Nekromanti Introduktionsnoveller

[Gurgeh]

Många moderna rollspel, framför allt de som utspelar sig i en värld som inte är helt självklar eller i en värld som präglas av en annorlunda stämning, inleds med en kort novell som är tänkt att vara en introduktion till världen och stämningen i spelet. Jag har själv märkt att denna novell är det jag läser SIST i spelet, efter att alla regler och världsbeskrivningar är avklarade, om den blir läst alls. Det är inte för att jag tror att den är dålig, utan för att jag tror att den inte tillför speciellt mycket till själva spelet och att den är en introduktion till något som jag oftast redan känner till när jag öppnar regelboken. En kort undersökning bland två närvarande kompisar visade att en av dem gjorde på samma sätt som jag medan en läste den där introduktionsnoveller precis som det är tänkt: först.

Eftersom jag funderar på att skriva en sådan novell själv tänkte jag ta reda på hur stor idé det är. Hur många av er läser introduktionsnovellerna i rollspel? När läser ni dem? Och om ni läser dem, gör ni det för att ni borde eller för att ni tycker att de ger någonting alternativt har några litterära meriter?

/tobias

 

[Johan K]

Njaee...

Kan väll heller inte skryta med att jag läser intronovellerna så ofta... Ögnar mest igenom dem om jag ska vara ärlig.
Varför vet jag inte, det har bara blivit så av någon anledning...

Det första intro som jag överhuvudtaget seriöst har läst var till Joregs bestarium & DoD6

 

[Man Mountainman]

Jag tycker att de där intronovellerna för det mesta brukar vara rätt, tja, dåliga. De är helt enkelt inte tillräckligt litterärt intresanta för att jag ska bemöda mig med att läsa dem. För det mesta börjar jag kolla på dem, men finner dem ointressanta och går vidare. Däremot har jag funnit att det är ett bra sätt för en själv att motivera sig att börja fundera lite över hur ens spelvärld ska se ut, second only to faktiskt speltest (vilket är svårt för mig av diverse anledningar), speciellt om världen är tematung.

Jag tror att de flesta problemen med ointressanta intronoveller skulle kunna lösas med ett tidlöst recept: erotik. Lite naket, lite gammalt hederligt in-ut skulle i alla fall fånga min uppmärksamhet.

 

[Troberg]

Hur många av er läser introduktionsnovellerna i rollspel?

Jag läser dem.

När läser ni dem?

Först om de är korta (max en sida), annars sist (då är regler och värld intressantare).

Och om ni läser dem, gör ni det för att ni borde eller för att ni tycker att de ger någonting alternativt har några litterära meriter?

För att jag trots allt har betalt för eländet.

En annan intressant fråga.

När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över?

 

[Greymourn]

Håller med om att...

introduktions novellen brukar få vänta ett tag på att läsas... mest beroende på att jag börjar kika igen om boken sporadiskt, för att sedan läsa längre sammanhängande stycken som verkar intressanta och unika för spelet, sedan kapitlet om rollpersonen/övriga regler... Kan ju inte med 100% säkerhet säga att jag alltid läser en novell sist, men...

Jag tycker delvis att novellen är mycket viktig för spelet... Men om man skall skriva en längre novell krävs det endel av "författaren", en dålig eller stereoptyp och ointressnt novell kan med lätthet förstöra ett spel...

Personligen föredrar jag att få världen beskriven på ett mer prosasikt vis, som t.ex. Khelataar eller Gemini...

Ett exempel på en välfungerande intro-novell är Shadowrun, visserligen var det minst fem år sedan jag läste igenom den (nu pratar vi 2nd edition) och jag kanske har omvärderat min syn på vad en bra intro-novell är, men åtminstone då kändes den klart inspirerande... Mutant Chronicles likaså, fast det var nog ännu längre sedan jag läste igenom det...

 

[Gurgeh]

Jag tror att de flesta problemen med ointressanta intronoveller skulle kunna lösas med ett tidlöst recept: erotik. Lite naket, lite gammalt hederligt in-ut skulle i alla fall fånga min uppmärksamhet.

En porrintronovell! Djärvt grepp. Jag ska överväga det om jag skriver ett tantsnusk-rollspel!

/tobias

 

[Gurgeh]

Svar på annan fråga

När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över?

Jag läser inte rollspelsböcker i någon ordning alls. Jag brukar bläddra i dem och läsa det som för tillfället verkar mest spännande. Generellt blir det reglerna först tills jag fattar hur de fungerar. Vissa delar, som till exempel beskrivningar av färdigheter läser jag när allt annat är slut eller i mån av behov.

/tobias

 

[Bjorn]

Beror på

Tycker att intro eller stämningsnoveller skall vara korta och lättlästa. Gillar metoden som finns i en del spel att ha en kortisnovell på "försättssidan" till där varje större kapitel börjar.

Om de håller sig korta (MAX en A4, helst motsvarande ½ eller mindre) så brukar jag läsa dem direkt. Spel som innehåller en längre intronovell så brukar jag nog oftast strunta i den alternativt läsa den sist.

/Boena

 

[DanielSchenström]

Om den är kort löser jag den först, eller om de första raderna fängslar mig. Intronovellen i Vampire gör det, den i Shadowrun gör det inte.

Man kan förstås ha den som outronovell istället, dvs längst bak, eller uppdelad, i början av varje kapitel exempelvis.

 

[nudel]

Visst läser jag den. Absolut.
Den behöver dock inte vara så förjordat lång och att den ska vara passande och snärtigt skriven är väl självklart. En A4 eller två är nog lagom.

Är det nåt jag inte läser är det färdigheter, besvärjelser och liknande listor med nöt, nöt & nöt. Det är sååå trist. Det får jag lära mig när det behövs.

//nudel, som snart ska äta nudlar

 

[Johan K]

Svar på tilläggsfrågan..

När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över?

Tjaa, flamsar först runt lite i boken & för att se hur det ser ut. Sedans å börjar jag nog med att läsa hur man skapar en karaktär & sedan lite stridsregler...
Efter det så kommer resten av läsandet i boken.

 

[Ackerfors]

Lilla Yassilus förtäljer hur han gör...



När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över?

Jag är lite konstig när jag läser nua rollspelsböcker. Först bläddrar jag igenom härket i jakt på coola bilder att dreggla över en stund. Sen börjar jag läsa boken från början till slut. När jag kommer till strids- och magiregelkapitel så hoppar jag över dem och fortsätter att läsa. Sen går jag tillbaka till det jag hoppat över. En motivering till den skumma ordningen? Jag är knäpp... Och strid och magi intresserar mig inte särskilt mycket till en början. Så enkelt är det...

 

[nudel]

När ni får en ny rollspelsbok, vilken ordning läser ni den i? Sidordning? Vissa delar först? Vilka delar i så fall? Finns det saker ni hoppar över?

Precis som normala barn sliter jag upp paketet, struntar i bruksanvisningen och fnuttar runt i innehållet. När jag tittat på bilderna, vapentabellerna och fantiserat ihop felaktiga fakta om spelet (i den ordningen) läser jag oftast från pärm till pärm.
Sedan placeras spelet i bokhyllan där det förblir i obrukat skick alldeles för länge.

Enligt inlägg ovan brukar färdigheterna och annat tjoms hoppas över och bli lidande.

//nudel

 

[Ackerfors]

En romare? Äh.. Umm... Jag menar Roman...

Hur många av er läser introduktionsnovellerna i rollspel?

Jag gör! *vinkar och studsar*

När läser ni dem?

Efter att jag fluktat lite på bilderna, vilket jag gör med en gång...

Och om ni läser dem, gör ni det för att ni borde eller för att ni tycker att de ger någonting alternativt har några litterära meriter?

Jag läser dem med stort nöje. Även om de kanske inte är så jättebra så tycker jag att de ger insikt i världen. Det är mysigt att ha "äventyrat" en sväng i världen innan man ger sig i kast med regler och invecklade världsbeskrivningar.

Den enda introduktionsnovellen jag inte läst är den till Gemini. Typsnittet de valde var så svårläst att jag inte orkade med att plöja igenom den (eller några andra stämningstexter i grundboken).

 

[Ymir]

Jag tror att de flesta problemen med ointressanta intronoveller skulle kunna lösas med ett tidlöst recept: erotik. Lite naket, lite gammalt hederligt in-ut skulle i alla fall fånga min uppmärksamhet.

*hostWhiteWolfhosthost*

...problemet är väl mest att WWs noveller ofta är så vansinnigt pretto och långa, och tråkiga, att man ändå inte orkar läsa dem. Tacka vet jag Kindred of the East-modulerna, som inleds med lättillgängliga kinesiska manga. Mycket häftigare

- Ymir, gillar Neogames korta intronoveller, max en halv sida.

 

[Saxifrage]

Varva novell med världsinfo

Den senaste intronovell jag kan minnas var i nån utgåva till Västmark, där har jag för mig att författaren hade blandat novell-info med inskjuten världsinformation, dvs att författaren går in och berättar på ett mer traditionellt sätt om olika företeelser i världen som först presenterats i novellen. Det känns som ett lyckat grepp som ger mervärde åt skönlitterära berättelser. På så vis kan man också införa saker som är uppenbart oväntade eller konstiga (i det här fallet Fru Kanin, har jag för mig) utan att för den skull ta till krystade berättargrepp som kräver att huvudpersonen är en ignorant bondson.

Annars är jag väl ingen jätte-fan av intronoveller, oftast för att de är rätt usla och innehåller för mycket kvinnliga hjältar med arga miner, blodshämnd, ofelbara huvudpersoner och andra klichéer. "Med en sammanbiten min drog Kayla svärdet och förberedde sig att sona hundra års oförrätter..."
Näe tack.

 

[Staffan]

Ordning

Det beror på om det är ett helt nytt rollspel eller ett supplement till ett jag redan har. Om det är ett helt nytt brukar jag läsa från pärm till pärm först (minus eventuella noveller och sånt trams). Om det är ett supplement brukar jag leta efter intressanta saker först - oftast har jag köpt det av någon speciell anledning, och då vill jag titta på den först. I bland tar den senare principen över även för nya rollspel - när jag köpte Buffy RPG ville jag först se det omtalade appendixet om Buffysnack, samt rollformulären för figurerna från serien (där de för övrigt påstår att Tara och Willow är lika snygga - pyttsan!).

 

[Staffan]

Jag är inte så vansinnigt förtjust i intronoveller. Den enda novell jag har haft riktig behållning av i ett rollspel var en av novellerna i Adventure!, och det var inte ens introduktionsnovellen. Den stora anledningen till att jag gillade den var iofs inledningen, där det stod något i stil med "This is the story of when we faced the world's most dangerous botanist."

Då är jag mer förtjust i "vinjetter". I fetsplattarna till Exalted (grundboken, Dragon-blooded, Abyssals, Lunars och snart Sidereals) så inleds varje kapitel med en liten vinjett på en sida. Dessa är oftast avsevärt mycket intressantare och kärnfullare att läsa än en flersidesnovell.

 

[Ulfgeir]

Jag brukar läsa intronovellen.

Ofta gör jag ju som så att jag först bläddrar igenom spelet för att se den generella layouten och titta på mer eller mindre bra illustrationer.

Sedan läser jag intronovellen för att se hut världen verkar vara uppbyggd och vilken stämning som spelskaparen har tänkt sig.

De bästa intronovellerna jag läst hittils: Den i Västmark 2.14 samt Shadowrun 1st edition (Även den i 2nd är bra). I dessa fall så ger novellen något i form av miljöbeskrivning och har klara literära värden (Klart mer i min smak än den tråkiga dynga som vissa nobelprisförfattare i literatur har hävt ur sig).

Efter novellen, så brukar det bli att läsa hur man gör en rollperson. Vapen och färdighetslistor brukar ögnas igneom, men inte memoreras.

/Ulfgeir

 

[Quadrante]

ordning

kollar bilderna, är de ok fortsätter jag.
är de usla så(antingen ångrar jag att jag köpt spelet, eller så köper jag det inte)

Är bilderna usla och jag köpt spelet, så blir det liggande ett bra tag..
var bilderna bra blir det liggande lite kortare..

Sen försöker jag göra en rollperson, utan att läsa regler eller spelet först..
blir det tråkigt, spelar jag inte spelet.
funkar det, kan jag tänka mig att inspireras av spelet, men spelar det ändå inte..

Sen hamnar det i garderoben bland de andra..
(eller om det är nedladdat, antingen i sopkorgen eller i den växande "rollspelsmappen")