Nekromanti Intrigrollspel för dummies

[Rymdhamster]

Jag gillar i och för sig konceptet, och det borde ändå gå att kombinera med någon slags tradlir om man vill. jag tänker mig kanske ett taktik- eller ett intelligensslag där den som får högst är den som lyckas norpa "den sista vändingen" och alltså vara den som hamnar på toppen.

Eller så får man slå ett slag varje gång man vill reagera på moståndarens lömska plan, lyckas man så hade man själv än ännu lömskare plan som vägde upp. Sen får motståndaren slå om han hade en ÄNNU lömskare plan. Så fortsätter man tills någon misslyckats och man tar det slutgiltiga hoppet ner för Reichenbachfallet.

 

[RasmusL]

Jag gillar i och för sig konceptet, och det borde ändå gå att kombinera med någon slags tradlir om man vill. jag tänker mig kanske ett taktik- eller ett intelligensslag där den som får högst är den som lyckas norpa "den sista vändingen" och alltså vara den som hamnar på toppen.

Eller så får man slå ett slag varje gång man vill reagera på moståndarens lömska plan, lyckas man så hade man själv än ännu lömskare plan som vägde upp. Sen får motståndaren slå om han hade en ÄNNU lömskare plan. Så fortsätter man tills någon misslyckats och man tar det slutgiltiga hoppet ner för Reichenbachfallet.

You've ruined it!

 

[Mukwa]

Jo, det går... men problemet är att spelaren som "får den sista vändningen" kommer inkräkta på andra spelares rollpersoner och det för med sig en hel del komplikationer. Dels kommer spelaren som "blir utsatt" för en sådan vändning känna att hen misslyckas, att det inte längre är hens rollperson och kommentarer såsom "Det där skulle min rollperson aldrig luras av! Det där har jag givetvis redan tänkt på! Det här förlöjligar bara bilden av min rollperson!!!".

 

[Rymdhamster]

You've ruined it!

Och min dag är nu fulländad!

*bugar för publiken*

 

[Rymdhamster]

Vilket, enligt mig då, upphör att vara något egentligt problem i och med införandet av en regelstruktur. Då blir det liksom ingen skillnad från en vanlig strid där resultatet kanske inte alls passar in på hur du tänkt dig din mästerfäktare.

Det viktigaste är här att inte haka upp sig på detaljer accepetera tärningsresultatet och sen försöka väva ihop en berättelse runt det. Precis som i strid.

 

[RasmusL]

Vilket, enligt mig då, upphör att vara något egentligt problem i och med införandet av en regelstruktur. Då blir det liksom ingen skillnad från en vanlig strid där resultatet kanske inte alls passar in på hur du tänkt dig din mästerfäktare.

Det viktigaste är här att inte haka upp sig på detaljer accepetera tärningsresultatet och sen försöka väva ihop en berättelse runt det. Precis som i strid.

...om man vill leka simulering ja

 

[Mukwa]

Ett exempel från väääääldigt längesen:
SL: "Ni måste slå ett tålighetsslag för ni är förgiftade. Ni som misslyckas kommer dö".
Spelare: Meh?! När blev jag förgiftad?
SL: Riddaren lade giftet i din frukost.
Spelare: JAG HAR ALDRIG SAGT ATT JAG ÄTIT FRUKOST!!!
SL: Nä, du! Det hör till vanligheten att man äter frukost, och du sade inte att du INTE åt frukost. Slå nu
Spelare: Nä, då skiter jag i det här och går hem.

Det finns givetvis mycket att säga om det här exemplet, men det jag vill ta fasta på i den här diskussionen är att spelaren kände sig hjälplös, för rollpersonen är den karaktär som du kontrollerar i TV-spelet "Rollspel X". Det är inte kul när det går dåligt, och det är ännu mindre roligt om man inte har ett skit att säga till om. I det här exemplet har SL planterat en scen i efterhand, och konsekvensen av det är att illusionen spricker, rolighetsfaktorn försvinner och din kontroll över vad rollpersonen fattar för beslut lämnas över till en illvillig jävel som inte drar sig för att smutskasta din bild av hur din rollperson skulle agera.

 

[Mukwa]

Vilket, enligt mig då, upphör att vara något egentligt problem i och med införandet av en regelstruktur. Då blir det liksom ingen skillnad från en vanlig strid där resultatet kanske inte alls passar in på hur du tänkt dig din mästerfäktare.

Det viktigaste är här att inte haka upp sig på detaljer accepetera tärningsresultatet och sen försöka väva ihop en berättelse runt det. Precis som i strid.

Men då är det inte trad längre heller.

 

[Rymdhamster]

Hur menar du nu? Varför är det inte trad längre?

 

[Rymdhamster]

Eh, ja. Precis.

*Ser sig förvirrat omkring*

Jag trodde det var det jag ville?



Eller rättare sagt så ville jag spåna lite kring ett par riktigt bra idéer för att göra dem mer användbara för mig själv och kanske för andra med en liknande läggning som jag har och ett visst behov av tärningar för att känna sig trygg.

 

[Rymdhamster]

Jag håller i och för sig med att det där var en jäkligt taskig SL. Om giftet inte hade varit "klara slaget eller dö" så hade jag inte haft några som helst problem med situationen, om det så att säga hade varit upptakten till ett äventyr som gick ut på att hitta botemedlet innan man blir för svag för att röra sig.

Men klara slaget eller dö när man inte haft en chans att påverka situationen? Trist.

Det tycker jag dock inte är ett relevant exempel för diskussion här och nu. Bara för att du misslyckas med en komplott betyder ju inte att du måste vara ute ur spelet! Jag ser det snarare som ett upplägg för nästa komplott!

Precis som en stridsrunda så att säga presenterar upplägget för nästa stridsrunda, och innan du faktiskt dör bör du ha fått chans att försöka göra något åt situationen några gånger =)

 

[Eksem]

Givetvis så är ens nästa rollperson hustrun/sonen/syskonet till den döde rollpersonen, så att giftmordet bara är en upptakt till nästa varv i den här blodiga hämndsagan. Jag håller med om att det var en lame DM i exemplet, men spelaren var ju rätt lame också så om inte tog utmaningen!

 

[Rymdhamster]

Haha, ja det hade varit en rolig lösning på det hela =)

 

[Mukwa]

Givetvis så är ens nästa rollperson hustrun/sonen/syskonet till den döde rollpersonen, så att giftmordet bara är en upptakt till nästa varv i den här blodiga hämndsagan. Jag håller med om att det var en lame DM i exemplet, men spelaren var ju rätt lame också så om inte tog utmaningen!

Som sagt, det finns mycket att säga om exemplet, men utifrån den här diskussionen ville jag exemplifiera hur måna tradspelare är om att det ska gå bra för sin rollperson, och hur farligt Genesis sätt att spela intriger på är för tradlir.

 

[Rymdhamster]

Alltså, det där håller jag inte riktigt med om. Tradlir kräver på intet sätt att man måste "vara mån om sin rollperson".

Jag är traddspelare och det är helt okej för mig om det går dåligt för min rollperson så länge det går dåligt på ett skoj sätt. Det gör det inte otraddigt, utan möjligen till en annan smak av traddspel.

Genesis tänk går ypperligt att applicera på traddspel. Däremot så är det kanske inte så lyckat om man är mån om att ens rollperson ska vinna. Men det är ju en helt annan fråga.

 

[krank]

Som sagt, det finns mycket att säga om exemplet, men utifrån den här diskussionen ville jag exemplifiera hur måna tradspelare är om att det ska gå bra för sin rollperson, och hur farligt Genesis sätt att spela intriger på är för tradlir.

Ett annat problem ur tradperspektiv kan vara att det blir lite disconnect mellan spelare och rollperson - det är ju som sagt inte spelaren som får vara smart, utan rollpersonen, och då faller en del av inlevelsen och mycket av upplevelsen. Dessutom är retcon överhuvudtaget lite för o-trad, åtminstone så som jag spelat trad: kan liknas med mordgåtor där man bestämmer vem mördaren är utifrån vem spelarna misstänker istället för att bestämma det innan.

Men att en icke-tradteknik skulle få problem i en tradkontext ser jag som ett ickeproblem; jag gillade att läsa om tekniken =)

 

[Mukwa]

Hur menar du nu? Varför är det inte trad längre?

Nä, jag är inget bra på regeltermsdefinitioner, men i tradlir utan indiespelens grundpelare passar ett sådant tillvägagångssätt mindre bra. T ex blir det svårt utan en konfliktresolution, och i min värld kännetecknas trad av handlingsresolution. I trad försöker man begränsa metalirande, medan det här intrigsystemet bygger på att släppa kontrollen över rollpersonen, men framförallt genom att inte försöka blockera andra spelares idéer. En protektionistisk utgångspunkt skulle blockera coola intriger och i tradspelet skulle man få ändra på väldigt många handlingar om någon gick in och petade i vad som har hänt. I mitt exempel med frukosten ville spelaren hävda att hans rollperson inte åt någon frukost efter att SL planterade den historiska gifthändelsen, för i handlingsresolution och i trad hade det varit på sin plats att slå ett slag för iakttagelse eller liknande för att avgöra om gröten var Gunde Svan-ätlig eller om den var Anders Borg-giftig. Spelaren vars rollperson nu blivit förgiftad kan med rätta hävda att hens karaktär alltid smakar av gröten, då rollpersonen tidigare har arbetat på antigiftvårdsmyndigheten. Spelaren har inte fått något att säga till om. Ett slag för färdigheten "Förgifta" skulle kunna användas, och om riddaren lyckades med det skulle det ändå spelas ut, nu planteras idén att färdighetsslaget redan lyckats och att scenen redan ägt rum, fast utan att spelarna har fått närvara.

 

[Mukwa]

Som sagt, det finns mycket att säga om exemplet, men utifrån den här diskussionen ville jag exemplifiera hur måna tradspelare är om att det ska gå bra för sin rollperson, och hur farligt Genesis sätt att spela intriger på är för tradlir.

Ett annat problem ur tradperspektiv kan vara att det blir lite disconnect mellan spelare och rollperson - det är ju som sagt inte spelaren som får vara smart, utan rollpersonen, och då faller en del av inlevelsen och mycket av upplevelsen. Dessutom är retcon överhuvudtaget lite för o-trad, åtminstone så som jag spelat trad: kan liknas med mordgåtor där man bestämmer vem mördaren är utifrån vem spelarna misstänker istället för att bestämma det innan.

Det är väldigt mycket det här jag vill få fram. Såsom Genesis skrev gillar jag att spela intriger, men jag tror inte att trad är arenan för det.

Men att en icke-tradteknik skulle få problem i en tradkontext ser jag som ett ickeproblem; jag gillade att läsa om tekniken =)

Det blir inte ett ickeproblem när Rymdhamster försöker få in det i ett tradlir. Eller ja, ickeproblemet kanske är att vi inte längre kallar det trad utan istället får kalla det Rymdhamsters intrigsession. Om det funkar att implementera tekniken i Rymdhamsters rollspel så är det förstås ett ickeproblem, men jag ville ta upp vilka komplikationer det kan få och varför jag tror att det är väldigt knepigt att få till utan att också ha med flera andra grundregler inspirerade från indieland.

 

[Rymdhamster]

Men jag FÖRESLÅR ju en handlingsresolution! Det är ju det som de där tärningslsagen handlar om. Och hela konceptet bakom förslagen som jag byggde vidare på är ju att du inte behöver gå tillbaka och ändra på någonting utan bara bygger vidare direkt på det inträffade.

Att tradspelande bygger på att begränsa metaspelande kan jag till viss del skriva under på, men det betyder på intet sätt att man behöver eller ska uteslutade det helt.

Faktum är att du kan applicera dessa tankar direkt på ditt exempel om du så vill:

Gröten var förgiftad och ni som åt av den måste klara ett räddningsslag för att dö.
[Spelare A lyckas med ett intelligens/whatever-slag]
Aha, men jag var fullkomligt medveten om att gröten var förgiftad och låtsades bara äta. Egentligen hällde jag ut gröten innan för tröjan!
[Spelledaren lyckas med ett likadant whatever-slag för giftmördaren]
Aha, förgiftaren förutsåg en sån manöver och det är ett kontaktgift som har trängt in genom din hud!
[Splare A misslyckas med sitt whateverslag]
Fan!
[Även spelare A slår ett räddningsslag].

Fortfarande en tråkig spelledare som stoppar in ett save or die-slag på det där sättet dock.

Men jag ser verkligen inte hur detta på något sätt skulle vara otraddigt. Tvärt om tycker jag att det passar som hand i handske med många andra sätt som saker hanteras inom tradspelandet.

 

[Rymdhamster]

Det enda problemet här är att du verkar ha snöat in på en lite väl snäv definition av vad tradspelande är för något, nämligen hur du föredrar att spela tradd.

Det enda problemet med att stoppa in det här i traddspelande är om man inte tycker om sånna här element i tradspelande.