Nekromanti Japanska skräckfilmer

[solvebring]

Som många säkert har märkt är det japan som helt börjar ta över skräckfilmens värld. Desperat försöker de Amerikanska filmbolagen hålla sig kvar genom att göra - oftast - sämre kopior av de japanska originalen.

Detta är något som börjar intressera mig. Jag tittar mycket på skräckfilm, inte för att jag är typen som blir rädd och gillar kicken, utan för att jag gillar den sortens filmkultur. En skräckfilm med klickétema är ju hur kult som helst!

Nåväl...
Ju mer jag börjat kolla igenom detta så har man märkt att filmer man först trodde var amerikanska, egentligen är japanska - allihop!

Att The Grudge-filmerna är amerikanska kopior av den japanska produktionen Ju-On är säkert ingen nyhet. Det är i alla fall inte för mig som har både The Grudge-filmerna samt Ju-On-filmerna.

Men att The Ring var japansk, det visste jag faktiskt inte förrän idag då jag kikade i mitt Viasat-blad. För er andra som inte heller visste om detta kan jag tala om att den original är japansk och heter Ringu. Dark Water, ja det är också en bra skräckfilm man sett, men vad tusan, den är ju också japansk original!!!
Tror dock den heter Dark Water i originaltitel också.

Så har jag börjat kika på lite recensioner nu till allt det här. De japanska får ständigt bättre kritik och verkar hålla mycket bättre i sin skräckstandard. Men originalet är ju alltid bäst, eller hur.

Så, trots att jag presenterat några japanska riktigt bra skräckisar här (ja nu menar jag just de japanska produktionerna - Ju-On är mycket mer skräckkvalitet än The Grudge!) så vore det väl trevligt med mer. Alla som kikat en del på anime vet ju också att inget går upp mot det japanska språket på film!

Detta är ju något som börjat fastna på tapeten och som förekommer allt mer. Jag tänkte därför om vi inte kunde börja tipsa varandra om lite sköna japanska skräckisar?

Det är faktiskt jävligt skönt att slippa amerikansk dollarproduktion med varenda klycha och känd skådis.
Ta även europeisk film, varför glömmer vi det?
Det är ju mycket bättre många gånger.

Men vad fan, det skulle bli en överfull tråd om vi skulle tipsa varandra om all schysst Europeisk film. Så...
Vem har några bra japanska skräckfilmer/thrillers att bjuda på?

 

[Insignia]

Original

Tror dock den heter Dark Water i originaltitel också.

Nä, originaltiteln är "Honogurai mizu no soko kara". Den brukar däremot översättas till Dark Water.

 

[Dewil]

Jag tittar mycket på skräckfilm, inte för att jag är typen som blir rädd och gillar kicken, utan för att jag gillar den sortens filmkultur. En skräckfilm med klickétema är ju hur kult som helst!

Det är faktiskt jävligt skönt att slippa amerikansk dollarproduktion med varenda klycha och känd skådis.

Hur ska du ha det? Gillar du klichéfilmer eller inte?

Själv tycker jag att det finns alldeles för få skräckfilmer som verkligen försöker sätta skräck i publiken. Varför kalla det skräckfilm om målet inte är att skrämma skiten ur tittarna? När publiken är genuint rädd och funderar på att sova med ljuset tänt så har man lyckats.

Jag gillade "The ring" för att den inte försökte vara varken rolig, gullig, fånig, oskrämmande eller klyschig och heller inte undvek det övernaturliga. OK, det vore väl synd att säga att den skrämde skiten ur mig, men den var genuint kuslig på sina ställen.

Dewil

 

[solvebring]

Re: Original

Okej, tack. Där kom Insignia med klingande ren japanska!
Det var bra, det förklarar en del. I artikeln jag läste stod det bara Dark Water, vilket jag fann lite underligt, så tack för tillrättavisandet. Nu är det inte alls underligt längre - bara tidningsskribenten som var snurrig. Man skall lita på sin instinkt tydligen, jag tyckte väl det...

 

[solvebring]

Re: Japanska skräckfilmer [Lite OT]

Hur ska du ha det? Gillar du klichéfilmer eller inte?

Du har rätt, helt fel sagt av mig. Du vet hur det är när hjärnan bläddrar igenom alla tankar fortare än vad man skriver för man är så på hugget.

Jag ändrar här i citaten:

Jag tittar mycket på skräckfilm, inte för att jag är typen som blir rädd och gillar kicken, utan för att jag gillar den sortens filmkultur. En skräckfilm med klickétema är ju hur kult som helst!

<--ändrat!

Det är faktiskt jävligt skönt att slippa amerikansk dollarproduktion med varenda överkommersiell katastrof- ev. hjälte -klycha och känd skådis.

<--ändrat!


Jag gillar de klychor som alltid håller. Skräckklichéerna har varit de samma i alla tider utan att man tröttnat så väldigt. Episk fantasy är alltid episk fantasy och är alltid bäst - kliché eller ej. Men katastrof och hjälte-klychan gör att man (jag) rent ut sagt förbannat trött på film. Amerikanarna vill alltid vara kommersiella och de fastnar så lätt. Ungefär som då Hollywood förr hade dille på Westernfilm där allt som var ont var likamed indian, eller agentrullar då allt ont var likamed Ryssland. Sådana där tråkiga grejer man tröttnar på - som jag tröttnat på. Och dessa översvämningar, bränder, tornados, Brad Pit räddar världen och en snygg tjej... USCH!!!
Det kan man se för många gånger.
Nu hoppas jag att jag förklarat mitt lilla misstag. Hade inte tänkt sväva ut så här mycket, men känslorna tog över, förlåt mig.

Tillbaka till ämnet!

Jag gillade "The ring" för att den inte försökte vara varken rolig, gullig, fånig, oskrämmande eller klyschig och heller inte undvek det övernaturliga. OK, det vore väl synd att säga att den skrämde skiten ur mig, men den var genuint kuslig på sina ställen.

Härligt! Vi snackar samma språk här. Det är just därför jag gått in på de japanska skräckisarna, för det är kvalitet i deras kusliga företaganden. Ju-On, The Rings orginal, det är kanon alltså, asbra! Alla de där filmerna rockar. Det är inget motorsågsskit (även om det är roande fast på komisk nivå).
Detta är bra skräck, intressant, och kliché på det vis att detta är kliché i Japan. Detta är ju inte nytt i Japan, det kommer från deras uråldriga folksagor detta med andar, gastar och väsen i sådana teman som t.ex. The Ring. Det är ju asschysst, något man ser mycket i animen också ju, om man tänker efter.
Själv är jag fascinerad av detta och jag gillar det verkligen.

 

[Rising]

Uzumaki är nog den mest japanska av dem alla.

Filmen är snygg och rätt freakig, men jag tycker att den lite för ofta missar tonen i serien.

Serien är nämligen något av det läskigaste jag läst. Den är så konstig och annorlunda från alla andra skräckhistorier. Den påminner om en syratripp, på sättet som den fuckar med fundamentala delar av ens huvud och åskådning.

Jag läste en rollspelsblogg där en kille förklarade att "horror" var när spelarna kände att de behövde förstå ett mysterium, men var genuint rädda inför vad sanningen skulle vara. Jag tror aldrig att jag upplevt det så starkt som när jag läste Uzumaki-serien. Filmen förvaltar inte den stämningen lika helgjutet, men den har sina stunder där den är riktigt läbbig och oförutsägbar.

---

Se till att läsa Junji Ito's andra serier. Några finns på nätet, och de tillhör det allra mest obehagliga jag någonsin läst.

 

[DeBracy]

Se till att läsa Junji Ito's andra serier. Några finns på nätet, och de tillhör det allra mest obehagliga jag någonsin läst.

Tänka sig att det var han som gjort Gyo också... jag har bara läst en liten fristående snutt (Enigma of Amigara Fault) men det riktigt skruvat och konstigt. Hade på känn att det var den snubben du snackade om här...

Första volymen av Gyo har precis kommit i ny utgåva på engelska och andra är på G. Får ta och kika på Uzumaki också.

 

[Rickard]

Du har egentligen de bra japanska skräckisarna där (alltså Ringu och japanska Dark Water). Möjilgtvis skulle jag slänga dit The eye, men den är rätt långdragen mot slutet. Ringu 0 (uppföljaren) var förresten så tråkig att jag inte har orkat se på Ringu 2 (trean) på minst fyra år. Suicide club är en omtalad film (mest för sin blodighet) men den har jag inte sett (än - har påbörjat den 1-2 gånger) så jag vet inte. Regissören är en rätt lustig figur (läs: "konstnärlig") och har tröttnat på att folk bara gör skräckfilmer där man har med figurer med konstig hår (som The Grudge), så han gjorde en skräckfilm med bara hår som "monster".

Annars kan du rikta dina ögon mot koreanska filmer. Oldboy skulle nog kunna klassas in som en thriller och är såpass bra att "Hollywood" ska göra den också. Dead friend är en annan koreansk film som verkar följa temat på att man måste ha med barn för att vara en ordentlig skräckis.

/Han som tycker fler borde uppmärksamma koreanska filmer

 

[Rising]

jag har bara läst en liten fristående snutt (Enigma of Amigara Fault) men det riktigt skruvat och konstigt

Ja, det är en riktig dunderhöjdare. Läser man halva så kan man bara inte lägga den ifrån sig. Man bara måste få veta hur den fortsätter. Jag rekommenderar den som ens första möte med Junji Ito. (Finns att läsa på "same hat! same hat!", för den som behöver google-hjälp) Men det finns vissa episoder av Uzumaki som jag tycker är ännu läskigare, som är mer lågmälda och psykologiska.

 

[DeBracy]

Läser man halva så kan man bara inte lägga den ifrån sig. Man bara måste få veta hur den fortsätter. Jag rekommenderar den som ens första möte med Junji Ito.

Sant sant... jag ville som bli av med den obehagliga känslan genom att läsa klart men. Ja. Det går ju som det går... Det var f.ö. det enda jag fick tag på från Gyo så det var ju lite passande. Småcreepy japanska grejer kom ju som på tapeten iom att vi började spela Panty Explosion men det var lite svårt att leta när man inte visste var man skulle börja.

 

[solvebring]

Schysst med ett tips som du lovar skall vara så läskig.
Det låter väldigt lovande och jag blir sugen minst sagt.
Dock har jag en del att göra just nu när jag svarar här, så jag kollar senare, eller någon annan dag när jag har tid...
Serie sade du föresten, vanlig serieblaska, eller är det en manga då eller?

 

[solvebring]

Låt oss övergå till Asiatiska skräckisar då!(?

Det låter också som lovande tips, speciellt när du berättar lite om dem så där. Det är alltid schysst med några ord. The Eye har jag inte sett, låter värd att kolla upp om den platsar bland tidigare nämnda.

Vad det sedan kommer till koreansk film så har jag nog faktiskt bara sett någon splatter och fightingfilm från Korea. Men om du säger det så så ser jag mig gärna om. Hoppas bara man får pengar till att göra en liten DVDbeställning snart.

Eftersom du snackar om just du grymt bra koreanska rullar som skall vara creepy så föreslår jag - Låt oss övergå till Asiatiska skräckisar då!(?)

 

[Rising]

Serie sade du föresten, vanlig serieblaska, eller är det en manga då eller?

Det är en vanlig serieblaska. Vanliga serieblaskor kallas dock "manga" av tre sorters personer:

1. Japaner.
2. Marknadsavdelningsfolk.
3. Dumskallar som lyssnar på marknadsavdelningfolk.

---

Eller tycker du att Tintin är en "bédé"?

Begreppet "manga" är för oss i väst enbart användbart som ett begrepp på vissa typer av säregna manér hos japanska serier. Att vi i väst skall använda ordet om japanska serier i allmänhet är den lägsta tänkbara formen av intelligens. Jag värderar sådana människor till och med lägre än psykopater och massmördare. Jag vill hyvla dem långsamt till döds, lager för lager, och hälla salt och ättika i såren, innan de bara var smala, blodiga, skrikande stickor, och sedan utföra tusen nålar runt deras midjor, iförd brinnande lovikavantar som det sprang omkring pissmyror på.

Eller, nja, inte så illa. Men jag avskyr det verkligen. Nu skall jag gå och ta mina tabletter.

 

[DeBracy]

Att vi i väst skall använda ordet om japanska serier i allmänhet är den lägsta tänkbara formen av intelligens.

Men... vi i svängen* har rätt mycket hjälp av att säga "Fan vad mangan X var bra!" istället för att säga "Fan vad serien X var bra!" vilket direkt leder följdfrågan "Den animerade eller...?"

Hygglo smidigt att veta vad man pratar om. Really.

*om jag nu får räkna mig dit med tanke på hur lite jag har i hyllan i serieväg

 

[Organ]

En riktigt schysst klassiker är Kaidan, en episodfilm från 1964. Gemensamt för de enskilda historierna är att de alla utspelas i någon slags obestämd historisk tid med samurajer, munkar och övernaturliga otäckheter. Kanske skulle man även lika gärna kunna klassa den som nån slags mörk fantasy, likaväl som skräck. Om inte annat kan den vara av intresse för den som tror att japansk skräckfilm bara innehåller småflickor med knyckiga rörelsemönster och långt stripigt hår.

/Anders

 

[Rising]

Men... vi i svängen* har rätt mycket hjälp av att säga "Fan vad mangan X var bra!" istället för att säga "Fan vad serien X var bra!" vilket direkt leder följdfrågan "Den animerade eller...?"

Intressant. Så när någon säger "fan vad serien Spider Man är bra" så leder det direkt till följdfrågan "den animerade, eller?"

Det har aldrig jag stött på. Ni i svängen verkar rätt blåsta.

 

[Dewil]

Jag läste en rollspelsblogg där en kille förklarade att "horror" var när spelarna kände att de behövde förstå ett mysterium, men var genuint rädda inför vad sanningen skulle vara.

Det där ska jag lägga på minnet. Det är närbesläktat med att det mest skrämmande är det man inte ser, eller så är det samma sak från ett annat håll. Man bara anar vad det är, vet inte och vill helst inte veta. Lovecraft kör med det hela tiden.

Det är här det är lätt, som skräckfilmsregissör, att snubbla över gränsen och vilja visa upp något som förmodligen inte är en bråkdel så läskigt som det åskådarna kan föreställa sig på egen hand. Och så var förtrollningen bruten.

Dewil

 

[DeBracy]

Intressant. Så när någon säger "fan vad serien Spider Man är bra" så leder det direkt till följdfrågan "den animerade, eller?"

Det har aldrig jag stött på. Ni i svängen verkar rätt blåsta.

Vi i svängen har så god smak att vi inte säger så om Spider Man (okej jag ljuger men jag måste principdissa Spidde eftersom jag inte gillar honom, det är väl så man gör på internet?). Dock... när man snackar om en serie som är princip lika poppis i både serietidningsformat och som tecknad serie (eller film då för att göra Spindelmannen gångbar som exempel ba'fratt) så är det ändå rätt smidigt att med fem bokstäver kunna säkerställa exakt vad man snackar om. Vi snackar ju normalt bara om "serier" slentrianmässigt och det enda vi uteslutit då är långfilm.

Jag tycker det är rätt okej att suga om jag gör mig förstådd.

 

[Krille]

Så när någon säger "fan vad serien Spider Man är bra" så leder det direkt till följdfrågan "den animerade, eller?"

Det har aldrig jag stött på. Ni i svängen verkar rätt blåsta.

Japp.

Eller så har vi bara tur att de animerade serierna vi tittar på är värda att titta på.

Fast man behöver inte sticka till Japan för att få problem. Jag menar, "fan vad serien Tripods är bra" - "boken eller TV-serierna?".

Favoriten är nog "fan vad serien Doctor Who är bra!" - "Är du helt blåst eller? Den är ju skitkass!" - "Jamen, jag menar den nya." - "Jamen säg det då!"

 

[Rising]

Dock... när man snackar om en serie som är princip lika poppis i både serietidningsformat och som tecknad serie

...så säger man inte "tecknad serie", om det du talar om är det som jänkare kallar "animated series". Om det bara är sådana där förskräckligt godtyckliga anglicismer du ser som ett alternativ, ja, då kan jag hålla med om att ni nog gör bäst i att använda japanska uttryck med varandra.

Batman finns i så olika former som en gammal TV-serie, filmer, tecknade TV-serier och som serie. Vi kan enkelt konstatera att en person som skulle använda begreppet "animated series" om Batmans tecknade TV-serie - bara för att den är amerikansk - vore patetiskt löjlig.

Nu frågar du säkert: "Men är inte de japanska uttrycken mer enkelanvända då?"

Ja, kanske. Det kan inte jag bestämma. Men om de är enklare att använda, och om du enbart använder dem om japanska serier och japanska TV-serier, då är du irrationell. Och irrationalitet är den lägsta formen av mänskligt degenererat avskräde.

Men var inte ledsen! Det är så bra, förstår du, för man kan när som helst bli förlåten och välkomnas tillbaka till de smarta människorna, och då kommer ingen någonsin att belasta en för att man varit en knäppskalle i sin ungdom. Så när man vill så kan man sluta använda ordet "manga" om japanska serier (eller börja använda det om alla serier) och då - poff! - så får man tillbaka sitt intyg på att man är en förnuftig och trevlig människa, och välkomnas tillbaka till den smarta delen av befolkningen. Hey, vi firar det, till och med!

Så sluta vara knäpp, min vän, och kom över till ljuset. Det finns ingen anledning att skämmas - bara anledning att utvecklas.