Nekromanti jag är lite nyfiken på er

[Se Valine Anar]

och era spelstilar
hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon
är ni noga med regler, seriösa
stämning, tilltugg
vad brukar era äventyr handla om

dom som är sl kanske kan berätta upplägget, rp kan ju berätta vad de tycker de saknar

tack

 

[Organ]

[ QUOTE ]
och era spelstilar
hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon är ni noga med regler, seriösa
stämning

[/ QUOTE ]
Det beror på (bra svar va? ). Det är olika stämningar i olika spel och olika kampanjer. Generellt brukar jag inte ösa på med detaljer utan ser hellre att det händer något. Jag har dock som regel att komma med minst en beskrivande detalj om den plats/person/företeelse som spelarna just stött på. Det är samma sak med regler. Dessa använder jag bara när:

1. - De inte står i vägen för spelupplevelsen
2. - De tillför något.

Det viktiga är att historien/handlingen tar form på ett spännande sätt. Det sagt vill jag tillägga att jag inte tycker att man skall hasta sig igenom spelet utan att man skall låta varje scen ta den tid den kräver för att få optimal verkan.

[ QUOTE ]
tilltugg:

[/ QUOTE ]
På spelsessioner hemma hos mig bjuds det alltid på frukt, nybakade muffins, saft, te och kaffe.

/Anders

 

[Gylf draken]

Skapade ett eget yrke en gång (O.b.s. jag är spelare)
och en egen hängiven cirza kult i det södra melorion, där "präster" utbildade lönnmördare och vakter som skulle tjäna Cirza........kyrkan. De var helt avskilda från omvärlden för att deras Lojalitet skulle blir helt "en färgad" sedan gjorde jag en karaktär, Zhekan Hearades om honom skrev jag 11 a4 (typsnitt 14) och spelar nu med honom i ett jätte äventyr som en vän (Jaggernaut) skrivigt.
Jag försöker ta över hans själ då jag spelar, hans mistänksamhet, han ovanan vid saker som Värdshus, rånare och så cidare. Jag sover ofta på värdshus taket då vi visiterar i byar, mestadels av aldedningen att jag e lönnmördare och alltid är orolig för nattanfall, trånga utrymmen och så.
då jag vaknar ställer jag mig upp blixt snabbt och drar min dolk, något jag gjort ända sedan början på spelandet,(självklart slår jag emot stridsvana för att lyckas)
Jag är dålig på att be även om det händer att jag ställer mig på knä efter strider eler före måltider.
något jag tycker är viktig är allifrån, pisspausar till laga mat och socialisera, om man gör dessa saker flyter spelet på mer, man får bättre (mentala) bilder av sina med-r/p. ibland är det kanske störande så SL är tvungen att beskriva kläderna på de rövare som vi just ska slå ned.
De andra spelarna i min grupp tycker endast att striderna och äventyrs detaljerna* är viktiga vilket kväver mig och mina ideer.

*Äventyrs detaljer=krossandet av amuleten, lösandet av gåtan, svingandet i klockarrepet med en mö på ena armen.

Ps. Om du ger R/p lite pengar at klara sig med så blir spelat rikare då de inte bara hänger på värdshuset under "slö-tiden"

VH Jens.L "Din sovsäck likanar en gruvbest Loke....Loke?"

 

[gitarrpoet]

Antar att man saknar en SL som är perfekt, om det nu går?

Åtminstonde jag finner alltid brister även i mig själv när det kommer till SL:ande: Antingen är man för strikt,för lat, för beskrivande(och värre motsatsen kanske.) dessutom är det viktigt att inte göra äventyren för svåra eller för lätta, även om variation kan vara bra. Just nu har dem ett extremt problem men det är deras att lösa ^^.

Jag brukar sällan planera "så här ska dem lösa det" en tydlig sådan mentalitet passar bättre till D&D etc.

Och personligen gillar jag strider och personliga intriger och att gruppen inte alltid måste hålla ihop, hänga på varandra. Det har hänt mer än en gång att spelarna motsatt sig varandras åsikter med olika utgångar... Lite skräck och okunskap är också intressant.

konstruktivast i alternativa spelsätt vore kanske att testa med 2 SL som samarbeta under kvällen, dock ganska prövande för deras samarbete, och om det funkar i praktiken vet jag inte.

 

[Ingtar]

Jag brukar beskriva omgivningen ganska mycket men ändå inte för mycket, man vill ju ha en bra syn över det hela.
Att beskriva lukter är en ganska viktig sak då det ger ganska starka intryck och med en ganska bra beskrivning på hur det ser ut omkring så bler det ganska verkligt.
När spelarna frågar efter tiden på dagen så använder jag mig utav Eons "tidsystem", Hundvakten,Förmiddags vakten m.m.
Jag ger spelarna en del listor på typ de olika vakterna(tiden) och den maten so0m är vanligast i deras hemland och de kändaste adelssläktena som de flesta känner till i det landet man kommer ifrån. Men det beror ju också lite på vad det är för slags karaktär som spelaren har valt att spela.

Jag är ganska hård på reglerna men inte så att jag sitter och säger att, nej det där är omöjligt för det kan man inte göra det står inte något om det i regelboken!

Om vi är mitt uppe i en kampanj och t ex befinner oss i en stad så brukar jag försöka att inte bara försöka beskriva allt som händer runt äventyret, jag försöker oftast kasta in en hel del andra händelser som absolut inte har med kampanjen att gör då rpna oftast brukar vara ganska "attraktiva" karaktärer som folk drar sig till.

Min äventyr/kampanjer har inte handlat om något speciellt stort ännu då jag för det mesta improviserar men det händer ju att det händer ett och annat, på det senaste spelmötet så fick rpna tag i en svart sten som såg väldigt ovanlig ut(en utav conjugiterna). De har stenen i sitt förvar just nu och har tänkt att sälja den då den sannerligen verkar vara ovanlig. Gruppen är splittrad då den rika och snobbiga cirefaliern som bor i det stora maffiga huset i Kemithor Riskoz finare delar förolämpade dvärgen i gruppen genom att säga en hel del välfigt vackra saker om dvärgasläktet och dvärgen svarade genom att ge honom en högernäve som gav 24 i krossskada i ansiktet.

Så mina planer för framtida spelledande i denna grupp kommer att kretsa runt att cirefaliern vill ta kål på dvärgen och dvärgen och kraggbarbaren ska göra inbrott i cirefalierns hus och ta en hel del fina saker.

 

[Duddmannen]

Duddmannen - full frontal

Nyfiken på mig, alltså?

Ok, det här är min story och den håller jag mig till:

Det som framförallt definierar Duddmannen och hans spelstil/spelledarstil är hans osvikliga förmåga att tappa fokus. Det som börjar som ett grisodlaräventyr på Ashaslätten kan snabbt komma att bli en "rädda världen från ett öde värre än döden"-kampanj i Jargien eller Muhad på bara ett par spelsessioner. Detta oavsett vad jag hade planerat från början.

Förmodligen kommer detta sig av att jag vid varje tillfälle när jag ställer mig frågan: "vore det inte kul/intressant/spännande om..." alltid svarar "JA!"

era spelstilar

Blandat. Oftast försöker jag ha en lågmäld och väl beskriven utgångspunkt - en by, en plats, en person, en ätt - som jag skapar allra först. Dessa låter jag sedan ligga och mogna en tid innan jag börjar skriva äventyr kring temat. Min spelgrupp består av personer som själva är spelledare (ja vi brukar varva spelledare och system från gång till annan) vilket får till följd att vi alla gärna låter ståryn vävas på i vilka färger och mönster som än dyker upp. Detta gör att det å ena sidan är lätt att köra en kampanj, den blir liksom självgående ganska snart. Å andra sidan är den nästan omöjlig att stoppa/runda av sedan.

hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden, reser nånstans, möter någon

Så mycket det går! Det finns ju visserligen en gräns för hur detaljerat man hinner med att beskriva en person som de möter innan det blir så långrandigt att det stoppar upp berättandet. Men fram tills dess är det bara att rabbla på om kläder, stil, möbler, hus, gator, ögon, hår och böcker i hyllan...

är ni noga med regler

Ja och nej. Ja när det gäller användandet av magi, stridskonster, färdigheter och skapande av rollperson. Nej när det gäller faktiska resultat på spelledarens tärningsslag. Helt ärligt så fuskar jag så fort det passar mig. Som tur är behöver jag inte göra det så ofta att det blir mer regel än undantag. Ett felaktigt placerat fummel eller kritiskt slag går bort medan bara allmänt bra eller dåliga resultat får stå kvar. Avhugget huvud på en rollperson tas bort från verkligheten och istället var det bara nära och lite artärblödning.

seriösa

Ibland är vi seriösa och lever oss in i våra karaktärers liv på ett sätt som kan kännas skrämmande trovärdigt. OFtast är det dock mest en blandning av Sam Peckinpah och Benny Hill - men eftersom vi alla gillar det fungerar det minst lika bra.

stämning

Timmarna mellan klockan 18 och klockan 24, varje fredag, är det rollspel som gäller. Den exakta stämningen beror på vilket spel som spelas. När det handlar om Eon försöker vi hålla nivån på det vi kallar "konventsrollande" det vill säga att vi i enskilda scener kan blomma ut i fantastiskt agerande för att i nästa scen rassla tillbaka till metasnack och kruppande*.

tilltugg

Smågodis och chips/ostkrokar/jordnötstorus. Kort sagt: torra varor som kan ligga i RUNDA skålar ur vilka alla kan plocka gemensamt. Mina lånetärningar** placeras på ett liknande sätt men i FYRKANTIG skål så att man inte tar fel.

/Duddmannen

*(Kruppande - flamsande, skämtande, ofta på hög volym och med plumpa och/eller dumma ordvitsar baserade på speltermer och/eller scener ur spelet och/eller spel som spelats tidigare/filmer som setts/böcker som lästs).
**(Lånetärningar - tärningar i alla former och färger som jag själv inte använder längre och som därför kan nyttjas av den eller de som "glömt" sina egna).

 

[Rickard]

Nu spelar jag inte Eon, utan gamla DoD, men det är ungefär samma sak..

"hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon"
När jag var <del>mindre</del> yngre kunde det se ut såhär:
Spelare: "Vi ska till örtbutiken i staden."
Spelledare: "Du vet inte var det ligger."
Spelare: "Jag frågar någon om vägen."
Spelledare: "Du frågar en gammal bonde som inte vet var det ligger."

Efter försök 3 i att fråga vettig person och fått färdväg.

Spelledare: "Du kommer fram till örthandlarens hus."
Spelaren: "Jag går in."

Numera så ser det lite annorlunda ut.. Om spelarna vill fråga någon om vägen så får de välja hur den personen ska se ut.. Om de inte säger det, typ "Jag frågar en stadsvakt" så brukar jag ställa frågan till dem vad för sorts typ av individ dem frågar.. I min spelgrupp körde jag förut med att de frågade aggressiva vargmän eller andra rabiata typer om vägen om de inte specificerade vad för sorts individ de frågar efter vägen..

Om de rör sig från en stadsdel till en annan så försöker jag få med förändringarna.. Skillnader i husen.. Ser det slitet ut? Annorlunda gatubelysningar? Mer rörelse på gatorna? Har klädesstilen ändrat, exempelvis till att bli mer skumma individer som rör sig på gatorna? Och så vidare..

Om de ska till en exempelvis en örthandlare så kan jag börja med att beskriva hur de kommer fram (om jag finner inspiration till det) och sedan gå vidare med vad som händer när de knackar på dörren eller går in i huset.. Typ "Och när ni går in genom dörren så slår en lukt mot er som kommer från alla de örter som finns upphängda i taket." eller något..

"är ni noga med regler"
Om jag tycker det är onödigt med ett tärningsslag så brukar jag tänka ut en siffra i huvudet som spelarna måste ha nått upp till i en färdighet/grundegenskap för att lyckas.. Om ingen når upp till det värdet men någon är nära, så kan jag säga delvis av den informationen som den spelaren skulle ha fått om rollpersonen hade nått upp till värdet.. Hörsel är ett bra exempel på detta.. Fast just Leta eller Hörsel har jag förvisso redan slagit i förväg när jag spelleder..

Om det uppkommer en situation där jag inser att jag måste slå mängder utav tärningsslag för spelledarpersoner, så brukar jag förenkla situationen och bara slå ett enda slag.. Om det exempelvis är massor av orcher som skjuter pilar så bestämmer jag att de kanske kan träffa någon på 1-7 på 1T10.. Slår jag 1-3 så träffar två rollpersoner.. Sedan blir den rollperson som är störst eller har minst tur träffad..

Annars brukar jag slå tärningsslag rätt ofta och välja om jag ska följa resultatet eller inte.. Tärningen brukar kunna hjälpa mig att bestämma, om jag är osäker på om något ska lyckas eller inte (om jag bestämmer en svårighetsgrad i stil med vad jag skrev två stycken upp).. DoD använder sig ju av bara 1T20 så då krävs det inte så mycket tid för ett tärningsslag.. Eon kräver en ihopräkning av tärningarna och sedan så finns den där förbaskade OB:n som gör att ett slag kan ta evinnerlig lång tid.. Det sista är en av anledningarna varför jag inte vill spelleda Eon.. Det passar inte min spelledarstil.. Jag har dock inga som helst problem med att spela Eon..

"seriösa
stämning,"
Jag brukar kunna vara rätt skämtsam och om spelledaren är smått oseriös så smittas det av på spelarna.. Det brukar kunna vara bra stämning de 1T6 första timmarna men sedan så blir det mer avslappnat och mer skämtande under resten utav speltillfället..

"tilltugg"
Chips och läsk i regel.. Ibland även godis.. Jag brukade äta en chipspåse per vecka tack vare spelmötena och det hela eskalerade till att rollspelsmötena mest blev svullarfester där vi vräkte i oss så mycket vi bara orkade.. Vi trappade ner allting när en spelare hade spytt när han kom hem av att godis han ätit och när det hände att vi hade ätit 1-2 chipspåsar och druckit 1,5 liter saft vardera.. Då insåg vi att vi kanske skulle koncentrera oss på att spela rollspel istället..

"vad brukar era äventyr handla om"
Efter att ha spellett stadsäventyr i några år (IRL alltså) så har jag gått tillbaka till de traditionella "resa till skatter"-äventyr.. Detta för att gå tillbaka till den nostalgitripp som både spelarna och jag saknade och som vi spelade för 10 år sedan..

Stadsäventyren var ungefär som grottröjäventyren, fast det var mycket mindre färdsträcka.. Det kunde vara någon onding (oftast någon magiker eller adelsman) som härjade i trakten.. Någon hade något problem med någon annan och rollpersonerna skulle lösa det.. När jag spelledde ett totalt improviserat äventyr där spelarna skulle jaga bort ett orchband som härjade i skogen nära staden och jag fick kommentarerna att det var det roligaste de spelat på länge så insåg jag att grottröjäventyren var vad jag skulle spelleda trots allt..

/Han som inte är så bra på intrigspel(led)ande

<font size="1">[edit] Lade till det om tilltugg.</font size>

 

[Eleas]

"och era spelstilar
hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon
är ni noga med regler, seriösa
stämning, tilltugg
vad brukar era äventyr handla om"

Spelstilar? Tjaaa... relationsspel blandat med action och skräck. Um, "komplext såpaspel" antar jag man kan kalla det. Som spelare föredrar jag både att vältra mig i sociala intriger och att skapa förändringar. Jag misstänker faktiskt att det är en av spelledarens viktigaste uppgifter - att ge spelarna känslan av att de är en del av världen och kan påverka saker. Kanske inte att de är vitala för landet eller världen, men att de betyder något.

Detaljrikedom är något jag fascineras oändligt av. Jag brukar köra på Zelaznys gamla visdomsord: det att folk inte kan komma ihåg så enormt många detaljer. Du måste antingen presentera en massa information som de inte är menade att lägga fullständigt på minnet, eller ett fåtal punkter som de borde kunna tänkas känna igen. Går man genom staden kan man som Han sa beskriva en massa detaljer utan att detaljerna egentligen är viktiga. Det är inte alltid viktigt att just det här slumpmässiga huset har en ranglig, lutande övervåning som ser ut att kunna störta när som helst - men om alla byggnader i det här grannskapet ser liknande ut, om kullerstenar saknas, om träck och råttor samlas upp i skumma bakgator och gatorna mest bebos flåbusar och horor... då lär spelarna inse att de har kommit till en sämre del av staden. Samma princip som att skriva böcker: om författaren får läsaren att inse något utan att uttalat nämna det, så har författaren vunnit.

Noggrannhet med reglerna är rätt oväsentligt när man väl lärt sig dem, tycker jag. Vi snackar ju inte om lagens bokstav, liksom. Reglerna har ju ingen betydelse i sig, de är inget självändamål och tar inte illa upp om man struntar i dem. Deras uppgift är att leverera trovärdiga resultat och hantera skeenden som man som SL inte har tid eller ork för; att ge konsekvens. Att vara anal med reglernas bokstav är inte att rekommendera, enligt min erfarenhet. Snarare bör man anpassa regeluppsättningen efter situationer. Ett utmärkt exempel på det är skillnaden mellan 1) en våldsam batalj mellan en grupp gûrder i ett kolmörkt rum och 2) två sabriska adelsmäns duell på ärans fält. Dessa två situationer har egentligen behov av radikalt olika regler, eftersom de relevanta detaljerna inte är de samma alls. Och mycket riktigt, stridssystemet har en uppsättning frivilliga regler som just kan användas eller väljas bort i såna lägen. Fram för fler sådana system! Fram för ännu mer skalbarhet, nu när vi talar om det.

Seriös stämning... tja, jag är inte säker på vad det är. Visst kan skämt förstöra stämningen, men så länge alla har roligt tillsammans är ingen skada skedd, IMHO. Och inlevelse är ju ingenting man kan tvinga fram - antingen är den där, eller också inte. Om alla är med på att spela och känner sig taggade, så brukar den infinna sig självmant. Så att vara "noga med en seriös stämning" känns inte för mig som något uttalat positivt. Snarare tycker jag att det känns en liten aning stelt. Visst kan det hjälpa att påpeka för någon att denne inte ens försöker vara trovärdig och därmed förstör för de andra, men enligt min erfarenhet är det ändå bara ett symptom på att vederbörande egentligen inte känner för att spela.

Tilltugg är, i mina ögon iaf, absolut nödvändigt. Det kan iofs modereras lite grann genom att laga mat innan spelets början - både kul och socialt, faktiskt.

--Björn, nöjd med sin spelgrupp

 

[Hjalle]

"spelstil"

Handlinskraftigt, mysigt och på senare tid alltmer inriktat på rent rollspel.

"hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon"

Lagom. Ibland hittar jag inte riktigt rätt ord om jag vill beskriva något, då blir det ett fem sekunder (för) långt avbrott i spelet, men allt som oftast, en kort och så målande beskrivning jag kan. Plus en massa smådetaljer i förbigående, men det mer inriktat på (om det är en person) personens handlande än på första uppenbarlesen.

"är ni noga med regler, seriösa"

Jag är förvisso regelnarkoman, men ändå... Jag brukar på senare tid köra över reglerna lite som jag vill. Seriositeten har ökat betydligt nu i min nyss påbörjade kampanj (eller ja, om man nu betraktar seriöst som... seriöst spelande. Vi skämtar ganska gôtt under spelmötena), mycket positivt. Eller, seriösa har vi varit hela tiden, men rollspelsinsatserna inte de bästa. Men, vi har gott enorma steg framåt. Jag siktar främst på att genom inlevelsefullt gestaltande av spelledarpersoner höja spelarnas rollspelsinsatser, vilket lyckats bra. Givetvis ska spelarna själva ha en eloge för det.

"stämning, tilltugg"

Stämning - hm. Det försöker jag mera uppnå medelst spelledande än medelst tillbehör, musik och ljussättning. Däremot så är spelarna rätt mycket för just sånna grejer, och de brukar fixa det till det bästa. Och det störs jag inte av alls. Tilltugg i form av coca-cola, godis - riesen är en favorit - samt lite eget som man vill. Själv gillar jag att ha något att stoppa i mig, om inte annat läsk i ett glas som underlättar värdshusinlevelsen. ,-)

"vad brukar era äventyr handla om"

Tja, jag vet inte. Ofta mord, men nu har jag inlett min kampanj, och den kommer förmodligen inte likna något vi kört tidigare... Det blir mycket episk grisodling. Kan jag lova.

"tack"

'ssego.

-Hjalle, spelledare.

 

[Belkor]

era spelstilar

Vår spelstil (jag är SPL) är kraftigt inriktad på berättande från, först och främst, min sida. Jag brukar oftast veta vilken stämning jag vill förmedla och inriktar mig på det. Jag brukar oftast leda på ett sådant sätt att spelarna känner sig ganska skärrade och sitter som på nålar.
(OBS: gäller så klart inte alltid, det skulle bli för jobbigt, men under till exempel möten med monster eller liknande)

hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon

I städer brukar jag ge en helhetsbild över hur folk beter sig i allmänhet, då och då så slänger jag in någon spännande händelse sen är det upp till spelarna.
När rollpersonerna möter någon när dom är på resande fot så finns det mer utrymme för detaljrika (eller åtminstone utstickande) beskrivningar.

är ni noga med regler

Ja, och tyvärr så kommer reglerna ibland i vägen för rollspelandet. Jag måste nog få mig själv, och spelarna att släppa, åtminstone, lite regler…

seriösa

Ja och nej, rollspel är tänkt för att ha roligt och då gör man det man känner för. Har vi orken så brukar vi bygga upp en stämning som på sina ställen blir mycket tät och spännande. Men har vi inte orken så kan spelmöten sluta liknande (vilket ett möte gjorde): En av rollpersonerna blir dränkt i skit! Det sist nämnda kan tyckas VÄLDIGT oseriöst men det fanns en bra anledning till varför han blev dränkt. Nåja, vi brukar ha roligt hur vi än gör!

tilltugg

Ja vi bruka nästan alltid ha tilltugg i något slag det händer dock att det spårar ur, som när en spelare vräkte i sig 750g choklad och drack 3 liter cola!!! (… Inget att rekommendera…)

vad brukar era äventyr handla om

Ofta vanliga resa i vildmarken och leta efter skatten äventyr. Har och dock spelat annat också.

 

[Dewain]

Jag är inte spelledare men har turen att spela för AEGIS PRIME. Vi kör väl en relativt low fantasy på våran Eon kampanj, med mycket inriktning på ROLLspelande.

och era spelstilar

Vi försöker väl var väldigt karaktärsdrivande när vi spelar, att få fram R/pns personlighet är en stor del av framdrivandet för våran grupp. Visserligen så får man anpassa efter tid och antal spelare men vi försöker nog alla att vara så trogna till våra karaktärer som möjligt.

hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon

AEGIS PRIME är detaljerad men inte överdrivet han verkar veta hur mycket vi kan hålla i minnet och hur mycket som kan bli väsentligt för oss senare i äventyret.

är ni noga med regler,

När det är väsentligt för spelandet så är vi nog det men det svarar nog AEGIS PRIME bättre på än jag.

seriösa

Vi försöker att hålla oss på en seriös nivå men vist finns det tillfällen då det blir mycket kruppande. (Tack för det ordet Duddmannen)

stämning,

Enligt mig själv så anser jag att bara en bra stämning med musik, ljussättning är halva nöjet med att rollspela. Känns inte rätt att sitta och spela t.ex. EON med dunka dunka i bakgrunden och ljus från varenda lampa som går att tända i rummet, Nej det ska vara levande ljus, oljelampor och stämningsmusik som passar till världen eller äventyret.

tilltugg

Vi brukar nästan alltid börja med att äta mat innan vi börjar spela sedan så är det kaffe, mineralvatten och frukt som gäller i stora drag under själva spelsessionen. Var mer godis för men har mer och mer gått över till mer hälsosamma vanor som frukt. När vi spelar Khelataar så är vi än mer seriösa då vi försöker att laga mat som stämmer överens med den matkultur som finns där det gör att även detta är en stämnings höjare. Väldigt kul och intressant sätt att börja en spelsession med.

vad brukar era äventyr handla om

Att överleva just nu och ta sig i från raunerna. Vill du veta mer så får du fråga min SL.

/Dewain mår inte så mentalt bra just nu.......

 

[Madon]

jag är lite nyfiken på er
Tack! Men det är lite onödigt då jag är så trist.

och era spelstilar
Mja, den består av väldigt olika saker, beroende på vilka som spelar (Jag har för många!!!), vissa kan inte ROLLspela(är det forumets mest använda "uttryck"?), vilket är den spelstil som jag (Som SL) föredrar mest. Det brukar leda till att de är lite sidosatta, men de börjar lära sig.

hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon
Beror på om jag blir "dittvingad" en kväll, eller om jag har planerat äventyret länge. "Dittvingad" Det är då någon säger, "ska vi spela eon nu", och jag som är så godhjärtat kan inte säga nej. De förstår helt enkelt hur svårt det är ibland.

Men jag tror det oftast brukar bli "lagom" så.

är ni noga med regler
Nja, jag brukar slå tärningar bara för att spelarna ska höra att de slås, blir det en träff jag inte gillar, ett hopp som misslyckas så att spelaren skulle du, eller något liknande så skiter jag i det. Jag slår oftast tärningarna för spelarnas "ljudbehov", och för att de inte ska tro att jag "fuskar".

seriösa
Jag vill verkligen vara seriös, men tyvärr har jag vara 3 eller 4 av mina spelare som kan spela så (då måste det ju vara de av alla som är upptagna mest, ska börja fixa en fast tid vi spelar )

stämning
Stämning som i ljud och sådant har jag inte hunnit införa.
Ljus har vi använt lite ibland, men det blir så svårt att läsa bladen att "klick" så går en ficklampa igång och stämningen försvinner.

tilltugg
Det vi har hemma för stunden..

vad brukar era äventyr handla om
Då jag började så var det gubbebonka och gråttcrawling, men nu börjar det bli mindre stridsinriktade kampanjer. Har en kampanj som de aldrig har slagits i, av egen fri vilja! (Ibland så blir man så stolt så man bara spricker).

Just nu håller jag på med två kampanjer, en där spindlar har invarderat en by, och de kommer behöva fly till takalorr (hur det nu stavas), och kommer där hamna och bo med tiraker.

Den andra så är de på en ö i långtbortistan, och två av personerna raggar på samma tjej (de vet inte om det). Just nu så leder en av de ganska stort då tjejen såg den andra springa runt med en naken alv (räddade en alv från slaveri). Han kommer nog vinna hennes gunst ännu mer nu när han kommer vinna en gladiatorkamp (var lite för nyfiken på vad kejsarens harem var för något). Sen är det lite olika uppdrag på ön (som de snart kommer lämna, det blir till att de om någon av de är så driftig att de får med sig tösen).

Tror det var allt

/Madon - SLande är jobbigt

 

[GlueBall_UBBT]

This is LimBoll and friends

Spelstil
När jag spelleder brukar jag fokusera på miljöer. Jag tvingar nästan aldrig på mina spelare ett äventyr, aldrig har det kommit en halv armé stadsvakter och sagt "gör si, gör så, annars kan det illa gå." Mina spelara har alltid ett val, vill de göra det här uppdraget? Har deras rollpersoner något intresse av att riskera livet och rädda flickan från draken? Känner de henne eller hennes föräldrar? Kanske de är hedersamma riddare som gör allt för äventyr. Oftast är de raka motsatsen.

Min spelledarteknik går ut på att skapa en miljö och en stämning. Det allra mysigaste är när man spelar sent på natten och spelarna blir så rädda att de knappt vågar gå på toa, då har man lyckats känner man. Tyvärr händer det inte så ofta eftersom folk blir allt mer oseriösa när de blir rädda. Och nej, de jag spelleder för är äldre än tio, de är faktiskt 17-20.

Utifrån den omgivning jag ger spelarna låter jag dem själva bestämma vad som skall göras, de är trots allt med för att rollspela, inte bara slå tärningar. Mest blir det saker i stil med "jag drar till en vapensmed och köper det svärd som ger mest OB i hugg!!1" eller "jag går in på ett värdshus och dricker mig aspackad." Vid sådana tillfällen är det roligt att vara spelledare. Tänk om svärdet som var så fint var beställt av någon viktig person? Vad gör spelaren med sin rollperson då? Själa eller övertala? I det andra exemplet gillar jag att låta dem tappa bort saker, de har ingen aning om var de la den där börsen med mynt när de somnade i sin fylla. Lika mycket gillar jag att irritera dem med baksmällor, låta dem få huvudvärk, trampa i hundskitar samt hästlortar och alla möjliga missöden så att de verkligen känner av att det var dåligt att dricka så mycket kvällen innan.

Jag är en mästare på det där lilla extra som utgör stunder man minns i livet. Fritt inspirerat från Murphys lag och Moment 22. Rollpersonerna skall inte tro att de är något, för då kan det verkligen hända saker. Med andra ord, så händer det alltid något litet som inte har med övriga kampanj eller äventyr att göra.

Reglerna
Jag använder regler för att undvika bråk. Alla har läst reglerna, vi har diskuterat dem och enats om att använda dem som det står, så slipper vi missförstånd och tvister. Givetvis har vi under diskussionerna struket regler vi tyckt mindre bra om.

Tilltugg
Snask och sådant har vi så det räcker. Själv så går jag på coca-cola. Dricker 1.5 liter per dag och under långa spelsessioner kan jag dra i mig en 5 liter med ett flertal kissepauser. Vi äter ofta pizza (spelföreningen är sponsrad av en lokal pizzeria), har en egen kiosk i lokalen där vi köper chips, chocklad, mentos, klubbor, godispåsar och allt vad man nu kan tänka sig. Vi snaskar hela tiden.

Äventyrsmateriell
Vad har jag i mina äventyr? Eftersom allt kretsar kring rollpersonerna brukar deras handlingar avgöra. Min största styrka är att jag improviserar mycket, snabbt och även genomtänkt. Händer något fatalt kan det lika snabbt vändas till en fördel och alla spelarna trodde det var planerat från början, då har man en lyckat improvisering.

Med den här tekniken kan jag låta rollpersonernas nära och lära råka illa ut, tyvärr är de nästan alltid egoistiska kräk som hellre tänder eld på sin egen mor än bjuder en törstig man på krogen på ett stop. Så om jag planerar ett lokalt uppror till exempel, slutar det oftast med att rollpersonerna överger sina hem och drar åt fanders, trots vännernas och familjernas böner om hjälp. Vilket inte är så illa, det kan vara jobbigt att undvika tvångsrekrytörer och rånande upprorsgrupper när man försöker resa obemärkt.

Det var nog allt.

 

[Pendragon]

och era spelstilar

Action, krutrök, galghumor! Ungefär tror jag att det ter sig när jag spelleder (nåja, ingen krutrök i Eon, byt ut mot stridsdamm). Jag strävar ganska ofta efter röj och fart och fläng, därmed inte nödvändigtvis strid. Jag är dock glad för att kasta in bisarra slp:er, som absurdt paragrafridande stadsvakter, medborgarrättskämpar till utkastare och fan och hans moster.
Jag tror helt enkelt mina spelvärldar tenderar att bli en smula kaotiska. Just ja, och det är notoriskt ont genuint snälla människor (/alver/dvärgar/tiraker/mutanter/Mon Calamari)
Sen är det en del karaktärsrollspelande som flyter omkring också, men det plockar spelarna oftast fram alldeles utmärkt själv, så det inget jag behöver tänka på att uppmuntra (vilket är en stor avlastning).

Sen behöver inte mina spelare uppfatta spelmötena på det här sättet, men det är ungefär hur det ser ut från mina sida av bordet.

hur detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon

Alldeles för dåligt för min del. Är det någon/något jag tänkt ut på förhand brukar jag kunna ge en relativt god och målande beskrivning, men annars är jag lite kass på särskilt miljöbeskrivningar. Jag brukar halvhjärtat skylla på att mina spelare inte frågar...

är ni noga med regler, seriösa

När jag spelleder, appliceras regler oftast så som jag kommer ihåg dem och tycker är rimligt. Eftersom mina spelare så gott som alltid har sämre koll än mig på reglerna brukar det inte bli nå' vidare tjööt. Blir det regeltjöt lyssnar jag tålmodigt på spelarnas argument, innan jag fullständigt struntar i dem*.

tilltugg

Nästan alltid läsk i någon form, även det relativt ofta nuförtiden bytes mot mineralvatten, för allas goda hälsas skull.

vad brukar era äventyr handla om

Jag improviserar så gott som alltid och slutför så gott som aldrig. Därför har jag i vår Mutantkampanj bestämt mig för att köra mer eller mindre enbart på färdiga äventyr, som jag kan stoppa in mitt eget jox i.

/Joel - nannig i ögat.

 

[Arntsen]

Cola [OT]

Själv så går jag på coca-cola. Dricker 1.5 liter per dag och under långa spelsessioner kan jag dra i mig en 5 liter med ett flertal kissepauser.

*Tassa, tassa, tassa*

Katatonisk hör GlueBalls diabetes komma smygande.....

 

[Organ]

Re: Cola [OT]

[ QUOTE ]
*Tassa, tassa, tassa*

Katatonisk hör GlueBalls diabetes komma smygande.....


[/ QUOTE ]
"Tramp, tramp, tramp......KLAMP, KLAMP, KLAMP"

Tätt följda av hans kariesangrepp och övervikt...

/Anders

 

[zarpath]

på er

inte så mycket att vara nyfiken på

spelstilar

Jobbar mycket med att försöka utveckla karraktären mer än att döda monster, även om detta också ger karraktär

detaljrika brukar ni vara när rp är tex i staden reser nånstans möter någon

Jag brukar att försöka få in detaljer om det mesta men framförallt det som har med äventyret att göra. Skall rollpersonerna bo på ett värdshus i några dagar kan det vara bra att göra en lite större utläggning om just detta värdshus, det är både bra för att låta spelarna veta om hur det ser ut och skapar även en stämning runt om Ex: "Det sitter alltid en gammal skrynklig gubbe i ett hörn, han är klädd i gamla slitna kläder och tycks inte alls passa in. Han spelar något spel med sig själv gjort av en hög med ben" Även om denne man inte har något med äventyret att göra så kan man alltid använda honom om spelarna kört fast eller om man vill ta en annan riktning på äventyret.

är ni noga med regler, seriösa

Jag tycker regler skall följas, men regler kan böjas. Om jag sliper använda regler så mycket som möjligt är jag nöjd. Fördelen med EON är att det bygger mycket på sunnt förnuft.
Men å andra sidan finns det regler för det mesta och är det något är det bara att slå upp

stämning, tilltugg

Att sitta och spela en varm sommardag i solen kan vara lite lurigt att få in stämmningen av att det är en regnig nästan svart kväll i urskogen med troll flåsande i nacken. Jäg föredrar kvällstid, gärna levande ljus och allra hälst skall det vara en höststorm ute =))
Någon form av bakrundsmusik är nästan ett måste, även om jag oftast sätter på något mer ljudmassa i bakrunden, har några skivor med Haloween ljud och lite annat.

Tilltugg, ja, för mig räcker det med cola men det brukar alltid finnas lite av det mesta om man har planerat ett spelmöte.

vad brukar era äventyr handla om

Allt mellan himmer och jord, jag tror på variation, en fin grej som jag provade var att bygga upp ett äventyr som om att det var det stora slaget mellan de onda och goda men i slutändan visade det sig att det hela var en stor lögn och spelarna hamnade som slavar i en helt annan världsdel. (Detta kan jag berätta om någon annan gång.)

//Christer

 

[GlueBall_UBBT]

Re: Cola [OT]

Diabetes är jag rädd för, ja. Karies är jag däremot mindre rädd för, har sett bra ut hos tandläkaren de senaste åren. Fetma är inget problem då jag går idrottsprogram på gymnasiet och tränar dubbla pass vissa dagar. Jag dricker inte alkohol, är 177 cm lång och väger 70 kg. Den längden och vikten har jag legat på i snart fyra år, så fetma är inget som skrämmer mig så länge jag tränar. Diabetes däremot, hjälp!

 

[Madon]

Finns alltid lightcola :P [NT] [OT]

Ingen text här..

 

[Marcus J]

Hur vi spelar?
Jadå, jag kan börja med att berätta att vi oftast inte kan bestämma oss för vad vi ska spela förren 5-10 min innan vi börjar, detta gör att det är väldigt sällan som sl har något förberätt, eller så kanske det är tvärtom.

Reglerna
Vi brukar vara ganska hårda med reglerna, främst när vi spelar eon eftersom det är flera stycken i gruppen som kan hela boken i huvudet (i princip) Detta gör att flera har (haft) som ovana att börja rätta sl när han använder en regel fel eller tolkar den på ett sätt som den personen anser vara fel.

Tilltugg är något som det i princip alltid finns när vi spelar, flera i gruppen är colaholics och därför finns det nästan alltid flera stora colaflaskor närvarande. Till det kommer divarse godis sorter och ifall det är jag som handlat, choklad.

Vi brukar inte ha stämmningsmusik eftersom det är en i vår spelgrupp som är hörselskadad och därför inte kan höra vad vi säger om ljudnivån är för hög. Ljussättning har vi haft några gånger men det brukar oftast sluta med att jag omedvetet pillar med dem.(Jag är kanske milt kleptomanisk, vad vet jag )

Våra äventyr handlar om allt mellan himmel och jord men påfallande ofta så är det så att rpna ska utföra något åt någon.

/Marcus som gör en massa saker omedvetet.