Nekromanti Jag och mina i-landsproblem

[avatarex]

Sverige är frihetens land. Hur det än går får man nya chanser och det ställs inga krav på en. Inte för att det är riktigt sant, men lite så känns det.

Jag pluggar på Chalmers tekniska högskola nu, teknisk fysik (allmänt sett som det svåraste). Innan jag kom dit hade jag de bästa av förutsättningar, nämligen en massa extramattekurser på gymnasiet plus en farsa som doktorerat på instutionen. Som om det inte vore nog så är hans bror professor på samma instutition.

Men nu när jag väl börjat där orkar jag inte motivera mig. Får jag den minsta tentaångest så flyr jag från studerandet (och skriver inlägg på wrnu tillexempel). Omtentorna radar ihop sig, och när dom väl kommer så backar jag ur. Jag kan inte ta mig i kragen längre.

Vad ska jag göra? Vad har ni gjort?

 

[Guest]

Vad ska jag göra? Vad har ni gjort?

Du ska ta reda på om du är tillräkligt intresserad av ämnet för att ta tentor med mera som kommer på köpet, vet dock inget bra sätt att göra det.
Jag slutade på kemiteknik (som inte har den svåraste matten men väl de sämsta lärarna och sämsta böckerna till det (bevisat då mattedoktoranderna inte kan sätta sig in i det som vi ska klara under första året) tillsammans med kemiteknik med fysik och bioteknik) och ska förhoppningsvis plugga filosofi till hösten.

/Zorbeltuss som tycker att du ska kolla lite kurslitteratur från någon Kf:are som du antagligen pluggar med angående matten från första året då såklart senare har de ju er matte.

 

[ripperdoc]

Tips för tentaplugg: hitta ett par vänner och lås in dig i ett grupprum en vecka före tenta. Det funkar finfint. Plugga 12-16 timmar, åk hem, sov, kom tillbaka, plugga igen. Förhör varandra. För att göra situationen lite roligare tar man pauser för att handla snacks, spelar musik på laptops eller motsvarande.

Ensam är det oerhört svårt att ta sig i kragen.

/RipperDoc - som aldrig haft omtenta, tack vare ovanstående

 

[Frixeray]

Du har väl helt enkelt hamnat i en liknande situation som jag hamnade i i typ... sjuan (precis som så många andra). Helt mänskligt (Men din rätt klaga på mig försvinner allt mer )

 

[Bastardo]

Tips för tentaplugg: hitta ett par vänner och lås in dig i ett grupprum en vecka före tenta. Det funkar finfint. Plugga 12-16 timmar, åk hem, sov, kom tillbaka, plugga igen. Förhör varandra. För att göra situationen lite roligare tar man pauser för att handla snacks, spelar musik på laptops eller motsvarande.

Men om inte den här tekniken tycks fungera så ska man nog överge den illa kvickt. Jag har vänner som har precis motsatt upplevelse av att plugga i grupp på det här sättet och istället har tvingats göra 2-3 omtentor just på grund av att de inte har kunnat ta in info på samma sätt då andra har varit med =)

Tyvärr är det svårt att ge någon generell plan för hur man ska lyckas dels motivera sig och dels slippa göra omtentor. Mitt råd är att använda fantasin och prova flera olika metoder. Plugga i grupp enl Ripperdocs tips har fungerat väldigt bra för mig, samtidigt som ensamstuderande och milslånga sammanfattningar fungerar bättre för vissa andra som jag känner..

 

[Bastardo]

Du ska ta reda på om du är tillräkligt intresserad av ämnet för att ta tentor med mera som kommer på köpet, vet dock inget bra sätt att göra det.

Bra tips. Att studera ska inte behöva vara som att gå över eld, är man inte intresserad av ämnet så kanske man inte heller ska plugga detsamma? Att du har släkt och vänner på samma institution borde vara ett starkt skäl för dig att ifrågasätta om du verkligen ska vara där också - är du intresserad av det du läser eller läser du bara för att få prestigepoäng in la familia ? Bara för att man har vissa, som du säger, "förutsättningar" betyder det inte att man också per automatik behöver känna det som utvecklande eller ens intressant.

Men sen är det klart att man kan vara extremt intresserad av ett ämne/inriktning men bara har svårt att tillgodogöra sig den info som man ska proppa in i skallen innan en tenta - då blir det ju en fråga om studieteknik istället.

Det ska vara intressant att studera! (Min, väldigt kontroversiella åsikt)

 

[Feuflux]

Nån annan får ta dig i kragen

Det där med att plugga i gruppfår bli mitt tips med. Utan det hade jag aldrig överlevt så långt som jag gjort. Att sitta ensam med knöliga mattekursen är hopplöst. Så fort man fastnar på minsta lilla skitgrej går det åt hur mycket tid som helst att komma loss. Sitter man ett bra gäng (bra = relativt jämbördiga kunskapsmässigt, samma nivå på seriositetet (ingen stör dom andra) osv...) så kan man omedelbart fråga någon och komma vidare. Jag känner att jag hade tur där iaf. Sen när man pluggade så visste man att om jag fegar ur nu och inte hänger på gruppen och pluggar utan degar hemma framför tvn istället så kommer dom lära sig mer än jag och ha bättre chans på tentan. Och fan heller att jag ensam tänker skriva omtenta på det här. Management by fear. Sen gäller det ju förstås att polarna inte vill plugga 07 till 23 varje dag för då kommer man ju dö av stress, men som sagt, jag hade tur att hitta 3 pers (och senare 2 till) jag verkligen kunde jobba ihop med.

Ovanstående gick bra i 1.5 år. Sedan kom det massa kurser jag inte riktigt gillade och då kom det en massa omtentor ändå. Pluggänget gick lite på varandras nerver och efter 2.5 års studier känndes det toppen med profilkurser där jag ensam från kompisgänget valde programvaruproduktion (läser datateknik i linköping, vilket enligt universitetet själv är den näst mest prestigefyllda datautbildningen i landet efter chalmers, ooooh). Då var det jätteskönt att få en del "egna" kurser och inte ständigt sitta med samma folk och plugga och så fick man andra, nya kompisar också.

Så vad var min motivering då? Att hoppa av har aldrig funnits på kartan för mig så jag antar att lite generell envishet är med i bilden. Sen är det väl lite tävling med polarna också. Om X kan klara den här snorsvåra kursen så kan minsann jag göra det också. Den här kursen är tråkig men för att få den här examen, och jag ska ta den här examen, så är det bara att plugga på, det kommer roligare kurser sen.

Any help? Tveksamt... och nu har du slösat bort ännu mer tid från studierna! Fool!

 

[Johan K]

Vad ska jag göra? Vad har ni gjort?

Jag hade tagit en time off & arbetat ett tag. Känner igen den dä kännslanmn att inte palal med det hela. Så jag tog & jobbadei 2 år. Sedan så vart jag sugen på att fortsätta plugga.
Sedan så kan jag tänka mig att du ha ett visst krav på dig i & med att din fader & hans bror har en rejäl historia där.

/ Johan K, som rekomenderar en time off iaf

 

[Hellzon]

Du läser något annat.
Seriöst, till hösten ska jag ta programmeringskurser, sen återvänder jag till pillertrillandet till våren pigg och intellektuell. Förhoppningsvis.

/Hellzon - omväxling förnöjer. Grundkurser låter bli att trötta ut.

 

[Dimfrost]

Du måste komma fram till varför du inte vill ta tag i tentorna, även om det är lättare sagt än gjort. Tycker du att det är tillräckligt kul och intressant på utbildningen, har du ett klart mål att sikta på, eller pluggar du mest på slentrian? Kolla in lite diverse kurskataloger och se om det finns andra saker som egentligen lockar mer. Gör inte som jag, och kom på att du vill bli humanist efter att ha pluggat matte i fyra år. Tänk efter medan du fortfarande har tid. Det kan vara värt att överväga ett sabbatsår, antingen jobba ett tag eller plugga något radikalt annorlunda som till exempel filosofi.


/Dimfrost

 

[marcuslinder]

Mycket tankar, några konkreta tips

För ungefär ett år sedan hade inte heller jag självdisciplinen att plugga på ett drägligt sätt. Jag fick förvisso inga omtentor men det beror nog mest på att jag sjukt bra på att tentaplugga (min bästa förmåga sorgligt nog) och lyckades motivera mig skapligt de sista dagarna iaf; men jag kände att det var skittråkigt och att jag inte orkade lära mig något ordentligt.

Så jag tog paus och åkte till Spanien under höstterminen (som du vet).

Numera pluggar jag på ett helt annat sätt, som jag kanske har sagt, och lär mig mycket mer, har det lugnare och tentorna är lättare.

Främsta skillnaden mot förr att jag låter kurserna få ta mer tid, totalt runt åtminstone 40h i veckan redan från början. Innan gjorde jag fler andra saker vid sidan om (mycket socialt och i föreningar) och plugget blev väldigt bitvis väldigt jobbigt för att man blev så stressad så fort inte allt gick som planerat eller om man blev lite krasslig (och går som planerat gör det aldrig i livet, iaf inte för mig ). I och med att varje pluggtid inte behöver vara så produktiv/effektiv så är det inte lika mycket ångest relaterad till den heller. Det är lättare att sätta igång och plugga varje gång och inte lika ångestladdat att köra fast på ett enskilt koncept när man har 5 dagar kvar till tentan om man har en översiktbild över hela kursens material.

En annan skillnad som gör det lättare att motivera sig nu är att kurserna är mycket mer applicerade. Nu använder vi (enklare) matte till att faktiskt förstå saker som vi antingen kommer använda och som ofta är intressanta i sig själva (senaste fyra kurserna: Internet, Produktionsledning, Databaser, Logistik VS Ettans vårtermin: våg/partik.-fysik, el/magn.-fysik, linjär algebra, flervariabelanalys samt redovisning). Det kommer alltså förmodligen bli bättre med tiden.

Och i slutändan finns det ju alltid en hel drös med utbildningar som är mycket lättare (och roligare) än F. Och generellt sett är det ganska enkelt för F:are att byta över till andra Chalmersprogram utan att behöva plugga ikapp så många kurser.

Dessutom är omtentor från framför allt ettan och tvåan normalt. Jag skulle nog till och med kunna tänka mig att en majoritet av alla Chalmerister samlar på sig några stycken under de första åren.

För lite mer handfasta tips på hur man kan hjälpa sig själv att ta tag i saker kan du alltid läsa den här artikeln som jag tycker har en del vettiga idéer: http://www.dexterity.com/articles/overcoming-procrastination.htm. Som du märker är det tyvärr oftast ett långsiktigt projekt. Man får nog försöka i en eller två kurser, men har man inte fått det att funka efter ett halvår så bör man kanske försöka lista ut om det finns något annat skäl att man inte orkar plugga - t.ex. att något viktigare saknas i ens liv (a la Maslows behovstrappa ) eller att man verkligen skiter i ämnet och vad det kan leda till och vill göra något annat istället.

Dessutom är det ju rätt normalt med en allmän livskris a la "vad vill jag göra med mitt liv" i vår ålder. Med tillhörande ångest. Bara för att göra saker enklare, liksom...

Chalmers kurator kan jag varmt rekommendera förresten. Han är lätt att få tag på, erfaren och klok, och dessutom enkel att snacka med utan att det behöver vara någon stor grej.

 

[Guest]

Cortegen är iallafall inte den bästa studiemotivationen och du kan inte säga att du inte är med där iår för jag såg dig på områdetmen det är en kul grej endå så hoppa inte av för all del.

Hoppas ni får biljetter till cortege festen, det fick inte våran vagn trots att alla vagnar är lovade det (hämta ut dem i tid alltså).

 

[Jaggernaut]

Jag pluggar på Chalmers tekniska högskola nu, teknisk fysik (allmänt sett som det svåraste). Innan jag kom dit hade jag de bästa av förutsättningar, nämligen en massa extramattekurser på gymnasiet plus en farsa som doktorerat på instutionen. Som om det inte vore nog så är hans bror professor på samma instutition.

Men nu när jag väl börjat där orkar jag inte motivera mig. Får jag den minsta tentaångest så flyr jag från studerandet (och skriver inlägg på wrnu tillexempel). Omtentorna radar ihop sig, och när dom väl kommer så backar jag ur. Jag kan inte ta mig i kragen längre.

Vad ska jag göra? Vad har ni gjort?

Känner igen mig. Det var likadant för mig men det började redan tidigare. Redan i slutet av grundskolan (typ 9:an) började jag på att lägga ned mindre tid på skolan för att sedan fortsätta i den stilen på gymnasiet. Fast där var det egentligen inte ett så stort problem för att jag klarade mig igenom gymnasiet med tämligen höga snittbetyg utan att behöva plugga något särskilt (dvs max 1-2 timmar i veckan om ens det).

Men då jag tog examen (i fjolsommar) sökte (eller egentligen tidigare på året) jag direkt in på universitet, sökte på civilingenjör: teknisk fysik vilket jag också kom in på. Kom direkt från gymnasiet vilket jag nu efterand inser att det kanske inte var så smart trots allt eftersom jag var tämligen skoltrött men jag resonerade som så att ju längre jag väntade ju troligare skulle det bli att jag inte kom tillbaka till studierna.

Vilket fall så började jag då på universitetet och klarade mig med nöd och näppe igenom de första kurserna. Det blev ungefär lika mycket plugg som i gymnasiet men det fungerar inte så på universitetet, i varje fall inte för mig.

Förut har jag alltid kunnat ta mig i kragen och suttit mig ned någon vecka före ett slutprov och råpluggat (ingen speciellt bra studieteknik, jag vet) men nu gick det helt enkelt inte. Så jag intalade mig själv att jag skulle börja redan vid nästa kursstart att plugga, vilket är något jag brukar vara dålig på. Men det fungerade inte heller.

Så då jag fått ett par omtentor på halsen och inte kunde ta mig samman och plugga riktigt inför dessa heller så blev jag tvungen att acceptera att det här var nog inget för mig (inte just nu i alla fall), vilket jag insett tidigare också men inte riktigt ville acceptera. Så jag tog kontakt med kuratorn och bestämde mig slutligen för studieuppehåll i ett år att börja med.

Nu jobbar jag istället. En vanlig arbetsdag är på minst nio timmar men det fungerar bra för mig. Jag jobbar mina nio timmar och sedan är det slut för dagen och jag behöver inte bekymra mig något mer (förrän nästa dag då ). Jag gillar att inte ha den där känslan att man egentligen borde plugga för att klara tentan längre fram och aldrig riktigt känna sig ”riktigt” ledig.

Där är jag nu. Vad som händer i framtiden (ifall jag går tillbaka till att studera) återstår att se. Sen kan jag inte säga att mitt val är det rätta för dig, det är liksom något du måste besluta själv (quite obviously).

Oj det blev mer jag tänkt mig

/Jaggernaut - en skoltrötts bekännelse