RECENSION Jon Peterson - The Elusive Shift

Theo said:
Det var faktiskt en grej jag höjde på ögonbrynet över när jag läste Playing at the World: åtminstone i Sverige verkar ju Tolkiensällskapen ha varit en central om inte dominerande del av den subkulturella mylla som rollspelen växte fram/slog rot i, men Peterson nämner inget om deras amerikanska motsvarigheter. Det kanske var så enkelt som att de tolkienister som gjorde avtryck i rollspelsförhistorien gjorde det främst i de andra överlappande sammanhang de också tillhörde.
Click to expand...

På 1980-talen var Tolkiensällskapen stora i Stockholm (Forodrim), Uppsala (Midgårds Fylking) och Malmö (Angmar). Många medlemmar gjorde betydelsefulla insatser hos Äspel. Jag var en i denna skara och 1985-89 rekryterade jag Tolkienist-polare för diverse insatser, till exempel Leif Eurén, Ann-Sophie Qvarnström, Anna Gable Frimodig, Olle Sahlin, Ewiz Ehrsson, Eva Jangö, Magnus Anå och Johan Anglemark. Även @Brior nådde Äspel via sina kompisar i Tolkienfandom.

I USA var SCA betydelsefullt, eftersom det var där som folket kring Chaosium möttes på 1970-talet: Greg Stafford, Steve Perrin, med flera.
 
Last edited:
Man Mountainman said:
Hur som helst, "Gygax principer" verkar ju knappast ha varit något enhetligt, det heller. På ett ställe i boken rapporteras ett vittnesmål (förvisso andrahandsuppgift) om att Gygax på ett konvent ska ha förklarat att han ignorerar alla slag som gör spelet mindre kul. Ger inga starka OSR-vibbar för mig.
Click to expand...
Ja jag har också läst att följa regler noga var inte Gygax grej, men för mig ger det starka ”anything goes”-osr-vibbar :)
 
Gerkub said:
Ja jag har också läst att följa regler noga var inte Gygax grej, men för mig ger det starka ”anything goes”-osr-vibbar :)
Click to expand...

Jaha? Jag tänker att OSR visserligen förespråkar enkla regler som ger mycket utrymme åt SLs omdöme, men att de också förespråkar att systemet, inklusive SLs omdömen, ska vara ett opartiskt, förutsägbart ramverk där spelarna kan förutsäga konsekvenserna av sina handlingar.
 
Tolkienfandomens påverkan på D&D finns dokumenterad ivf, även om det kanske inte är tolkiensällskap. Men Gygax själv ville ju inte (nu drar jag det här fritt ur minnet, så vissa detaljer kan vara fel) andra spelbara raser med (ffa eller ivf inte(?) hober?). Tolkien-fansen runt honom såg till att de kom med.
 
chrull said:
Tolkienfandomens påverkan på D&D finns dokumenterad ivf, även om det kanske inte är tolkiensällskap. Men Gygax själv ville ju inte (nu drar jag det här fritt ur minnet, så vissa detaljer kan vara fel) andra spelbara raser med (ffa eller ivf inte(?) hober?). Tolkien-fansen runt honom såg till att de kom med.
Click to expand...
Det var där rollspelen började spåra ur!
 
Man Mountainman said:
Jaha? Jag tänker att OSR visserligen förespråkar enkla regler som ger mycket utrymme åt SLs omdöme, men att de också förespråkar att systemet, inklusive SLs omdömen, ska vara ett opartiskt, förutsägbart ramverk där spelarna kan förutsäga konsekvenserna av sina handlingar.
Click to expand...
Absolut, det är den vanligaste tolkningen, men jag har också sett osr-liknande spel och spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse som verkar eftersträvas. Kanske nån tycker att det inte är osr, men de kommer ändå från den traditionen tänker jag.
 
Dessutom, många osr-spel kör bara tärningsrull när det ska räddas undan en farofylld situation som man inte har kontroll över. Så att inte rulla tärning när det ”inte är kul” ingår också i osr, tänker jag.
 
Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden. :cool:
 
Gygax-exemplet ovan är inte helt tydligt. Att strunta i en komplicerad regel som medför många tärningsslag är en sak. Att slå ett slag men strunta i resultatet och själv hitta på något roligare är en helt annan sak. Min gissninga är att Gygax kan ha gjort båda. Det förstnämnda för att snabba upp spelet och det senare för att skapa en bättre berättelse (på bekostnad av den neutrala domarroll som OSR eftersträvar).
 
Oldtimer said:
Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden. :cool:
Click to expand...
Javisst, osr har i sin tur blivit ett monster av olika spel och spelstilar som nog mer härstammar från idén om ”osr” snarare än faktiskt gammelspel (vilket väl inte heller är något sorts enhetlig spelsätt som den här boken verkar vittna om).
 
Last edited:
luddwig said:
Gygax-exemplet ovan är inte helt tydligt. Att strunta i en komplicerad regel som medför många tärningsslag är en sak. Att slå ett slag men strunta i resultatet och själv hitta på något roligare är en helt annan sak. Min gissninga är att Gygax kan ha gjort båda. Det förstnämnda för att snabba upp spelet och det senare för att skapa en bättre berättelse (på bekostnad av den neutrala domarroll som OSR eftersträvar).
Click to expand...

Jo det var väl det senare som tillskrevs Gygax i ögonvittnesskildringen ur boken.
 
Oldtimer said:
Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden. :cool:
Click to expand...

Jo, det var ett annat intryck jag fick från boken. Att det var mindre "rulings, not rules" och mer "hitta på dina egna regler".
 
OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.
 
koraq said:
OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.
Click to expand...
Se även: indie, trad, storytelling. Etc.
 
För att förtydliga vad det aldrig mitt syfte att dra igång nån diskussion om vad OSR är eller liknande. Tyckte bara det var lite intressant med kontrasten mellan vad Peterson skildrar och vissa, av mig upplevda och möjligen marginella, uppfattningar inom OSR-sfären.
 
koraq said:
OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.
Click to expand...

Alla etiketter läcker. Alla etiketter misslyckas alltid med att spika fast något tydligt, konkret och avgränsat. Jag tycker att OSR ändå är ett hyfsat användbart begrepp, som säkert snart kommer ersättas av andra, mer specade uttryck och begrepp, som också kommer att börja läcka.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top