Interaktion rollpersoner emellan

[entomophobiac]

Vet inte riktigt vad du menar med ”vågar släppa på fantastiken”, menar du dramatik? Eller att element som typ vampyrer, profetior, galna forskare och annat kommer i vägen för den här typen av interaktioner?

Jag tror det ofta blir fallet. Åtminstone när backstory måste innebära omfattande babbel av en typ som närmast aldrig kommer med i spel, men som ofta är del av head canon för populär fantastik. Som sagt, alla är föräldralösa och utvalda, men var det bilolycka eller rymdvarelser som knyckte dina föräldrar och viftade med suspekta sonder? Ingen bryr sig.

Men i slutänden bidrar fantastiken inte helt sällan med att allting måste vara storslaget. Alla i min by dog. Jag söker efter den Lysande Lyktan från Lysekil, som skall tränga undan Massiva Mörkret. etc. Inget av det är saker som känns särskilt naturliga att prata om, utan förutsätter att spelets plot även står i fokus.

Dessutom blir de nästan alltid mer eller mindre krystade.

Ett skräckexempel är en grupp som drog ut på inledningsscenen i 40 minuter...!

Jag tror vi spelar rollspel på olika sätt! Vi kan lätt dra ut på "inledningsscenen" ett helt spelmöte.

 

[Rangertheman]

Jag är mycket tveksam till att en sådan grej skulle funka för min grupp. Om det ligger erfarenhetspoäng i potten skulle alla spelare sannolikt initiera en sådan scen, vare sig spelaren är peppad eller ej.

I Fantasy World-gruppen initierar de bara sådana scener om de känner för det, XP:n är oviktig. Dessutom dyker draget "Long Rest" bara upp under speciella omständigheter. Men jag kan se att det blir ett problem om man bara gör det för XP:ns skull.

 

[Genesis]

Jag har inte läst tråden, men finns det inte mekanik i TSOY/Solar System/Lady Blackbird för detta? Typ att när du använder dina förmågor så spenderar du tärningar, och sedan behöver du sätta olika typer av återhämtningsscener för att få tillbaka tärningarna. Och dessa scener är lugnare scener där folk gör saker tillsammans och snackar lite och så. I alla fall ibland.

 

[God45]

Jag har inte läst tråden, men finns det inte mekanik i TSOY/Solar System/Lady Blackbird för detta? Typ att när du använder dina förmågor så spenderar du tärningar, och sedan behöver du sätta olika typer av återhämtningsscener för att få tillbaka tärningarna. Och dessa scener är lugnare scener där folk gör saker tillsammans och snackar lite och så. I alla fall ibland.

Feys Anatomy funkar så också. För att fylla på din förmåga att diagnosticera patienten behöver du ha drama scener med andra spelare.

 

[Zire]

Jag håller också med att uppmuntran som SL är att ge utrymme, inte avbryta etc. och att vara allmänt uppmuntrande på ett metaplan (visa spelarna att man gillade snacket).

För min egen del som spelare så tycker jag att det viktigaste är att ta anteckningar när idéer om samtalsämnen dyker upp, för allt för ofta så kommer idéer när man hör något om en annan rollperson eller något annat i spelvärlden i situationer när det inte är läge att diskutera det, och det är inte ovanligt att när läget att snacka dyker upp så är det svårt att från ingenting komma på något intressant* att prata om. Därför är det bra att skriva upp sådana ämnen på rollformuläret, så är det bara att sudda bort när man tagit upp det. Passar bra bredvid listan med personer att besöka under downtime.

* Man kan ju alltid prata om typ vädret etc. men det är väldigt sällan intressant eller leder till något som för spelet vidare.

 

[luddwig]

* Man kan ju alltid prata om typ vädret etc. men det är väldigt sällan intressant eller leder till något som för spelet vidare.

Mina spelare är har lite tålamod, tid och energi till att läsa in sig på rollspelsvärldar. Däremot är spelarna väldigt påhittiga. Därför hittar de ofta på saker om världen som de berättar om eller diskuterar med de andra rollpersonerna. Därmed inte sagt att det påhittade behöver vara sant. Det kan vara en missuppfattning eller en ren lögn.

 

[Sömniga Isaac]

Det kan vara en missuppfattning eller en ren lögn.

Det här tycker jag ändå är spännande och något jag ibland reagerat på i rollspel. I rollspel känns det ibland som att det som sägs måste vara sant, något som rimmar väldigt illa med verkligheten där de flesta av oss någon gång uttryckt oss tvärsäkert i en fråga eller om en situation fast vi haft tok fel. Undra vad som ligger bakom det fenomenet, att vi väljer att skala bort den mänskliga sidan i rollspel.

En observation bara. Älskar dock principen att spelarna fritt genom rollpersonerna kan hitta på saker men att detta kan vara rena felaktigheter eller missförstånd. Något som kan skapa intressanta situationer längre fram.

 

[luddwig]

Älskar dock principen att spelarna fritt genom rollpersonerna kan hitta på saker men att detta kan vara rena felaktigheter eller missförstånd. Något som kan skapa intressanta situationer längre fram.

Kan tillägga att det i min grupp finns en outtalade överenskommelse om att inte hitta på direkt viktiga saker. Spelarna kan liksom inte hitta på något som löser alla deras problem. Däremot går det, som en av spelarna gjorde när vi spelade Världsrymdens vagabonder, bra att påstå att drottningen för det byråkratiska rike som rollpersonen kommer ifrån har en hel planet som fungerar som arkiv för viktiga blanketter.

 

[Zire]

Mina spelare är har lite tålamod, tid och energi till att läsa in sig på rollspelsvärldar. Däremot är spelarna väldigt påhittiga. Därför hittar de ofta på saker om världen som de berättar om eller diskuterar med de andra rollpersonerna. Därmed inte sagt att det påhittade behöver vara sant. Det kan vara en missuppfattning eller en ren lögn.

Det är sant, i Järn kampanjen som vi körde så var väldigt mycket av rollpersonernas kultur sådant som spelarna tillsammans hittade på under spelets gång. Populäraste drycken var svartmust, olika udda djur som jagades, växter som fanns på kullarna, ceremonier och högtider som firades och alltid någon slags tävling att komma på märkligaste rätten på värdshuset m m. Vi gjorde det nog inte så mycket in character som vi kunde ha gjort dock.

 

[Zimeon]

Jag har spelat en hel del Baldurs Gate 3 (ett datorspel baserat på DnD 5e) på sistone och funderar mycket på vad det gör bra som går att sno till vanligt analogt rollspel. En sak som slagit mig är att spelets absolut mest intressanta SLP är de följeslagare man har med sig, vilket i vanligt trad-rollspel hade utgjorts av medspelarnas rollpersoner. Dvs, i princip allt bra rollspelande sker RP till RP och inte, som jag är mer van vid från analoga trad-rollspel, RP till SLP. I BG3 blir att slå läger för kvällen en plats för starka känslor och drama, vilket i vanligt trad ofta bara är en transportstäcka helt utan att någon rollspelar alls. Det blir mest "jag tar första vakten" och så.
I samberättarspel faller det sig naturligt att man rollspelar sinsemellan runt hela bordet, men i trad upplever jag att spelare oftare sitter vända mot SL och väntar på att rollspela mot någon SLP som SL låter dyker upp.

Vad har ni för erfarenheter av detta? Rollspelar spelarna mycket mot varandra i din grupp? Och hur gör en som SL för att uppmuntra spelare att rollspela mer sinsemellan?

Jag har läst frågan, men förstår den inte. Kan du bekräfta om jag har uppfattat rätt?

* I Baldur's Gate 3 är de intressanta spelledarstyrda (=datorstyrda) personerna ens följeslagare i gruppen. I analoga rollspel skulle dessa ha utgjorts av andra spelares rollfigurer.
* Det bra rollspelandet i BG3 sker mellan rollpersoner och inte, som i analoga rollspel, mellan rollperson och SLP.

Här får jag inte ihop det. Om ens följeslagare i BG3 är SLP, så är det ju garanterat rollspelandet mellan RP och SLP som sker. Eller?

Men om man bara fokuserar på sista frågan, så försöker jag uppmuntra det så gott det går, men mitt rollspelande går inte ut på drama mellan rollfigurerna, utan snarare ett fiktivt äventyr, så det är ingen panik om det inte sker så mycket.

 

[hedmeister]

Kan tillägga att det i min grupp finns en outtalade överenskommelse om att inte hitta på direkt viktiga saker. Spelarna kan liksom inte hitta på något som löser alla deras problem. Däremot går det, som en av spelarna gjorde när vi spelade Världsrymdens vagabonder, bra att påstå att drottningen för det byråkratiska rike som rollpersonen kommer ifrån har en hel planet som fungerar som arkiv för viktiga blanketter.

Mycket bra grej! Det här känns som en fråga om mognad, eller vad man ska säga. Som barn skulle jag lätt hittat på att min RP plötsligt kunde flyga, vara osårbar och ha evigt liv, men nu vet jag att det skulle vara tråkigt. Om jag som 39-åring skulle kommit på att min RP har en superkraft skulle jag genast vilja att det fanns en svår nackdel till den förmågan. Hen kan enbart flyga, inte ta sig fram på nåt annat sätt (t.ex. gå, krypa eller simma...) Och om mina spelare skulle hittat på något som på ytan ser ut att vara game-breaking skulle jag direkt letat reda på alla möjliga hål i deras teori. Jag är ingen D&D-spelare men jag tänker på vilken djävulskap man kan hitta på som SL med besvärjelsen Wish, eller varför inte demonic boons!

 

[Sömniga Isaac]

Här får jag inte ihop det. Om ens följeslagare i BG3 är SLP, så är det ju garanterat rollspelandet mellan RP och SLP som sker. Eller?

Jag tror tanken är att dessa SLPS ska representera andra spelare runt spelbordet om vi översätter det till rollspelsbordet då det är partyt i traditionellt rollspel. Det är lite så jag ser på det när jag spelar BG3, även om det är SLP så skulle jag översätta dem till medspelare runt bordet. SLP:s är personerna bortanför följeslagarna, personerna du möter och interagerar med i världen men inte vid lägerelden.

 

[Lemur]

Jag har läst frågan, men förstår den inte. Kan du bekräfta om jag har uppfattat rätt?

* I Baldur's Gate 3 är de intressanta spelledarstyrda (=datorstyrda) personerna ens följeslagare i gruppen. I analoga rollspel skulle dessa ha utgjorts av andra spelares rollfigurer.
* Det bra rollspelandet i BG3 sker mellan rollpersoner och inte, som i analoga rollspel, mellan rollperson och SLP.

Här får jag inte ihop det. Om ens följeslagare i BG3 är SLP, så är det ju garanterat rollspelandet mellan RP och SLP som sker. Eller?

Men om man bara fokuserar på sista frågan, så försöker jag uppmuntra det så gott det går, men mitt rollspelande går inte ut på drama mellan rollfigurerna, utan snarare ett fiktivt äventyr, så det är ingen panik om det inte sker så mycket.

Som @Sömniga Isaac skrev. De är ju SLP såklart eftersom det är ett solospel. Men de är en del av ditt "gäng" och i analoga rollspel utgörs gänget vanligtvis av rollpersoner. Så hade BG3 varit ett bordsrollspel och inte ett solo-datorspel så skulle de förmodligen vara RP.

 

[Zimeon]

Aha, då fattar jag. Frågan var alltså att det mest intressanta RP:andet i BG3 är "mellan gängmedlemmar" och inte mellan gänget å ena sidan och alla uppdragsgivare å den andra".

Då är väl jag rätt neutral, tror jag. Om man vill rollspela inom gänget så är det nog asbra, men ingenting som jag känner behövs för att spelet ska bli kul.

 

[SpringandeKulle]

För min egen del som spelare så tycker jag att det viktigaste är att ta anteckningar när idéer om samtalsämnen dyker upp, för allt för ofta så kommer idéer när man hör något om en annan rollperson eller något annat i spelvärlden i situationer när det inte är läge att diskutera det, och det är inte ovanligt att när läget att snacka dyker upp så är det svårt att från ingenting komma på något intressant* att prata om. ...

Så här brukar jag också göra. Vilket har ställt till det lite när man har spelat med spelare som är rätt impulsiva och gör vad de känner för i den situationen utan tänka för mycket framåt. De har varit ganska frågande ibland när jag senare tagit upp situationen.