Nekromanti Jag är bara så trött på...
- Thread starter God45
- Start date
Dr_Dängrot
Myrmidon
- Joined
- 1 Mar 2017
- Messages
- 4,326
Kommit på att nått jag är trött på är Typical fantasy tropes .
Barbarerna bor längst upp i norr på världskartan och alla ser ut som conan/red sonja och bär pälsstring av björnskinn . Dom är hårda killar och tjejer och gillar att dricka massa öl, slå folk i huvudet med yxa och ha promiskuöst sex
I bergen lite vid sidan av barbarerna bor dvärgarna , Dom är surmulna , litar inte på någon annan som inte är en dvärg och älskar också öl och dessutom guld och ädla stenar . dom är skickliga hantverkare och pratar med skotsk brytning och sen tycker dom illa om skogsninjorna ,
I mitten på kartan någonstans i sjumila skogen bor dom ljushylta , vackra och goda skogsninjorna . Dom älskar naturen och hatar orcher och sen tycker dom lite illa om dvärgarna sådär men inte mer än kamratmobbning . alla skogsninjor föds med pilbåge attached och skulle få självaste robin hood att bli grön av avund över deras mega uber pilbågs skills.
Längst till höger på kartan möjligen ute på nån ö bor nått vist asiat rippoff folk dom klär sig i pyjamas och är jätte filosofiska och kan nån form av kampsport och springa på vattnet och uppför lodräta väggar och dom som inte kan det är magiker .
Osv osv osv
Barbarerna bor längst upp i norr på världskartan och alla ser ut som conan/red sonja och bär pälsstring av björnskinn . Dom är hårda killar och tjejer och gillar att dricka massa öl, slå folk i huvudet med yxa och ha promiskuöst sex
I bergen lite vid sidan av barbarerna bor dvärgarna , Dom är surmulna , litar inte på någon annan som inte är en dvärg och älskar också öl och dessutom guld och ädla stenar . dom är skickliga hantverkare och pratar med skotsk brytning och sen tycker dom illa om skogsninjorna ,
I mitten på kartan någonstans i sjumila skogen bor dom ljushylta , vackra och goda skogsninjorna . Dom älskar naturen och hatar orcher och sen tycker dom lite illa om dvärgarna sådär men inte mer än kamratmobbning . alla skogsninjor föds med pilbåge attached och skulle få självaste robin hood att bli grön av avund över deras mega uber pilbågs skills.
Längst till höger på kartan möjligen ute på nån ö bor nått vist asiat rippoff folk dom klär sig i pyjamas och är jätte filosofiska och kan nån form av kampsport och springa på vattnet och uppför lodräta väggar och dom som inte kan det är magiker .
Osv osv osv
Illustratörer behöver inte alls vara speciellt dyra. En gång i tiden kanske, innan vem som helst kunde lära sig att rita snyggt genom att följa youtubetutorials. Det finns gott om illustratörer som är orimligt billiga, eller som ger "rabatt" åt mindre projekt.carrot;n237327 said:
Om jag på en lärarlön kan prångla ut en hyfsat snygg rollspelsbok per år så har jag lite svårt att se att det ska vara helt omöjligt för andra.
En snygg svartvit illustration kan man få för 500-750 spänn. En ful kanske man kan få för ett par hundralappar. Då är det mycket bättre att satsa på få snygga än många fula. Vi pratar inga fantasisummor här, liksom. Låt oss säga att vi har en bok på 300 sidor som ska illustreras. Med en bild var femte uppslag så blir det 30 illustrationer. Det blir 15k. OK, 15k är mycket pengar, men slå ut det över ett år och gå ihop några stycken så ska det nog gå. Eller kör en kickstarter.
Alltså: jag fattar absolut att personer som är arbetslösa eller sitter på osäkra låglöneanställningar eller så inte har råd, men man ska inte överdriva hur dyrt det är med illustrationer.
Lupus Maximus
Tekniker
För mig är det standard fantasy 1A (så länge man inte medvetet parodierar på det). Dvs monokulturistiska standardraser som orcher, dvärgar, alver, modern pastisch på medeltiden, massa magi och varelser men det har inte påverkat värden, samt att troligtvis har världen varit statisk i X antal tusen år.
Mogger
Hipsteranka
Sorcerer, vill jag minnas.avatarex;n237343 said:
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,507
Såna här trådar är lite kul men ger också lite fadd bismak av att jag är neggig.
Om vi formulerar det så här kanske:
"Vilka spelkoncept har stor utvecklingspotential?"
...så tycker jag att AW har en del att göra. Nu börjar jag bli mätt på OSR också och gonzo/weird-genren är knappast ny längre. Standradfantasy behöver hitta ett nytt Eberron. Vikingar/järnålder tror jag kan utvecklas också.
Den största utmaningen tror jag är att sluta diskutera regeldesign/settings och börja diskutera vad rollspel gör annorlunda än brädspel och teater/lajv/improvisationsteater. Om det är en kombination av spel och drama: när blir det true rollspel?
Om vi formulerar det så här kanske:
"Vilka spelkoncept har stor utvecklingspotential?"
...så tycker jag att AW har en del att göra. Nu börjar jag bli mätt på OSR också och gonzo/weird-genren är knappast ny längre. Standradfantasy behöver hitta ett nytt Eberron. Vikingar/järnålder tror jag kan utvecklas också.
Den största utmaningen tror jag är att sluta diskutera regeldesign/settings och börja diskutera vad rollspel gör annorlunda än brädspel och teater/lajv/improvisationsteater. Om det är en kombination av spel och drama: när blir det true rollspel?
Deepone
Veteran
- Joined
- 12 May 2017
- Messages
- 6
Tabeller och matematiska fomler för färdigheter. Tidigare älskade jag spel med massor av detaljer. Att skapa en karaktär fick gärna ta minst två kvällar. Och dessa strider där varje runda tog en timme. Spelare som inte deltog i strden kunde gå på bio under tiden.
Nu får jag frostbrytningar vid blotta tanken på liknade spel.
En annan sak: rädda världen, kungariket och prinsessan. Det är så att man kan .....
Det senaste gångerna vi hat spelat har det resulterat i att undergångs kulten fick tillökningen, prinsessan vart drakmat och kungariket blev en republik (allt med speledarens goda minne). Jag vill tillägga att det är från olika spel.
Nu får jag frostbrytningar vid blotta tanken på liknade spel.
En annan sak: rädda världen, kungariket och prinsessan. Det är så att man kan .....
Det senaste gångerna vi hat spelat har det resulterat i att undergångs kulten fick tillökningen, prinsessan vart drakmat och kungariket blev en republik (allt med speledarens goda minne). Jag vill tillägga att det är från olika spel.
Tror jag fortfarande trots att det gått 20 eller nog över 25 år sen jag började fortfarande är rätt wide-eyed och pepp inför saker jag gillar med rollspel; och det jag ogillar har jag nog ogillat innan.
Det finns saker som jag har varit trött på (Turkku-immersion skulle jag ha rantat om i den här tråden för kanske tre år sen) men som jag återupptäckt.
Och det finns saker som jag ogillade då men gillar nu (prep & rika settings).
Men det finns en sak där min optimism, även om den fortfarande är på den positiva sidan, börjat falna något. Metaresurser. Allt från fate points, hjältepoäng, insp, pool points, artha, vägran osv till och med ner till vanliga normala XP och BP och till och med HP. Vi får se om optimism-lågan flammar upp igen eller om skepticismen slår rot och får mig att göra en ny revolution kring vilka spel jag gillar.
Det finns saker som jag har varit trött på (Turkku-immersion skulle jag ha rantat om i den här tråden för kanske tre år sen) men som jag återupptäckt.
Och det finns saker som jag ogillade då men gillar nu (prep & rika settings).
Men det finns en sak där min optimism, även om den fortfarande är på den positiva sidan, börjat falna något. Metaresurser. Allt från fate points, hjältepoäng, insp, pool points, artha, vägran osv till och med ner till vanliga normala XP och BP och till och med HP. Vi får se om optimism-lågan flammar upp igen eller om skepticismen slår rot och får mig att göra en ny revolution kring vilka spel jag gillar.
Tycker det är väldigt coolt. Blir något nästan perverst över det. Varför vill dessa varelser bli dyrkade? Får vibbar av typ raeliter, scientologer osv när Raven Queen och Sarenrae vill ha efterföljare. Eller blood bonds och ghuler i Vampire: detta är min kropp, för er utgiven.Mundo;n237181 said:
Alltså jag älskar religion, det är typ det bästa jag vet.
Hoppas hoppas hoppas religionerna i al-Qadim kommer få ta stor plats i min nya kampanj.
Menade inte att invalidera din känsla av motvilja mot detta. Finns hur mkt som helst i tråden jag själv inte håller med om, som folk är trötta på men som jag verkligen älskar, men just detta tyckte jag jag hade ett annat perspektiv på.
Rhodryn
Hero
- Joined
- 23 Sep 2013
- Messages
- 977
Något som jag brukade tycka om i rollspel, back in the day... men som jag i dag inte tycker om längre?
Hmm... med en tänke tid på hur lång tid det tog mig att skumma igenom hela tråden + ca 10 minuter... så kan jag helt ärligt säga att där är absolut ingenting som jag känner så för när det gäller grejer kopplade till rollspel.
Sådant som jag gillade under de där första åren utav mitt rollspelande gillar jag fortfarande i dag... och sådant som jag ogillade då ogillar jag fortfarande i dag.
Jag menar... om jag tar fantasy rollspel som exempel (eftersom det är vad jag och min spelgrupp spenderade bortåt en 90+% utav all tid vi spenderade på att rollspelande)... så kan jag nog med en rätt stor säkerhet säga att utav samtliga karaktärer som jag någonsin har skapat i fantasy så har minst en ca 50% utav dem varit någon typ utav krigare med svärd, sköld och någon typ utav tyngre rustning (ringbrynja eller bättre/tyngre) typ utav Riddaraktiga karaktärer (även om de flesta av dem inte faktiskt var Riddare). Skulle inte vara förvånad om en 75+% utav samtliga karaktärer jag någonsin skapat har använt någon typ utav svärd.
Riddare har så länge jag kan minnas varit min favorit typ utav krigare (min första karaktär som jag skapade var Riddare). Vikingar ligger på andra plats för mig. XD
Jag kan nog också med rätt stor säkerhet säga att åtminstone en 75+% utav samliga karaktärer som jag har skapat har varit någon typ utav krigare. Och jag skulle nog ligga på någonstans bortåt 95-99+% utav samliga karaktärer som jag skapat har varit åtminstone ok, till riktigt bra, på strid också för den delen (allt som oftast närstrid... och de som var bra på avstånd var också bra på närstrid... jag har helt enkelt alltid kraftigt ogillar att mina karaktärer inte skulle kunna försvara sig själv, och även kunna vinna, i närstrid).
Så det har alltid blivit att jag lutar starkt mot krigarhållet för mina karaktärer, även i tv/dator-spel. Och nästan samtliga utav resten av karaktärer som inte har varit krigare, var någon typ utav yrke som kom i närheten, sådant som jägare och tjuvar, mm. Och allt annat spelades antingen aldrig, eller oerhört sällan, och i så fall så kunde de försvara sig och även eventuelt vinna i närstrid.
Magiket (och liknande yrken/klasser) dock är något som jag alltid har tyck varit något utav det mest tråkiga som finns att spela. XD Inga problem med magiker i sådant som jag tittar eller lyssnar på, eller läster om... men att själv spela en magiker? Nä, majoriteten utav magiker som jag har spelat har varit för att våran SL ville att vi skulle spela magiker, och vid ett tillfälle så var jag tvingat utav SL att spela Magiker för att han hade tröttnat på att jag bara spelade krigare hela tiden. XD Jag tycker inte ens om tanken på att spela en Force User i Star Wars, eller en Biotic användare i Mass Effect... spelar hällre en helt vanlig vapenbaserad soldat (fast i modärn och/eller sci-fi typ utav grejer så föredrar jag nästan alltid avståndare i någon typ av tyngre rustning... XD ).
I alla fall... som sagt... där är inget rollspels relaterat som jag gillade då, som jag inte dagsläget inte tycker om längre.
Jag vet helt enkelt vad jag gillar, och jag har nästan aldrig stött på något som jag brukade gilla men som jag inte gillar längre i dag. Och runt tiden som jag först hittade rollspel (sent 95, jag var en 16.5 år gammal) så var jag gammal nog för att majoriteten utav vad jag gillade och inte gillade var redan färdigformat.
Några utav de få grejerna som jag kan komma på där detta har varit fallet, är inte kopplade till rollspel. Det handlar mer om några få grejer från 80'talet som jag gillade (så när jag var 10 eller yngre), men sen under tidiga till mitten utav 90-tal utvecklade ogillande mot. Där var en del musik som det hände med, en del utav barnprogrammen från de tidiga 80-talen, och kanske någon enstaka tv-serie. Den grej som står ut mest i mitt huvud där detta är faller... är tv-serien MacGyver... har inte stått ut med MacGyver sedan ca högstadiet (så runt ca 1992). XD Så pass mycket att jag alltid har haft lite svårt för den skådespelaren som spelade MacGyver... jag gillade ju fortfarande Star Gate serien, men Richard Dean Anderson drog fortfarande ner serien lite för mig. XD
Hmm... med en tänke tid på hur lång tid det tog mig att skumma igenom hela tråden + ca 10 minuter... så kan jag helt ärligt säga att där är absolut ingenting som jag känner så för när det gäller grejer kopplade till rollspel.
Sådant som jag gillade under de där första åren utav mitt rollspelande gillar jag fortfarande i dag... och sådant som jag ogillade då ogillar jag fortfarande i dag.
Jag menar... om jag tar fantasy rollspel som exempel (eftersom det är vad jag och min spelgrupp spenderade bortåt en 90+% utav all tid vi spenderade på att rollspelande)... så kan jag nog med en rätt stor säkerhet säga att utav samtliga karaktärer som jag någonsin har skapat i fantasy så har minst en ca 50% utav dem varit någon typ utav krigare med svärd, sköld och någon typ utav tyngre rustning (ringbrynja eller bättre/tyngre) typ utav Riddaraktiga karaktärer (även om de flesta av dem inte faktiskt var Riddare). Skulle inte vara förvånad om en 75+% utav samtliga karaktärer jag någonsin skapat har använt någon typ utav svärd.
Riddare har så länge jag kan minnas varit min favorit typ utav krigare (min första karaktär som jag skapade var Riddare). Vikingar ligger på andra plats för mig. XD
Jag kan nog också med rätt stor säkerhet säga att åtminstone en 75+% utav samliga karaktärer som jag har skapat har varit någon typ utav krigare. Och jag skulle nog ligga på någonstans bortåt 95-99+% utav samliga karaktärer som jag skapat har varit åtminstone ok, till riktigt bra, på strid också för den delen (allt som oftast närstrid... och de som var bra på avstånd var också bra på närstrid... jag har helt enkelt alltid kraftigt ogillar att mina karaktärer inte skulle kunna försvara sig själv, och även kunna vinna, i närstrid).
Så det har alltid blivit att jag lutar starkt mot krigarhållet för mina karaktärer, även i tv/dator-spel. Och nästan samtliga utav resten av karaktärer som inte har varit krigare, var någon typ utav yrke som kom i närheten, sådant som jägare och tjuvar, mm. Och allt annat spelades antingen aldrig, eller oerhört sällan, och i så fall så kunde de försvara sig och även eventuelt vinna i närstrid.
Magiket (och liknande yrken/klasser) dock är något som jag alltid har tyck varit något utav det mest tråkiga som finns att spela. XD Inga problem med magiker i sådant som jag tittar eller lyssnar på, eller läster om... men att själv spela en magiker? Nä, majoriteten utav magiker som jag har spelat har varit för att våran SL ville att vi skulle spela magiker, och vid ett tillfälle så var jag tvingat utav SL att spela Magiker för att han hade tröttnat på att jag bara spelade krigare hela tiden. XD Jag tycker inte ens om tanken på att spela en Force User i Star Wars, eller en Biotic användare i Mass Effect... spelar hällre en helt vanlig vapenbaserad soldat (fast i modärn och/eller sci-fi typ utav grejer så föredrar jag nästan alltid avståndare i någon typ av tyngre rustning... XD ).
I alla fall... som sagt... där är inget rollspels relaterat som jag gillade då, som jag inte dagsläget inte tycker om längre.
Jag vet helt enkelt vad jag gillar, och jag har nästan aldrig stött på något som jag brukade gilla men som jag inte gillar längre i dag. Och runt tiden som jag först hittade rollspel (sent 95, jag var en 16.5 år gammal) så var jag gammal nog för att majoriteten utav vad jag gillade och inte gillade var redan färdigformat.
Några utav de få grejerna som jag kan komma på där detta har varit fallet, är inte kopplade till rollspel. Det handlar mer om några få grejer från 80'talet som jag gillade (så när jag var 10 eller yngre), men sen under tidiga till mitten utav 90-tal utvecklade ogillande mot. Där var en del musik som det hände med, en del utav barnprogrammen från de tidiga 80-talen, och kanske någon enstaka tv-serie. Den grej som står ut mest i mitt huvud där detta är faller... är tv-serien MacGyver... har inte stått ut med MacGyver sedan ca högstadiet (så runt ca 1992). XD Så pass mycket att jag alltid har haft lite svårt för den skådespelaren som spelade MacGyver... jag gillade ju fortfarande Star Gate serien, men Richard Dean Anderson drog fortfarande ner serien lite för mig. XD