Khan;n268815 said:
Det här är första gången jag spelat ett scenario som recenseras. Jag hade en av mitt livs bästa spelupplevelser med det här scenariot när vi körde det på GothCon. Kan vara att det passade vår gamla spelgrupp som handen i tumvanten i och för sig, men vi bet HÅRT på alla PvP-moment där det handlar om att hitta vem som försnillat den hemliga mappen. Vi är rätt förtjusta i "håll masken, men kriga bakom ryggen"-scenarion och så var det vi spelade här. Att byråkratin var skum tänkte vi inte på alls. Vi letade bara hemligheter på varandra för att utpressa våra medspelare till att pakta mot någon annan. Hur jäkla skoj som helst.
Jag hade ett av mitt livs tio bästa spelmöten med det här. Kanske topp fem.
Kul att höra! Du var inte ensam, det var många grupper som kom till oss efter de hade spelat det på Gothcon och berättade om sina upplevelser, backstabbande och paktande. Vissa fokuserade på problemet som presenteras i introt, och blev grymt störda (in the good way) av dels de personliga agendorna som var motstridiga det övergripande "uppdraget", dels av att handlingen svänger typ både 90 och 180 grader vid akt-skiften in till akt 2 och 3. Jag spelledde det fyra ggr och alla grupper betedde sig olika. En gjorde det till ett whodunnit-mysterie, en annan till en suspense thriller som andades Hitchcock, en tredje gjorde det till stramt kammarspel i ögontjänaranda för att rädda sina egna skinn, och den sista omgången slutade som en Jason Bourne-film, med gisslantagning, vild skottlossning i arkivrum inhysta i källarvalv, i en kamp för att fly innan morgonen grydde.
Jag vet inte om God45 känner till backstoryn i rollspelet Noir eller inte, men Staten och byråkratin är både skrämmande, strikt, over the top och på gränsen till farsartad. Inspirationen kommer från 1984, Brazil, Kafka, Equilibrium, Nazi-tyskland, och liknande. Spelarna och spelledaren bestämmer lite själva hur mycket galghumor man slutligen häller över rätten före servering.
Det är svårt för mig att säga hur väl detta presenteras enskilt i scenariot, då jag står materialet för nära, eftersom det är tänkt att spelas till ett specifikt spel med en setting som beskrivs i grundboken. Och att mycket av drivet i storyn kommer från vilka rollpersonerna är och de story-bomber som drabbar dem, snarare än en räls som berättelsen färdas utefter.
(min personliga kontakt med byråkrati, för den nyfikne, är från kommunarbete, jobb som lärare, och kontakten med arbetsförmedling och försäkringskassa. Tämligen lite av det sipprade dock in i Noir)
