Inspiration från fakta eller fiktion?

[Svarte Faraonen]

När jag själv får idéer till spelvärldar och liknande är det framför allt från att läsa om historia, antropologi och ekologi. Visserligen inspireras jag också av fiktion av olika slag, samt kanske i ännu högre grad av konst och musik, men jag tror ändå att den grund jag står på alltid är att jag inspireras av något "verkligt", så att säga. Jag märker dock att rätt mycket man läser om spel och folks förväntningar på dem verkar baserat på fiktion framför allt -- mycket snack om troper, associationer till annan fiktion snarare än vår värld och liknande. Jag upplever också i någon mån att detta är något som kan skilja sig åt mellan till exempel Sverige och USA (se tråden om svensk stil) samt mellan äldre och nyare spel -- särskilt tydligt i Dungeons & Dragons, där det känns som om jämförelser med historiska epoker är mycket vanligare i AD&D 1e och 2e än i senare versioner, vilka nästan helt och hållet refererar till fiktion snarare än historia. Upplever ni också att dessa skillnader finns, och vad föredrar ni själva?

 

[Mogger]

När jag själv får idéer till spelvärldar och liknande är det framför allt från att läsa om historia, antropologi och ekologi. Visserligen inspireras jag också av fiktion av olika slag, samt kanske i ännu högre grad av konst och musik, men jag tror ändå att den grund jag står på alltid är att jag inspireras av något "verkligt", så att säga. Jag märker dock att rätt mycket man läser om spel och folks förväntningar på dem verkar baserat på fiktion framför allt -- mycket snack om troper, associationer till annan fiktion snarare än vår värld och liknande. Jag upplever också i någon mån att detta är något som kan skilja sig åt mellan till exempel Sverige och USA (se tråden om svensk stil) samt mellan äldre och nyare spel -- särskilt tydligt i Dungeons & Dragons, där det känns som om jämförelser med historiska epoker är mycket vanligare i AD&D 1e och 2e än i senare versioner, vilka nästan helt och hållet refererar till fiktion snarare än historia. Upplever ni också att dessa skillnader finns, och vad föredrar ni själva?

Ja, jag hämtar i betydligt större grad inspiration från vår världs historia och samtid än lånar in fiktiva företeelser från andra verk. Jag upplever att det, som du säger, är det vanliga i svenskt settingskapande. Det här är tydligt i spel som Eon, Kopparhavets hjältar, Gondica, Svavelvinter, Saga...för att nämna några.

 

[krank]

Jag var på väg att hävda att jag mycket sällan inspireras av vår historia och verklighet, men det är ju inte sant – men det kanske är mer närhistoria. Skumma sekter och konspirationsteorier och kapitalismen och industrialismen etc. Äldre historia kan jag tycka är lite intressant, men jag blir ytterst sällan inspirerad eller liksom eld och lågor över saker som händer i förindustriella miljöer.

Sedan blir det ju rätt mycket "både och". Det mesta jag läser är ju inte så mycket facklitteratur så mycket som annan "genrelitteratur" (gud vad jag ogillar det begreppet) som i sin tur belyser eller hämtar inspiration från eller kommenterar vår samtid på ett eller annat sätt. Och även till exempel nyhetsrapporter är ju fiktionaliserade, narrativiserade i olika grad.

Äh, jag vet inte. Jag tror jag kanske mer står på "inspiration från fiktion"-sidan än på "inspiration från IRL"-sidan.

 

[terje]

Mycket av det jag skriver har tydliga fiktiva inspirationskällor - weird fiction, sword & sorcery och pulpiga sword & planet äventyr. Men när jag tänker efter utgår jag ifrån att det finns en förförståelse (uttalad eller kanske allt för ofta outtalad) grundad i någon historisk epok att falla tillbaka på för att fylla i detaljerna. Tydligast, och mest uttalat, är såklart det tidiga 1900-talet i Call of Cthulhu, men även i rena fantasiskapelser som svärdsvingande äventyr på andra planeter tänker jag mig att forntidens och antikens samhällen finns där som en referenspunkt för hur människor lever.

 

[Skarpskytten]

Jag upplever att det är en fruktbar uppdelning om man ser det som en skala och inte två olika lådor.

Min SKT-kampanj ska förhoppningsvis ta slut innan sommaren och jag går och grunnar på att göra något av följande längre fram:
- En DnD-kampanj i 1590-talets Britannien kopplad till Arthurmyten.
- En DnD-kampanj i ett slags fantasy Island-Skottland inspirerad av Döda Skogen och Svavelvinter.
- En DnD-kampanj i en slags fantasy Taklamakan-öken med en megadunge som tent pole.

I samtliga fall ligger en tämligen konkret historisk epok eller geografisk plats i grunden, och i samtliga fall hämtas mycket antingen västerländsk litterär kanon (idé 1) eller äldre rollspelsprodukter (idé 2 och 3). I mitt tänkande tror jag dock det konkreta från vår verklighet är själva grunden i kampanjidéerna; i idé 2) tänker jag så en stad som en slags mash-up mellan Bergen (som jag bott i), Aberdeen (som jag besökt) och Dumbarton Rock (som jag också har besökt). Så mer fakta än fiktion, och fiktion är kanske mest rollspelskanon.

Jo, jag är ju historiker. Och har läst antropologi.

 

[DanielSchenström]

Jag brukar inte ha några uppenbara inspirationskällor när jag skriver, eller ritar. För det mesta om jag ska skriva något så kommer det från det mish-mash som är min egen hjärna. När jag läser fakta så är det mer att jag skriver ner det som är intressant för användning när jag går in på de områden som faktan handlar om. Faktan blir kunskap som jag har nytta av medan jag skriver annat eller spelleder.
Jag blir inte inspirerad av genrefiktion heller.
Men jag kan bli inspirerad när jag läser rollspelsmaterial som ställer frågor eller presenterar korta scenarion, eller ibland bara av kopplingar som jag gör medan jag läser texten.

 

[Genesis]

Jag föredrar nog generellt att spela i vår egen värld, så då vet jag inte om frågan ens applicerar. Ska det in fantastik så får det gärna vara scifi (vår väld i framtiden), eller urban fantasy (vår värld med vampyrer). Rena fantasivärldar är extremt sällsynt i mitt rollspelande, men när de inträffar är de nog inspirerade av fiktion snarare än av vår egen verklighet. Spelvärldar är inget som intresserar mig så mycket, så den gång vart tredje år jag spelar något fantasyaktigt så är det nog gärna standardfantasy, mer eller mindre. Så kan man koncentrera sig på det intressanta istället för att hålla på att grotta ned sig i spelvärlden.

 

[Dr_Dängrot]

Jag inspireras av allt . Fiktion , sentida historia , nutida historia , musik , konst , film .

Sedan vävs allt detta ihop till en soppa i min hjärna och ut kommer en förhoppningsvis delikat maträtt som smakar mina spelare alldeles utmärkt

 

[olaberg]

Tag den tid och plats du befinner dig på. Dra bort 1500 år. Tänk om legenderna vore sanna och magi fanns på riktigt? Kör!

 

[olaberg]

En tanke jag haft sedan jag som elvaåring 1980 kom i kontakt med Gary Gygax verk är att fantastikfiktion med nordamerikansk bakgrund är en soppa av sagor, legender, och historiska skeenden. Eklektiskt mixat och blandat och filtrerat genom ett vitt manligt USA:iskt nittonhundratalsperspektiv, gärna pulpigt och vräkigt, men sedda genom en förvuxen nördgosses ögon.

Fiktionen vilar på realismen, fast sedda genom ett sagofilter. Frågan i OP kanske gäller hur tjockt sagofilter vi applicerar?

 

[Bolongo]

Som Ken Hite brukar säga:

That's why, for the longest time (and still), my fundamental setting design policy was: "Use Earth." It's better mapped, better documented, and just plain weirder than anywhere else. At least start with Earth. But more importantly, as I've said on half a hundred panels and plenty of times in print, saying "Kragar the Liberator was secretly in the pay of the drow" is just not compelling. Nobody really cares, even if they dutifully read the forty pages on Kragar the Liberator earlier in the book. But saying "Abraham Lincoln was secretly in the pay of the drow" is compelling. The players (and GM) bring something to the table when I say "Abraham Lincoln" or "King Arthur" or "Hitler" that they don't when I say "Kragar the Liberator" or "Kragar the Lost" or "Kragar the Mad."

 

[Svarte Faraonen]

Som Ken Hite brukar säga:

Hites beskrivning av sin policy utelämnar dock några av de klara nackdelarna med denna. Skiljelinjen där går ju inte mellan historiskt och icke-historiskt, utan mellan välkänt och okänt. Det finns ju endast en bråkdel av historien som faktiskt kan dra nytta av den igenkänning han beskriver -- en greatest hits-version av västeuropeisk och nordamerikansk historia, plus en ännu mindre andel av resten av världen. Hos många, antagligen majoriteten, av spelare får man mer av en reaktion om man säger "Sherlock Holmes" eller "Atticus Finch" än om man säger "Nezahualcoyotl" eller "Liliuokalani", trots att de förra är fiktiva personer och de senare är historiska.

 

[Bolongo]

Nej, visst. Och man kan nog lägga till att det går att få spelare att bry sig om Kragar, om det är en SLP som de får en relation till under spel - då blir avslöjandet av hans hemlighet effektfull.

Men det är ju bara ett av Hites argument, även om det verkar vara det han tycker är viktigast (åtminstone då - inlägget är från 2010).
De andra är: massor av redan tillgänglig information, och att verkligheten oftast överträffar dikten.

 

[Bolongo]

Sedan finns det en glidande skala - för vissa lyssnare skulle "Zabadaba har gått över gränsen till Bengalla!" omedelbart betyda något, medan det för andra är gallimatias.

 

[Svarte Faraonen]

Jag brukar inte ha några uppenbara inspirationskällor när jag skriver, eller ritar. För det mesta om jag ska skriva något så kommer det från det mish-mash som är min egen hjärna. När jag läser fakta så är det mer att jag skriver ner det som är intressant för användning när jag går in på de områden som faktan handlar om. Faktan blir kunskap som jag har nytta av medan jag skriver annat eller spelleder.
Jag blir inte inspirerad av genrefiktion heller.
Men jag kan bli inspirerad när jag läser rollspelsmaterial som ställer frågor eller presenterar korta scenarion, eller ibland bara av kopplingar som jag gör medan jag läser texten.

Något måste du ju hämta inspiration från? Sakerna du skriver ned och ritar är ju inte skapade ur intet, utan påminner om andra saker -- saker du förmodligen finner intressanta. När du ritar fantasybilder, till exempel, finns det ju kläder, miljöer och liknande -- frågan är ifall din inspiration till dessa framför allt kommer från att se på annan fantasy, eller från att titta på historiska kulturer och jordiska platser.

 

[Björn den gode]

Världar vet jag inte riktigt, skapar inte så många världar direkt, men när det kommer till rollpersoner så är det helt klart vanligare att jag tar inspiration från fiktion än från verkligheten tror jag. Ofta kanske att jag blandar två eller flyttar över en personlighet till en annan typ av värld eller så men det är nästan alltid oklart var min inspiration kommer från eller så kommer den från fiktion. Tror jag bara har en verklig person som jag vet med mig att jag gjorde en rollperson inspirerad av, och då var det inte ens någon jag pratat med eller visste något om utan bara såg under en kort period och började fundera på vem det kunde vara och hur dess liv skulle bli.

 

[DanielSchenström]

Något måste du ju hämta inspiration från? Sakerna du skriver ned och ritar är ju inte skapade ur intet, utan påminner om andra saker -- saker du förmodligen finner intressanta. När du ritar fantasybilder, till exempel, finns det ju kläder, miljöer och liknande -- frågan är ifall din inspiration till dessa framför allt kommer från att se på annan fantasy, eller från att titta på historiska kulturer och jordiska platser.

Nyckelordet är uppenbara. Jag gillar inte när jag själv kan spåra ett fiktionellt verks ursprung och lån och därför så undviker jag det själv. Men jag kan inte känna av/märka vart inspirationen kommer för en speciell idé, om det inte är en idé som jag skrivit ner medan jag läst/hört/sett något. Jag kan försöka gissa vart det kommer från, men en gissning är inte sanning.

Samma sak gäller för mitt tecknande. Det finns tecknare som jag försökt efterlikna, eller stilar jag försökt efterlikna, och när jag var liten poser och berättelser som jag härmat. Men för något jag ritar idag så kan jag inte spåra min inspiration för vilken vinkel jag väljer för en viss bild, eller vilken stil jag vill använda till ett visst verk.

När det gäller inspiration att skapa öht så kan jag bli peppad att skapa serier av att läsa serier, eller av att titta på en video av nån som tecknar, eller titta på konstverk, men den typen av inspiration är inte samma sak som "min rymdserie är inspirerad av Star Wars och Star Trek". Det ena är inspirationen som peppar en, som man går igång på och det andra inspiration som i källmaterial som man lånar en idé från.

För vissa enstaka saker kan jag peka på en källa, men för det mesta kan jag det inte. Det blir en extrem gissning att anta om det är fiktion eller verklighet som har bidragit mest, så pass att felmarginalen gör att man kan singla slant.