Jag kan inte kämpa för mina övertygelser

[Svarte Faraonen]

Jag läste nyligen Grognardia-intervjun med @Nässe och kom till biten om Burning Wheel. Han nämnde då hur hela spelet är gjort för att man ska kämpa för det man tror på och betala priset för det. Plötsligt slog det mig varför jag inte charmats av detta, eller av andra spel som lägger fokus på rollpersonens övertygelser. Jag tycker ju det spännande är att ta reda på vad rollpersonen till slut bestämmer sig för att tycka, inte att spela en person som är övertygad redan från början! Att hitta på starka åsikter för rollpersonen innan jag fått spela är rent utav något jag tycker är direkt tråkigt. Vilka spel finns det som är bättre lämpade för någon som helst antar en avvaktande hållning till rollpersonens övertygelser?

 

[Rymdhamster]

Tråkigt och märkligt svar med tanke på hur stor DnD-motståndare jag brukade vara, men: DnD.

I synnerhet OSR har ju det där som nån slags grundtes: att man ska börja på lvl 1 som ett blankt papper och utforska karaktaren genom spel. Typ grundtesen i all grisodlarfantasy, föresten. Känns det som.

Kanske inte så mycket de senare DnD-versionerna, faktiskt. Men definitivt OSR. Även om jag har tankar om hur man skulle kunna göra det där bra även i DnD5 genom att bryta upp karaktärsskapandet och integrera det med äventyrandet. Fast det bygger antingen på att alla rollpersonerna känner varandra från tidig ålder, eller att man kör soloäventyr med alla.

 

[Svarte Faraonen]

Jag spelar ju redan OSR, och egentligen finns det väldigt många spel som inte bryr sig ett dyft om rollpersonens motivation och personlighet. Jag tänkte väl kanske mer på om det fanns spel i den mer Story Now-orienterade fåran som fokuserar på att låta rollpersonens motivation växa fram organiskt. I de flesta jag stött på tycks det som om detta med att tidigt skänka rollpersonen en målsättning som kan ge upphov till konflikter är en väsentlig del av spelet.

 

[Genesis]

Vill du inte veta alls vad rollpersonen har för övertygelser, eller vill du börja med ett tema/en premiss men inte veta vilken sida rollpersonen kommer att luta åt?

Jag kommer inte på något spel som formaliserar det förstnämnda. Det vore intressant att bygga. Det sistnämnda finns det ju många spel som tar upp, då det är ett vanligt knep inom Story Now.

Sedan finns det ju till exempel Den yttersta domen, där rollpersonen börjar med övertygelser, men spelet är byggt för att undergräva dem och utmana dem och se vilka som verkligen håller och vilka som brister när det väl gäller.

 

[Genesis]

I de flesta jag stött på tycks det som om detta med att tidigt skänka rollpersonen en målsättning som kan ge upphov till konflikter är en väsentlig del av spelet.

Det är ju ett enkelt sätt att snabbt bygga upp ståryn, och många Story Now-spel vill ju komma igång snabbt. Kan vara värt att kolla lite på klassikerna. Sorcerer, Dogs in the Vineyard. De lite mer långsamma. Apocalypse World är ju också lämpligt att göra detta med.

 

[Genesis]

Montsegur 1244, förresten. Du börjar med en ganska odefinierad rollperson, och lite frågor, men du drivs stenhårt mot ett oerhört viktigt beslut som rör din identitet och din tro. Spelet handlar mycket om att utforska vad rollpersonerna tror och tänker om sin religion, och i slutet måste du ta det yttersta beslutet: avsvära dig din tro eller dö för den. Jag vet aldrig från början vad min rollperson kommer att välja, och kan ofta bli överraskad mot slutet.

 

[Cybot]

Får också lägga min röst på Apocalypse world och AW-hacks.

En bra AW-fisktank är en konstant krash mellan överlevnad och ideologi. Allt som kan offras offras för överlevnad tills det bara finns kvar det som du hellre vill dö för än ge upp.

 

[Christoffer]

Tror en allmänt ska se alla sådana här spel som att den starka åsikten inledningsvis är bara ett bete med vilket hela fisken som är vad rollpersonen har för faktisk övertygelse ska luras på kroken. Så "Jag ska störta konungen och hans huvud skall kastas åt vargarna" som en inledning i en BW-kampanj kan lika gärna sluta med att du är konungens personliga livvakt men en övertygelse om att han är rikets enda möjliga regent och du skall försvara honom med ditt liv.

 

[Lukas]

Burning wheel gör vad du vill ha

Nej men seriöst, även om burning wheel handlar om att slåss vad du tror på så handlar det lika mycket om att byta ut, ändra eller fördjupa dina övertygelser eftersom din rollperson inser vad hen vill.

SÅ du kan börjaspelet med övertygelsen "jag vill ha med mig så mycket pengar jag kan ifrån grottan" och över en kampanj kommer din karaktärer vilja spännande saker istället.

 

[DanielSchenström]

Nästan alla spel som inte har någon stark premiss innebär ju att du själv bestämmer vad din rollperson är för nån. Ovan, nybörjare, erfaren, fanatiker och allt annat. De få personer som har läst majoriteten av alla spela kan ju svara kategoriskt. Så min anekdotiska tro är att de flesta spel låter dig göra de ickemekaniska delarna av din rollperson som du vill, och andra metoder är i minoritet.


Jag är bara så imponerade över att ni gör nåt med Burning Wheel, jag klarade inte ens av att göra en rollperson när jag först fick det och har låtit det bero sen dess. (Klarade av som i att jag läste instruktionerna men kom till nåt steg som lyckades trolla bort mig. Första gången det hänt, även om det känns som Rifts verkligen försöker.)

 

[Jimmy]

Får också lägga min röst på Apocalypse world och AW-hacks.

En bra AW-fisktank är en konstant krash mellan överlevnad och ideologi. Allt som kan offras offras för överlevnad tills det bara finns kvar det som du hellre vill dö för än ge upp.

Poesi.

 

[GnomviD]

Sedan finns det ju till exempel Den yttersta domen, där rollpersonen börjar med övertygelser, men spelet är byggt för att undergräva dem och utmana dem och se vilka som verkligen håller och vilka som brister när det väl gäller.

Jag och @Svarte Faraonen har spelat DYD i enkvällsäventyr, som av dramaturgiska skäl fungerar som han beskriver: fasta åsikter som man ska kämpa för och offra. Kampanjreglerna kring rollpersonens övertygelser (Sanningar) drar dock mer åt vad som här efterfrågas: man inleder kampanjen med att skriva rollpersonens övertygelser men väntar med att skriva deras Buyoff/förbjudna handlingar tills efter första eller andra spelmötet. Övertygelserna ändras sedan under kampanjen. Om man håller fast vid en övertygelse kommer denna likväl att förändras i vad som ofta blir en sorts radikaliseringsprocess. Om man sviker sina övertygelser skriver man nya utifrån om man ångrar eller omfamnar detta svek. Rollpersonerna behöver alltså ompröva sina ståndpunkter och liksom återuppfinna sig. Det är kanske inte riktigt vad Faraonen efterfrågar, men strävar åt samma håll.

Där ger man tidigt ger rollpersonerna personliga övertygelser för att fästa dem vid platsen där berättelsen utspelar sig, så de har ett personligt intresse av berättelsen. Det behöver man inte. Dogs in the Vineyard, särskilt i kampanjform, är annorlunda eftersom rollpersonerna varje spelmöte kan stöta på en ny situation som de behöver sätta sig in i och döma utifrån sina fördomar och målsättningar. Dogs kodifierar dock inte dessa övertygelser utan ger rollpersonena en tydlig situation och uppdrag men lämnar sedan åt spelarna att ta reda på hur deras rollpersoner känner kring detta. Samma sak görs av Polaris: "Här är makt och ansvar - vad ska du göra av det?" Strukturellt är det inte allt för långt till Montsegur även om det snarare kretsar kring den tematiska motsatsen: "Du är maktlös och utlämnad åt andra - hur ska du hantera det?"

Tillägg:

vill du börja med ett tema/en premiss men inte veta vilken sida rollpersonen kommer att luta åt?

Ett intressant exempel på detta finns i Hillfolk, där man från början väljer sin rollpersons två dramatiska poler, vilka hon slits mellan. Exempelvis kan jag spela en nybliven, oerfaren hövding vars poler är Kung eller Tyrann och vars berättelse kommer att handla om huruvida hon visar sig bli en kung eller en tyrann.

 

[Man Mountainman]

Monsterheart har väl lite av det du efterfrågar, är mitt intryck efter att ha läst men inte spelat det. De olika arketyperna kännetecknas inte av sina övertygelser utan av de olika typer av inre konflikter och emotionella dysfunktioner de har, och i takt med att spelet fortgår så kan du med lite tur mogna och växa upp och bli en vuxen människa som bottnar i sig själv.

 

[.Per.]

Eftersom ingen har nämnt indie-spelet The Mountain Witch gör jag det. Går att placera i en annan setting:

A group of ronin samurai are hired for a simple yet terrifying task—to assault and kill O-Yanma, the dreaded Mountain Witch of Mount Fuji. But regretful pasts and dark fate conspire against the mission, testing both the courage and loyalty of the samurai. When every heart holds betrayal, who can you trust? The Mountain Witch is a self-contained role-playing adventure that mixes elements from Japanese mythology, horror, and film noir in a tale of trust, betrayal, and confronting one's fate. With a simplified resolution system, player-created Fates, and innovative Trust mechanics that gives relying on others both a tangible benefit and risk, The Mountain Witch is designed for grab-n-go suspense-filled play. This print version of The Mountain Witch contains handouts for each player Fate.

 

[Genesis]

Det är illa att jag fortfarande inte spelat The Mountain Witch. Kom inte det i en nyutgåva nyligen?

 

[Christoffer]

Det är illa att jag fortfarande inte spelat The Mountain Witch. Kom inte det i en nyutgåva nyligen?

Var på g men blev kickstarertragedi/kontrovers istället.

 

[.Per.]

Den finns att köpa i fb-gruppen, Köp/sälj/byt/skänk rollspel!

 

[.Per.]

Nej just det, den köpte ju jag.

 

[Möller]

Nej just det, den köpte ju jag.

Wow.

 

[Henke]

Jag ser inte riktigt problemet här. Att initialt ge sin rollperson starka övertygelser innebär för mig inte att detta är något som är hugget i sten utan tvärtom något jag under spel får möjlighet att ställa på sin spets.

När vi t.ex. spelade Svavelvinter för en massa år sedan så hade gruppens läkekunnig en övertygelse om att "värna de svaga och skadade". Vid ett tillfälle begav sig gruppen till en drakhåla för att dräpa draken, vilket slutade i att alla utom denna rollperson eldkvastades ihjäl. När RP:n till sist skulle fly grottan så ser han hur draken är illa tilltygad efter konfrontationen och ställs då inför dilemmat att lämna platsen med livet någorlunda i behåll eller följa sin övertygelse att lappa ihop draken.

Förövrigt tänker jag att de flesta generella rollspel har någon slags neutralt och odefinierat startläge för rollpersonernas övertygelser och det är spelets händelser som sedan formar dem.