Tanken var att utforska gransen mellan bradspel och rollspel, dvs forsoka konstruera nagot sanar oppna varldar som funkar aven utan spelledare (finns redan? tips tas tacksamt emot). En losning ar att alla manniskor intuitivt vet vad som ar rimligt, vad som rimligtvis gar att gora. Konsensus avgor vad varje RP far gora/forsoka sig pa, istallet for SL som alltsa inte finns. Darefter slas ett slag med T6, säg, 1-3 lyckat. Eller? Skulle det bara bli ett flummigt och experimentellt partyspel? Varlden man interagerar i maste vara given och konstruerad fran borjan. Inga SLP ar tyvarr mojliga heller. Kan man fa en bild av vad jag tanker mig av den har texten, ar jag otydlig? Har en gammal brainstorm hemma, med datorn ar tyvarr paj. Anyway, far du en impuls eller nagot uppslag av den har id'en, wright it down!
Nekromanti Intuitivt regelsystem
- Thread starter stenhöna
- Start date
Man Mountainman
Storsvagåret
Inom modern rollspelsdesign finns det rätt många rollspel som gjort sig av med spelledaren. Googla på exempelvis Polaris, Universalis eller Shock: social science fiction (andra forumiter får hjärna hjälpa mig med exempel). Även några forumiter har kommit på spelledarlösa spel. Kolla exempelvis in Arvidos Berättelser från Staden eller Genesis Oskrivna blad
/Kalle
/Kalle
Även om de spelen är de bästa som finns... 
så undrar jag om inte stenhöna är ute efter ett spel där man spelar mot spelet.
Jag ville skriva ett sådant spel en gång, det skulle vara ett scenario där rollpersonerna var instängda på en underjordisk forskningsbas eller något liknande, och konstiga saker började hända. Det skulle finnas anvisningar fördelat på de olika spelarna, "gör någon det här, läs upp kort 15A" eller "sätt ut den här grejen på kartan".
Något annat man skulle kunna göra är en situation där rollpersonerna bara interagerar med varandra snarare än med omvärlden, som ett minilajv. Det skulle kunna vara väldigt verbalt, och utdelningen skulle vara att förhandla fram något eller liknande. Man skulle kunna ta Nobilis med några förändringar:
Alla rollpersonerna är gudar, och kan påverka världen hur de vill. De enda som kan sätta upp ett motstånd är de andra gudarna. En tabell beskriver hur mycket olika mirakel och förändringar på världen kostar, och hur svårt det är att ogöra dem. Andra regler beskriver hur man erhåller nya poäng, genom att bete sig enligt ett karaktärsdrag, hjälpa eller förstöra för de andra gudarna, etc. Spelet skulle väl handla mycket om att försöka få de andra att hjälpa en med sina projekt.
Eller så kan man göra en serie D&D-lika encounters där varje monster beter sig på ett i förväg bestämt sätt. Men att spela en längre kampanj utan en spelledare men med den traditionella rollspelsstrukturen låter riktigt svårt att göra spännande.
Nu kommer jag på att Genesis hade ju faktiskt en sådan idé, där man tillsammans försöker knäcka utmaningar utan spelledare. Här är den.
så undrar jag om inte stenhöna är ute efter ett spel där man spelar mot spelet.Jag ville skriva ett sådant spel en gång, det skulle vara ett scenario där rollpersonerna var instängda på en underjordisk forskningsbas eller något liknande, och konstiga saker började hända. Det skulle finnas anvisningar fördelat på de olika spelarna, "gör någon det här, läs upp kort 15A" eller "sätt ut den här grejen på kartan".
Något annat man skulle kunna göra är en situation där rollpersonerna bara interagerar med varandra snarare än med omvärlden, som ett minilajv. Det skulle kunna vara väldigt verbalt, och utdelningen skulle vara att förhandla fram något eller liknande. Man skulle kunna ta Nobilis med några förändringar:
Alla rollpersonerna är gudar, och kan påverka världen hur de vill. De enda som kan sätta upp ett motstånd är de andra gudarna. En tabell beskriver hur mycket olika mirakel och förändringar på världen kostar, och hur svårt det är att ogöra dem. Andra regler beskriver hur man erhåller nya poäng, genom att bete sig enligt ett karaktärsdrag, hjälpa eller förstöra för de andra gudarna, etc. Spelet skulle väl handla mycket om att försöka få de andra att hjälpa en med sina projekt.
Eller så kan man göra en serie D&D-lika encounters där varje monster beter sig på ett i förväg bestämt sätt. Men att spela en längre kampanj utan en spelledare men med den traditionella rollspelsstrukturen låter riktigt svårt att göra spännande.
Nu kommer jag på att Genesis hade ju faktiskt en sådan idé, där man tillsammans försöker knäcka utmaningar utan spelledare. Här är den.
Antingen mot spelet eller mot varandra, inte så att "alla blir SL", utan att den funktionen inte längre finns. Närmre brädspel än rollspel, alltså. Eller ett kollektivt bokspel. I ett av mina utkast ska spelarna ha ihjäl varandra på något sätt, och spelet skulle fungera på både makro- och mikronivå, dvs. de skulle kunna ha arméer och erövra städer - inga problem att åstadkomma i ett bokspel - eller mötas öga mot öga. Det blir lite svårt att generalisera regelsystemet, dock, det blir mer som "en regel per situation". Kanske inget fel, iofs, och om man läser i en bok behöver heller inget memoreras. Man skulle kunna ha massa bilder också. Det skulle bli fint. 
Jag har också tänkt mig något som ditt första scenario. Världen som erhålles skulle kunna vara ett spökhus eller en hel planet, bara de element finns definierade som man ska interagera med och vilka regler som gäller.
Och nej, någon kampanj har jag nog inte tänkt mig... Det är isf om man går från bok till bok, som en serie. Kan lika gärna ha SL då kanske. Shit, I don't know.
Jag har också tänkt mig något som ditt första scenario. Världen som erhålles skulle kunna vara ett spökhus eller en hel planet, bara de element finns definierade som man ska interagera med och vilka regler som gäller.
Och nej, någon kampanj har jag nog inte tänkt mig... Det är isf om man går från bok till bok, som en serie. Kan lika gärna ha SL då kanske. Shit, I don't know.
Det är något nästan helt nytt på forumet som du snackar om här, jag tror bara att det där Heist-projektet jag länkade till har liknat vad du pratar om.
Här är diskussionen som föregick tråden jag länkade till, du kanske kan hämta mer utav den. Har du tittat någonting på solorollspelsböcker? Det låter som du har det efter vad du pratar om. Jag har hört en del intressanta idéer om vad man kan göra med dessa, från Feuflux och Rising tror jag, så dom skulle du kunna PM:a.
Hur mycket rollspel ska det vara då? Jag upplever att rollspelselementet försvinner när det inte känns motiverat, så jag skulle föreslå någon moment av subjektiv bedömning från de andra spelarna som baserar sig på rollgestaltning om du vill ha en balans mellan rollspel och brädspel.
Som till exempel... Låt oss säga att ditt spel handlar om älvor som förlorar sin fantasi till förmån för tråkig logik, eller något sådant pseudo-Changeling. Då skulle man i slutet av varje scen kunna ha ett moment där varje spelare får rösta om varje rollperson ska gå ner ett poäng i fantasi och öka i logik.
Eller en handlingsresolution baserad på röstande (lyckas/misslyckas), som man baserar på den andres berättande. Det kan bli lite orättvist att den som är bäst på att berätta också lyckas bäst i berättelsen, men det för in ett berättar/gestaltningsmoment.
Eller min favorit: Ju flera av sina karaktärsaspekter man kan väva in i sin beskrivning av en handling, ju större chans att det går bra. Karaktärsaspekter kan vara säker som "Stor", "Stark", "Snäll", "Ful", "Har en pistol" eller "Vet Shub-Al-Nigguraths hemlighet". Det funkar väldigt bra i många spel, IMHO.
Här är diskussionen som föregick tråden jag länkade till, du kanske kan hämta mer utav den. Har du tittat någonting på solorollspelsböcker? Det låter som du har det efter vad du pratar om. Jag har hört en del intressanta idéer om vad man kan göra med dessa, från Feuflux och Rising tror jag, så dom skulle du kunna PM:a.
Hur mycket rollspel ska det vara då? Jag upplever att rollspelselementet försvinner när det inte känns motiverat, så jag skulle föreslå någon moment av subjektiv bedömning från de andra spelarna som baserar sig på rollgestaltning om du vill ha en balans mellan rollspel och brädspel.
Som till exempel... Låt oss säga att ditt spel handlar om älvor som förlorar sin fantasi till förmån för tråkig logik, eller något sådant pseudo-Changeling. Då skulle man i slutet av varje scen kunna ha ett moment där varje spelare får rösta om varje rollperson ska gå ner ett poäng i fantasi och öka i logik.
Eller en handlingsresolution baserad på röstande (lyckas/misslyckas), som man baserar på den andres berättande. Det kan bli lite orättvist att den som är bäst på att berätta också lyckas bäst i berättelsen, men det för in ett berättar/gestaltningsmoment.
Eller min favorit: Ju flera av sina karaktärsaspekter man kan väva in i sin beskrivning av en handling, ju större chans att det går bra. Karaktärsaspekter kan vara säker som "Stor", "Stark", "Snäll", "Ful", "Har en pistol" eller "Vet Shub-Al-Nigguraths hemlighet". Det funkar väldigt bra i många spel, IMHO.
Björn den gode
Swashbuckler
PTF
Det här låter ganska mycket som Pocket Task Force, ett litet rollspel där man gör militärliknande uppdrag för "företaget", som jag prövade på Gothcon för några år sen. I princip bygger det på tillämpningen av att man diskuterar fram en rimlig sannolikhet och sen slår en tärning, vissa särskilda stridsregler och färdigheter finns också, kanske inte exakt vad du letat efter men det går rätt snabbt att läsa, kika på Pocket Task Force hemsida där du förutom hela spelet också hittar en del äventyr.
Det här låter ganska mycket som Pocket Task Force, ett litet rollspel där man gör militärliknande uppdrag för "företaget", som jag prövade på Gothcon för några år sen. I princip bygger det på tillämpningen av att man diskuterar fram en rimlig sannolikhet och sen slår en tärning, vissa särskilda stridsregler och färdigheter finns också, kanske inte exakt vad du letat efter men det går rätt snabbt att läsa, kika på Pocket Task Force hemsida där du förutom hela spelet också hittar en del äventyr.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
8-Bit Dungeon (bifogat) är ett sådant spel. Alla monster (vilka inte är särskilt många) har en förutbestämd taktik, och det går att spela helt utan spelledare. Att detta fungerar beror på att det ämne spelet behandlar -- Final Fantasy-spelens tidiga inkarnationer till NES -- inte kräver några vidare krångliga regler för monsters beteende.
Hur mycket rollspel ska det vara? Egentligen vill jag nog ha det som ett brädspel helt och hållet, men med öppen värld. Du har alltså ingen statistik/färdigheter/utrustning när du kliver in i spelet, utan allt förvärvar man under spelets gång. Vilket skulle kunna vara vad som helst, om man inte har något övergripande regelsystem. Man kör inte med rollformulär, utan varje spelare har en tärning, ett kollegieblock och en penna. Det finns ingen spelplan utan allt är text eller bild. En karta skulle kanske behövas, förresten. Det som avgör om en handling är möjlig är om den anses vara rimlig. Ex: Att ducka kulor med hjälp av en stor sköld är ganska rimligt. Att ducka kulor med hjälp en kniv är det inte. För alla människor med förnuftet i behåll är detta uppenbart. Det finns alltså en gemensam förståelsehorisont, och denna används som riktlinje när en karaktär utför något. Det som avgör om en handling _lyckas_ kunde vara klassisk DoD, kanske bara ett tärningsslag 50-50, kanske något speciellt för varje "resurs" som används. (Ett problem med systemet skulle kunna vara alla gränsfall som kan uppstå. Kunde vara värt att provspela iaf.) Min brainstorm (som jag ska leta reda på) är i stort sett tänkt som ett festspel som kan spelas på nån timme, där världen är pluralistisk, typ som monkey island eller simon the sorcerer. Spelarna ska ha ihjäl varandras själar (bara kroppen duger inte -> Hades), men ja. Det är väldigt oklart i detaljerna. Några av nyckelelementen är plats, resurs, handling. Men jag tror konceptet kan fyllas med vad som helst.
Men ja, soloböcker är fett. Lite asocialt bara, det var det jag ville råda bot på... Och om man tillsammans utgår från en bok blir regelsystemet så pass generellt att det kan användas till vadsomhelst, utan att något behöver pluggas in. Ett år skulle kunna förfluta under ett kapitel där man gör väldigt övergripande beslut, ett annat kapitel kunde handla om en dag eller en strid. Jao. Ni fattar. Jag har lite svårt att bena ut idéerna här bara...
Men ja, soloböcker är fett.
Lite asocialt bara, det var det jag ville råda bot på... Och om man tillsammans utgår från en bok blir regelsystemet så pass generellt att det kan användas till vadsomhelst, utan att något behöver pluggas in. Ett år skulle kunna förfluta under ett kapitel där man gör väldigt övergripande beslut, ett annat kapitel kunde handla om en dag eller en strid. Jao. Ni fattar. Jag har lite svårt att bena ut idéerna här bara...
Rickard
Urverk speldesign
Vad gäller rent brädspelsmässigt så finns det spelledarlösa sådana i form av Arkham Horror och Runebound i motsats till Descent och Fury of Dracula. Vad som skiljer Arkham Horror och Runebound mot Carcassone och Settlers of Catan är lite svårt att förklara, för båda typerna ger unika spelomgångar, jämfört en omgång mot en annan. De två förstnämnda kan man dock spela ensam.
/Han som är lite dimmig i huvudet för närvarande
/Han som är lite dimmig i huvudet för närvarande