Nekromanti Jag recenserar alla äventyr på Scenariobiblioteket!

[Mogger]

Men hallå. Det är klart att det är en barnslig hämnd när du inte ens läst igenom scenariot utan bara analyserat det utifrån EN premiss och det är språket. Vadå tvingar dig att ge upp? Ska du recensera något så får du väl läsa igenom hela scenariot. Om du VÄLJER att avbryta läsningen efter två sidor så har du inte ett tillräckligt underlag till en rättvis recension och borde avstått från att recensera det (men kanske ville du hämnas? i alla fall litegrann?)

Du kan ju välja att tro mig, eller välja att tro att jag ljuger. Betyget ska läsas som just 0, alltså utanför skalan eftersom jag mycket riktigt inte läste hela, av nämnd anledning.

Jag läser gärna igenom hela scenariot när det är klart, och recenserar det rättvist då.

 

[Leon]

Prison City

Först och främst har äventyret en väldigt elegant premiss, helt värdig genren och med god potential. Jag tycker också att skurkgalleriet överlag är intressant och välutvecklat med tydliga målsättningar.

Efter det håller jag med Måns om att det tar stopp. Jag tror inte premissen i sig räcker för en kampanj som spänner över flera år. Det hade behövts lite mer stöd för de olika typer av situationer och hot som uppstår, inte bara från superskurkarnas motivationer. Jag tror också att det kan blir svårt att hålla ordning på en så stor mängd unika psykopater om det är de som driver spelet framåt i någon sorts tv-serieformat. Som det är nu landar äventyret någon stans mellan kampanjram och äventyrsfrö, och det känns inte riktigt som om det stöder det tänkta spelet. Du flaggar i viss mån för detta i texten, men jag tror att du ändå lämnar SL utan verktyg. Om du hade lagt lite av det krut du har lagt på den långa listan superskurkar på att utveckla hur situationen utvecklar sig för rp i lite mer detalj tror jag att äventyret hade vunnit på detta.

Sedan hade språket defintivt mått bra av en korrunda, särskilt vad gäller särskrivningar. Och det blir rätt konstig dissonans att det här är skrivet till Supergänget, när det i själva verket är väldigt mörk superhjälteaction - mer Nolan än Semple om man får göra en film/tv-jämförelse.

Med alla dessa caveat skulle jag ge 2/5 så som det är skrivet nu, men med potential för mycket högre.

 

[God45]

Prison City

Först och främst har äventyret en väldigt elegant premiss, helt värdig genren och med god potential. Jag tycker också att skurkgalleriet överlag är intressant och välutvecklat med tydliga målsättningar.

Efter det håller jag med Måns om att det tar stopp. Jag tror inte premissen i sig räcker för en kampanj som spänner över flera år. Det hade behövts lite mer stöd för de olika typer av situationer och hot som uppstår, inte bara från superskurkarnas motivationer. Jag tror också att det kan blir svårt att hålla ordning på en så stor mängd unika psykopater om det är de som driver spelet framåt i någon sorts tv-serieformat. Som det är nu landar äventyret någon stans mellan kampanjram och äventyrsfrö, och det känns inte riktigt som om det stöder det tänkta spelet. Du flaggar i viss mån för detta i texten, men jag tror att du ändå lämnar SL utan verktyg. Om du hade lagt lite av det krut du har lagt på den långa listan superskurkar på att utveckla hur situationen utvecklar sig för rp i lite mer detalj tror jag att äventyret hade vunnit på detta.

Sedan hade språket defintivt mått bra av en korrunda, särskilt vad gäller särskrivningar. Och det blir rätt konstig dissonans att det här är skrivet till Supergänget, när det i själva verket är väldigt mörk superhjälteaction - mer Nolan än Semple om man får göra en film/tv-jämförelse.

Med alla dessa caveat skulle jag ge 2/5 så som det är skrivet nu, men med potential för mycket högre.

Yay! Tack för recensionen ??????

 

[God45]

(Vill i hemlighet att någon ska recenserar "De som måste dö". Min super konservativa rant mot fattiga människor i form av en Vampire kampanj )

 

[Grisodlar'n]

Personligen har jag lite svårt för recensioner med hård, raljerande ton när det rör sig om såga glada amatörers gratisverk. Jag tror att det direkt skadar rollspelshobbyn. Det är en annan sak om man köper en regelbox från t ex Chaosium (det tänkta rollspelet Prison Bitch - the RPG) för 500 spänn där allt visar sig vara skit.

 

[Magnus Seter]

Hello!

Även om jag själv bidragit till det så är vi rätt redigt OT med vissa inlägg nu.

Så jag ber er att starta en ny tråd om recensioners ton och tilltal, och så låter vi denna fyllas av God45:s recensioner av äventyren på Scenariobiblioteket.

MVH

/Magnus

 

[Jocke]

Jag läste också Prison City, men efter som två pers redan har tuggat sig igenom den (eller en i alla fall) och sagt det viktigaste så skriver jag bara lite smågrejer:

+
Premissen med att vara en stad på en annan planet är kul. Att superskurkar är den stora maktfaktorn är också kul.
Att det finns jättemånga skurkar som färdiga SLPs med flera regelsystem är också trevligt.
Texten ger intryck av att författaren gått all-in i typ ett dygn och sen fallit ihop i en svettig hög. Lite som de första tio sidorna i Socker-Conny.

-
Det här är max första skissen på en kampanj. Om det var klart, dvs 5-20 sidor material per fas som faktiskt går att använda så skulle det vara något jag tittade på. Nu måste jag själv göra exakt allt utom att rulla fram skurkar. Dock funkar texten som finns nu ganska bra att skicka ut till spelarna så de vet vad som gäller (särskilt att det inte handlar om att ta sig hem kommer min grupp ha svårt att svälja).

Det är inte alls korrläst - alternativt det är jag som skrivit och bara dragit en av tre nödvändiga vändor korr.

Till sist:
Det känns alltså över huvud taget inte som att författaren vaknade upp efter det svettiga och feberstinna första och tog sig i kragen och skrev klart sin kampanj. Mer som att han glömde texten i ett halvår, hittade den på sin hårddisk och tänkte "är det här en sak? jag slänger upp den på internets och ser efter".

Det är inte en sak. Men det skulle kunna bli det.

 

[Jocke]

Skåneland av Sebastian Lindeberg

Det här är tre äventyr som utspelar sig i preapokalypsens Skåne.
Eller det är ett äventyr, ett kampanjfrö och en äventyrsplats om man ska försöka vara sån.
I det första äventyret, Bränt barn luktar illa, är spelarna vampyrer som är på hämndroadtrip med mål att mörda sin gamla Sire "helvetes slynan bara känd som Tekla".
Det andra äventyret, Innanför Ringvägen men utanför helvetet, handlar om att spelarna ska utföra en ockult ritual för att ta rosengård till en egen dimension och typ ha själva (oklart varför). Det vi får är en ritual med flera olika steg som ska genomföras och en genomgång av olika "ockulta fuckers i Malmö"
Det tredje och sista äventyret är Sankt Olof. Det utspelar sig i Sankt Olof och är det som jag skulle säga är mest en äventyrsplats. Vad spelarna gör där är oklart, men att det finns saker att göra där är tydligt.

Jag tror att det för bäst resultat är så att Ockulta fuckers i Malmö från Ringvägen och St Olof dyker upp under spelarnas roadtrip i Bränt Barn.

Det här är fantastisk läsning. Språket är stilistiskt på ett sånt sätt att miljön och stämningen i äventyren rinner ur skärmen och in i ditt huvud. Preapokalyps är typ det bästa ordet jag har tänkt på flera år och en värld där det går att sälja barnomsminnen för flödder, vampyrer som kör motorcyklar sover i liksäckar under dagarna och Lokala Orginal kan ha neonrosa blod som fräter som syra är en värd som alla borde vilja spela i. Det är gott om slumptabeller och efter som det är så lätt att fatta vad den här världen innehåller kan du som spelledare lätt skapa en dansbana med obehagliga typer som dykt upp för att se när Knut-Urbanz kommit till byn för att spela Kramgoa låtar och hur det går åt helvete och blir blodsoffer till en äldre gudom av hela skiten.

Mitt enda klagomål är att det är för lite Henrik Möller-smak på misären, det här skulle lätt kunna tjäna lite på att vara samma Malmö som i Bra Ställen att hänga på, Bra Folk att känna i Malmö eller Guds Ansikten.

5 av 5

 

[God45]

Skåneland av Sebastian Lindeberg

Det här är tre äventyr som utspelar sig i preapokalypsens Skåne.
Eller det är ett äventyr, ett kampanjfrö och en äventyrsplats om man ska försöka vara sån.
I det första äventyret, Bränt barn luktar illa, är spelarna vampyrer som är på hämndroadtrip med mål att mörda sin gamla Sire "helvetes slynan bara känd som Tekla".
Det andra äventyret, Innanför Ringvägen men utanför helvetet, handlar om att spelarna ska utföra en ockult ritual för att ta rosengård till en egen dimension och typ ha själva (oklart varför). Det vi får är en ritual med flera olika steg som ska genomföras och en genomgång av olika "ockulta fuckers i Malmö"
Det tredje och sista äventyret är Sankt Olof. Det utspelar sig i Sankt Olof och är det som jag skulle säga är mest en äventyrsplats. Vad spelarna gör där är oklart, men att det finns saker att göra där är tydligt.

Jag tror att det för bäst resultat är så att Ockulta fuckers i Malmö från Ringvägen och St Olof dyker upp under spelarnas roadtrip i Bränt Barn.

Det här är fantastisk läsning. Språket är stilistiskt på ett sånt sätt att miljön och stämningen i äventyren rinner ur skärmen och in i ditt huvud. Preapokalyps är typ det bästa ordet jag har tänkt på flera år och en värld där det går att sälja barnomsminnen för flödder, vampyrer som kör motorcyklar sover i liksäckar under dagarna och Lokala Orginal kan ha neonrosa blod som fräter som syra är en värd som alla borde vilja spela i. Det är gott om slumptabeller och efter som det är så lätt att fatta vad den här världen innehåller kan du som spelledare lätt skapa en dansbana med obehagliga typer som dykt upp för att se när Knut-Urbanz kommit till byn för att spela Kramgoa låtar och hur det går åt helvete och blir blodsoffer till en äldre gudom av hela skiten.

Mitt enda klagomål är att det är för lite Henrik Möller-smak på misären, det här skulle lätt kunna tjäna lite på att vara samma Malmö som i Bra Ställen att hänga på, Bra Folk att känna i Malmö eller Guds Ansikten.

5 av 5

Jag har aldrig känt en recension in i själen tidigare. Men det är en fantastisk känsla! Tack så jättemycket!

 

[God45]

Äventyr: Kidnappad

Av: Pontus Kjellberg (Khan på Fria ligans forum)

År: 2019

Till: Mutant


En spelare kunde inte vara med ikväll och ni spelar Mutant år Noll. Så vad gör ni? Spelet är spelardrivet as fuck och det gör ont mekaniskt att någon inte kan vara med. Det här scenariot är till för just de tillfällena. Spelarkaraktären utan en spelare bakom spakarna blir kidnappad och resten av gruppen krävs på lösensumma. Detta kan lösas extremt snabbt, blodigt eller inte, men det öppnar också upp vägen för svårare äventyrande. Scenariot lyckas på sina korta 5 sidor sätta fingret på just de moraliska, politiska och sociologiska konflikter som Mutant år noll ska handla om. Samtidigt sätter det upp för kul våld. Det har också lyckats ha med en kidnappning av en spelarkaraktär som jag faktiskt tycker känns ok och kul. Att döpa delar av äventyret till referenser till andra svenska rollspel är en genuint kul detalj för de av oss djupt i subkulturen, det ger åtminstone jag bonuspoäng för.


Det här äventyret är kort, men användbart och det använder alla sina ord med stor effektivitet för att lösa ett genuint problem spelet har. Jag hade stoppat det i bakfickan om jag skulle spelleda Mutant.


4 av 5.

 

[Franz]

Nu är jag riktigt sen på tåget, men när jag såg att någon recenserat mina gamla alster till DoD Trudvang (Skogens fångar, Jättejakten, Den vedervärdige, Vargtimmen, Vårkristallen och Sommarstämman) var jag bara tvungen att tacka så hjärtligt för detta! Väldigt rättvisa och intressanta recensioner! Sågningen av Sommarstämman var för övrigt helt rätt, jag minns att jag var missnöjd med upplägget redan när jag skrev äventyret (så varför jag inte ändrade det kan man verkligen fråga sig).

Detta gjorde en ju nästan lite sugen att lägga upp mitt nyskrivna äventyr till Mutant 2089, men antar att ingen spelar det spelet längre.

 

[Khan]

Detta gjorde en ju nästan lite sugen att lägga upp mitt nyskrivna äventyr till Mutant 2089, men antar att ingen spelar det spelet längre.

Gör det! Jag kommer med stor sannolikhet att läsa det, och troligen knycka det till CM/77.

 

[Franz]

Gör det! Jag kommer med stor sannolikhet att läsa det, och troligen knycka det till CM/77.

Vad roligt! Ska bara korrläsa texten och ordna bilder, kartor och layout! Flaggar upp när det är klart (fast inte i denna tråd då jag inte vill gå för mycket OT )

 

[God45]

Nu är jag riktigt sen på tåget, men när jag såg att någon recenserat mina gamla alster till DoD Trudvang (Skogens fångar, Jättejakten, Den vedervärdige, Vargtimmen, Vårkristallen och Sommarstämman) var jag bara tvungen att tacka så hjärtligt för detta! Väldigt rättvisa och intressanta recensioner! Sågningen av Sommarstämman var för övrigt helt rätt, jag minns att jag var missnöjd med upplägget redan när jag skrev äventyret (så varför jag inte ändrade det kan man verkligen fråga sig).

Detta gjorde en ju nästan lite sugen att lägga upp mitt nyskrivna äventyr till Mutant 2089, men antar att ingen spelar det spelet längre.

Hej Tack

Jag läser gärna mer saker till Mutant 2089 (bästa Mutant!). Och recenserar gärna också om du lägger upp det på Scenariobiblioteket.

 

[Franz]

Hej Tack

Jag läser gärna mer saker till Mutant 2089 (bästa Mutant!). Och recenserar gärna också om du lägger upp det på Scenariobiblioteket.

Kul att fler än jag fortfarande spelar Mutant 2089! Jag lägger upp äventyret så fort layouten är klar!

 

[God45]

Scenario: Institutet
Av: Totte Alm
Till: Mutant år noll
När: 2020

Institutet är ett kort och väldigt enkelt skrivit scenario till Mutant år Noll. Det följer inte riktlinjerna för hur ”äventyr” till det spelet ska se ut, men det är på många sätt inte ett enormt problem. Det är däremot problematiskt att detta mer eller mindre ser ut som knappt renskrivna spelledare anteckningar. Det finns små snuttar här och där av helt onödig bakgrund ibland och ibland så saknas bitar som behövs.

Det är inte mycket till äventyret i sig heller. Lite våld händer och det finns lite NPC:er (med förvirrande lika namn) som man kan prata med. Det finns lite saker man vill ha som en belöning. Det är saker som händer i ett rollspel helt enkelt. Men det är inte vad jag skulle kalla ett ”scenario” eller ”äventyr”. Men allt är okej och jag skulle inte märka det om det här var något som hände när jag spelade.

Man använder 3D modeller som illustrationer. Det är ganska coolt!

Tyvärr inte bättre än något som spelledaren improviserar eller rullar fram från en slumptabell. Men inte i sig dåligt.

2 av 5

 

[Mannen i skogen]

Scenario: Mörkrets Zenit, alla 4 delarna.
Till: Svärdets sång
Av: I boken står det bara “Författaren”. På Scenariobiblioteket står det “Vije”. Så jag vet inte säkert.

Wow vilken kärlek som gått in i det här projektet! Det är enormt stort! Bara den första delen av fyra är 101 sidor långt. Del 2 är 83 sidor. Del 3 är 99 sidor och del 4 är 113 sidor! Och alltihop är gjort av en enda person. Illustrationerna, layouten, texten och reglerna är alltihop sprunget ur en persons händer.
[…]
4 av 5. Det här är i klass med Maktens portar eller Vildhjärta. Klassisk svensk fantasy. Men ja, kampanjen lider lite av att den inte är speltestad och vissa delar är inte så putsade som de kunde varit. Men det hade krävts ett team för att göra den bättre. Och jag vet inte om jag hade gillar den mer. Det här är ett kärleksprojekt någon lagt sin själ och sitt hjärta i.

Måste bara flika in hur mycket jag håller med om ovanstående recension. Mörkrets zenit ligger högt upp på listan över kampanjer jag vill spelleda.

 

[Khan]

Hm... Är du ikapp med hela Scenariobiblioteket nu, @God45? Är inte det en uppmaning till folk att skicka in fler grejer?

 

[God45]

Hm... Är du ikapp med hela Scenariobiblioteket nu, @God45? Är inte det en uppmaning till folk att skicka in fler grejer?

Ja då! Är ifatt och väntar på att nya scenario ska läggas upp Jag har ju själv skickat in ett så väntar på att det läggs upp också.

 

[Franz]

Hm... Är du ikapp med hela Scenariobiblioteket nu, @God45? Är inte det en uppmaning till folk att skicka in fler grejer?

Mitt försök till skräckäventyr till Mörk Borg är nästan färdigt vad gäller text. Dock kräver ju ett äventyr till det spelet en överdådig design med många stämningsfulla illustrationer och den biten kan nog ta lite tid.