Dina exempel är uteslutande hämtad ifrån filmens och litteraturens värld där du som läsare eller tittare är en relativt (relativt för du kan ju ändå välja att sluta läsa en tråkig bok eller sluta titta på en film som du inte gillar) passiv person och absolut inte är med och skapar någonting. I bästa fall så kan bilder frammanas i ditt medvetande, men detta kommer ändå att vara tolkningar och speglingar av vad någon annan har skapat.
När det gäller rollspel däremot så är spelarna, genom sina karaktärer och sitt eget engagemang, aktiva deltagare. Mer korrekt är kanske att de i alla fall har möjlighet att vara aktiva deltagare om de så önskar och att många spel och äventyr uppmuntrar till detta. Att nöja sig med att vara publik under sådana omständigheter och hoppas på att spelledaren ska komma med spännande överraskningar som tilltalar hela spelgruppen tycker jag låter som en tråkig och föga tilltalande idé. Dessutom finner jag det synnerligen respektlöst att som spelledare helt strunta i alla spelarnas förberedelser och förväntningar, särskilt när det enda som man ger dem i utbyte blir en oprövad överraskning.
Jag tycker att du resonerar väl mycket som om allting handlade om spelledaren och dennes ideal och uppfattning av vad som är underhållande. Som om spelarna inte hade något annat att göra än att följa spelledarens manus. Nu kanske detta är en följd av att du är van vid väldigt passiva och oengagerade spelare. Men under sådana omständigheter så hade jag hellre satsat på att försöka engagera och aktivera dem än att se det som ett tillfälle att trumfa igenom min egen vilja.
Sammanfattningsvis så känner jag inte igen mig i din beskrivning av rollspelande och äventyrsskapande och det är verkligen inte så som vi spelar.
När det gäller rollspel däremot så är spelarna, genom sina karaktärer och sitt eget engagemang, aktiva deltagare. Mer korrekt är kanske att de i alla fall har möjlighet att vara aktiva deltagare om de så önskar och att många spel och äventyr uppmuntrar till detta. Att nöja sig med att vara publik under sådana omständigheter och hoppas på att spelledaren ska komma med spännande överraskningar som tilltalar hela spelgruppen tycker jag låter som en tråkig och föga tilltalande idé. Dessutom finner jag det synnerligen respektlöst att som spelledare helt strunta i alla spelarnas förberedelser och förväntningar, särskilt när det enda som man ger dem i utbyte blir en oprövad överraskning.
Jag tycker att du resonerar väl mycket som om allting handlade om spelledaren och dennes ideal och uppfattning av vad som är underhållande. Som om spelarna inte hade något annat att göra än att följa spelledarens manus. Nu kanske detta är en följd av att du är van vid väldigt passiva och oengagerade spelare. Men under sådana omständigheter så hade jag hellre satsat på att försöka engagera och aktivera dem än att se det som ett tillfälle att trumfa igenom min egen vilja.
Sammanfattningsvis så känner jag inte igen mig i din beskrivning av rollspelande och äventyrsskapande och det är verkligen inte så som vi spelar.