Nekromanti Inspiration från dataspel

[Eagle]

Hej!

Jag spelade splinter cell och hitman häromdagen och då slog det mig att man faktiskt kan hämta mycket inspiration från dessa dataspel till rollspel, i synnerhet uppdragsbaserade äventyr med en stark storyline (vilket både hitman och splintercell har). Har ni tänkt i liknande banor, hur har ni gått tilll väga för att det inte ska bli rälsande och linjärt äventyrande?

/Eagle

 

[krank]

Jag har tänkt i liknande banor, men alltid givit upp just för att dator- och tv-spel, i 999 fall av 1000, är alldeles för rälsade till sin natur. Det man kan försöka med är isåfall snarare att sno stämningen, använda delar av spelmusiken, etc. Att överföra uppdrag och plotas tror jag inte en sekund på.

 

[Regmolar]

Jag tror att man ska vara ytterst försiktig och, som krank säger, bara ta rena inspirationselement och lösryckta detaljer från spelen; jag har både spelat och spellett alltför datorspelsinspirerade (förstagångs-)äventyr, och resultatet har varit att man fått en högst tveksam vinst i utbyte mot all datorspelens inflexibilitet. Och det märks.

Sno bitar, element och detaljer, men håll dig undan den rälsade storyn. Uppdragsbaserat fungerar, men då måste metahistorien anpassas på händelser i uppdragen som inte förstörs om spelarna inte rälsas fram; annars blir det bara dåligt.

Om du spelar med folk utan erfarenhet från datorRPG:n kan det dock fungera; har aldrig testat och är själv så pass insatt att jag snabbt märkt och frustrerats över uppenbara försök (medvetna eller ej) att efterhärma datorspel. Det blir helt enkelt inte tillräckligt flexibelt.

 

[Eagle]

Ja det får absolut inte bli något rälsande. Så oavsett hur speleren i dataspelet löser olika problem får man helt enkelt kasta ut och låta rollpersonen bestämma själv, och lägga in banghändelser som reaktion på vad de väljer att göra, snarare än att styra dem mot förutbestämda lösningar på olika problem.

Vad menar du förresten med metahistorien?

 

[Mogger]

Att spela lönnmördare är säkert ascoolt. Frågan är vad det är i SC och HM som du vill åt. Identifiera vad du är ute efter först. De flesta datorspel är ren problemlösning. Det tycker jag är ganska trist i rollspel, men många gillar det. Frågan är alltså, vad vill du ha ut av det?

 

[Big Marco]

Just Hitman är en husgud, tillsammans med Max Payne. Det finns spår av Hitman i Noir, men desto mer i Agent.

Och då är det mer bakgrund och mood jag gillar, snarare än just ett uppdrag eller en finess. Hitmans universum är stencoolt.

 

[Eagle]

Hej!

Intressant. Men hur menar du nu? Finns det ett hitman universum som jag inte har upptäckt? Beskriv det universum för mig är du snäll. Nu blev jag väldigt nyfiken!

Det jag tycker är intressant med dataspelen är att man får inspiration hur man kan beskriva sina egna scener i rollspelet. När jag t.ex. besökte casinot i hitman, där en sheik skulle avrättas. Så bidrar musik, ljus och planlösning till att jag kan visualisera hur denna scen skulle kunna se ut i rollspelet. Vidare så tycker jag dataspelens storyline - även om de inte kan användas rakt av, så kan man ändå inspireras av hur de är uppbyggda. Nu kan i och för sig rollpersonerna förändra hur storyn fortlöper, men ändå. Den tredje saken jag gillar med dataspelen är att man kan få ideer till intressanta SLP. Men i övrigt så finns det inte mycket att hämta i dataspelen, för de är alltför rälsade och linjära. Spelaren kan ju bara gå tillväga på ett eller två sätt och social interaktion är ju minimal i dataspel. Det blir fruktansvärt enformigt om man skulle använda dataspel som mall för rollspelande. När det dock handlar om uppdragsbaserade rollspelsäventyr som att t.ex. spränga en bro, råna ett tåg, mörda en president eller smuggla ut hemliga ritningar från ett millitärhögkvarter - så är det svårt att göra det karaktärsdrivet till 100% Här gäller det istället att ha en stor fisktank, ha klart för sig vad viktiga SLP har för agendor och sedan vara beredd att improvisera fram olika banghändelser beroende på vad RP tar sig för.

 

[Gordeg]

Jag kan bara instämma med övriga i tråden om att man med fördel kan sno stämning, bakgrundsmiljöer med mera, men att man bör vara försiktig med att sno storyelement rakt av.
Problemet med rälsning är inte det värsta tycker jag för man kan alltid bryta upp handlingen så att den blir mindre linjär och rigid, mindre villkorsstyrd.
Det största problemet med att sno en handling från ett spel är samma som när man snor från en film eller en bok - sannolikheten är stor att dina spelkompisar, som säkert har liknande intressen som du, redan känner till storyn. Utgå från att minst en person i gruppen har spelat spelet, eller läst boken, eller sett filmen.

Gordeg

 

[Troberg]

Jag har lånat spelvärlden från FreeLancer för lite space opera-action med agentinslag, lite som Starhunter eller Firefly.

Jag har också funderat på att låna spelvärlden från Morrowind, vilken jag tycker är attans charmig.

En trevlig grej är att man kan ta screenshots av spelmiljöer för att förmedla stämningen. "Kamera-spelande" är lika spännande som att slakta fiender. Att klättra upp på det perfekta stället vid på natten för att få den där perfekta soluppgångsbilden vid Coast of Azura, med statyn i siluett mot bakgrunden, eller att hitta den rätta positionen i ett vrakfält för att få känslan av vilket enormt rymdslag som utkämpades där.

 

[krank]

En trevlig grej är att man kan ta screenshots av spelmiljöer för att förmedla stämningen.

Hueääaurgh. *ähum* Jag tror inte att det där är en bra idé. Jag tror att det är ett bra sätt att få sina spelare att känna att det man gör är ganska dassigt och B, helt enkelt.

//Krank, som gärna använder kollage men aldrig screenshots; det är inget jämra datorspel vi spelar

 

[Troberg]

Hueääaurgh. *ähum* Jag tror inte att det där är en bra idé. Jag tror att det är ett bra sätt att få sina spelare att känna att det man gör är ganska dassigt och B, helt enkelt.

Det beror på hur man använder det. Jag menar inte för att dokumentera enstaka rum, actionshots eller liknande, utan mer för att ge en känsla av hur sumpigt träsket är, hur frodig djungeln är, hur krispig höstmorgonen känns, hur otäckt flaggskeppet ser ut, hur paradisisk söderhavsön är osv. Datorspelen har kommit så långt att grafiken faktiskt räcker till för det.

 

[krank]

Datorspelen har kommit så långt att grafiken faktiskt räcker till för det.

Visst, men de ser fortfarande ut som datorspel - och så länge de gör det, så kommer det att kännas rätt dassigt. Framför allt om spelarna spelat spelet.

 

[Balderk]

Hur går du egentligen till väga när du visar en screenshot? Sitter du och beskriver nått annat och sen "ni kommer fram till ett träsk, det ser ut såhär (tar fram screenshot)"

/Balderk, skeptisk

 

[Zire]

Borde väl vara som när man visar en bild. Jag brukar smyga fram bilden på bordet samtidigt som jag beskriver platsen/personen. Men det är ju viktigt att det är en bra och stämningsfull bild.

Tar man en screenshot så ska man kanske överväga att lägga lite filter och grejer på den i photoshop. (Och naturligtvis så slänger man på de fläskigaste grafikinställningarna och låter spelet hacka sig fram till platsen där man vill ta screenshoten).

 

[Troberg]

Hur går du egentligen till väga när du visar en screenshot? Sitter du och beskriver nått annat och sen "ni kommer fram till ett träsk, det ser ut såhär (tar fram screenshot)"

Det har inte riktigt kommit till användning än, men jag antar att det bästa sättet är att lägga ut det på en monitor som spelarna kan se, eller ännu hellre på väggen via en videoprojektor, utan egentliga kommentarer. Det blir snarare en stämningsbild att vila ögonen på medan man spelar och för att hålla hjärnan i rätt tankebanor.

Mer som bakgrundsmusik än som en aktiv prop, med andra ord. Lite som stämningsbilderna på spelledarskärmar, för de som använder sådana.

 

[Simon]

..eller ännu hellre på väggen via en videoprojektor, utan egentliga kommentarer. Det blir snarare en stämningsbild att vila ögonen på medan man spelar och för att hålla hjärnan i rätt tankebanor. Mer som bakgrundsmusik än som en aktiv prop, med andra ord.

Även jag är lite tveksam till att använda screenshots som illustrationer, men just det här tycker jag det finns något lockande i. Som projektioner på teater när de fungerar som bäst, bara en stilla bild i fonden/bakom spelledaren som ska förmedla en atmosfär i första hand. Som bakgrundsmusik, precis som du säger.

Om jag hade en projektor skulle jag seriöst pröva det.

 

[Troberg]

Om jag hade en projektor skulle jag seriöst pröva det.

Egentligen tror jag att det räcker med en vanlig monitor. Tanken är att, hur koncentrerad man än försöker vara, så driver tankarna ibland iväg. Har man då något att fästa blicken på som har med spelet att göra så glider tankarna i alla fall åt ett håll som behåller stämningen. Det kan vara en stämningsbild, men det kan också tex vara en skeppslykta i mässing om man spelar sjöfartsspel osv. Jag kallar fenomenet för passiva props.

 

[Simon]

Jag kallar fenomenet för passiva props.

Ja, eller scenografi (set) helt enkelt, till skillnad från rekvisita (props).

 

[Troberg]

Ja, eller scenografi (set) helt enkelt, till skillnad från rekvisita (props).

Ja, om man nu tvunget ska skryta med att vara en känd och berömd skådespelare, till skillnad från oss vanliga pöbel...

 

[Simon]

.D [NT]

NT = No Text (Ingen text)