"Jag kan ta 'ren jäveln!"

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,089
Location
Stockholm
För att parafrasa Kenneth Hite: Det finns folk som när de stöter på det övernaturliga hade åkt hem och ringt polisen. De kallas för NPC:er i Call of Cthulhu. Din karaktär är en utredare, skapa en karaktär som kommer bete sig som en sådan!
Jaa, i CoC absolut, men har precis haft en så himla fin serie äventyr i MtA med en spelare vars rollis Miranda bara kämpade mot sitt Awakening med näbbar och klor och liksom tvingade mig som sl att trycka på mer och mer för att få det att spricka. Det är egentligen så jag skulle vilja ha mitt CoC också, den där personliga skräcken :)
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
10,089
Location
Stockholm
Jag tänker att "åka hem och ringa polisen" inte är det enda eller det rimligaste alternativet till "gå i strid med". Jag tänker att en CoC-investigator flyr fältet, gör efterforskningar, och i slutänden ser till att kunna stoppa vad-det-nu-är med så lite risk som möjligt. Sedan finns såklart alltid risken att ritualen man använder gör en tillgälligt eller permanent knäpp eller vittrar sönder en arm etc, men det är inte riktigt samma sorts risk som att ge sig på tindaloshunden med hagelbrakare i stridsrunda efter stridsrunda av misslyckade tärningsslag…
...eller så gömmer den huvudet i sanden tills konsekvenserna av att ignorera den namnlösa och tidlösa och lös-lösa fasan blir tydliga. Blorb-MtA kan göra det väldigt bra, Complete Masks är sämre på den spelstilen :)
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
Tankelek; om din rollperson är en suicidal galning, hade det varit intressant att leva sig in i? Jag föreställer mig att RP som handlöst kastar sig in i dödliga situationer saknar någon form av självbevarelsedrift. Jag spelar själv sällan sådana karaktärer, men spelade senast en knarkande elitsoldat och det är ju lite på den nivån. Det var givande!
Jag tror inte jag tyckt att det varit så kul… Men jag är ju lite konstig där också; jag vill gärna leva mig in i mina rollpersoner men jag har inget vidare behov av att t.ex. testa olika personligheter eller drastiskt olika rollpersoner eller så. Jag spelar ju inte rollspel med rollpersonsfokus på det viset; det är bara den karaktär genom vilkens ögon jag ser det viktiga, alltså äventyret =)
 

Gamiel

Myrmidon
Joined
22 Dec 2013
Messages
4,144
Location
Stockholm
Det är ju en av de roligaste sakerna med rollspel, att man kan gestalta en individ som, till skillnad från en själv och den stora merparten vanliga människor, men i likhet med de flesta huvudpersoner i underhållningsmedia, är fullständigt dödsföraktande.
Problemet är när reglerna för karaktär skapandet i de flesta rollspel gör att du inte skapar "huvudpersoner i underhållningsmedia" utan skapar folk som inte har en chans att efterapa dem. Det är något jag klagar på när de flesta spelen säljer konceptet att RP:na ska vara den typen av kompetent folk som går/skickas på äventyr men sedan reglerna gör att som best har 50% chans att lyckas med grejer, och i ofta strid ännu lägre för då kan målet slå för att undvika eller blocka efter att man har lyckats med sin attack.

Det är lättare att gestalta fullständigt dödsföraktande individer om man man har en idé om att det dumma man ska göra har större chans att lyckas än inte o att spelet inte bara slutar för att ingen av spelarna lyckas slå bra nog på sitt "hoppa av tåget" slag som äventyret har med sig och förväntar sig att de ska klara av men sedan inte ger några plus för att de ska lyckas.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,406
Location
Umeå
Problemet är när reglerna för karaktär skapandet i de flesta rollspel gör att du inte skapar "huvudpersoner i underhållningsmedia" utan skapar folk som inte har en chans att efterapa dem.
Skulle säga precis tvärt om, huvudpersoner i valfritt underhållningsmedia, även fast de är experter och väljs ut för specifika uppdrag, misslyckas rejält hela tiden och många berättelser är en enda lång kedja av misslyckanden de försöker hantera. Det är bara rollspelare som är besatta vid att lyckas och tror att det är beviset på kompetens. Så kanske snarare är 50% för högt och skapar för många framgångar för att återskapa något klassiskt underhållsmässigt.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,705
Location
Örebro
Skulle säga precis tvärt om, huvudpersoner i valfritt underhållningsmedia, även fast de är experter och väljs ut för specifika uppdrag, misslyckas rejält hela tiden och många berättelser är en enda lång kedja av misslyckanden de försöker hantera. Det är bara rollspelare som är besatta vid att lyckas och tror att det är beviset på kompetens. Så kanske snarare är 50% för högt och skapar för många framgångar för att återskapa något klassiskt underhållsmässigt.
Klok observation. Det är ju i regel problemen och att inte lyckas hantera dessa som ger berättelsen djup. Vilket utmynnar i ett klimax där protagonisten lärt sig tillräckligt för att knäcka motståndet och lösa problemet denne stod inför. Där och då i slutet inser protagonisten, eller i vilket fall publiken, hur protagonisten växt genom sin resa.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,690
Location
Ludvika
Jag gillar ju att bry mig om mina rollpersoner, och att leva mig in i dem…
Jag med. Handlar inte om att bry sig mindre om rollpersonen. Bara om att det inte svider lika mycket när den rollpersonens tid är förbi. För jag vet ju att jag kommer bry mig om och leva mig in lika mycket i nästa rollperson.
 

Xyas

Swashbuckler
Joined
22 Aug 2009
Messages
3,221
Location
Malmö
Jag försöker så gott jag kan ta mitt ansvar som spelledare och gestaltar resten av världen som jag hoppas rollpersonerna ska agera, dvs de flesta vill helst inte slåss på liv och död/alls, och även om våld var planen så omprövas den och försök till förhandling tar vid om det går åt pipsvängen.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
11,021
Location
Värnhem, Malmö
Skulle säga precis tvärt om, huvudpersoner i valfritt underhållningsmedia, även fast de är experter och väljs ut för specifika uppdrag, misslyckas rejält hela tiden och många berättelser är en enda lång kedja av misslyckanden de försöker hantera. Det är bara rollspelare som är besatta vid att lyckas och tror att det är beviset på kompetens. Så kanske snarare är 50% för högt och skapar för många framgångar för att återskapa något klassiskt underhållsmässigt.
Jag skulle säga att det beror på vad man ger för utmaningar. En expert som konstant misslyckas inom sitt expertisområde, utan att det finns extraordinära faktorer som försvårar, gör att man himlar med ögonen och tycker att berättelsen är krystad. En expert som misslyckas för att hen behöver hantera något som inte precis ingår i expertisområdet, men ändå förmår använda sitt expertisområde för att hjälpligt hantera situationen, är intressant.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
En expert som konstant misslyckas inom sitt expertisområde, utan att det finns extraordinära faktorer som försvårar, gör att man himlar med ögonen och tycker att berättelsen är krystad.
Det ser vi väl oftast inom komedin? Och då tycker vi att det är roligt.
 

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
11,021
Location
Värnhem, Malmö
Det ser vi väl oftast inom komedin? Och då tycker vi att det är roligt.
Jo, men då brukar väl implikationen vara att experten i själva verket inte är bra på sitt jobb? Att personen har uppnått sin position trots att hen är en klåpare är ju det skämtet går ut på.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
Jo, men då brukar väl implikationen vara att experten i själva verket inte är bra på sitt jobb? Att personen har uppnått sin position trots att hen är en klåpare är ju det skämtet går ut på.
Exakt. Jag vet ingen annan genre där experten misslyckas med sin expertis. Det här blir mitt första inlägg 2025. Nöjd.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,418
Location
Rissne
För egen del bryr jag mig inte så mycket om "andra underhållningsmedia" rollspel är sin egen grej och jag vill inte spela med dramaturgi på det sättet eller återskapa upplevelsen av t.ex. filmer. Mina rollpersoner är inte huvudrollsinnehavare i en bok eller en film så att säga.

Än mindre är de huvudpersoner i en Jönssonliganfilm. Jag ser ju helst att om de är huvudpersoner i en film så är de som Ethan Hunt eller Sherlock Holmes eller som folket i Ocean's Eleven. Kompetenta inom sina områden och snubblar inte på sina egna skor liksom. Utmaningarna de misslyckas med, misslyckas de med pga oväntade eller oplanerade händelser eller information de inte hade. De ges värdighet av den story de är i, även i misslyckandet. Så att säga.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,346
Location
Ereb Altor
Det jag menar är alltså att om man spelar ett spel där värdet på FV trovärdigt ska kunna simulera en experts expertis under rimliga förhållanden, varför är då det värdet 50%? Det bör ju vara 99%. Eller nått sånt. Varför landar ni i att experten har 50%? Det är ju inte rimligt alls givet era preferenser.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,406
Location
Umeå
Jag skulle säga att det beror på vad man ger för utmaningar.
Absolut! Men det står väl inte emot något? Jag skulle istället säga att det helt och fullt har med hur vi ramar in situationen som leder fram till slaget och vilken förståelse vi har för karaktärerna. Är de amatörer som ramlar på bananskal när de ska slå Hoppa och ta sig upp på tågvagnen efter hela tåget satts i rullning eller sprintar de och kastar sig långt och får ett grepp men tappar det? Vi behöver ju inte slå för att hoppa upp på tåget när det står stilla liksom? Men också, AWs ”be a fan” handlar ju otroligt mycket om hur vi tillåts förlora och misslyckas, att vi inte berättar om bananskalet utan om hur kulan tar i låret och man faller och ändå kämpar sig fram osv.

Men det är ju kanske samma sak som du säger, jag ser bara inte att man ”ger utmaningar” utan mer att de uppstår i fiktionen utifrån vad som händer och vad vi säger, och att det ändå där är rätt lätt att hitta in på punkter där när ett slag ska slås och när det inte slås är fullständigt naturligt och organiskt. Punkter där vi alla förstår att ni finns en risk att saker går åt helvete, inte pga bananskalet utan pga situationen är sådan att den är så full av osäkerheter att vi rent av måste slå för att förstå vad som kommer ske härnäst.
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,406
Location
Umeå
Exakt. Jag vet ingen annan genre där experten misslyckas med sin expertis. Det här blir mitt första inlägg 2025. Nöjd.
räcker det inte att läsa om lite olika specialförbands försök till operationer och hur de misslyckas totalt? Finns ju åtskilliga exempel på åratal att träning och erfarenhet som i fält bara leder till totala fiaskon. Vi behöver inte komedin som en ursäkt. Folk misslyckas hela tiden med allt möjligt trots år av utbildning och erfarenhet. Tristess? Man börjar jobba på rutin? Situationen i sig för laddad och osäker? Motståndet för starkt eller alltför fördelaktiga positioner?
 
Last edited:
Top