Nu spelar jag inte Eon, utan gamla DoD, men det är ungefär samma sak..
"
hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon"
När jag var <del>mindre</del> yngre kunde det se ut såhär:
Spelare: "Vi ska till örtbutiken i staden."
Spelledare: "Du vet inte var det ligger."
Spelare: "Jag frågar någon om vägen."
Spelledare: "Du frågar en gammal bonde som inte vet var det ligger."
Efter försök 3 i att fråga vettig person och fått färdväg.
Spelledare: "Du kommer fram till örthandlarens hus."
Spelaren: "Jag går in."
Numera så ser det lite annorlunda ut.. Om spelarna vill fråga någon om vägen så får de välja hur den personen ska se ut.. Om de inte säger det, typ "Jag frågar en stadsvakt" så brukar jag ställa frågan till dem vad för sorts typ av individ dem frågar.. I min spelgrupp körde jag förut med att de frågade aggressiva vargmän eller andra rabiata typer om vägen om de inte specificerade vad för sorts individ de frågar efter vägen..
Om de rör sig från en stadsdel till en annan så försöker jag få med förändringarna.. Skillnader i husen.. Ser det slitet ut? Annorlunda gatubelysningar? Mer rörelse på gatorna? Har klädesstilen ändrat, exempelvis till att bli mer skumma individer som rör sig på gatorna? Och så vidare..
Om de ska till en exempelvis en örthandlare så kan jag börja med att beskriva hur de kommer fram (om jag finner inspiration till det) och sedan gå vidare med vad som händer när de knackar på dörren eller går in i huset.. Typ "Och när ni går in genom dörren så slår en lukt mot er som kommer från alla de örter som finns upphängda i taket." eller något..
"
är ni noga med regler"
Om jag tycker det är onödigt med ett tärningsslag så brukar jag tänka ut en siffra i huvudet som spelarna måste ha nått upp till i en färdighet/grundegenskap för att lyckas.. Om ingen når upp till det värdet men någon är nära, så kan jag säga delvis av den informationen som den spelaren skulle ha fått om rollpersonen
hade nått upp till värdet.. Hörsel är ett bra exempel på detta.. Fast just Leta eller Hörsel har jag förvisso redan slagit i förväg när jag spelleder..
Om det uppkommer en situation där jag inser att jag måste slå mängder utav tärningsslag för spelledarpersoner, så brukar jag förenkla situationen och bara slå ett enda slag.. Om det exempelvis är massor av orcher som skjuter pilar så bestämmer jag att de kanske kan träffa någon på 1-7 på 1T10.. Slår jag 1-3 så träffar två rollpersoner.. Sedan blir den rollperson som är störst eller har minst tur träffad..
Annars brukar jag slå tärningsslag rätt ofta och välja om jag ska följa resultatet eller inte.. Tärningen brukar kunna hjälpa mig att bestämma, om jag är osäker på om något ska lyckas eller inte (om jag bestämmer en svårighetsgrad i stil med vad jag skrev två stycken upp).. DoD använder sig ju av bara 1T20 så då krävs det inte så mycket tid för ett tärningsslag.. Eon kräver en ihopräkning av tärningarna och sedan så finns den där förbaskade OB:n som gör att ett slag kan ta evinnerlig lång tid.. Det sista är en av anledningarna varför jag inte vill
spelleda Eon.. Det passar inte min spelledarstil.. Jag har dock inga som helst problem med att
spela Eon..
"
seriösa
stämning,"
Jag brukar kunna vara rätt skämtsam och om spelledaren är smått oseriös så smittas det av på spelarna.. Det brukar kunna vara bra stämning de 1T6 första timmarna men sedan så blir det mer avslappnat och mer skämtande under resten utav speltillfället..
"
tilltugg"
Chips och läsk i regel.. Ibland även godis.. Jag brukade äta en chipspåse per vecka tack vare spelmötena och det hela eskalerade till att rollspelsmötena mest blev svullarfester där vi vräkte i oss så mycket vi bara orkade.. Vi trappade ner allting när en spelare hade spytt när han kom hem av att godis han ätit och när det hände att vi hade ätit 1-2 chipspåsar och druckit 1,5 liter saft
vardera.. Då insåg vi att vi kanske skulle koncentrera oss på att spela rollspel istället..
"
vad brukar era äventyr handla om"
Efter att ha spellett stadsäventyr i några år (IRL alltså) så har jag gått tillbaka till de traditionella "resa till skatter"-äventyr.. Detta för att gå tillbaka till den nostalgitripp som både spelarna och jag saknade och som vi spelade för 10 år sedan..
Stadsäventyren var ungefär som grottröjäventyren, fast det var mycket mindre färdsträcka.. Det kunde vara någon onding (oftast någon magiker eller adelsman) som härjade i trakten.. Någon hade något problem med någon annan och rollpersonerna skulle lösa det.. När jag spelledde ett totalt improviserat äventyr där spelarna skulle jaga bort ett orchband som härjade i skogen nära staden och jag fick kommentarerna att det var det roligaste de spelat på länge så insåg jag att grottröjäventyren var vad jag skulle spelleda trots allt..
/
Han som inte är så bra på intrigspel(led)ande
<font size="1">[edit] Lade till det om tilltugg.</font size>