En som spellett svenska hjältar uttalar sig...
Min gamla Marvel-kampanj utspelade sig i Stockholm, och även om den hade inslag av oseriositet, så var det inte värre en genomsnittlig kampanj (nåja, jag var ivrigt inspirerad av Keith Giffens Justice League International...).
I den kampanjen betedde sig amerikanska hjältar som four-colour-figurer, brittiska hjältar som något ur Zenit eller andra dekonstruktiva superhjälteserier, och svenska hjältar... de var svenska hjältar.
Bland annat lekte jag med kampanjhistorier: begreppet superhjältande, eller snarare maskerade vigilantes, uppstod i Amerika (precis som serierna i verkligheten) under depressionen, även om det funnits en motsvarighet med maskerade motståndshjältar (och motsvarande nazistiska super-agenter) i de ockuperade länderna under andra världskriget (idén snodd från GURPS Supers). Sverige hade haft få eller inga motsvarigheter; det fanns en del "mystery men" i Skandinavien, men de var finnar som fajtades mot ryssar eller norrmän och danskar och norrmän som irriterade quislingar. De enda regelrätta svenskarna var inte människor; de var medlemmar i de Fallna Änglarna, en grupp oknytt som försökte hålla invasionsstyrkor borta. (Ni visst inte att Sverige aldrig blev indraget i kriget därför att en hemlig kabal av magiker höll Grottekvarnen igång, va? Synd bara att det krävde slavarbete... Det här var en sådan där dekonstruktionistisk plott som spelarna aldrig upptäckte, även om de interagerade med en del gamla Änglar.)
Tillbaka till nutiden: såväl skurkar som hjältar med masker på sågs dels som oerhört osvenskt (dvs "amerikanskt", vilket ju alltid varit förfärligt för svenskar) men samtidigt nytt och modernt (dvs "amerikanskt", vilket ju alltid varit häftigt för svenskar). När min kampanj började hade det börjat bli vanligt med rånare och dylikt på Shocker-nivån, ni vet folk med masker och en teknisk gimmick. Samtidigt hade den gamla svenska specialpolisen fått sparbeting (Bofors hade tillverkat hyfsat power-armor sedan 50-talet; i motsats till det svenska atombombsprojektet lades det aldrig ner, men det började bli dyrt). I samband med liknande förändringar bestämde sig regeringen helt drastiskt för att lägga ut viss brottsbekämpning på entrepenad, efter europeiskt mönster (Tyskland hade gått en medelväg mellan det flitiga amerikanska vigilantandet och statstrupper och gett speciella licenser till vissa personer med superkrafter medan man höll efter andra). Samtidigt massrekryterade man svenska mutanter till det nystartade SCVET, Statens Centrala Verk för Extraordinära talanger, som skulle ersätta den gamla specialpolisen. Detta skulle dels sänka materialkostnaderna (de kom ju med egna vapen), dels sända ut signaler om hur oerhört progressivt Sverige var i motsats till de elaka utlänningarna som förtryckte de stackars mutanterna. Att rekryteringen möjliggjordes av långvarig genetisk registrering i samband med mönstringar talades det tyst om.
Ungefär halva spelgruppen hatade superhjälteserier medan den andra halvan älskade den, och resultatet, till allas fromma, var att ena halvan spelade jänkar-influerade hjältar med masker, slängkappor (nåja, en slängkappa) och kodnamn, medan resten av gänget var Carl Hamilton med mutantkrafter.
Jag har ofta berättat om hur kampanjen slutade här på forumet; rollpersonerna sköt ned ett rymdskepp från Kree-imperiet för att rädda ett annat skepp på flykt från Nya Wundagore, och detta orsakade en intergalaktisk konflikt som ledde till att Kree-Imperiet förklarade Sverige krig. Tanken var att detta skulle leda till den krullisk-svenska alliansen, men sedan blev det inget av med resten av kampanjen.
(En parentes är att det här var när jag började ha att göra med Lancelot, så vaga parodier på dem dök upp som SCVET Norr. Om någon undrar så var Rosens motsvarighet en konstnär som kunde göra sina alster levande och tredimensionella. Han hade en tryckluftsspruta med färg monterad på ryggen med munstycken på fingrarna och snabbritade enkla figurer utefter vad han behövde, så han hade kodnamnet Grafitti.)
Jag har spånat på ett antal nya kampanjidéer kring svenskt vigilantande, senast i samband med att jag dels fick Adventure! i present av min fästman och började studera de äldsta superhjälteserierna.
Jag har också, som ett rent geek-projekt, skissat på en Elseworld där allt som hände i USA i DCs serieuniversum hände i Skandinavien istället; Gotham motsvaras av Göteborg och Stockholm av Metropolis; Stålmannen växte upp i Småland och Mirakelkvinnans ö Themiscyra ligger i norra Ishavet och befolkas av norska sköldmöer, inte grekiska amazoner.
Erik, tänker alldeles för mycket på sånt här.
Inte ens om jag anstränger mig.
