Nekromanti Invanda mönster

[Rickard]

Två korta saker som jag har irriterat mig på. Det första är att jag har en oförmåga att blanda in kvinnliga spelledarpersoner i mina handlingar och det andra är att när jag (eller någon annan spelledare för den delen) bara ger exempel ur en stridshändelse när man ska förklara reglerna.

Det första tror jag härrör från att jag har spelat så mycket fantasyspel, där kvinnorna normalt har en tillbakadragen roll. Det har alltid känts mer naturligt att ha en man som styrde i trådarna. När det väl varit en kvinna så har hon antingen varit som en man (då hennes make dött eller liknande) eller styrt sin man likt en marionett. Det som är illa är att detta har blivit ett invant mönster, där jag även i framtidsspel sällan har kvinnor med. Nu när jag själv har upptäckt det, så har jag börjat variera mig, men det tar ändå emot på något sätt.

Sedan kommer det här med stridsexempel. Jag har börjat spela rollspel där strid faktiskt inte är huvudmomentet längre. Dessutom så har jag börjat spela med en bunte nybörjare (en del tjejer) och det känns så konstigt att man ger striden ett sådant fokus. Vi spelade blanda annat en hobkampanj där strid inte ens förekom, men ändå så förklarade vi reglerna med hjälp av stridsregler. Och som jag har nämnt, nu när jag har börjat notera detta så irriterar jag mig på att andra spelledare jämt ger stridsexempel. Det känns så grundläggande att alltid använda strid som en konflikt. Jag har börjat variera mig, men det är svårt att komma på andra saker.

/Han som hoppas att andra som också gör dessa två saker börjar irritera sig på det

 

[Ond bråd död]

Stridsreglerna är ju de "viktigaste" reglerna, iaf om man ska gå efter hur mkt utrymme de brukar få. Jag skulle gärna se rollspel som gav samma underlag för sociala situationer.

Jag har samma problem med kvinnor i rollspel. Men jag tror det beror på att jag inte har en susning om hur kvinnor tänker och vad som motiverar dem. Vad skulle hända om man försökte spela en "bara kvinnor-kampanj"? Antagligen skulle man spela dem som ytterligheter. Mjuka, omtänksamma eller intrigerande skvallerkärringar.

Jag har verkligen ingen aning hur de fungerar! Varför gillar de såna där dåliga tv-serier, att sticka och framförallt varför gillar de inte tuffa grejer? Typ våld och explosioner.

Det är kusligt vad lite jag förstår. Är de helt beige och opassionerade? Bäst jag slutar här...

 

[Johan K]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Han</div><div class="ubbcode-body">/Han som hoppas att andra som också gör dessa två saker börjar irritera sig på det </div></div>

Visst så tänker man till när det gäller sådant här. Försöker verkligen ha et jämt könsmönser när dte gäller SLP´s ! Iaf så så tänker jag tänka på det mer.
Sedan så när det gäller strid så tycker jag att det är mer intressant att rollspela saker & ting, istället för att ha diverse vapenfeticher.. Sådant har man på nått sätt lämnat bakom sig. För det är trist att bara åka omkring & slåss hela tiden..

/ Johan K, som är VARM !

 

[Big Marco]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: ond bråd död</div><div class="ubbcode-body">Jag har samma problem med kvinnor i rollspel. Men jag tror det beror på att jag inte har en susning om hur kvinnor tänker och vad som motiverar dem.</div></div>

Du målar upp onödigt höga väggar för dig själv. Kvinnor är människor och har i stort sett samma behov, drömmar och viljor som män (som också tillhör gruppen människa). Så spela kvinnorna som människor så blir det bra.

Det är alltid bra att sätta upp drivkrafter och målsättningar för alla personer som ingår i ett rollspelsscenario. På så sätt får man ett bra verktyg till att gestalta dem, män som kvinnor.

 

[Dante]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Marco Behrmann</div><div class="ubbcode-body">Så spela kvinnorna som människor så blir det bra.</div></div>
Word!

 

[chrull]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Marco Behrmann</div><div class="ubbcode-body">Du målar upp onödigt höga väggar för dig själv. Kvinnor är människor och har i stort sett samma behov, drömmar och viljor som män (som också tillhör gruppen människa). Så spela kvinnorna som människor så blir det bra. </div></div>

De kvinnliga orcherna också? >.>

Bortsett från det så håller jag med. Man behöver inte konstla till det alls.

 

[Ond bråd död]

Visst, det smidigaste är att bortse från kön och spela kvinnor som vilken person som helst. Problemet är att min utgångspunkt är manlig, och mina kvinnor känns därför manliga. De blir blir framfusiga och självsäkra och det kan väl funka nån gång, men när varenda kvinna är sån så känns det fel.

Åandrasidan så när jag försöker visa att en person är kvinna så tenderar jag att använda mig av standardmodeller så som våpet och liknande. I bästa fall blir mina kvinnor bleka och mesiga bakgrundsfigurer, särskilt i fantasy.

Äh, jag vet inte.

 

[Gurgeh]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: ond bråd död</div><div class="ubbcode-body">Problemet är att min utgångspunkt är manlig, och mina kvinnor känns därför manliga. De blir blir framfusiga och självsäkra och det kan väl funka nån gång, men när varenda kvinna är sån så känns det fel. </div></div>

Om varenda man är sån känns det också fel, tycker jag.

Personerna i spelet har väl andra uppgifter än att vara kvinnor, speciellt om de är rollpersoner? Då är de i första hand magiker eller tjuvar eller vampyrprinsar* eller legosoldater eller dataprogrammerare eller något annat. Dessutom bör de ha distinkta personligheter som inte är kopplade till deras kön. Försök inte utgå från att rollpersonen är en kvinna. Utgå från att hon är en x med personlighet y och bara råkar vara kvinna.

Annars kan du ha följande visdomsord i åtanke:

Receptionist: How do you write women so well?
Melvin Udall: I think of a man, and I take away reason and accountability.



/tobias

*Prins är i det här fallet könsneutralt.

 

[Man Mountainman]

Könsstereotyper

Jag har samma problem med kvinnor i rollspel. Men jag tror det beror på att jag inte har en susning om hur kvinnor tänker och vad som motiverar dem.

Feministernas lösning på det problemet brukar vara "sluta mystifiera kvinnor och börja behandla dem som människor istället för gåtfulla nymfer"!

Min lösning är istället att bejaka kvinnans inneboende mystiskhet, och bygga äventyr som bygger på den oförenliga dikotomin mellan manligt (rationellt, aktivt, politiskt, utåtriktat, abstrakt) och kvinnligt (emotionellt, passivt, husligt, självupptaget, konkret), för att på så vis alstra dramaturgisk energi ur denna mänsklighetens mest ursprungliga motsättning.

 

[vandraren]

Dnalor, get a girlfriend!

Seriöst, "kvinnans inneboende mystiskhet". Shiiiiit.

Om folk skulle sluta med att använda stereotyper så skulle allt bli ganska mycket enklare. Det börjar med tanke, sen kommer handling.

Eller vad tycks om ett rollspel som bejakar "judens inneboende girighet" eller "negerns inneboende dumhet"?

 

[krank]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Vandraren</div><div class="ubbcode-body">Seriöst, "kvinnans inneboende mystiskhet". Shiiiiit.</div></div>

Amen to that...

//Krank, allergisk mot dumt stereotypiserande, men inte tillräckligt säker på att Dnalor inte bara dummar sig

 

[Man Mountainman]

Eller vad tycks om ett rollspel som bejakar "judens inneboende girighet" eller "negerns inneboende dumhet"?

Var inte fånig nu. Det vore ju rasistiskt.

Kvinnan är ingen ras. Hon är snarare något slags utomjordiskt folkslag som kommit genom rymden för att skörda vår säd.

 

[Man Mountainman]

//Krank, allergisk mot dumt stereotypiserande, men inte tillräckligt säker på att Dnalor inte bara dummar sig

Jag dummar mig till c:a 80%

Men de övriga 20% tycker, att man inte ska vara allt för snabb att avfärda "stereotyper" i den politiska korrekthetens namn. Det är allt för enkelt att vifta med handen och säga "kvinnor är människor", och därmed glömma att kvinnor dessutom är kvinnor, och män dessutom är män, och att denna tudelning har en väldigt stor betydelse i väldigt många människors tillvaro. Jag tycker inte att man ska rygga tillbaka för att skildra denna tudelning i sitt spelande, även om den förstås inte behöver uttryckas i termer av mina överdrivna adjektiv (som tillhörde de 80 procenten).

 

[krank]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Citerat av: Dnalor</div><div class="ubbcode-body">och därmed glömma att kvinnor dessutom är kvinnor, och män dessutom är män</div></div>

Mjao, alltså, till c:a 20% har du lite rätt. Kvinnor tränas från tidig ålder till att vara menlösa våp, på samma sätt som män från tidig ålder tränas att vara tuffa machomän. Tack och lov har den träningen börjat luckras upp på sistone så att allt fler kvinnor faktiskt inte blir meningslösa våp och män inte alltid blir machofånar.

Så det finns nog en poäng i att åtminstone hålla stereotyperna i huvudet - inte för att de finns i verkligheten, utan för att både män och kvinnor ändå måste hitta sätt att förhålla sig till dem. Man definierar sig själv i relation till bland annat föreställningen om kön.

Fast man ska nog inte snöa in för mycket på det. Kön är en maktstruktur liksom klass, etnicitet, etc etc. En människa är summan av sina stereotyper, om man ska vara elak... Kön är bara en av byggstenarna, och långtifrån den viktigaste.

 

[Arfert]

Du skojar, va?

 

[Arfert]

tja, så gott som ALLA vuxna kvinnor jag känner är både framfusiga och självsäkra, så det funkar.

jag vet inte vilka tjejer du umgås med, men det är jävligt ovanligt med våp när man kommer upp lite i åldrarna...

 

[Man Mountainman]

Kvinnor tränas från tidig ålder till att vara menlösa våp, på samma sätt som män från tidig ålder tränas att vara tuffa machomän.

Titta nu vem det är som har fördomar Personligen tycker jag att dikotomin manligt/kvinnligt blir som intressantast när kvinnorna inte är våp, utan starka individer som vågar och förmår uttrycka sina "kvinnliga" personlighetsdrag. Titta t.ex. på Beto Hernandez' "Palomar"-serier. Idel starka kvinnliga huvudpersoner... men de är fortfarande kvinnliga huvudpersoner.

Så det finns nog en poäng i att åtminstone hålla stereotyperna i huvudet - inte för att de finns i verkligheten

Finns inte stereotyperna i verkligheten? Är det med andra ord du som har hittat på dem?

Stereotyperna är förstås i allra högsta grad verkliga. Det man kan diskutera är väl i vilken mån de svarar mot några verkliga egenskaper hos kvinnor och män. Och i vilken mån egenskaperna beror på stereotyperna eller vice versa. Men så länge stereotyperna finns, och påverkar vårt sätt att tänka kring manligt och kvinnligt, så tycker jag de är värda att behandlas i rollspel.

Fast man ska nog inte snöa in för mycket på det. Kön är en maktstruktur liksom klass, etnicitet, etc etc.

Att säga att "kön är en maktstruktur" är rätt konstigt. Gängse terminologi är rätt tydlig: kön är uppdelningen av mänskligheten i kvinnor och män, genus är de sociala strukturer som bestämmer hur denna uppdelning fungerar i samhället. Kön är något givet. Genus kan möjligtvis vara en maktstruktur.

Och även givet att du menade "genus är en makstruktur" -- och även givet att du har rätt -- so what? Varför är inte maktstrukturer intressanta att skildra i rollspel? Oavsett om de är organiserade över en sexuell, etnisk eller ekonomisk skiljelinje? Du kanske inte vill snöa in på det, men det är ju bara dina personliga preferenser som talar.

Jag är inte intresserad av att förändra världen med mitt rollspelande, och om jag förintar könsskillnader i mina rollspel så kommer det inte att påverka könsskillnader i verkligheten. Då tycker jag det är intressantare att hålla upp rollspelet som en spegel mot den verklighet som finns. Utforska, snarare än att förneka.

 

[Ond bråd död]

Ja, man spelar ju inte rollspel för att vara politiskt korrekt, tvärtom snarare. Man slaktar den goblinska ursprungsbefolkningen och stjäl deras skatter. Ens fördomar om andra raser stämmer med verkligheten eftersom orcher är både onda och har lägre int. Precis som i de flesta böcker och filmer så förenklar man världen, och då är det naturligt att även kön blir stereotypiskt.

 

[vandraren]

Jag håller absolut med dig om att man ska kunna spela så politiskt inkorrekt man bara vill. (min grupp t.ex. spelade nyss blodskultiser som slaktade barn, gamlingar, sina egna familjer etc.)

Jag reagerade mest på Dnalors ordval, men jag har nu förstått att jag missade den uppenbara ironin. Men, men, det är internets välsignelse. =)

Jag tycker dock att det finns en poäng man kan göra, och det är at orcher inte finns IRL, men kvinnor gör det! Alltså kan det vara "smartare" att låta orcher osv stå för stereotyper än att vi t.ex. verkligen skulle ha spel där svarta/mörkhyade får representera de onda och dumma. Och det är bättre att låta dvärgar vara giriga än att ha spel med judar i bergen. Tycker jag iaf.

 

[Man Mountainman]

Jag skulle vilja ta avstånd från föregående skribent. Min egen åsikt är inte att man ska ha med stereotyper för att "förenkla" eller för att poängen med rollspel skulle vara att vara så politiskt inkorrekt som möjligt. Min åsikt är att könsskillnader och stereotyper har en positiv dramatiskt bidrag att ge till rollspelsäventyr och att de är intressanta att utforska i sin egen rätt.