Nekromanti Introducera en ny rollperson

[Rickard]

En rollperson har dött eller en ny spelare kommer in i gruppen. Man vill gärna få in spelaren i gruppen men få det naturligt i spelet. Det finns en "massa" olika sätt för att göra det.

Gemensam(t)...
...mål (typ hitta något förlorat).
...vän.
...fiende.
...uppdragsgivare.
...gemensam händelse drar in båda parter.
...in media res, där man förklarar varför de hänger ihop i efterhand.

Här är nackdelarna med detta:

× Går inte att variera i all oändlighet, så det blir klyschigt.
× Blir inte som man har tänkt sig, så istället blir det krystat (eller i värsta fall; funkar inte alls).
× Kan ta lång ting innan den nya rollpersonen får komma in i handlingen. Spelaren får sitta och vänta.
× Kräver att man splittrar gruppen, vilket gör att det både tar lång tid och att vissa får sitta och göra ingenting.
× Denna planering tar tid i anspråk från övriga scenarioplanerandet.

Sättet som jag använder istället numera är att spelarna får själva hitta på varför de hänger tillsammans. Visst kan det vara trevligt att ha en naturlig förklaring men varför ska man hålla uppe just detta? För vem är det man ska hålla uppe denna illusion? Jo, för mig är det för spelarna och om de hittar på saker så blir det åtminstone acceptabelt på deras nivå. För det är de som gör de där omaka rollpersonerna, så varför ska det inte ligga på deras lott att det är dem som får hitta på varför de ska hänga tillsammans,

/Han som mest gjorde ett konstaterande inlägg

 

[krank]

Jag tycker att det är bra att lägga detta på spelarna. Problemet är väl att det lätt blir "min nya rollperson är min gamla rollpersons... eh, kusin, som kommer för att utkräva hämnd".


På sistone har jag löst problemet mycket enklare: Just nu spelleder jag en Hellboykampanj. Alla rollpersoner är agenter från BPRD. Skitpraktiskt, ingen frågar varför det plötsligt kom med en ny karaktär, han eller hon blev såklart medskickad av BPRD!

 

[Svarte Faraonen]

Kan man inte bara säga att de känt varandra sedan innan? Rollpersonerna måste ju ha ett gäng kontakter som de inte beskrivit vid karaktärsskapandet, så att hävda att deträffar en gammal bekant är väl inte så svårt. Alternativt brukar jag föra samman dem på ett sådant vis att de tvingas arbeta tillsammans för att lösa ett problem eller på annat vis är varandra behjälpliga. Att låta spelarna bestämma själva är givetvis också en bra metod, men om de behöver hjälp på traven brukar det gåg ganska kvickt att slänga in folk på ovan nämnda vis.

 

[Johan K]

Well, gillade det där Bobby Magikern sade.
Kan på ainte på nått sätt köra in en gammla kontakt, som de träffat ifrån förr. De borde väll rimligtvis ha nån kontakt. Sedan saå kanske man på det sättet kan väva in den karaktären i det hela..

 

[Wyldstorm]

Brukar använda M:tA's tarotkort till sådant.
De ger inspiration & ger upphov till fler variationer.

Kan mycket väl resultera i en klassiker "ni känner igen personen från [insert place/situation here.]" men det händer så sällan att det inte blir gammalt.

Den onda vinklingen i leken ger sällan någon tråkig anledning & de ger även spelgrupp/SL en kul utmaning att få "spådomen" att bli sann.

 

[PAX]

Du har fem, sex bra varianter? Behöver du verkligen fler? Hur ofta dör eller försvinner det rollpersoner i dina kampanjer / äventyr?

Fler förslag:

Förlorad son/dotter till ngn annan rollperson/SLP.
Använd tidigare introducerad SLP som görs om.
Gruppen av rollpersoner inser att de behöver hjälp av någon som kan något de inte kan.

Jag tror du lägger lite för stor vikt i att själva introduktionen av den nya rollpersonen ska vara så speciell. Bryr sig spelarna om detta över huvud taget?

 

[Rickard]

På sistone har jag löst problemet mycket enklare: Just nu spelleder jag en Hellboykampanj. Alla rollpersoner är agenter från BPRD. Skitpraktiskt, ingen frågar varför det plötsligt kom med en ny karaktär, han eller hon blev såklart medskickad av BPRD!

Ah, mycket bra att du sade det! Jag använder samma princip i Feng Shui, fast då kommer alla från samma bilmekanikerfirma. ^^

/Han som skäms lite för att han inte tänkte igenom det hela mer

 

[Rickard]

Du har fem, sex bra varianter? Behöver du verkligen fler? Hur ofta dör eller försvinner det rollpersoner i dina kampanjer / äventyr?

Beror på rollspel, men du bör lägga till att jag spelleder 4-5 rollspel och det under flera års spel. Efter ett tag så får man slut på inspiration.

/Han som förvisso nu har bytt spelgrupp, men ändå

 

[Big Marco]

En intressant frågeställning. Alla förslag är bra. I Noir gick jag längre, då ens kontaktnät är definierat där från start. Bland en av ens kontakter skall en efterträdare redan vara bestämd, så man vet vem som kommer in som ny huvudperson när den gamle försvinner. Pss får man en rätt bra kontinuitet och tidigare kontakter/berättarpersoner vävs in både i berättelse och i gruppen av huvudpersoner.

 

[Gordeg]

Sättet som jag använder istället numera är att spelarna får själva hitta på varför de hänger tillsammans.

Din metod är helt klart bäst om spelarna är bekanta med spelet och spelvärlden. Däremot har jag märkt att om spelarna inte är "varma i kläderna", tex när man börjar med ett nytt spel, kan spelledaren behöva hjälpa dem på traven med idéer eller tom färdiga förslag.
Senare, när spelarna är mer insatta i spelvärlden, klarar de uppgiften själva.

Gordeg

 

[solvebring]

De brukar få mötas helt så där bara. Jag beksriver den nya karaktären för de spelare som har sina RP kvar i livet, om han nu kommer ridande, ligger och sover inte långt från deras läger eller ej...
Sedan, hur de lär känna varandra, hur denna nya kis hänger på etc. det får de rollspela själva. Det lägger jag mig inte i - på det sättet har de faktiskt varierat det mest. För det är tyvärr med den andra versionen precis som du säger, samma sak återkommer tillslut alltför ofta.
Sätt ihop dem på ett ställe, sköt själva träffen men inte mer, vad de säger gör o.s.v. får de hitta på, det brukar gå av sig själv då.
Det blir en blindträff som ingen av parterna visste om liksom. Det bästa är vid de tillfällen jag gjort detta utan att de fattat att de mött varandra, killen med den nya karaktären och resten av spelarna. Han sitter bredvid och väntar på att få komma in och de tror att de möter en SLP. Först när de ställer en fråga ser jag menande på spelaren i fråga och myntet ramlar ned först då. Det är riktigt kul...
"Aha, ög, va, är det jag eller?" ungefär så.

 

[Rickard]

Bland en av ens kontakter skall en efterträdare redan vara bestämd, så man vet vem som kommer in som ny huvudperson när den gamle försvinner. Pss får man en rätt bra kontinuitet och tidigare kontakter/berättarpersoner vävs in både i berättelse och i gruppen av huvudpersoner.

Vi testade det i gamla spelgruppen, men gjorde då färdiga karaktärer. Det blev ibland så att spelaren gillade sin nya rollperson mer än sin gamla och ville spela med den istället. Det hela artade då att det ändå bröt kontinuiteten, eftersom vi testade det hela när vi redan hade karaktärer. Med andra ord så ser jag både för- och nackdelar med detta.

Man skulle förvisso kunna ta ett steg tillbaka från den där lösningen och säga hur den nya rollpersonen kan komma med i gruppen men inte specificera vilken sorts karaktär det är (för om man inte gör karaktären så finns också risken att man inte vill spela den senare).

/Han som gillade Gordegs påpekande

 

[Troberg]

I Noir gick jag längre, då ens kontaktnät är definierat där från start. Bland en av ens kontakter skall en efterträdare redan vara bestämd, så man vet vem som kommer in som ny huvudperson när den gamle försvinner. Pss får man en rätt bra kontinuitet och tidigare kontakter/berättarpersoner vävs in både i berättelse och i gruppen av huvudpersoner.

Jag hade tänkt något liknande i mitt Razor Ridge, där tanken var att alla gjorde en andra karaktär som var anställd på detektivbyån som kampanjen rör sig runt. Denna andra karaktär var en NPC tills förstakaraktären dog, och kunde komma med i spelet som NPC ibland, tex som kidnappningsoffer eller deux ex machina, men mest för att etableras i förhand. En sådan NPC är dock klenare än karaktären, men när den tar klivet upp till PC så får den sin fulla potential.

 

[Big Marco]

Bland en av ens kontakter skall en efterträdare redan vara bestämd, så man vet vem som kommer in som ny huvudperson när den gamle försvinner. Pss får man en rätt bra kontinuitet och tidigare kontakter/berättarpersoner vävs in både i berättelse och i gruppen av huvudpersoner.

Vi testade det i gamla spelgruppen, men gjorde då färdiga karaktärer. Det blev ibland så att spelaren gillade sin nya rollperson mer än sin gamla och ville spela med den istället.

Jag delar den uppfattningen och känner till riskerna. Därför är det viktigt att klargöra att det enda man tar fram gällande sin efterträdare är hur kopplingen till den nuvarande huvudpersonen ser ut, vilken bransch/sfär personen jobbar inom (i stort) samt vilket inflytande personen har inom sagda bransch. Och ett namn och ett koncept (oftast ett adjektiv+substantiv) då. Mer är det inte. Av just anledningen att jag inte vill att man börjar identifiera sig med flera eller fel karaktär(-er).

 

[cogitare]

I Noir gick jag längre, då ens kontaktnät är definierat där från start. Bland en av ens kontakter skall en efterträdare redan vara bestämd, så man vet vem som kommer in som ny huvudperson när den gamle försvinner.

Något liknande fanns även i Dark Sun till ADD för länge sedan. Där byggde man karaktärsträd (som de kallade det för) då världen skulle vara så dödlig och farlig. 4 rollpersoner skulle skapas. När en RP levlade fick man välja en av de andra (som hade lägre level) att höja en level också.

Jag slopade det i min Dark Sun kampanj av lite olika orsaker.
- Onödigt administrerande.
- Svårt (för mig nästan omöjligt) att hålla intresse och inspiration igång för 4 (eller troligen 2 för den delen) samtidiga rollpersoner i samma spel.
- Löses enklare genom att man skapar en ny RP om/när ens RP dör och man ger denna nya RP lämplig level (antal XP/erfarenhetsnivå) i paritet med de andra spelarna.

Öhh, var ville jag komma med detta? Tja, kanske att tanken att ha en back-up inte är så jäkla bra IMO. Men smaken är väl som baken?!

C.

 

[krank]

- Svårt (för mig nästan omöjligt) att hålla intresse och inspiration igång för 4 (eller troligen 2 för den delen) samtidiga rollpersoner i samma spel.

Eheh. I den roligaste kampanj jag vet, som pågått av och till sedan -98 nångång (mer sällan nu då gruppen spritts för vinden), anses man som lite mesig om man inte har minst tre karaktärer i spel. Den värste av oss har omkring 20, själv har jag fem-sex.

Med andra ord: Om man bara lägger upp det på rätt sätt och spelar ett spel som verkligen inspirerar, och har en SL som bejakar att folk har multipla rollpersoner, så tror jag inte att det behöver vara så mycket problem egentligen. Varje karaktär är inte med i varje spelmöte, men ändå...

 

[Robert Jonsson]

Instämmer!

Just nu håller jag på spelleda en kampanj i Bortom: Lögnens slöja och där har de flesta karaktärerna en till två reservkaraktärer. Det hela började med att grundkaraktärerna hade ett litet sällskap och de lyckades få folk intresserade av den. Den växte och i dag är den rätt stor.

Eftersom sekten växte och jag ville ha en del färgstarkare medlemmar bad jag karaktärerna skapa några egna. De kan när de känner för det välja att spela dem. Dessutom så är de andra medlemmarna också de valbara att plocka upp och spela, då ens huvudkaraktär inte är på platsen.

Så jag håller med krank, det handlar om upplägget.

 

[krank]

Re: Instämmer!

Eftersom sekten växte och jag ville ha en del färgstarkare medlemmar bad jag karaktärerna skapa några egna. De kan när de känner för det välja att spela dem. Dessutom så är de andra medlemmarna också de valbara att plocka upp och spela, då ens huvudkaraktär inte är på platsen.

Låter som ett strålande upplägg.

I vårt fall rör det sig om ett superhjälterollspel, och där har vi som spelare alltid kännt att vi vill pröva på nya karaktärer samtidigt som vi fortsätter att utveckla de gamla. Min första karaktär hänger fortfarande med, men har numera skaffat flickvän (eller jag "tantvän", de är ju lite till åren komna båda två), samtidigt som jag introducerat mängder med nya karaktärter. Några har fallit bort i massiva och coola superhjältestrider mot feta hot, men det hör liksom till. Man vet ju att de mycket väl kan komma tillbaks på något intressant och spektakulärt sätt senare, och tills vidare har man ändå karaktärer att spela... Vårt superhjälteuniversa är lite som om Marveluniversat givits ut på Vertigo, eller kanske som Marvel under slutet av 80-talet med Nimrod och Mojo etc. Och ett sådant superhjälteuniversum kräver att det finns en massa olika supergrupper...

 

[Svarte Faraonen]

Jag har aldrig testat det, men jag vill gärna göra det. I de regler jag skriver har jag experimenterat lite med regler som tillåter spelarna att spendera berättarresurser för att lägga till nya karaktärer. Framför allt tycker jag att detta är ett bra sätt att hantera det faktum att alla scenarion inte är lämpliga för alla rollpersoner -- byt ut de misshagliga rollpersonerna temporärt, i stället för att hitta på en ursäkt till varför den loppbitne knekten får delta på grevinnans bjudning.

 

[krank]

Mjo, det är lite så jag tänker också, även om jag inte är helt säker på att jag gillar tanken på att styra det hela via någon form av resurser - varför begränsa spelarens kreativitet på det viset?

I min nuvarande Hellboykampanj gör vi ungefär så. Jag är jätteglad just nu, eftersom jag precis fått den förste av mina spelare att vilja skapa en sekundär karaktär, som dessutom passar jättebra in i nästa äventyr (och som dessutom kommer att utnyttja de magiregler jag satt ihop speciellt för den här spelvärlden). Det innebär att i nästa äventyr kommer den förra karaktären att få sitta och rulla tummarna på basen (eller varför inte få ge sig ut på lite enmansäventyr mellan spelmötena?) , samtidigt som det kommande äventyret rullar bättre. Målet är ju att så många av spelarna som möjligt har så många rollpersoner som möjligt. Då kan vi dela upp och låta säg vartannat möte handla om olika grupper, lite som att man både läser tidningen hellboy och BPRD och inser att de utspelar sig samtidigt men med olika huvudpersoner. På så vis kan man få fler perspektiv på de centrala teman som finns i kampanjen samt låta rollpersonerna vara närvarande vid fler av de viktiga saker som pågår...