...men det blir så besvärligt när det av någon outgrundlig anledning även implicerar den här fortsättningen: "...utan att reflektera över vår samtid samt normer och diskriminering vi omedvetet tar med oss in i spel och spelskapande." Varför är jag då så känslig att jag inte bara kan acceptera saker så som de alltid har varit? För att det stänger mina vänner ute från vad jag annars upplever vara en väldigt fin och bra hobby. För att jag vill kunna spela rollspel med mina barn utan att behöva censurera eller skriva om rollspelsböcker för att inte pracka på även dem en skev människosyn.
krank skriver om normer i tråden:
http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...representation
...och där har vi en del grunder som vi gör antaganden kring och bygger vidare på. Vi har våra klassiska arketypberättelser med prinsessor och drakar och modiga riddare som reproduceras om och om igen i samhället och tillsammans skapar dessa våra omedvetna axiom en tydlig standard i våra rollspel och kring hur vi tänker och diskuterar. När jag tänker "hjältesaga" så dyker en bild upp för mitt inre av starka mustiga män som bekämpar ondska, räddar kvinnor och får deras kroppar som belöning och om jag inte anstränger mig (...och det här händer påfallande ofta _även_ när jag anstränger mig, även i sällskap med andra som är bättre på det här än jag och som anstränger sig _ännu mer_ än jag) reproduceras de här historierna om och om igen i mitt spel och spelskapande. I värsta fall blir det "kvinna anklagad för häxeri visar sig vara spelvärdens värdefullaste 'skatt' genom sin unika förmåga att vara fertil och hon rövas då bort av onda mutanter som vill använda henne för avel varpå rollpersonerna måste stjäla tillbaka 'häxkvinnan' så att de kan bruka henne för samma ändamål" (ni minns säkert tråden…). Jag har ingen aning om hur det är att vara kvinna men jag är förvånad av att över huvud taget någon frivilligt kan tänka sig att ägna sig åt en hobby där de genom sin könsidentitet nedvärderas till objekt, bombarderas med boob armors och hela tiden måste rättfärdiga sin existens i spelvärldar i försvar mot "realism", "logik" och "historisk korrekthet".
När du säger "bara prata om rollspel" samtidigt som du reproducerar sådant som jag upplever vara skadliga normer så har du ställt upp en omöjlighet för mig. Du pratar ju inte "bara om rollspel", hur ska jag då kunna göra det?
Det eviga tugget om att "feminism inte kan diskuteras i möblerade rum" må vara sant om vi ser till forna trådar men då alternativet är att "alltid diskutera ur ett normerat sexistiskt perspektiv" så har jag svårt att se relevansen i uttalandet. Vill vi verkligen ha ett forum där det räknas som Off Topic att påpeka när en upplever att någon skriver något normerande och skadligt? Det ska tolkas jääävligt välvilligt för att inte bli ett klockrent försvar av patriarkatet men jag gissar att det inte är det som avses? Det känns som att det råder en stor förvirring kring vad "feminism" är om det ses som något så hemskt och provocerande att det inte kan tas upp i samtal utan att det ska övergå till flame wars? Att det är så skuldbelagt att "göra fel" och råka vara sexistisk (det gör vi alla då och då, även jag!) eller att det känns som ett angrepp att något en gillar råkar vara sexistisk (det behöver inte betyda "dåligt på alla sätt" men gärna ett "...men var medveten om att det här inte är så lysande"), vad handlar det om egentligen?
Jag blev nyligen tipsad om Laci Green och hennes youtubekanal, mycket välredigerade och korta (korta!) videos som sätter ord på mycket av "feminism" och det har varit underhållande och lärorikt tittande! Jag är man, blind för mycket av mitt privilegium och kan inte säga att problemen är "mina" eller "hur det känns" men det här är grejer som jag tycker är _rätt_ och försöker leva enligt. Jag menar oftast inte att du är dum i huvudet när jag kritiserar något du skrivit (jag brukar skriva det rakt ut isf), det är normen som är dum! Inte du! Aja, om du känner att du inte kan sympatisera med ordet "feminist" så kolla lite här, det är värt det:
Varför bråkar vi om de här grejerna? Om vi bortser från symptomet "vi är otrevliga" och försöker hitta "varför vi är otrevliga"? Hjälp mig förstå, hjälp oss att förstå varandra!
krank skriver om normer i tråden:
http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...representation
...och där har vi en del grunder som vi gör antaganden kring och bygger vidare på. Vi har våra klassiska arketypberättelser med prinsessor och drakar och modiga riddare som reproduceras om och om igen i samhället och tillsammans skapar dessa våra omedvetna axiom en tydlig standard i våra rollspel och kring hur vi tänker och diskuterar. När jag tänker "hjältesaga" så dyker en bild upp för mitt inre av starka mustiga män som bekämpar ondska, räddar kvinnor och får deras kroppar som belöning och om jag inte anstränger mig (...och det här händer påfallande ofta _även_ när jag anstränger mig, även i sällskap med andra som är bättre på det här än jag och som anstränger sig _ännu mer_ än jag) reproduceras de här historierna om och om igen i mitt spel och spelskapande. I värsta fall blir det "kvinna anklagad för häxeri visar sig vara spelvärdens värdefullaste 'skatt' genom sin unika förmåga att vara fertil och hon rövas då bort av onda mutanter som vill använda henne för avel varpå rollpersonerna måste stjäla tillbaka 'häxkvinnan' så att de kan bruka henne för samma ändamål" (ni minns säkert tråden…). Jag har ingen aning om hur det är att vara kvinna men jag är förvånad av att över huvud taget någon frivilligt kan tänka sig att ägna sig åt en hobby där de genom sin könsidentitet nedvärderas till objekt, bombarderas med boob armors och hela tiden måste rättfärdiga sin existens i spelvärldar i försvar mot "realism", "logik" och "historisk korrekthet".
Du som "bara vill prata om rollspel" och blir arg och ledsen när andra för in "genusprat" och "feminism" i diskussionerna, förstår du mig? Förstår du att jag anser att du gör _precis motsatsen_ till att bara prata om rollspel? Att jag reagerar när jag anser att du fört in en massa saker i resonemangen och spelen som jag inte anser vara en del av det här med "bara rollspel"? Hur hade det varit om någon påstod att rasism och och minskad agens för svarta bör vara normen i M:Å0 eller Drakar & Demoner efter som att det har varit normen “historiskt”? Är det fortfarande “bara rollspel”? Det är därför jag reagerar, det är därför jag säger ifrån: inte för att jag tycker att det är så förträffligt att prata om sakerna (jag önskar innerligt att jag slapp) utan för att du har fört in ämnet på något som står i direkt motsats till att jag ska kunna acceptera ens de grundläggande förutsättningarna för ditt resonemang.Elli said:Om vi lever i ett patriarkat här och alla är överens om att det borde vara jämställt, kan vi då inte låta det vara jämställt i spelvärlden och inte VÄRRE än i verkligheten?
När du säger "bara prata om rollspel" samtidigt som du reproducerar sådant som jag upplever vara skadliga normer så har du ställt upp en omöjlighet för mig. Du pratar ju inte "bara om rollspel", hur ska jag då kunna göra det?
Det eviga tugget om att "feminism inte kan diskuteras i möblerade rum" må vara sant om vi ser till forna trådar men då alternativet är att "alltid diskutera ur ett normerat sexistiskt perspektiv" så har jag svårt att se relevansen i uttalandet. Vill vi verkligen ha ett forum där det räknas som Off Topic att påpeka när en upplever att någon skriver något normerande och skadligt? Det ska tolkas jääävligt välvilligt för att inte bli ett klockrent försvar av patriarkatet men jag gissar att det inte är det som avses? Det känns som att det råder en stor förvirring kring vad "feminism" är om det ses som något så hemskt och provocerande att det inte kan tas upp i samtal utan att det ska övergå till flame wars? Att det är så skuldbelagt att "göra fel" och råka vara sexistisk (det gör vi alla då och då, även jag!) eller att det känns som ett angrepp att något en gillar råkar vara sexistisk (det behöver inte betyda "dåligt på alla sätt" men gärna ett "...men var medveten om att det här inte är så lysande"), vad handlar det om egentligen?
Jag blev nyligen tipsad om Laci Green och hennes youtubekanal, mycket välredigerade och korta (korta!) videos som sätter ord på mycket av "feminism" och det har varit underhållande och lärorikt tittande! Jag är man, blind för mycket av mitt privilegium och kan inte säga att problemen är "mina" eller "hur det känns" men det här är grejer som jag tycker är _rätt_ och försöker leva enligt. Jag menar oftast inte att du är dum i huvudet när jag kritiserar något du skrivit (jag brukar skriva det rakt ut isf), det är normen som är dum! Inte du! Aja, om du känner att du inte kan sympatisera med ordet "feminist" så kolla lite här, det är värt det:
Varför bråkar vi om de här grejerna? Om vi bortser från symptomet "vi är otrevliga" och försöker hitta "varför vi är otrevliga"? Hjälp mig förstå, hjälp oss att förstå varandra!