock om man är defensiv och motarbetar det, men det rockar om man spelar med och bygger vidare. Det kräver såklart en trygghet där man kan lita på att de andra spelarna inte sabbar spelet och ens rollperson.

 

[P@n]

Själv älskar jag när spelet och de andra spelarna talar om för mig hur min rollperson tänker och känner. Det är bland det roligaste i rollspel, och jag tycker att det är synd att så få rollspel gör det. Som så mycket annat så suger det dock om man är defensiv och motarbetar det, men det rockar om man spelar med och bygger vidare. Det kräver såklart en trygghet där man kan lita på att de andra spelarna inte sabbar spelet och ens rollperson.

Jaha. Intressant. Vi motarbetar just detta. I vårat spel så styr varje spelare över sin egen kraktär. Vi själva bestämmer om vi blir rädda, förälskade eller arga. Ingen annan har rätt att säga; Där blir du "arg" eller du blir "förälskad". Samma sak kan ingen säga att du har begett dig till platsen X för att göra Y. Utan det blir mer; du har begett dig till plats X för att göra ...?

Men jag lyssnar jätte gärna på vad för effekter det blir när någon annan bestämmer vad min rollperson ska känna och tänka.