Nu har nog ingen (vad jag läst) sagt att Kandra ska reproduceras specifikt, men rent generellt beror det väl på syftet? Bara för att det går att klara sig med tabeller/kartor är steget mellan det och en "färdig" setting ganska stort.Men räcker det idag för en antagligen betydligt äldre publik? Behövs en generisk fantasystad eller kan man inte bara ersätta den med ett häfte enkla generatorer och ett par stadskartor?
Det handlade mer om att Kandra lyftes fram som ett exempel på vad som är bra med EA. Jag undrade varför. Kandra är, som flera redan konstaterat, en ganska generisk fantasystad. Varför behövs en sådan? Om den nu gör det. Jag tycker att det är intressant att jämföra med Trakorien. Styrkan i det materialet är bland annat att det INTE är generisk fantasy.Nu har nog ingen (vad jag läst) sagt att Kandra ska reproduceras specifikt, men rent generellt beror det väl på syftet? Bara för att det går att klara sig med tabeller/kartor är steget mellan det och en "färdig" setting ganska stort.
(Sen är frågan om målgruppen faktiskt är en "äldre publik"? Jag tror inte det. Den kanske blir det till slut, men DoD, och därmed Ereb Altor, tror jag både kan och bör rikta in sig på att fånga nya yngre spelare och göra grejer som funkar för dem.)
Det var en dvärgisk konstruktion där vagnar drogs på räls av en sorts dragdjur. Det beskrevs i en bok (Magilre) och ingen annanstans.I den andra ea tråden nämde någon järnvägar?
Finns det fantasy järnvägar i settingen?
Kan någon beskriva dem för mig?
För det kan mycket väll vara ingången för att jag ska vilja engagera mig i settingen
Ja, jag antar att det menades att den var bra för sin tid och sin målgrupp då (men det var inte jag som lyfte fram den så). Mer generellt så är det klart det behövs generiska fantasystäder (eller generisk grej X rent allmänt). Det finns många spelgrupper som vill ha det lättsmält* och inte är sugna på att bygga själva, men som samtidigt vill ha det anpassat till det spel de spelar. Men den frågan är nog off topic.Det handlade mer om att Kandra lyftes fram som ett exempel på vad som är bra med EA. Jag undrade varför. Det är, som flera redan konstaterat, en ganska generisk fantasystad. Varför behövs en sådan? Om den nu gör det. Jag tycker att det är intressant att jämföra med Trakorien. Styrkan i det materialet är bland annat att det INTE är generisk fantasy.
Att folk med relation till Ereb Altor är äldre är givetvis sant men jag (utan att veta vad Helmgast tänker) hade trots det förhållandet ändå försökt vända på det - en produkt för yngre nya spelare av nya DoD som förhoppningsvis samtidigt kan tilltala ett stort segment av spelare som har en tidigare relation till Ereb Altor. Lite som Ligan verkar tänka med DoD i stort.Om målgruppen är äldre? Ja, åtminstone i Sverige tror jag att många som har en relation till EA var med redan på Äventyrsspels tid. Att ambitionen kan vara att också locka yngre är en annan sak.
Medhåll. Romanernas Trakorien en verkligt stämningsfull och spännande miljö men den känns samtidigt skitsvår att återge i spel. Jag får väl trösta mig med att spela Granströmskt i Svärdets sång istället. Den världen har inte samma komplexitet men ändå en skön stämning.Där är Trakorien ett utmärkt exempel på en setting som, om man vill anamma den version Granström ger liv i böckerna, och som finns i Svavelvinter-rollspelet, faktiskt är rejält svårtuggad. Jag älskar den ...
Då har du/ni missat något. Jag spelledde Svavelvinteräventyret med de nya reglerna och i boksettingen, utan att spelarna läst böckerna (vissa hade spelat delar av scenariot back in the days, men det gjorde inget). Funkade utmärkt och de upptäckte världen och dess egenheter allt eftersom. Bara att släppa ner dem på svavelkonvojen på väg mot Marjura, ge dem lite agens i form av uppdragsbeskrivningar utifrån böckernas startplot med de förbannade svärden och vapensmugglingen t ex en får Briors position, en annan Baldyrs etc. Krydda med beskrivningar av vämjlig mat och snart är det på rull.Där är Trakorien ett utmärkt exempel på en setting som, om man vill anamma den version Granström ger liv i böckerna, och som finns i Svavelvinter-rollspelet, faktiskt är rejält svårtuggad. Jag älskar den men kan konstatera att jag aldrig lyckats övertala någon spelgrupp att ge sig på den, och det finns skäl till det.
Håller med om detta. Upptäckte själv Trakorien/Marjura genom spel. Det var först senare jag började läsa modulerna.Då har du/ni missat något. Jag spelledde Svavelvinteräventyret med de nya reglerna och i boksettingen, utan att spelarna läst böckerna (vissa hade spelat delar av scenariot back in the days, men det gjorde inget). Funkade utmärkt och de upptäckte världen och dess egenheter allt eftersom. Bara att släppa ner dem på svavelkonvojen på väg mot Marjura, ge dem lite agens i form av uppdragsbeskrivningar utifrån böckernas startplot med de förbannade svärden och vapensmugglingen t ex en får Briors position, en annan Baldyrs etc. Krydda med beskrivningar av vämjlig mat och snart är det på rull.
Hoppas att Svavelvinter blir en kampanjmodul till nya EA.
Jag gillar det.Det var en dvärgisk konstruktion där vagnar drogs på räls av en sorts dragdjur. Det beskrevs i en bok (Magilre) och ingen annanstans.
View attachment 12623
EA är enkelt att sätta sig in och stöder generiska fantasyäventyr, medan det förstås inte ens är i samma härad vad gäller culture gaming eller intern realism. Vill man bara normaläventyra, spöa monster och hitta skatter - vilket är FL-DoDs inställning - slipper man en massa overhead.För att nu knyta an både till ett av mina tidigare inlägg i denna tråd och till trådstartarens fråga: vad gör EA bättre än Glorantha?
Har inte läst på särskilt mycket om Glorantha, men av vad jag förstått så är väl det en ganska säregen bronsålder-setting mer än en Tolkien-pastisch? Ereb är ju mer traditionell fantasy så jämförelsen blir kanske lite svår att göra?För att nu knyta an både till ett av mina tidigare inlägg i denna tråd och till trådstartarens fråga: vad i EA är bättre än Glorantha? Jag fattar att det i mångt och mycket blir en smaksak, men jag tycker också att jämförelsen är intressant eftersom det handlar om två hyfsat Tolkien-inspirerade fantasysettingar till närbesläktade BRP-spel.
Fast de två största settings som har ankor.Har inte läst på särskilt mycket om Glorantha, men av vad jag förstått så är väl det en ganska säregen bronsålder-setting mer än en Tolkien-pastisch? Ereb är ju mer traditionell fantasy så jämförelsen blir kanske lite svår att göra?
Alltså, jag vågar påstå att jag inte gjort det. Men rent konkret handlar det om att det inte gällt spelare som inte vet något alls utan ändå har lite koll och redan bildat sig uppfattningen att de inte gillar det. (Vad jag är ute efter är alltså att Svavelvinter är mer än äventyret. Det är språk, kultur, moralkoder som är säregna, om man bryr sig om att föhålla sig till dem. Ta Remuntra, det är liksom en gonzo signal som kan verka avtändande för många - jag hade reagerat likadant själv om jag inte var inläst.)Då har du/ni missat något.
Det går väl alldeles utmärkt att jämföra settingar som är olika? Då blir ju olikheterna det man tittar på. Jag har inte påstått att det handlar om Tolkien-pastischer i något av fallen, men konstaterar att det åtminstone finns troll, dvärgar och drakar i båda settingarna. De finns rimligen där som en del av Tolkien-arvet, som dock verkar vara mer närvarande i Drakar och Demoner (åtminstone sett till utbudet av spelbara ”raser”).Har inte läst på särskilt mycket om Glorantha, men av vad jag förstått så är väl det en ganska säregen bronsålder-setting mer än en Tolkien-pastisch? Ereb är ju mer traditionell fantasy så jämförelsen blir kanske lite svår att göra?
Dvärgar är knappt spelbara i Glorantha - det är mycket enklare att spela ett troll i så fall, de har i alla fall begripliga motivationer och personligheter.mer närvarande i Drakar och Demoner (åtminstone sett till utbudet av spelbara ”raser”).