Nekromanti Jag förstår inte problemet med frasen "It was a dark and stormy night"

[roboman]

"It was a dark and stormy night"​

Så inledde författaren Edward Bulwer-Lytton sin roman Paul Clifford.
Frasen är rikligt hånad. Det finns till exempel en skoj-tävling på San Jose State University i frasens ära, där de tävlande försöker skriva den allra sämsta tänkbara inledningsfrasen till en roman.

Som författarwannabe är jag bekymrad över min egen förmåga när jag inte förstår problematiken i frasen. Jag tycker tvärtom att den är toppen. Supermysig ju. Mörker, oväder och natt - ja tack det finns ingen setting jag gillar bättre än mörka, stormiga nätter! Ge mig gärna romanen 30 Days of Dark and Stormy Night!
Jag har tidigare haft en idé om att problemet var övertydligheten om att natten är mörk, men det vore orimligt om det är det som är problemet. Det vet vi ju alla att natten kan vara olika mörk baserat på solens, månens och molnens inverkan. Det är likväl natt, oberoende av ljusnivå.

Det finns en sida på nätet som förklarar frasen som...

"The archetypal example of a florid, melodramatic style of fiction writing."​

Men det kan väl inte vara det som är problemet, eller? Att den är klyschig? Är det världens sämsta fras, den som är mest klyschig?

Jag förstår verkligen inte. Vad är grejen? Upplys mig gärna.

 

[Rymdhamster]

Grejen är väl att det är precis som att öppna ett äventyr med "NI sitter på ett värdshus."

Det är som du säger, en väldigt gammal klyscha. Och författarvärlden är så full av överdrivet pretentiösa personer...

Själv håller jag med dig. Jag gillar båda dessa öppningsfraser.

 

[Mundo]

Grejen är väl att det är precis som att öppna ett äventyr med "NI sitter på ett värdshus."

Det är som du säger, en väldigt gammal klyscha. Och författarvärlden är så full av överdrivet pretentiösa personer...

Själv håller jag med dig. Jag gillar båda dessa öppningsfraser.

Ni sitter på ett värdshus en mörk och stormig natt...

 

[Jocke]

Grejen är väl att det är precis som att öppna ett äventyr med "NI sitter på ett värdshus."

Det är som du säger, en väldigt gammal klyscha. Och författarvärlden är så full av överdrivet pretentiösa personer...

Själv håller jag med dig. Jag gillar båda dessa öppningsfraser.

Det kommer fram en gammal man till er. Han säger "Ni ser ut som en samlig tappra äventyrare..."
Sedan faller han död ner. I sin hand har han en karta och i sin rygg en dolk.

 

[chrull]

Det kommer fram en gammal man till er. Han säger "Ni ser ut som en samlig tappra äventyrare..."
Sedan faller han död ner. I sin hand har han en karta och i sin rygg en dolk.

Och på sina tofflor ett par alberttofflor med en vapensköld på, är det inte den personliga vapenskölden för den där prinsen som försvann spårlöst för 15 år sedan?

 

[Xyas]

Jag tänker att det är lite som att det på film alltid regnar när det ska vara dramatiska scener. Det kan uppfattas som en lat trope för att ge dramatisk stämning.

 

[.113]

Det kommer fram en gammal man till er. Han säger "Ni ser ut som en samlig tappra äventyrare..."
Sedan faller han död ner. I sin hand har han en karta och i sin rygg en dolk.

*Jag drar ur dolken ur ryggen på honom och ser oskyldigt på mina vänner* "Vad? Jag är chaotic neutral, min karaktär gör sånt"

 

[Rymdhamster]

Jag tänker att det är lite som att det på film alltid regnar när det ska vara dramatiska scener. Det kan uppfattas som en lat trope för att ge dramatisk stämning.

Eller att en detektiv alltid är alkoholist eller har förlorat en närstående under tragiska omständigheter eftersom det ger "instant character".

 

[Voldstagg13]

En mörk och stormig gammal man faller en natt till värdshusgolvet med en karta i ryggen.

 

[nyvinter]

"It was a dark and stormy night"​

Så inledde författaren Edward Bulwer-Lytton sin roman Paul Clifford.
Frasen är rikligt hånad. Det finns till exempel en skoj-tävling på San Jose State University i frasens ära, där de tävlande försöker skriva den allra sämsta tänkbara inledningsfrasen till en roman.

Som författarwannabe är jag bekymrad över min egen förmåga när jag inte förstår problematiken i frasen.

Problemet är inte att den delen av frasen i sig är dålig utan att den är överanvänd — inte ens Dan Brown har sänkt sig till att inleda med en sådan klyscha. Dessutom har det riktigt dåliga i originalanvändningen klippts bort: "It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents — except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness."

I rollspel kan det fungera, precis som med "ni sitter på ett värdshus" eftersom klichéer hjälper till att skapa en någorlunda gemensamvärldsbild. Men litteratur är inte spel. För min del säger "It was a dark and story night" att författaren inte kunde komma på ett eget sätt att börja boken, vilket gör mig väldigt tvivlande till resten och får mig att välja läsa något annat.

 

[CapnZapp]

*Jag drar ur dolken ur ryggen på honom och ser oskyldigt på mina vänner* "Vad? Jag är chaotic neutral, min karaktär gör sånt"

Jag drar av honom hans tofflor som ser dyrbara ut. Vad? Jag är neutral greedy, min karaktär gör sånt.

 

[azzmazzter300]

"It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents — except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness."

Det är inte egentligen frasen i sig, det är resten av meningen den sitter fast i.

 

[Vitulv]

Problemet är inte att den delen av frasen i sig är dålig utan att den är överanvänd — inte ens Dan Brown har sänkt sig till att inleda med en sådan klyscha. Dessutom har det riktigt dåliga i originalanvändningen klippts bort: "It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents — except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness."

I rollspel kan det fungera, precis som med "ni sitter på ett värdshus" eftersom klichéer hjälper till att skapa en någorlunda gemensamvärldsbild. Men litteratur är inte spel. För min del säger "It was a dark and story night" att författaren inte kunde komma på ett eget sätt att börja boken, vilket gör mig väldigt tvivlande till resten och får mig att välja läsa något annat.

Vilka fler litterära verk har den använts i? Har aldrig stött på den i en bok, tror jag.

 

[Staffan]

"It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents — except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness."

Det är inte egentligen frasen i sig, det är resten av meningen den sitter fast i.

Precis. Och det är även den "famlande" stilen som... jag vet inte om "belönas" är rätt ord, men uppvisas i alla fall, i The Bulwer-Lytton Fiction Contest. För att citera förra årets vinnare:

Seeing how the victim's body, or what remained of it, was wedged between the grill of the Peterbilt 389 and the bumper of the 2008 Cadillac Escalade EXT, officer "Dirk" Dirksen wondered why reporters always used the phrase "sandwiched" to describe such a scene since there was nothing appetizing about it, but still, he thought, they might have a point because some of this would probably end up on the front of his shirt.

 

[Sapient]

Det är Bulwer-Lytton som gjort den ökänd - eller rättare sagt, är det nog den tecknade serien "Snobben" som bidragit en hel del* - men den hade använts innan dess (enligt vad jag läst på the Intörnetz**, har inte orkat kolla...) helt seriöst.

Grejen med hela meningen, inte bara den första frasen, är väl också att språket har förändrats granska kraftigt från mitten av 1800-talet. (Ehm, utom möjligen i mer akademisk tyska.) Och det är idag vanligt att återutgivning av "klassiker" städar rätt friskt i språket, för att inte moderna läsare ska slänga böckerna i väggen efter tre sidor.

Den är inte originell - men för en läsare av melodramatisk litteratur i mitten på 1800-talet var det säkerligen en lovande början. Precis så som det skulle vara!

Men kanske mer som den tidens Jan Guillou eller Camilla Läckberg än Coetzee eller Witt-Brattström...




* Snobbens alla försök att bli författare tycks resultera i just den meningen och inte så mycket mer, typ...

** En annan sak jag läst om Bulwer-Lytton på världsnätet är att han var först med frasen "pennan är mäktigare än svärdet", so there's that.

 

[Max Raven]

Precis. Och det är även den "famlande" stilen som... jag vet inte om "belönas" är rätt ord, men uppvisas i alla fall, i The Bulwer-Lytton Fiction Contest[/URL]. För att citera förra årets vinnare:

Seeing how the victim's body, or what remained of it, was wedged between the grill of the Peterbilt 389 and the bumper of the 2008 Cadillac Escalade EXT, officer "Dirk" Dirksen wondered why reporters always used the phrase "sandwiched" to describe such a scene since there was nothing appetizing about it, but still, he thought, they might have a point because some of this would probably end up on the front of his shirt.

... Är karaktären lite virrig? För ärligt talat är det där rätt jobbigt att läsa.