Nekromanti Jag recenserar de gammla DoD äventyren!

[Mekanurg]

Äventyr: Dödens väg
Av: Theodor Paues
År: 1989

När jag slutade hos Äventyrsspel i april 1989 lämnade jag efter mig ett komplett DoD-äventyr med titeln Dödens Väg, som jag hade skrivit under vintern 88/89. Av någon för mig okänd anledning refuserade tydligen Nisse det, och lät Theodor skriva ett annat med samma titel. Beklagligtvis har mitt Dödens Väg sedan länge upplösts i den stokastiska elektronskräphög där gamla Word-dokument utplånas.

Jag har tyvärr bara lösryckta minnen kvar: spelarrollerna jagade efter ett MAKTFÖREMÅL?? och reste med en ASTRALFARKOST?? till två eller tre världar i andra universa.

 

[Bifur]

Pratar du om modulen Trakorien nu alltså? Har du verkligen läst den? I mina ögon är det tveksamt om den kan klumpas samman med "settingböcker" i allänhet, och kräver nog en lite rättvisare bedömning.

Jag säger inte att alla måste älska Trakorien, men jag har svårt att se varifrån du kommer här.

Hmm, jag ser en parallell till min tråd om hur man får spelare att greppa referenser utan att läsa den tråkiga settingboken. (Inte för att jag håller med, det finns ju inget roligare än att läsa en settingbok som Trakorien där sedan hela innehållet VERKLIGEN kommer i spel, får en att känna sig väldigt smart.)

 

[Ram]

Jag förstår det, och jag tänker inte hävda att min tolkning är bättre. Men det når inte ända fram för mig. Profetsian är olösbar och att man (hela gruppen!) ska sitta med en mer än lite tråkig settingbok och lösa det är en fullständig dealbreaker. Hade inte de individuella delarna varit så starka hade betyget från mig varit ännu lägre, för min bedömning är inte att det är spelbart.

Men det är jag, och det hela handlar om vad man vill ha från en kampanj.

Ja, jag förstår din syn absolut. Det är ren tycke och smak. Jag tycker om att bläddra i en fysisk bok och själv leta ledtrådar (och få en ascool världsbeskrivning på köpet) i stället för att slå för Historia, Geografi, Bibliotekskunskap och liknande. Sedan håller jag med dig generellt vad gäller att behöva läsa femtio sidor bakgrundsmaterial för att kunna spela. Jag har nästan aldrig gillat det. Men i fallet Trakorien/O4Ö så var hela upplevelsen helt fantastisk. Jag har aldrig fått känslan att verkligen sitta i ett bibliotek och försöka forska fram ledtrådar på ett bättre sätt än jag faktiskt fick när jag spelade O4Ö och vi var även ute på ett par irrfärder när vi spelade äventyret, men jag kan säga att gåtorna var inte alls olösliga. De var svåra som fan och när vi satte dem så kände vi oss extremt duktiga. "Kan det vara det här dom menar?!", "Ja, det måste det vara!".

 

[God45]

Äventyr: Ärans väg del 4
Av: Dag Ståhlhandske
År: 1988.

Det här är väldigt, väldigt dåligt. Det är rälsning av metoden: 60 ryttare kommer. Gör klart att spelarna måste ge sig. Låt de annars slåss tills de har vett att ge sig.

Fuck this.

Grejen där man ska behandla efterspelet av del 3 är inte ett bra upplägg och är inte bra utfört.

Och bilderna passar varken med den 1 & 2 eller 3.

Det här är kanske det värsta Drakar och Demoner scenariot. 1 av 5.

 

[damogn]

Äventyr: Ärans väg del 4
Av: Dag Ståhlhandske
År: 1988.

Det här är väldigt, väldigt dåligt. Det är rälsning av metoden: 60 ryttare kommer. Gör klart att spelarna måste ge sig. Låt de annars slåss tills de har vett att ge sig.

Fuck this.

Grejen där man ska behandla efterspelet av del 3 är inte ett bra upplägg och är inte bra utfört.

Och bilderna passar varken med den 1 & 2 eller 3.

Det här är kanske det värsta Drakar och Demoner scenariot. 1 av 5.

Det var detta jag väntade på :grin: hahaha! Förlåt att jag utsatte dig för något så hemskt :wink:

 

[Robert Jonsson]

Jag har tyvärr bara lösryckta minnen kvar: spelarrollerna jagade efter ett MAKTFÖREMÅL?? och reste med en ASTRALFARKOST?? till två eller tre världar i andra universa.

Du minns inte varför man jagade efter maktföremålet?

 

[Henke]

Äventyr: Ärans väg del 4
Av: Dag Ståhlhandske
År: 1988.

Det här är kanske det värsta Drakar och Demoner scenariot. 1 av 5.

Men du ger fortfarande del 3 en SVAG 1:a?

 

[Skarpskytten]

Äventyret: Döda skogen (Ärans väg del 1)
Av: Roger Undhagen
År: 1985

5 av 5.

Äventyret: Marsklandet
Av: Anders Blixt, Ann-Sophie Qvarnström, Ewiz Ehrsson och Stefan Thulin
År: 1988

5 av 5. Inte ett äventyr, men en jättebra sandlåda.

Äventyret: Svavelvinter
Av: Erik Granström
År: 1987

5 av 5.

Det här är exakt samma betyg som jag skulle ge de här tre äventyren. Och det är spännande. Äventyrsspel gav ut tre stora sandlådor till DoD och alla tre har verkligen åldrats med värdighet. Det är kanske bara Svavelvinter som är riktigt legendariskt, men jag tycker nog inte de två andra behöver skämmas i dess sällskap. Man undrar hur det kom sig att Äventyrsspel lyckades så bra med just sina sandlådor; många av deras rälsade är ju så här i efterhand rätt usla. Hade jag fått för mig att spela DoD igen på riktigt, hade jag valt ett av dessa tre.

Oavsett, efter att du är klar vill jag att vi gör en poll och låter medlemmarna rösta vilket som var det bästa äventyret som Äventyrsspel släppte till DoD. Jag kommer att rösta på Döda skogen, för jag gillar fornördisk fantasy mycket mer än Granströms excesser.

 

[Dimfrost]

När jag slutade hos Äventyrsspel i april 1989 lämnade jag efter mig ett komplett DoD-äventyr med titeln Dödens Väg, som jag hade skrivit under vintern 88/89. Av någon för mig okänd anledning refuserade tydligen Nisse det, och lät Theodor skriva ett annat med samma titel. Beklagligtvis har mitt Dödens Väg sedan länge upplösts i den stokastiska elektronskräphög där gamla Word-dokument utplånas.

Jag har tyvärr bara lösryckta minnen kvar: spelarrollerna jagade efter ett MAKTFÖREMÅL?? och reste med en ASTRALFARKOST?? till två eller tre världar i andra universa.

Vad synd. DoD hade mått bra av fler astralfarkoster.

 

[Skarpskytten]

Äventyret: Svavelvinter
Av: Erik Granström
År: 1987

5 av 5.

Äventyr: Oraklets fyra ögon
Av: Erik Granström
År: 1990

3 av 5.

Äventyr: Kristalltjuren
Av: Erik Granström
År: 1992

5 av 5

Äventyr: Den Femte Konfluxen
Av: Erik Granström
År: 1994

5 av 5.

Jag minns tyvärr väldigt lite av när vi spelade Svavelvinter, och Konfluxen kom vi inte till, men jag har vissa minnen av Fyra ögon och Kristalltjuren.

Vi gillade inte Fyra ögon och avskydde Kristalltjuren. För det första var de för svåra, tankenötterna var för mycket. Rälsat plus svårt är i min mening en dålig kombo, och vår SL var rätt anal och stöttade oss inte så tempot blev kasst, det var mycket frustration. Den där notgåtan i Kristalltjuren, jag hatar den fortfarande.

För det andra var vi vanliga Tolkiensvennar, vi gillade VJSVF (Vanlig Jävla Svensk VaniljFantatsy) och vi hade väldigt svårt för Granströms skruvade fantasi. Pergamentsvärlden och Store stenfar vara bara för mcyket

Och så här i efterhand (tack vare den här tråden, faktiskt!) har jag räknat ut att Kristalltjuren var det sista DoD jag spelade innan jag övergav Äventyrsspel och svenska rollspel nästan helt. DoD var den självklara solen i mitt rollspelssolsystem i tio år, men den solen slocknade med Kristalltjuren, ett äventyr jag inte gillade skrivet för ett system som jag inte längre kände igen (-91).

Om jag blir den utvalda hade jag utplånat ankorna!

Jag med, men jag hade skänkt maktens nycklar till piratankorna!

 

[God45]

Äventyr: Enhörningshornet
Av: Christer Regebro
År: 1990

Den här boken är så ofarbart kompakt skriven, med så många onödiga detaljer och sådan överdriven detaljrikedom att den är oanvändbar vid ett spelbord och väldigt jobbig att läsa. Att det bara är en fetch quest utan några egentliga twister hjälper inte. Det känns som om författaren skrivet en beskrivning av ett område genom ett äventyrar narrativ och det fungerar inte. Det känns som om författaren försökt efterlikna Tolkien men inte nått ända fram och struntar i att det inte fungerar som ett rollspel.

Rent konceptmässigt är det här äventyret också supertråkigt och ingen spännande ide eller bild fångade mig.

Och det är rälsat på det där tråkiga "spelarna måste betala böter" sättet.

1 av 5.

 

[God45]

Äventyr: Handelsfursten (Härskarserien del 1)
Av: Michael Petersén
År: 1990

Det här är det enskilt mest rälsade äventyret jag någonsin har läst. Det är inte en överdrift. Det finns ingen poäng att spela det. Hela äventyret är sammanfattat i början, det finns inget sätt att undvika det. Karaktärerna kan inte ens hålla käften utan de tvingas säga rätt grejer av magiska föremål. Det finns tyvärr inget av värde här. Att spelarkaraktärerna ska vara badasses med 90 till 100 i många färdigheter gör det hela värre.

0 av 5.

 

[Mekanurg]

Du minns inte varför man jagade efter maktföremålet?

En BADGUY?? hade stulit det.

 

[Swedish Chef]

Äventyr: Handelsfursten (Härskarserien del 1)
Av: Michael Petersén
År: 1990

Det här är det enskilt mest rälsade äventyret jag någonsin har läst. Det är inte en överdrift. Det finns ingen poäng att spela det. Hela äventyret är sammanfattat i början, det finns inget sätt att undvika det. Karaktärerna kan inte ens hålla käften utan de tvingas säga rätt grejer av magiska föremål. Det finns tyvärr inget av värde här. Att spelarkaraktärerna ska vara badasses med 90 till 100 i många färdigheter gör det hela värre.

0 av 5.

Har ändå för mig att detta är det minst rälsade scenariot i hela häskarserien.

 

[Leon]

En BADGUY?? hade stulit det.

Det känns som på god väg att återskapa en kontrafaktuell klassiker - lite som Jodorwski's Dune

 

[God45]

Har ändå för mig att detta är det minst rälsade scenariot i hela häskarserien.

Men jag har två till av dem att läsa O_O Varför stjäl du mitt hopp Swedish chef?! Varför stjäl du mitt hooppppp?! ????

 

[Swedish Chef]

Men jag har två till av dem att läsa O_O Varför stjäl du mitt hopp Swedish chef?! Varför stjäl du mitt hooppppp?! ????

Sorry, är ju med både drakar, kulter och demoner i de andra delarna i alla fall

 

[God45]

Sorry, är ju med både drakar, kulter och demoner i de andra delarna i alla fall

Okej, det är lite tröstande i alla fall

 

[Klingonsylt]

OT: Har jag missat något? Jag trodde att God45 avskydde Drakar och demoner. Kul läsning i alla fall

 

[God45]

OT: Har jag missat något? Jag trodde att God45 avskydde Drakar och demoner. Kul läsning i alla fall

Do I contradict myself? Very well, then I contradict myself, I am large, I contain multitudes.