Nekromanti Jurassic World - en toast av fem

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,165
Filmens största problem är att den utgår från att dinosaurier som jagar människor inte räcker för att underhålla folk som betalar pengar för att se en film om dinosaurier som jagar människor.

Filmens näst största problem är att de ägnar jättemycket tid åt att etablera karaktärerna, men glömmer bort att ge dem några karaktärer att etablera.

Filmens tredje största problem är att den såklart promotar ett budskap om att girighet förstör allting samtidigt som produktplaceringarna fyller varje bildruta.

Först därefter kommer problemet att allting är dåligt i filmen. Nej, inte allt - den finns en fin sekvens där en flygödla förgäves kämpar med att lyfta en bäbis-triceratops i den sadel som den tvingas ha på sig för att barn ska kunna rida på den. Filmen är bräddfull med ironiska kommentarer och blinkningar om att det egentligen är en fett trött film men kom igen det är sommar, men ingen sammanfattar känslan lika bra som flygödlan som inte lyckas lyfta.

En av fem.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,182
Location
Rissne
Jag kommer nog att "bojkotta" den mest för att den verkar så...

...trist.

Jag kanske ser den när den kommer på blu-ray...
 

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,165
Ymir;n97020 said:
Jag tänker helt sonika bojkotta den eftersom dinosaurierna inte har fjädrar i den...
Som tur är tar de höjd för det också. För att riktigt köra magin i botten säger en av forskarna i filmen att deras dinosaurier inte alls ser ut som riktiga dinosaurier. Så inte ens det kunde de bjuda på.
 

PAX

Jordisk Äventyrare
Joined
16 May 2000
Messages
3,150
Location
Tindalos
Och ändå så slår filmen rekord i försäljning... Kostnaden är väl upphämtad flera gånger om redan första helgen.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Något som jag tycker är mycket löjligt är hur velociraptorna kommunicerar, något som de tagit från tredje filmen. Påminner alldeles för mycket om en mänsklig konversation/språk än kommunikation mellan olika djur på riktigt där saker som kroppsspråk m.m. är mer centralt.

Återpostar min recension också:
#Jag har sett Jurassic World. Fin liten uppföljare som utspelar sig sisådär 22 år senare. Peter Quill/Starlord från Guardians of the Galaxy är en Raptortränare på den nu uppbyggda ön Isla Nublar.
Filmen är avsevärt bättre än den senaste filmenn 3:an(som har katastrofala karaktärer
). Dock lyckas den inte fånga det här magiska/förunderliga stämmningen som 1:an lyckades inrama bäst med de magnifika urtidsdjuren. Sedermera att det gnälls mycket att forskarna har skapat en alldeles ny rovdinosaurie - men det gjorde ju bara sitt jobb som de blivit tillsagda!

Hela sensmoralen(mer tydligt i böckerna) är att vetenskap är fult och farligt. En mycket tråkig attityd. Är ju vetenskapen som möjligjort filmen och bioduken!!! Att karaktärerna blir hysteriska i filmen beror på att människan inte längre är högst upp i näringskedjan och inget annat(samt kass säkerhet i parken).
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Jag kommer att se den för att jag tycker filmerna i den här serien har varit kul och spännande.

Jag övergav tankarna på att filmen hade något slags ansvar för att visa "vetenskapligt korrekta" versioner, efter tvåan. (Som inledningsvis berömde sig väldeliga för att göra det.) Det är inte filmens ansvar.

De hade så klart kunnat göra det. Det hade inte ens nödvändigtvis varit mycket dyrare. De har tillgång till expertis, så det är ett medvetet val att inte göra det.

Det kanske är ett val som upprör Patrick Stuart, men trots alla ansvar han räknar upp mot slutet av sin recension, tycker jag inte ett enda av dem stämmer. Det är den film han hade velat göra, eller se någon göra, men det skapar inget ansvar för någon annan att göra just det.

Varför gör de inte det? Tja, det enkla svaret är väl att deras dinosaurier är en egen trop. De är inte och har aldrig varit avsedda att vara "äkta dinosaurier", utan en skräckbild av "fersum killas!".

King Kong blev en hit därför att idén om en gigantisk apa någonstans från en otillgängliga plats resonerade väl med 1930-talets föreställningar om farligheter - eller den särskilda avdelning av farligheter som det är alldeles enkelt att göra film av, obeskrivliga monster utan särskilt mycket verklighetsinnehåll.

Det är samma med Jurassic Park-seriens dinosaurier. Det handlar om monster, inte om äkta dinosaurier. De som ser ffa. första filmens (och bokens) utläggning om deras DNA mm som en slags förklaring för att göra dem trovärdiga, läser den fel. Det har en helt annan roll (och den är mycket starkt kopplad till Michael Crichton och hans signum, technothrillern, genre). Det är samma sak med "budskapet" att vetenskapen kan slå fel och då blir det katastrof - det är kärnan i technothrillern som genre.

Om recensenter inte kan greppa en så pass enkel sak och iaf för syns skull placera dessa där de hör hemma, då dör trovärdigheten hos den recensenten hos mig omedelbart.

För all del, en kan ogilla att filmen följer det konceptet, men det är ett koncept och inte en enskild film och några random val - för att kritiken ska vara relevanta, är det ju rimligt att den visar varför det var fel val att göra INOM något som liknar en förståelse av genren. Annars blir det liksom "det var för mycket pussande" som kritik av Romeo och Julia. Ja, det är en åsikt men den känns kanske inte så relevant för andra än den som hyser den...

Jurassic World är en technothriller för att de tidigare tre filmerna har varit det. (Lite med undantag av trean där det egentligen bara var urkramande av allt som fanns kvar efter de första två...) Det är det som definierar serien - dess "genus proximus", dess "differentia specifica" är "med hitte-på dinosaurier".
 

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,165
Stuarts essä handlar inte om fjädrar utan om något mycket viktigare: bör konst ha ett annat syfte än att generera avkastning av kapital. Om vi svarar nej på den frågan är det såklart skitsamma vad konstens innehåll är. Försäljningssiffrorna talar ju sitt objektiva språk (även om deras objektivitet är en lögn eftersom de aldrig tar hänsyn till inflationen). Om vi däremot säger att JO, vi önskar, kräver och förtjänar en konst som har högre ställda ambitioner än att vara "ok sommarunderhållning", då är det helt plötsligt viktigt att diskutera våra förväntningar.

Att Crichton skrev technothrillers är knappast relevant för Jurassic World, eftersom han inte haft något att göra med de två senaste filmerna. Från och med Lost World är filmerna heller inte klassade som Thriller, utan som vanliga action/äventyrsfilmer riktade till barn. Men ÄVEN om ditt argument varit sant, hade det ändå inte påverkat läsningen av filmerna. JP, som ÄR klassad som thriller, behandlar sina hitte-på-dinosaurierna med respekt. Filmen genomsyras av en känsla av att man gjorde sitt bästa. Problemet med fyran har återigen inget med genre eller fjärdar att göra, utan att den genomsyras av förakt för såväl fiktionen som den som tittar på filmen.

En av de första replikerna i parken är "folk har tröttnat på dinosaurier". Det är det som Stuart beskriver som 1-till-1 förhållandet. Logiken i parken för att skapa monstret är att "det räcker inte med dinosaurier". Logiken bakom filmen är den samma. Det innebär att filmen frångår seriens tema "med hitte-på dinosaurier" och istället placerar sig i samma fack som Python VS Anaconda eller mega shark eller vad de nu heter.
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Fast nu känns det som målstolparna är ute på språngmarsch i ditt svar, Tre solar...

Fjädrarna var ett exempel på orsaker varför filmen, enligt Stuart, också bör anses dålig enligt någon slags "externa" utvärderingskriterier som Stuart framhåller (närmare bestämt kriterium C av A, B, C eller D - men jag valde kommentera just det, eftersom det råkade nämnas av Ymir. Hade lika gärna kunnat bli A eller B. Dock knappast D, av andra orsaker.)

Det är högst relevant att nämna, eftersom det här är en fullständigt arbiträr standard som P.S. håller upp och sen finner anledning att kritisera filmen för. Men jag ser ingen som helst anledning att acceptera hans standard. Det är, för att citera mig själv, ingenting mer än "den film han hade velat göra, eller se någon göra, men det skapar inget ansvar för någon annan att göra just det".

Du tycks nu försöka försvara P. S. arbiträra standard med hänvisning till någon variant mycket överdriven "falsk dikotomi", närmare bestämt med argumentet att om vi inte köper hans standard, så är det mer eller mindre liktydigt med att förkasta att "konst [kan] ha ett annat syfte än att generera avkastning av kapital".

Det är ju naturligtvis inte de enda två tillgängliga alternativen. Det finns en väldig massa konstnärliga mål som inte förutsätter just de mål som P. S. framhåller.

Vidare tycks du missa eller bortse från vad Crichton och techothriller-genrens konventioner spelar för roll. Men att ta med den aspekten, gör ju att P. S. inledande tirad om att filmen är dess innehåll framstår som det ganska triviala blaj det är. Det är ingen djup semoitisk analys att avståndet mellan tecknet och det betecknade plötsligt har upphävts - det är bara pretentiöst språk för att säga "det här är inte min grej, den här filmen faller mig inte i smaken" innan bloggposten går över till att, som sagt, försöka framställa PS egna idéer om vad den borde ha varit, som objektiva standarder.

Men hela poängen med genrebakgrunden, handlar ju om att filmen följer vissa etablera konventioner, etablerade i genren som sådan eller i verkets förhistoria - de tidigare filmerna. (Eller, uttryckt med mer pretentiösa ordalag, detta verk för en aktiv dialog med sina företrädare och erkänner därigenom sin historik.)

Parken jagar intäkter och förhäver sig. Det är en variant av samma story som fanns i den första filmen, som etablerades där. (Alltså Crichton!) Då med InGen och John Hammond och hela DNA-mumbojumbot, nu med lite andra rollpersoner och med Indomitus rex. - men i grunden samma sak.

Att bortse från detta är som sagt lite som om någon som recenserade Shakespeares Romeo och Julia bortsåg från att det verket var skrivet inom en viss tradition med ett otal konventioner.

Det är ju nån slags recension ändå, förstås. Men hur insiktsfullt är den gjord?

Och det drabbar ju P.S. analys hårt, att den helt hänger på att bortse från det.

Och det du skriver, att Jurassic Parc "behandlar sina hitte-på-dinosaurierna med respekt", bortser ju alldeles från att P S kritik i punkterna A, C och D i lika hög grad drabbar ettan som de andra filmerna.

Visst, det finns små inbördes skillnader, som att Stegosarna i tvåan var mer "verklighetstrogna" (om vi antar att den för tillfället rådande majoritetsuppfattningen bland Stegosaurus-experter, är den med verkligheten mest överensstämmande uppfattningen) men det finns också en LÅNG rad invändningar mot olika saker som gjorts mer eller mindre fel, i alla filmer.

Är ett fel mer eller mindre, skillnaden mellan respekt eller inte respekt? Hur många exempel behöver jag ge dig, för att visa att väsentliga saker har undvikits, ignorerats eller förenklats i samtliga filmer? (Jag kan ge dig en lång rad exempel från Jack Horner, som varit vetenskaplig konsult i samtliga filmer.)

Nej, det där argumentet håller inte alls. Om dessa saker beror på "förakt för såväl fiktionen som den som tittar på filmen", så är det sant för alla fyra filmerna i lika hög grad.

Eller också, som sagt, så är det P. S. (och du) som håller fram en arbiträr standard som som kräver att en ignorerar storyns hemvist i en bestämd genre och en bestämd "verkstradition", Crichtons. Och att detta i lika liten utsträckning som exempelvis King Kong eller Aliens har som mål att avbilda eller efterlikna någon slags objektiv verklighet. Det är fiction i olika tappning och med olika genrekonventioner. Varken mer eller mindre.

Antingen köper en det, eller också inte. En måste inte gilla alla de val som en producent gör, så klart. Men det är insiktslöst och pretentiöst strunt att inte åtminstone erkänna att det är legitima val inom den genren.
 

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,165
Sapient;n99696 said:
Du tycks nu försöka försvara P. S. arbiträra standard med hänvisning till någon variant mycket överdriven "falsk dikotomi", närmare bestämt med argumentet att om vi inte köper hans standard, så är det mer eller mindre liktydigt med att förkasta att "konst [kan] ha ett annat syfte än att generera avkastning av kapital".
Nej. Var skriver jag det? Jag argumenterar inte det. Jag argumenterar att om man tycker att konst bör ha andra syften än inkomster är det viktigt att diskutera förväntningar. Det innebär inte att man måste hålla med om PS standard. Jag störs till exempel inte av avsaknaden av fjädrar, för så såg dinosaurier ut när jag var liten.

Sapient;n99696 said:
Vidare tycks du missa eller bortse från vad Crichton och techothriller-genrens konventioner spelar för roll. Men att ta med den aspekten, gör ju att P. S. inledande tirad om att filmen är dess innehåll framstår som det ganska triviala blaj det är. Det är ingen djup semoitisk analys att avståndet mellan tecknet och det betecknade plötsligt har upphävts - det är bara pretentiöst språk för att säga "det här är inte min grej, den här filmen faller mig inte i smaken" innan bloggposten går över till att, som sagt, försöka framställa PS egna idéer om vad den borde ha varit, som objektiva standarder.
Nej. Det är inte pretentiöst språk för att säga "det här är inte min grej". Det är en mycket rimlig (men måhända pretentiös) beskrivning av filmen och en förklaring till varför PS inte gillar filmen. Jag håller med honom i den beskrivningen, och det är också en förklaring till varför jag ogillar filmen. Tycker du att det är en dålig beskrivning av filmen? i sådana fall, varför?

Sapient;n99696 said:
Men hela poängen med genrebakgrunden, handlar ju om att filmen följer vissa etablera konventioner, etablerade i genren som sådan eller i verkets förhistoria - de tidigare filmerna. (Eller, uttryckt med mer pretentiösa ordalag, detta verk för en aktiv dialog med sina företrädare och erkänner därigenom sin historik.)

Parken jagar intäkter och förhäver sig. Det är en variant av samma story som fanns i den första filmen, som etablerades där. (Alltså Crichton!) Då med InGen och John Hammond och hela DNA-mumbojumbot, nu med lite andra rollpersoner och med Indomitus rex. - men i grunden samma sak.

Att bortse från detta är som sagt lite som om någon som recenserade Shakespeares Romeo och Julia bortsåg från att det verket var skrivet inom en viss tradition med ett otal konventioner.
Jag förstår inte att du fäster så stor vikt vid genrebakgrunden.
Grundargumentet är att det är dåligt att göra något konstnärligt (här: en film om dinosaurier) om man är ointresserad av föremålet för sin konst (här: dinosaurier). Det kan omöjligtvis vara en del i en etablerad konvention eller genre att visa förakt för det man avbildar och skapar. Eller jo, men då är vi inne i spoof-filmer och c-monsterfilmer som Sharknado.

Och det du skriver, att Jurassic Parc "behandlar sina hitte-på-dinosaurierna med respekt", bortser ju alldeles från att P S kritik i punkterna A, C och D i lika hög grad drabbar ettan som de andra filmerna.
Möjligt.

Visst, det finns små inbördes skillnader, som att Stegosarna i tvåan var mer "verklighetstrogna" (om vi antar att den för tillfället rådande majoritetsuppfattningen bland Stegosaurus-experter, är den med verkligheten mest överensstämmande uppfattningen) men det finns också en LÅNG rad invändningar mot olika saker som gjorts mer eller mindre fel, i alla filmer.

Är ett fel mer eller mindre, skillnaden mellan respekt eller inte respekt? Hur många exempel behöver jag ge dig, för att visa att väsentliga saker har undvikits, ignorerats eller förenklats i samtliga filmer? (Jag kan ge dig en lång rad exempel från Jack Horner, som varit vetenskaplig konsult i samtliga filmer.)
Nej. Sambandet går åt andra hållet. Det är inte "faktafelen leder till bristande respekt" utan "bristande respekt visar sig i faktafel". Själv skiter jag som sagt i faktafelen.

Eller också, som sagt, så är det P. S. (och du) som håller fram en arbiträr standard som som kräver att en ignorerar storyns hemvist i en bestämd genre och en bestämd "verkstradition", Crichtons. Och att detta i lika liten utsträckning som exempelvis King Kong eller Aliens har som mål att avbilda eller efterlikna någon slags objektiv verklighet. Det är fiction i olika tappning och med olika genrekonventioner. Varken mer eller mindre.
Ja, det är en arbiträr standard. Nej, man måste inte ignorera storyns hemvist. Man kan göra både bra och dålig film i en genre. Ingen serie - utom kanske American Pie och Scary Movie - har som "verkstradition" att vara dålig. Mitt problem har inget att göra med att den inte avbildar en objektiv verklighet (det vore för övrigt både fantastiskt och skrämmande om den gjorde det). Mitt problem har att göra med att den är dålig OCH att den förolämpar mig. Om jag betalar 150 spänn och sitter med fåniga glasögon för att titta på en film om dinosaurier så tycker jag att det minsta man kan begära är att filmskaparen inte skriver mig på näsan att det är tråkigt med dinosaurier och att det vi ser bara är en konstlad kopia av Jurassic Park.

Antingen köper en det, eller också inte. En måste inte gilla alla de val som en producent gör, så klart. Men det är insiktslöst och pretentiöst strunt att inte åtminstone erkänna att det är legitima val inom den genren.
Möjligt. Men det är idioti att erkänna något som legitimt om man inte tycker det. Om ni gillar filmen, så är det bra för er. Så den enda relevanta frågan är väl om ni - Sapient, Lupus, Måns, Mekanurg, Toman, Krank, Snow och Kärlek - tycker att filmen är bra, och om den är respektfull mot sig själv och biobesökaren?

ni vet min åsikt.
 

Kärlekscraft

Swordsman
Joined
31 Oct 2013
Messages
773
Tre solar;n99726 said:
Möjligt. Men det är idioti att erkänna något som legitimt om man inte tycker det. Om ni gillar filmen, så är det bra för er. Så den enda relevanta frågan är väl om ni - Sapient, Lupus, Måns, Mekanurg, Toman, Krank, Snow och Kärlek - tycker att filmen är bra, och om den är respektfull mot sig själv och biobesökaren?

ni vet min åsikt.
I den ursprungliga filmserien var dinosaurierna någoting förundransvärt och häpnadsväckande som bragts tillbaka till livet. Jurassic World känns mer kommersialistiskt än tidigare:
"Folk har ledsnat på att glo på ödlorna så vi måste leverera en ny smarrig produkt".
Det hintas också genom filmen vad dom två efterföljarna kommer att handla om: genteknik, nya användningsområden för dinosaurierna än nöjesparker som industrier & militären - vad ödlorna nu kan göra för någonting industriellt....


Såg också skrinlagt konceptart där dinosaurier-människor hybrider hade skapats i diverse labb - likt Umbrella Corporation i Resident Evil-serien. Där hybriderna också slinkit ut i den urbana jungeln för att käka upp folk.....

Därför heter filmen Jurassic World. Svårt att säga om dom kunde ha gjort det annorlunda, enda varianten jag kan tänka mig är en hel reboot med en ny Alan Grant, Dr Malcolm och John Hammond - men det blev det inte nu. Filmen är, så att säga, inte helt vrålbra men inte heller vråldålig. Som ett tillägg kan jag också säga att idén med velociraptorer i krigsindustrin - inte är något helt nytt koncept som bara dyker upp i filmen. På 90-talet dök det upp lite skumma serietidningar där en av historierna är hur någon skrupellös affärsmän tränar raptorerna som krigsmaterial genom halsband som avger elchocker när de inte lyder.

Sen ska man nog inte klaga på om Hollywood respekterar konstformen i film med tanke på vilka filmer dom släpper(är DOLLARN som styr allt!!!) https://www.youtube.com/watch?v=XAHprLW48no

Så istället för enbart nöjesparker, blir det mera genmanipulation och hur dinosaurierna kommer att påverka det mänskliga samhället.
Bu eller bä. Blir två helt olika filmserier, så den första filmen blir en språngbräda till något helt annat som vi inte fått se ännu.

#Sen får man inte glömma författarens budskap bakom böckerna/filmerna: Människan ska inte leka Gud. Vetenskap är fult, farligt och omoraliskt.
 

Tre solar

Hero
Joined
8 Mar 2014
Messages
1,165
@kärlek: Det var orättvist att jag inte tog hänsyn till att du redan postat en recension. Det ber jag om ursäkt för.

Baserat på din post ovan hoppas på att frenchisen utvecklas till ett fräsigt Dino Riders-äventyr med laserkanoner och klickers istället för tankehjälmar!
 

Sapient

Swashbuckler
Joined
26 Mar 2011
Messages
2,492
Location
Stockholm
Tre solar;n99726 said:
Jag förstår inte att du fäster så stor vikt vid genrebakgrunden.
Grundargumentet är att det är dåligt att göra något konstnärligt (här: en film om dinosaurier) om man är ointresserad av föremålet för sin konst (här: dinosaurier). Det kan omöjligtvis vara en del i en etablerad konvention eller genre att visa förakt för det man avbildar och skapar. Eller jo, men då är vi inne i spoof-filmer och c-monsterfilmer som Sharknado.
För att den förklarar att det här inte är en film om dinosaurier. Det är en film om "dinosaurier".

Storyn i JP1 är enkel - science gör "dinosaurier", science förförs av $$$. Det leder till katastrof. Monster slipper lösa, monster hämnas genom att (märkligt nog) med kirurgisk precision äta enbart the bad guys.

(Boken är lite mer intressant där faktiskt. Med en referens till grekiska dramer, måste nämligen Malcolm dö i boken - han har förutsagt det som ska hända, och som siare är han på någon nivå medskyldig till det som sker, även om han inte orsakat det. Men filmen ändrade det för att Malcolm var för populär bland fokusgrupperna...)

Detta är exakt lika formulariskt framställt - inom den genrens konventioner - som Oidipus följer reglerna tre akter, kören signalerar historiens peripeti osv.

JW är en mix mellan en reboot och en spin off. Det är en reboot därför att den gör vissa oförklarade "hopp" mellan status quo efter de tidigare filmerna och sin egen verklighet. Att den, i gengäld, rätt så tydligt plockar upp samma grundmönster (mutatis mutandis), måste alltså förstås som en form av blinkning till originalstoryn.

(Om det är någon film som "sviker" i något avseende, så är det JP3. Den är inte alls trogen detta. Det är en mix mellan olika berättelser, där ett av spåren är den klassiska monomyten (med "Billy", Alans gradstudent) som under resan begår ett misstag (stjäl äggen) och gör atonement för det (låter sig offras, men klarar sig undan döden pga sitt rena hjärta...) En helt annan dramaturgi.)

Ingen av filmerna har haft som mål att framställa dinosaurier, sådana som de "var". De är bara ett redskap i berättandet. Framför allt, i de av filmerna som uppfyller att vara technothrillers är "dinosaurierna" först och främst Monster, de representerar det oformliga, primitivt ondskefulla - på många sätt (vilket demonstrerar i inte minst "velociraptorernas" slughet) ren avsaknad av godhet.

Alltså handlar det inte om "sanning", inte om "förakt". Du (och Patrick Stuart) har helt enkelt tagit miste. De är dinosaurier lika lite som Godzilla är det eller King Kong är en gorilla. De är enbart Monster. Resten är bara sånt som lagts dit för att få en någotsånär koherent plot.

Och, som sagt, det är också så som JP1:s inledande technobabbel om RANA mm ska förstås.

Där finns för för övrigt en intressant koppling - det könsöverskridande är en av monstrositetens ursprungliga kategorier. Det är RANA-DNA* som sägs ge JP1s "dinosaurier" den förmåga som bla vissa fiskar och amfibier har, att enstaka individer i populationen byter kön för att se till att gruppen ska kunna vara en fertil population. De blir alltså - i klassisk betydelse - monster genom att den slarviga vetenskapen utan att inse sitt misstag (hybris) ger dem en könsöverskridande förmåga.

Kan det vara tydligare?

Det finns gott om kompetens bakom filmerna. Jack Horner som varit teknisk konsult i alla fyra, är erkänt en av världens största och mest visionära paleontologer. Han, om någon, har varit en early adopter av sådana teorier som fjädrar med mera. Filmernas kanske främsta producent (JP1, JP3), Kathleen Kennedy och regissören av JP3, Joe Johnston, har varit stora donatorer till Museum of the Rockies (där Horner är curator) och har varit involverade i utgrävningar, för att lära sig mm.

Det är inte av brist på kunskap de har gjort som de har gjort. Det har handlat om medvetna val.

I grund och botten står de inför att deras dinosaurier inte kan vara FÖR "verklighetstrogna", om det innebär att de avviker från sinnebilden av en "dinosaurie" som de bygger på.

Som du själv skrev: "Jag störs till exempel inte av avsaknaden av fjädrar, för så såg dinosaurier ut när jag var liten." Exakt så. "Vår" bild av vad en dinosaurie är, är formad av bilder skapade av Charles Knight och Zdenek Burian och andra klassiska illustratörer. Inte Julius Csotonyi...

Precis som ett spöke eller en zombie inte kan vara alltför långt ifrån den norm som populärkulturen satt för dessa, kan en "dinosaurie" inte vara för långt från den, i och för sig felaktiga bild filmens tilltänkta målgrupp har.

Det är, paradoxalt, en fråga om trovärdighet. Men trovärdighet mot föreställningar, inte "verisimilitude" - trovärdighet mot det sanna.


(* Och detta ska tolkas som "rana" i betydelsen "generell amfibie", från ordets latinska betydelse, inte som DNA från det specifika familjen av groddjur med det namnet...)
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
8,048
Location
Port Kad, The Rim
Tre solar;n99726 said:
Möjligt. Men det är idioti att erkänna något som legitimt om man inte tycker det. Om ni gillar filmen, så är det bra för er. Så den enda relevanta frågan är väl om ni - Sapient, Lupus, Måns, Mekanurg, Toman, Krank, Snow och Kärlek - tycker att filmen är bra, och om den är respektfull mot sig själv och biobesökaren?

ni vet min åsikt.
Nu har jag äntligen sett filmen och jag håller i mångt och mycket med Sapient. I filmen säger rollfigurer uttryckligen att de där varelserna som bioteknikerna har skapat inte är dinosaurier. Detta är en underförstådd kritik av underhållningsindustrin -- parken levererar (mar)drömmen om dinosaurierna, inte de äkta dinosaurierna som vi aldrig kan återskapa till 100 procent. Filmens andra budskap är människan och den mänskliga teknikens litenhet gentemot de enorma krafter som naturen släpper lös, må det vara indomitus rex eller (i en annan film) ett vulkanutbrott. Girighet och hybris leder till nemesis och ond bråd död. (Masrani är ett bra exempel.) Filmen är respektfull mot sig själv och mig som biobesökare.
 
Top