Nekromanti Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

[kängtrollson]

Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

Ok, Jag glömde Viking. Vägen? menar du det där gamla rollspelet som Västerås stift gav ut? Det var ju bara en förenklad DoD kopia.
Jo visst, ledsen jag glömde Ansgar.
Måste dock påpeka att jag inte direkt har koll på vad Västerås stift har gett ut, då jag ser deras rollspel som utbildningsmaterial i den Kristna läran, snarare än som vanliga rollspel. Västmark är ju ett Lowfantasy spel, så vitt jag vet fanns det inte väpnare med Rävsvans på 1100-talet
även om det hade varit gutt om det gjorde det (Hej Krille! =) ).

 

[Krille]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

"Måste dock påpeka att jag inte direkt har koll på vad Västerås stift har gett ut, då jag ser deras rollspel som utbildningsmaterial i den Kristna läran, snarare än som vanliga rollspel."

Det tycker jag är en rätt inskränkt syn. Måhända (observera fetstilen) gäller det för Ansgar och Quo Vadis? som har historiska kopplingar till vikingatiden respektive Rom, men Vägen och Tellus kan man knappast beskylla för att lära ut någon kristen lära. De består av en enkel BRP-inspirerad regelmotor, en rudimentär spelvärld och ett antal äventyr.

Däremot fungerar de bifogade äventyren som diskussionsunderlag för moral och etik, och även om forumet för diskussionen är tänkt att vara en konfirmationsundervisning så är det knappast knutet till någon specifik religion. Frågan om dödshjälp (som uppstår under ett av äventyren i Vägen) är aktuell oavsett religion, och till och med om man bortser från det moralisk/etiska diskussionsunderlaget så är frågan en rätt intressant karaktärsfråga som i sig har stor dramatisk potential.

"Västmark är ju ett Lowfantasy spel, så vitt jag vet fanns det inte väpnare med Rävsvans på 1100-talet även om det hade varit gutt om det gjorde det (Hej Krille! =) )."

Det där är en rätt intressant diskussion. Om elvahundratalsfolk trodde på folk med rävsvans, fiskstjärtar, barkrygg eller horn, vilket är minst historiskt korrekt? Att strunta i idéhistorien och inte ha med dem, eller att strunta i biologin och ha med dem?

Jag har haft den här diskussionen tidigare, men då i samband med Viking. De flesta i den här forumet - och de flesta Viking-spelare - är rätt övertygade om att Oden och gänget inte finns. Det rinner ofta över till deras rollspelande, så som små smygkobolder som de flesta är så blir det ofta så att de blotar mest för att de måste och så ekonomiskt som möjligt, om de blotar alls. Det är ett uppträdande som inte alls är i linje med den historiske vikingen, det vill säga spelaren rollspelar ohistoriskt.

Jag löste det genom att ha ett besök av en ambivalent figur som alldeles för lätt skulle kunna misstas för Oden själv. Enögd, bred hatt, korpar, vargar, jo bilden passade ju. Det vill säga, spelet blev ohistoriskt och till och med low fantasy om man så vill. Men rollspelandet blev klart mycket mer historiskt.

Intressant motsägelse, faktiskt.

 

[Dimfrost]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då

Ja, det är en intressant fråga (och jag håller nog med dig), fast just i fallet Västmark finns det ju ett annat argument för att det är "low fantasy" eller åtminstone alternativhistoria: förekomsten av själva Lyonia.


/Dimfrost

 

[kängtrollson]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

Dissusioner osv. Vi kan hålla på i evighet med det här om vi vill, Någon säger att någon har fel, Någon annan tillrättavisar osv.

Nu är det inte så (jag har läst Vägen och Tellus) att jag tycker att det är något fel i att vara religiös oavsett religion, men jag står fast vi den punkten att mitt intryck av spelen är att de är gjorda för att vara lätta att lära sig att och att de är gjorda för konfirmandundervisning i första hand, även om det den åsikten kanske inte delas av alla, Det kvittar. Det finns säkert någon som kan gräva fram ett spel som fotokopierades i 10 exemplar i Vissefjärda 1984 och som handlar om Dackefejden eller vad som helst om man skall dra denna tråd så långt det går. Västerås stifts spel är intressanta i sig, men jag har inte sett dem i någon spelaffär eller liknande. Tellus följde med i en Codex, jag vet, men för att få tag på Vägen fick jag gå genom min numera bortgångne morfar som var kyrkoherde och som vi sa skulle "granska" det för att se om det var lämpligt för hans komfirmander. Jag ber om ursäkt om jag förolämpat någon, det är inte min mening.

Krister, det där lilla inlägget om Västmark var inte till för att provocera dig, JAG GILLAR VÄSTMARK! Men omslag och "main character" (tycker jag) anspelar mer på Low fantasy än vad det gör på historia men det är upp till var och en att avgöra.
Jag tyckte ju själv att Västmark var mer som en medeltidsverion av "Havets Vargar", men jag kanske har fel?

Ja folk trodde på sådant som Troll och Häxor vi har med ett kapitel om folktro i En Garde! just därför, Sedan vart man lägger i ordet historiskt eller low fantsy är upp till var och en, Det går säkert att spela Västmark historiskt korrekt om man vill, det går att spela low fantasy i En Garde! om man vill det för den delen.

Ibland blir det galet när man skall försöka utrycka en åsikt =(

 

[Mekanurg]

Ansgar

Eftersom jag konstruerade Ansgar vill jag gärna ta chansen att påpeka att det går att köra som ett normalt vikingahistoriskt spel. Jag skrev det med avsikt på det sättet, även om Viking givetvis är mer fullödigt tack vare sig storlek.

 

[Krille]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

"men jag står fast vi den punkten att mitt intryck av spelen är att de är gjorda för att vara lätta att lära sig att och att de är gjorda för konfirmandundervisning i första hand"

...fast det var ju inte det som du skrev. Vad du skrev var att du såg Västerås stifts rollspel som "utbildningsmaterial i den Kristna läran, snarare än som vanliga rollspel".

"Krister, det där lilla inlägget om Västmark var inte till för att provocera dig"

Jag blev inte provocerad. Jag bara undrade om biologisk korrekthet var viktigare än idéhistorisk korrekthet. Jag hävdar i alla fall att biologiskt fel är lika knas som idehistoriskt fel. Rollspel handlar trots allt mer om att sätta sig in i rollpersonernas liv och tankar, än om att korrekt återge alla kända mätbara data om en spelvärld.

Poängen är inte huruvida det går att spela Druttar&Dugonger historiskt korrekt eller inte. Poängen är huruvida ett spel kan anses vara historiskt korrekt när alla personer i spelet - spelledarpersoner som rollpersoner - tänker och uppför sig som tjugohundratalssvenskar snarare än åttahundratalsvikingar, elvahundratalssaxare eller sextonhundratalsfransoser.

 

[kängtrollson]

Re: Ansgar

Som sagt, var det inte meningen att förolämpa någon, har inte läst Ansgar så noggrant. Som jag sa har jag bara fått intrycket av att Västeråsstift publicerat rollspel i syfte att framförallt använda dem i konfirmanundervisning. Denna åsikt håller alla på Mindless Gaming med om, baserat på att vi har läst Vägen och Tellus och kikat på de andra två.

Klart att det går att spela dem som vanliga rollspel, det var inte det som var poängen. Det var mest intryck av annonser och spelens innehåll som gav det intrycket att de huvudsakligen var till för rollspelkonfirmationer.

 

[kängtrollson]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

Är inte konfirmandundervisning utbildning i den kristna läran?

Vad tankegången om hur man skall spela 1100-tals människor har med det jag skrivit om Low Fantasy att göra fattar jag inte?

En Garde! kommer att innehålla ett kapitel om folktro just av den anledningen att folk trodde på sådant och ja det bör påverka hur man rollspelar sina karaktärer. Men det är en stor skillnad på det och på att låta dessa varelser vara så centrala i handlingen i spelexempel och stämningstexter, som ´Tuva är i Västmark, det ger ett intryck som lätt kan tolkas som att det handla om fantasy. Jag vill inte diskutera detta mer. Jag utryckte mig klumpigt, jag är ledsen för det . =(

 

[Krille]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

"Är inte konfirmandundervisning utbildning i den kristna läran?"

I sin övergripande helhet, ja. Det finns dock en klase med moment i den normala konfirmandundervisningen som knappast kan ses som utbildning i den kristna läran. Jag fick till exempel lära mig att sticka, utöver ett antal segelturer på Fryken och en hel del värmländsk matlagning. Inget av dessa har med den kristna läran att göra.

Vägen har på samma sätt inte särskilt mycket med den kristna läran att göra. Det finns en klase bibelhänvisningar i de tre sidorna moraliskt/etiskt diskussionsunderlag som finns i boken, men resten är som sagt var en enkel Basic Roleplaying-inspirerad regelmotor, en rudimentär värld och tre utmärkta om än rälsade nybörjaräventyr. Ignorerar man den etiska diskussionen, som uttryckligen sägs ska utföras efter spelmötet, så är det ett enkelt nybörjarvänligt kristendomsfritt fantasyrollspel. Faktiskt.

"Vad tankegången om hur man skall spela 1100-tals människor har med det jag skrivit om Low Fantasy att göra fattar jag inte?"

Ganska mycket.

Rollspelar du bättre asatroende om du har ett folktrokapitel som beskriver vad du ska tro på, men vet om att det aldrig kommer att drabba din rollperson eftersom spelets vikingatid är historisk? Eller rollspelar du bättre asatroende om du när som helst kan få besök av en lång enögd främling med två korpar och två vargar som sällskap?

Vilken av dessa två rollprestationer (alltså: hur rollpersonen rollspelas, ingenting annat) är den historiskt mest korrekta?

 

[Saxifrage]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

Rollspelar du bättre asatroende om du har ett folktrokapitel som beskriver vad du ska tro på, men vet om att det aldrig kommer att drabba din rollperson eftersom spelets vikingatid är historisk? Eller rollspelar du bättre asatroende om du när som helst kan få besök av en lång enögd främling med två korpar och två vargar som sällskap?

Det där är väldigt intressant. Historiskt "korrekta" rollspel blir ju s.a.s inte korrekta i spelarnas huvud. Med tanke på det, och med tanke på att akademiskt korrekta historiska rollspel riskerar att bli en aning torra, så tror jag att de roligaste historiska spelen är de som beskriver världen så som dåtidens människor trodde att den såg ut. Västmark är IMHO ett lysande exempel. Ronja Rövardotter-världen är också cool, just för att övernaturliga fenomen är precis så påtagliga som de borde ha varit för medeltida (typ) rövare. Om man tänker efter så skulle ju grådvärgarna, rumpnissarna mm. likväl kunna vara produkter av Ronjas fantasi.

Det sagt, så vore det ballt med ett vikingspel i samma stil, dvs alla element från Korpen Flyger men också övernaturligheter som matchar dåtidens mytologi. Ett spel där man verkligen får prestations-spela viking, och inte bara roll-spela viking. För om blot etc är verkningslöst i spelet handlar det ju bara om "gott rollspelande" att blota, vilket jag tycker blir lite segt i längden. När blotande och asatro faktiskt har effekt på spelet, då börjar man förmodligen tänka lite mer som en äkta viking skulle ha gjort. Det är sådant som gör att man på allvar kan krypa under skinnet på sin rollperson.

 

[Rising]

Lite olyckligt exempel:

Rollspelar du bättre asatroende om du har ett folktrokapitel som beskriver vad du ska tro på, men vet om att det aldrig kommer att drabba din rollperson eftersom spelets vikingatid är historisk? Eller rollspelar du bättre asatroende om du när som helst kan få besök av en lång enögd främling med två korpar och två vargar som sällskap?

Kan vi inte allihop bara enas om att det här (ja, även det här) är en typisk rollspelstriangelfråga - och att ni pratar om olika sorters känslor - den ena lika bra som den andra?

Visst; att bara skådespela som om man trodde på Oden är något helt annat än att faktiskt tro på Oden; men skådespeleri är en viktig sorts känsla i rollspelen. Vissa spelare älskar att låtsas vara rädda efter att de slagit ett dåligt slag på en skräcktabell, precis som de älskar att skådespela förälskade, övertygade eller lurade efter att en spelledarperson lyckats i de sociala färdigheterna förföra, övertala och bluff. Kan man låtsas gestalta en annan politisk övertygelse eller en annan sexuell läggning så kan man väl gestalta andra kulturella övertygelser? Och visst kan man tycka att det är den finaste känslan i rollspelen; att leva ut rollpersonens känslor? Utlevelsen?

Eller så kan man tycka att det blir bättre om spelaren faktiskt känner samma sak som rollpersonen; att man skrämmer, stressar och lurar spelaren för att han skall kunna leva sig in i rollpersonens omständigheter. Att man ger dålig information till den rollperson som har låg Intelligens så att spelaren känner sig dum. Att man låter ett rennässansrollspel bl.a. handla om att upptäcka en kontinent som är helt ny och främmande för spelarna. Alltså en kontinent som är lika främmande för oss som Amerika var för Columbus. Är inte det här den finaste känslan i rollspelen; att känna som ens rollperson? Inlevelsen?

Inlevelse eller Utlevelse; båda är på varsitt sätt lika "bra" och "äkta". Jag personligen köper dock på en gång att man med "historisk" menar den förstnämnda medan jag kallar den andra för "symbolisk" eller helt enkelt för "en saga". Så jag går absolut med på att ordet "historisk" knyts samman med Skådespeleridelen av vår rollspelshobby.

 

[kängtrollson]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

En gång till med känsla!

I Fallet Vägen, Så tycker jag att jag redan svarat med att det går att diskutera ämnet hur länge som helst. Hur mycket handlar spelet om kristendom Vs fantasy och regler? osv.

Det är inte det jag menade. Det jag menar, är inget mer eller mindre än det här, MIN upplevelse av spelet, reklam för det osv.

Vägen är ett spel, som när jag (som jag tidigare berättat) köpte det, fick i ett stort kuvert som var fullt med material om Västerås stift, Rollspelkonfirmationer och råd till Lägerledare inom kyrkans ungdom om hur man skulle använda det.

Detta gav mig den så Kallade TRÅNGSYNTA uppfattningen av att det kanske handlade om något som skulle användas vid konfirmandundervisningen. Reglerna var för simpla för att användas vid några längre kampanjer, de kändes som de var där för ett syfte, att man skulle kunna spela det medföljande äventyren, vilka tog upp några moraliska dilemman. sedan följer diskussion om innehållet och hur man talar med konfirmanderna om detta.

Vad beträffar Västmark, så var det intrycket vi fick av det, efter att ha läst igenom det, att spelet handlade om Low Fantasy,

Det var en söt Tjej med rävsvans på omslaget och det förekom en talande björn som var smed med i den innledande stämningstext.

Det är du som har skrivit detta spel, du vet bäst vad du anser vara spelets rätta genre.

Som jag sakt gäller alla mina uttalanden mina och Mindless Gamings åsikter och uppfattningar om nämnda spel. Vi säger inte att någon har fel eller att något spel är sämre, att det är fel att vara troende eller att vi vet bättre än de som skrev Vägen.

Folktro i en Garde!
Det är upp till spelledaren att använda kapitlet om folktro i kommande upplaga av En Garde! efter fri vilja, det finns regler för hur man gör stats för dessa folktrovarelser också om man vill använda det. Det finns dock inte några färdiga värden, utan det är upp till spelledaren att göra som han eller hon vill, om de känner att de vill använda folktron på ett mer "fysiskt" sätt i spelet.

Har jag uttryckt mig klart och tydligt nu? Som sagt var, det handlar inte om att provocera eller vinna en disskusion, bara ett missförstånd angående olika uppfattningar och missuppfattningar.

Puss och Kram alle sammans. =)

 

[Krille]

Två ursäkter [OT]

"Har jag uttryckt mig klart och tydligt nu? Som sagt var, det handlar inte om att provocera eller vinna en disskusion, bara ett missförstånd angående olika uppfattningar och missuppfattningar."

Som jag sade tidigare, jag har aldrig uppfattat någon vilja att provocera nånstans.

Angående Vägen så hängde jag upp mig på ordvalet "utbildningsmateriel i den Kristna läran", och det ber jag om ursäkt för. Där finns ingenting mer att diskutera.

Vad gäller Västmark och dess low fantasy-varande eller inte, så ville jag mest belysa det faktum att fantasy-innehållet (i den mån man kan kalla det det) fanns där av en anledningen, nämligen att stärka det idéhistoriska innehållet och hjälpa spelarna att rollspela elvahundratalspersoner. Detta tog jag definitivt inte som en provokation. Det var för mig mest en intressant diskussion om huruvida historiskt korrekta rollspel kan vara knas och historiskt knasiga rollspel kan vara korrekta.

Om du känner att jag har provocerat eller hoppat på dig så ber jag om ursäkt. Det var absolut inte min mening.

 

[walium]

Jag bröt ut den här deltråden...

...dels för att jag blev ombedd och dels för att den har väldigt lite med ursprungstråden att göra.

 

[Dante]

Jag tänker säga det som alla andra har glömt …

Nämligen: Välkommen till Rollspel.nu!

Jag hoppas att vi kommer att få många givande diskussioner kring det nya En Garde! (med utropstecken om jag får tycka) här på forumet.

 

[Härolden]

Re: Ja, förutom Viking, Vägen och Ansgar då [NT]

Det där är en rätt intressant diskussion. Om elvahundratalsfolk trodde på folk med rävsvans, fiskstjärtar, barkrygg eller horn, vilket är minst historiskt korrekt? Att strunta i idéhistorien och inte ha med dem, eller att strunta i biologin och ha med dem?

Jag har haft den här diskussionen tidigare, men då i samband med Viking. De flesta i den här forumet - och de flesta Viking-spelare - är rätt övertygade om att Oden och gänget inte finns. Det rinner ofta över till deras rollspelande, så som små smygkobolder som de flesta är så blir det ofta så att de blotar mest för att de måste och så ekonomiskt som möjligt, om de blotar alls. Det är ett uppträdande som inte alls är i linje med den historiske vikingen, det vill säga spelaren rollspelar ohistoriskt.

Det där problemet uppstår så fort man har nåt som inte är 100% klart om det finns eller inte. Om alla i fantasyvärlden tror på tomtar men ingen har sett någon "men min farmor gjorde det" kommer spelarna att himla med ögonen så fort de kommer på tal. Samma gäller diverse religoners vara eller inte, häxor som förbannar folk, vidskepelser (stampa i jorden innan du häller ut vatten osv) osv osv.

Om man vill trycka ner det i spelarnas hals går det ju - ge minusar på tärningsslagen, förvandla nån till en ko. Men då har man tappat lite av den där osäkerheten om det faktiskt var verkligt eller om de bara inbillade sej. Det gäller också att det hamnar tätt inpå, så orsak och verkan är hyfsat klara (om det nu finns nån...). Jag gillar när det fortfarande finns tvivel om hur saker ligger till - killen där är bara kort, rödhårig och har en grön mössa, men han *kan* ju vara en leprechaun också. Bäst att kolla packningen en extra gång.

Om det nu inte är high fantasy, men då kan man lika ha personliga besök av gudarna på en gång, så får man tvivlen överstökade...

// Härolden, svammel

 

[Saxifrage]

Re: Lite olyckligt exempel:

Inlevelse eller Utlevelse; båda är på varsitt sätt lika "bra" och "äkta".

Jag håller med. Tydligare än så kan det inte sägas. Lysande inlägg!

Nå, det intressanta är att Krille i andra trådar förespråkat just "utlevelsen", tex i form av öppna tärningsslag och "rollspelade" fummelresultat ("öh, fattar inte..."). Här tycker jag mig se en annan position. Klurigt.

Själv föredrar jag definitivt "inlevelsen", på gränsen till att jag skär mig i armen när min rollperson blir skadad... men jag är den första att erkänna att det är en smaksak.

 

[Eva Florén]

Något OT men

Vi köpte Vägen i rollspelsbutik i Stockholm, något som känns lååångt ifrån Västerås Stift, även om jag faktiskt varit medhjälpare på ett rollspelskonfirmandsläger där. Spelet köptes dock en bra tid senare och då hade jag sedan länge inga kontakter med stiftet.