Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]
"Måste dock påpeka att jag inte direkt har koll på vad Västerås stift har gett ut, då jag ser deras rollspel som utbildningsmaterial i den Kristna läran, snarare än som vanliga rollspel."
Det tycker jag är en rätt inskränkt syn. Måhända (observera fetstilen) gäller det för Ansgar och Quo Vadis? som har historiska kopplingar till vikingatiden respektive Rom, men Vägen och Tellus kan man knappast beskylla för att lära ut någon kristen lära. De består av en enkel BRP-inspirerad regelmotor, en rudimentär spelvärld och ett antal äventyr.
Däremot fungerar de bifogade äventyren som diskussionsunderlag för moral och etik, och även om forumet för diskussionen är tänkt att vara en konfirmationsundervisning så är det knappast knutet till någon specifik religion. Frågan om dödshjälp (som uppstår under ett av äventyren i Vägen) är aktuell oavsett religion, och till och med om man bortser från det moralisk/etiska diskussionsunderlaget så är frågan en rätt intressant karaktärsfråga som i sig har stor dramatisk potential.
"Västmark är ju ett Lowfantasy spel, så vitt jag vet fanns det inte väpnare med Rävsvans på 1100-talet även om det hade varit gutt om det gjorde det (Hej Krille! =) )."
Det där är en rätt intressant diskussion. Om elvahundratalsfolk trodde på folk med rävsvans, fiskstjärtar, barkrygg eller horn, vilket är minst historiskt korrekt? Att strunta i idéhistorien och inte ha med dem, eller att strunta i biologin och ha med dem?
Jag har haft den här diskussionen tidigare, men då i samband med Viking. De flesta i den här forumet - och de flesta Viking-spelare - är rätt övertygade om att Oden och gänget inte finns. Det rinner ofta över till deras rollspelande, så som små smygkobolder som de flesta är så blir det ofta så att de blotar mest för att de måste och så ekonomiskt som möjligt, om de blotar alls. Det är ett uppträdande som inte alls är i linje med den historiske vikingen, det vill säga spelaren rollspelar ohistoriskt.
Jag löste det genom att ha ett besök av en ambivalent figur som alldeles för lätt skulle kunna misstas för Oden själv. Enögd, bred hatt, korpar, vargar, jo bilden passade ju. Det vill säga, spelet blev ohistoriskt och till och med low fantasy om man så vill. Men rollspelandet blev klart mycket mer historiskt.
Intressant motsägelse, faktiskt.