RECENSION Jon Peterson - The Elusive Shift

[Mekanurg]

Det var faktiskt en grej jag höjde på ögonbrynet över när jag läste Playing at the World: åtminstone i Sverige verkar ju Tolkiensällskapen ha varit en central om inte dominerande del av den subkulturella mylla som rollspelen växte fram/slog rot i, men Peterson nämner inget om deras amerikanska motsvarigheter. Det kanske var så enkelt som att de tolkienister som gjorde avtryck i rollspelsförhistorien gjorde det främst i de andra överlappande sammanhang de också tillhörde.

På 1980-talen var Tolkiensällskapen stora i Stockholm (Forodrim), Uppsala (Midgårds Fylking) och Malmö (Angmar). Många medlemmar gjorde betydelsefulla insatser hos Äspel. Jag var en i denna skara och 1985-89 rekryterade jag Tolkienist-polare för diverse insatser, till exempel Leif Eurén, Ann-Sophie Qvarnström, Anna Gable Frimodig, Olle Sahlin, Ewiz Ehrsson, Eva Jangö, Magnus Anå och Johan Anglemark. Även @Brior nådde Äspel via sina kompisar i Tolkienfandom.

I USA var SCA betydelsefullt, eftersom det var där som folket kring Chaosium möttes på 1970-talet: Greg Stafford, Steve Perrin, med flera.

 

[Gerkub]

Hur som helst, "Gygax principer" verkar ju knappast ha varit något enhetligt, det heller. På ett ställe i boken rapporteras ett vittnesmål (förvisso andrahandsuppgift) om att Gygax på ett konvent ska ha förklarat att han ignorerar alla slag som gör spelet mindre kul. Ger inga starka OSR-vibbar för mig.

Ja jag har också läst att följa regler noga var inte Gygax grej, men för mig ger det starka ”anything goes”-osr-vibbar

 

[Man Mountainman]

Ja jag har också läst att följa regler noga var inte Gygax grej, men för mig ger det starka ”anything goes”-osr-vibbar

Jaha? Jag tänker att OSR visserligen förespråkar enkla regler som ger mycket utrymme åt SLs omdöme, men att de också förespråkar att systemet, inklusive SLs omdömen, ska vara ett opartiskt, förutsägbart ramverk där spelarna kan förutsäga konsekvenserna av sina handlingar.

 

[chrull]

Tolkienfandomens påverkan på D&D finns dokumenterad ivf, även om det kanske inte är tolkiensällskap. Men Gygax själv ville ju inte (nu drar jag det här fritt ur minnet, så vissa detaljer kan vara fel) andra spelbara raser med (ffa eller ivf inte(?) hober?). Tolkien-fansen runt honom såg till att de kom med.

 

[terje]

Tolkienfandomens påverkan på D&D finns dokumenterad ivf, även om det kanske inte är tolkiensällskap. Men Gygax själv ville ju inte (nu drar jag det här fritt ur minnet, så vissa detaljer kan vara fel) andra spelbara raser med (ffa eller ivf inte(?) hober?). Tolkien-fansen runt honom såg till att de kom med.

Det var där rollspelen började spåra ur!

 

[chrull]

Det var där rollspelen började spåra ur!

QFT

 

[Gerkub]

Jaha? Jag tänker att OSR visserligen förespråkar enkla regler som ger mycket utrymme åt SLs omdöme, men att de också förespråkar att systemet, inklusive SLs omdömen, ska vara ett opartiskt, förutsägbart ramverk där spelarna kan förutsäga konsekvenserna av sina handlingar.

Absolut, det är den vanligaste tolkningen, men jag har också sett osr-liknande spel och spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse som verkar eftersträvas. Kanske nån tycker att det inte är osr, men de kommer ändå från den traditionen tänker jag.

 

[Gerkub]

Dessutom, många osr-spel kör bara tärningsrull när det ska räddas undan en farofylld situation som man inte har kontroll över. Så att inte rulla tärning när det ”inte är kul” ingår också i osr, tänker jag.

 

[Oldtimer]

Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden.

 

[luddwig]

Gygax-exemplet ovan är inte helt tydligt. Att strunta i en komplicerad regel som medför många tärningsslag är en sak. Att slå ett slag men strunta i resultatet och själv hitta på något roligare är en helt annan sak. Min gissninga är att Gygax kan ha gjort båda. Det förstnämnda för att snabba upp spelet och det senare för att skapa en bättre berättelse (på bekostnad av den neutrala domarroll som OSR eftersträvar).

 

[Gerkub]

Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden.

Javisst, osr har i sin tur blivit ett monster av olika spel och spelstilar som nog mer härstammar från idén om ”osr” snarare än faktiskt gammelspel (vilket väl inte heller är något sorts enhetlig spelsätt som den här boken verkar vittna om).

 

[Man Mountainman]

Gygax-exemplet ovan är inte helt tydligt. Att strunta i en komplicerad regel som medför många tärningsslag är en sak. Att slå ett slag men strunta i resultatet och själv hitta på något roligare är en helt annan sak. Min gissninga är att Gygax kan ha gjort båda. Det förstnämnda för att snabba upp spelet och det senare för att skapa en bättre berättelse (på bekostnad av den neutrala domarroll som OSR eftersträvar).

Jo det var väl det senare som tillskrevs Gygax i ögonvittnesskildringen ur boken.

 

[Man Mountainman]

Det är spännande att läsa hur OSR "förespråkar enkla regler" eller "spelstilar där det är en väldigt lös och ledig gonzo-upplevelse". Redan på hösten 1975 började vi skriva fler regler och 1977 hade det växt ett monster av regler. Så min Old-School betyder knasigt mycket regler och detaljer.

Apropå olika spelstilar på den gamla goda tiden.

Jo, det var ett annat intryck jag fick från boken. Att det var mindre "rulings, not rules" och mer "hitta på dina egna regler".

 

[Genesis]

Jag tänker att ”OSR” är ett bra namn. Det är en renässans, inte en kopia. Renässansen var liksom inte en kopia av antiken, utan ett återupptäckande av dess idéer om en omtolkning och anpassning av dem.

 

[koraq]

OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.

 

[chrull]

OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.

Se även: indie, trad, storytelling. Etc.

 

[koraq]

Se även: indie, trad, storytelling. Etc.

Don't get me started...

 

[Man Mountainman]

För att förtydliga vad det aldrig mitt syfte att dra igång nån diskussion om vad OSR är eller liknande. Tyckte bara det var lite intressant med kontrasten mellan vad Peterson skildrar och vissa, av mig upplevda och möjligen marginella, uppfattningar inom OSR-sfären.

 

[koraq]

Sorry. Jag triggar lite på det där. Jag ska vara tyst och inte threadkapa...

 

[Cyberhest]

OSR är ett uselt namn, för det har aldrig betytt någon speciellt och varit nåt mer än tre bokstäver och lite skoj. Sedan kom det folk och ville ha en "movement" och nu har vi nonsensdiskussioner om vad OSR betyder. Jag önskar vi aldrig uppfunnit det.

Alla etiketter läcker. Alla etiketter misslyckas alltid med att spika fast något tydligt, konkret och avgränsat. Jag tycker att OSR ändå är ett hyfsat användbart begrepp, som säkert snart kommer ersättas av andra, mer specade uttryck och begrepp, som också kommer att börja läcka.