Nekromanti Känslomässigt engagemang

[anth]

Det här är en direkt fortsättning på könstrådarna, men jag tyckte att det var lika bra att skapa en ny tråd, för Dante skulle ändå klippa ut den.
Det betyder att "ni" INTE syftar på resten av forumet, utan på de som agiterade emot mig i de trådarna.

Efter att ha bråkat i tråderna om rollpersoners kön:
Om att spela annat kön än sitt eget
Varför det är jobbigt att ta fel på kön
så jag nästan börjat gråta...

...så insåg jag en sak när jag läste:

Jag antar OCKSÅ att du tycker att kön är JÄTTEVIKTIGT i spel.
Får jag då fråga: när du spelar Fia med knuff - hur bestämmer du vilka av dina fyra pluppar är kvinnliga och vilka som är manliga?
Sätter du små rosa och blåa rosetter på dem?

Nja, jag gör faktiskt det, om än inte exakt så. Jag hittar på namn på pjäserna (och då kommer liksom kön på köpet). Face it, Fia med knuff är ett rätt så menlöst och tråkigt spel, men kan man lägga till lite drama med "Du knuffade ut Jeb! Illbatting!", "Billy-Bob är en hjälte! Åttonde utknuffningen han gör hittils!" och "Haha, nu är Angelina ute efter hämnd. Payback!" så blir det aningen mindre menlöst och tråkigt. När pjäserna blir personligheter så blir man lite mer känslomässigt engagerad.

+1 är för lite, så det blir +10

Vi bråkar INTE om rollpersonernas kön.

Vi bråkar om vår inlevelseförmåga i rollpersonerna.

Ni förstår inte mitt resonemang att kön är oviktigt för ni klarar inte av att spela en rollperson som ni inte vet könet på. Ni klarar inte av att leva er in i rollpersonen då.

Jag förstår inte er könsfixering för jag har absolut ingen som helst känslomässig koppling till min nyframslagna rollperson.
Det har tagit 5 minuter att skapa rollpersonen och det är 50 % chans att den kommer att dö under den första rollspelssessionen. Varfär SKULLE jag känna något för en sån rollperson?

Ni däremot vill gärna hålla på flera timmar med att skapa en ny rollperson och helst skriva en mindre uppsats om rollpersonens bakgrund.
Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.
Och ni skulle också ha väldigt svårt för att spela en rollperson som har 50 % chans att dö under den första spelsessionen - för ni har redan investerat så mycket i den.

Jag kan inte skriva en bakgrundshistoria för en rollperson som jag aldrig spelat (eller: jag kan, men det känns inte äkta). Istället växer den fram under de första spelsessionerna - det är inte förrän efter ett tre-fyra spelmöten som min rollperson börjar få riktigt liv för mig.
Jag skulle t.ex. bli väldigt arg på en spelledare som tvingar mig att skriva en lång bakgrundshistoria innan vi börjar spela och sedan inte låter mig ändra den efter ett par spelmöten när min rollperson börjat leva och jag vem det är på riktigt.
Och när rollpersonen väl fått liv är kön lika viktigt för mig som det är för er.

Jag antar också att det här är därför som jag tycker om fisktank och sandlåda.
Och varför jag avskyr rälsning och spelledare som i förväg konstruerat episka historier som rollpersonerna måste följa.

Låter mitt resonemang vettigt?

 

[Cissi]

En liten förebyggande moderering

Ni som kommer ge er in i den här diskussionen, var väl uppmärksamma på att anth inte sagt att ni gör FEL utan att ni tänker ANNORLUNDA runt er RP än vad han gör.

Jag vill inte se något fingerpekande, några gliringar eller förlöjligande inlägg om hur olika personer investerar olika i sina RP.

Sköt det snyggt!

 

[Mogger]

Du gör en del antaganden som jag inte tycker stämmer. Jag behöver inte sitta i timmar eller skriva uppsatser eller spela episka rälsade berättelser för att bli känslomässigt engagerad i min rollperson. Jag behöver inga överlevnadsgarantier. 50% funkar bra. Jag behöver ett namn på min rollperson. Det räcker.

Sedan spelar jag gärna spel som gör lite mer med min rollperson men det ör inget som behövs för min inlevelseförmåga.

 

[anth]

Du gör en del antaganden som jag inte tycker stämmer.

Det är förståeligt.
Även om jag inte menar hela forumet med "ni" så syftar jag fortfarande på en stor grupp väldigt olika människor som omöjligt kan fungera på samma sätt.

Jag är mer intresserad av om du anser att min slutsats är korrekt, d.v.s. att bråket i de andra trådarna inte berodde på olika syn på kön, utan på olika inlevelse.

 

[Magnus Seter]

Jag är mer intresserad av om du anser att min slutsats är korrekt, d.v.s. att bråket i de andra trådarna inte berodde på olika syn på kön, utan på olika inlevelse.

Om din slutsats är korrekt eller inte är jag inte människa att fastslå.

Dock tror jag att man kan ta bort "kön" från debatten och istället skriva "något som jag tycker är väldigt viktigt för min upplevelse av rollspel och som jag har svårt att se varför inte andra också anser vara viktigt".

Som exempel kan vi ta "realism", som hade den effekten på debatter förut. "Spelar du utan/med realism? Hur kan du göra så?" för att förenkla exemplet.

Alltså, vad är viktigt för inlevelsen? Olika för olika personer.

Så på så sätt kan det vara så att det inte var så mycket olika syn på "kön", utan olika syn på hur viktigt det är för rollpersonens identitet som var det som ställde till det.

Och att det är väldigt mänskligt att utgå från att så som man har det i sin spelgrupp är "normalt", och avvikande beteenden är "onormala".

Sen tror jag att "bråket" berodde på att folk från olika håll läste in för mycket "det jag säger gäller för alla i hela världen" istället för "det jag säger gäller för mig" i inläggen. Och då menar jag verkligen från alla olika håll.

Men om det är det som tråden handlar om borde den väl hamna i rollspel.nu-forumet?

/Magnus

 

[Mogger]

Det kan nog stämma. Jag varken kan eller vill spela utan inlevelse. Men om det nu är så att inlevelsen kommer krypande, borde inte då en massa andra saker utöver kön också vara sekundärt och till en början oviktigt? Varför just kön? Varför inte personlighet, samhällsklass, ras m.m?

 

[Magnus Seter]

Men om det nu är så att inlevelsen kommer krypande, borde inte då en massa andra saker utöver kön också vara sekundärt och till en början oviktigt? Varför just kön? Varför inte personlighet, samhällsklass, ras m.m?

Jag funderade på det igår. Vad är det vi säger när vi ska beskriva våra rollpersoner snabbt?

"Jag spelar en dvärgkrigare!"

"Jag spelar en alv-ranger. I D&D alltså."

"Jag spelar Nosferatu".

"Jag spelar stadsvakt".

Rollen är starkt förknippad med yrke och system i mångt och mycket. Ålder, kläder, kön, utrustning, det spelar inte så stor roll för min inlevelse.

Hmmmm ... bra fråga egentligen. Vad är det som definierar min rollpersons koncept? Det är väl annorlunda från person till person, men jag tror att det kan finnas gemensamma saker bland många rollpersoner.

/Magnus

 

[Rymdhamster]

Eftersom jag inte ser mig som en av dem du bråkade med i andra tråden så bryr jag mig inte om de antaganden du gör som jag inte håller med om (men eftersom jag är den jag är kunde jag inte motstå frestelsen att i alla fall markera att så är fallet =)

Jag är mer intresserad av om du anser att min slutsats är korrekt, d.v.s. att bråket i de andra trådarna inte berodde på olika syn på kön, utan på olika inlevelse.

Som jag såg det så var det som det bråkades om att folk hade olika syn på könets betydelse för inlevelsen. Dvs nej och ja. Dvs jag tyckte ni bråkade om både/och samtidigt.

Själv känner jag att man kan inte prata om inlevelse utan att också prata om alla de saker som har en inverkan på inlevelsen. Det kan vara kön, namn, bakgrund, hårfärg, längd, morsans flicknamn, favoritsmörgåsen eller moraliska värderingar.

 

[Rymdhamster]

För mig hade ålder, kön och folkslag stått högt upp på listan.

Yrke eller klass känns egentligen inte så viktigt utan snarare "inställning". Löser jag problem med våld, genom att smyga förbi dem eller försöka resonera bort dem? I vissa system känns i och för sig detta liktydigt med vilken klass man spelar, men det är endast då som klass är intressant.

 

[anth]

Betänk att denna tråd har sitt ursprung i en uppsättning regler för Pathfinder.
Det betyder att jag diskuterar utifrån DnD, eller någon variant därav.
det betyder INTE att det är det enda rollspel som jag spelar.

Det kan nog stämma. Jag varken kan eller vill spela utan inlevelse. Men om det nu är så att inlevelsen kommer krypande, borde inte då en massa andra saker utöver kön också vara sekundärt och till en början oviktigt? Varför just kön? Varför inte personlighet, samhällsklass, ras m.m?

Jo vissa andra saker är också sekundära.
I början saknar rollpersonen personlighet - det är något jag spelar fram beroende på vad jag vet om rollpersonen som abilities, race, class, alignment (om man spelar DnD eller liknande).
Samhällsklass brukar också vara given i förväg - man börjar som fattig äventyrare i övre tonåren eller lite äldre.

Däremot säger resten väldigt mycket om rollpersonen och hur den ska spelas.
Man har bestämt en klass: är man magiker kan man trolla, är man krigare kan man slåss, är man tjuv kan man tjuva o.s.v. - det säger en hel del om ens beteende.

Ras likaså - det är t.ex. en jämrans skillnad på en dvärg och en alv.
Och när det gäller ras - ska man spela efter rasarketypen eller ska man spela en rollperson med egenskaper som avviker från dess ras?

Även alignment säger en hel del om rollpersonen - är denne god eller ond?

Sist men inte minst är abilities jätteviktiga:
- är rollpersonen stark eller svag, smidig eller klumpig, frisk eller sjuklig, smart eller dum, logisk eller intuitiv, kasrismatisk eller tråkig?

Jag har alltså massor med saker på rollformuläret som ger mig hjälp att rollspela min rollperson.

 

[Lupus Maximus]

Jag funderade på det igår. Vad är det vi säger när vi ska beskriva våra rollpersoner snabbt?

"Jag spelar en dvärgkrigare!"

"Jag spelar en alv-ranger. I D&D alltså."

"Jag spelar Nosferatu".

"Jag spelar stadsvakt".

Rollen är starkt förknippad med yrke och system i mångt och mycket. Ålder, kläder, kön, utrustning, det spelar inte så stor roll för min inlevelse.

Hmmmm ... bra fråga egentligen. Vad är det som definierar min rollpersons koncept? Det är väl annorlunda från person till person, men jag tror att det kan finnas gemensamma saker bland många rollpersoner.

/Magnus

Beroende på setting kan kön vara underförstått i vissa av dina koncept.

För att ta ett helt annat exempel. Under det amerikanska inbördeskriget fick enbart män vara soldater. Men det fanns kvinnor som förklädde sig till män, tog värvning och stred. Om vi inte anger kön ger det en direkt referens till män.

Dock finns det ofta en fördröjning i detta. Nämner någon "soldat" för modern tid i Sverige tänker många fortfarande "man", fast det finns en hel del kvinnliga soldater.

 

[anth]

Sen tror jag att "bråket" berodde på att folk från olika håll läste in för mycket "det jag säger gäller för alla i hela världen" istället för "det jag säger gäller för mig" i inläggen. Och då menar jag verkligen från alla olika håll.

Nja. Många bråk kan härledas ur att man att man läser en annan persons personliga åsikter som om det skulle gälla alla.
Men bråket börjar inte förrän man läser in ett inlägg som ett angrepp på sin egen person (vilket det väldigt sällan är).
Det är när man stänger av den logiska delen av hjärnan och bara har den känslomässiga delen av hjärna påslagen som bråket börjar.

Men om det är det som tråden handlar om borde den väl hamna i rollspel.nu-forumet?

Ska vi diskutera varför folk börjar bråka ska tråden genast till Off topic eller till rollspel.nu-forumet.
Men jag tror vi bägge är fullständigt överens om varför bråk uppstår.
Jag ser hellre att tråden ligger kvar och vi diskuterar spelares känslomässiga inblandning i sina rollpersoner istället för forumiters känslomässiga inblandning i trådar.

 

[Lupus Maximus]

Jag antar också att det här är därför som jag tycker om fisktank och sandlåda.
Och varför jag avskyr rälsning och spelledare som i förväg konstruerat episka historier som rollpersonerna måste följa.

Fascinerande. För min del så är det vid rälsat som jag kan ha en karaktär som är ihopkastad på 5 minuter. Då letar jag ändå bara efter nästa "quest giver" som skall placera mig på rälsen.

Jag föredrar dock starkt fisktank och sandlåda själv, och vill (oberoende om jag är spelare eller spelledare) att karaktärerna skall ha en bakgrund. Det ger en riktning och ett momentum in i världen.

Förvisso ser jag gärna karaktärsskapandet stegvis mellan spelare och spelledare, så att det verkligen är något som kan passa med världen (och de andra spelarnas karaktärer).

Då det gäller att hålla reda på kön eller inte låter det mest om allmän kulturkrock. Inte konstigare än att nordbon tycker medelhavsbon är oförskämd som avbryter, och medelhavsbon tycker att nordbon är ignorant och kylig som inte avbryter. Man tror sin egna kultur är den enda (eller den enda rätta).

 

[anth]

Yrke eller klass känns egentligen inte så viktigt utan snarare "inställning". Löser jag problem med våld, genom att smyga förbi dem eller försöka resonera bort dem? I vissa system känns i och för sig detta liktydigt med vilken klass man spelar, men det är endast då som klass är intressant.

Eftersom denna tråd kan härledas från en samling regler till Pathfinder så får vi anta att klass är intressant i detta fall.

 

[Recca]

Ett tips är att inte skriva i Caps-lock. Det ser ut som att du skriker åt folk om du skriver så. Jag kan tänka mig att folk upplever det som att du försöker skriva dem på näsan. Det är därför jag inte orkar läsa klart startinlägget. Skulle uppskatta om det gjordes mer ansträngningar för att skriva mer snällt.

Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.

Det är ett påstående som jag tycker låter jättefel tillskrivet mig själv. Jag kan sätta mig ner och spela ett plattformstvspel närsomhelst. Jag föredrar att slippa se en story bakom, den behövs inte för jag suktar efter gameplay. Så nej. Jag kan spela en fem-minuters-RP. Det gör jag typ jämnt när jag spelar tv-spel.

Och ni skulle också ha väldigt svårt för att spela en rollperson som har 50 % chans att dö under den första spelsessionen - för ni har redan investerat så mycket i den.

Det här stämmer desto mer. Jag personligen uppskattar den typ av rollspel där döden som funktion inte direkt ger så mycket. Det är inte beroende på att död inte är ett kraftfullt berättargrepp, för det är det verkligen, utan det beror på att i den typ av spel som jag föredrar, så måste man inte starta om på ruta noll varje gång man gör ett misstag, eller än värre, varje gång tärningarna rullar "fel".

 

[Mundo]

Ni förstår inte mitt resonemang att kön är oviktigt för ni klarar inte av att spela en rollperson som ni inte vet könet på. Ni klarar inte av att leva er in i rollpersonen då.

Du är så bestämd med jag vet, kan och klarar av. <.<

Jag förstår inte er könsfixering för jag har absolut ingen som helst känslomässig koppling till min nyframslagna rollperson.
Det har tagit 5 minuter att skapa rollpersonen och det är 50 % chans att den kommer att dö under den första rollspelssessionen. Varfär SKULLE jag känna något för en sån rollperson?

Ger man en karaktär ett namn (vilket jag antar ni gör) så har ni mer eller mindre också gett den ett kön, såvida inte alla era karaktärer heter Kim.

Ni däremot vill gärna hålla på flera timmar med att skapa en ny rollperson och helst skriva en mindre uppsats om rollpersonens bakgrund.
Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.
Och ni skulle också ha väldigt svårt för att spela en rollperson som har 50 % chans att dö under den första spelsessionen - för ni har redan investerat så mycket i den.

Än en gång så är du så bestämd med vad vi (i det här fallet jag) gillar, inte gillar, gör och inte gör bara för jag inte delade åsikt med dig. Hur jag gör karaktärer är olika från gång till gång, varje gång ger jag dem dock ett namn och därmed också ett kön.

Jag kan inte skriva en bakgrundshistoria för en rollperson som jag aldrig spelat (eller: jag kan, men det känns inte äkta). Istället växer den fram under de första spelsessionerna - det är inte förrän efter ett tre-fyra spelmöten som min rollperson börjar få riktigt liv för mig.

När jag var yngre och spelade i en annan rollspelsgrupp så skrev vi i princip aldrig bakgrundshistorier. Vi bara rullade karaktärer klockan fem på eftermiddagen och började lira klockan halv sju. Gärna typ djupets fasor eller någon liknande DoD historia. Det var grymma grejer.
Då utvecklade vi också karaktärernas personlighet och olika drag under spelets gång. DoD är ju tillochmed liberalare än DnD här, eftersom man inte har alignments att oroa sig för. Så absolut kan jag relatera till det.

Jag skulle t.ex. bli väldigt arg på en spelledare som tvingar mig att skriva en lång bakgrundshistoria innan vi börjar spela och sedan inte låter mig ändra den efter ett par spelmöten när min rollperson börjat leva och jag vem det är på riktigt.
Och när rollpersonen väl fått liv är kön lika viktigt för mig som det är för er.

Det här tycker jag är riktigt skönt. När man med SL kan fixa detaljer i ens bakgrundshistoria som man tycker vore ballare att ha annorlunda. Iallafall så länge det håller sig inom rimliga gränser, det vill säga. "Nä, alltså, jag var aldrig uppväxt som tjuv i Neverwinter. Jag var son till en Red Wizard i Thay".

Jag antar också att det här är därför som jag tycker om fisktank och sandlåda.
Och varför jag avskyr rälsning och spelledare som i förväg konstruerat episka historier som rollpersonerna måste följa.

Låter mitt resonemang vettigt?

Fisktank och sandlåda är de två system som jag gillar att spela mest. Det system som är absolut coolast för det i min mening är skuggspelet i Svavelvinter, men det är ju lite av en annan historia.

För att svara kort på din fråga: Ja, ditt resonemang låter vettigt. Du vill inte investera för mycket tid i en karaktär som kanske dör och du ser den hellre utvecklas under spelets gång.

Personligen föredrar jag att pilla tillsammans med spelarna för att få fram karaktärer med mer djup redan innan spelets start för det låter mig som SL fixa fram häftiga dillemman och händelser som kan vara hämtade från deras bakgrund.

Jag ber om ursäkt att jag var lite bitsk i förra tråden.

 

[anth]

Ett tips är att inte skriva i Caps-lock.
...
Det är därför jag inte orkar läsa klart startinlägget.

Det tar jag åt mig.
Om du syftar på startinlägget i denna tråd vill jag dock försvara mig med att de tre ord jag skrev med stora bokstäver, ansåg jag vara väldigt viktiga.
Men jag skulle kunnat ha annan form av emfas än stora bokstäver.

Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.

Det är ett påstående som jag tycker låter jättefel tillskrivet mig själv. Jag kan sätta mig ner och spela ett plattformstvspel närsomhelst. Jag föredrar att slippa se en story bakom, den behövs inte för jag suktar efter gameplay. Så nej. Jag kan spela en fem-minuters-RP. Det gör jag typ jämnt när jag spelar tv-spel.

Nu känns det som vi talar förbi varandra.
För mig är plattformstvspel att jämföra med brädspel, inte rollspel - så jag har full förståelse för att du jämt spelar 5-minutersgubbar med den definitionen.

Men vad är din inställning till 5-minutersgubbar i bordsrollspel, t.ex. i Vampire?

 

[anth]

Du är så bestämd med jag vet, kan och klarar av. <.<

Jag är medveten om att mina påståenden inte gäller alla.
Jag skulle ha kunnat skriva "vissa av er".

Ger man en karaktär ett namn (vilket jag antar ni gör) så har ni mer eller mindre också gett den ett kön, såvida inte alla era karaktärer heter Kim.

Jag har aldrig sagt att mina rollpersoner saknar kön.
Vad jag säger är att könet saknar betydelse.
Det är två helt olika saker.

Om du åker buss så har busschauffören ett kön, men chaufförens kön saknar fullständigt betydelse för din bussresa.

Vi bara rullade karaktärer klockan fem på eftermiddagen och började lira klockan halv sju.

Skillnaden mellan oss är att jag börjar lira fem över fem.

När man med SL kan fixa detaljer i ens bakgrundshistoria som man tycker vore ballare att ha annorlunda. Iallafall så länge det håller sig inom rimliga gränser, det vill säga. "Nä, alltså, jag var aldrig uppväxt som tjuv i Neverwinter. Jag var son till en Red Wizard i Thay".

Jag vill bara göra ett förtydligande.
Jag vill inte ens ha en bakgrundshistoria förrän jag känner att min rollperson är son till en av de röda magikerna.

Personligen föredrar jag att pilla tillsammans med spelarna för att få fram karaktärer med mer djup redan innan spelets start för det låter mig som SL fixa fram häftiga dillemman och händelser som kan vara hämtade från deras bakgrund.

Här håller jag inte med.
Jag älskar att hitta på dilemman och händelser som bygger på sånt rollpersonerna gjort tidigare.
Men att hitta på sånt innan man ens börjat spela tycker jag inte alls om.

 

[krank]

Personligen föredrar jag [...]

Här håller jag inte med.

Håller du inte med om att Mundo föredrar det Mundo säger sig föredra/uppleva?

Är det inte precis den sortens slarviga uttalanden kring andras upplevelser eller föredragna spelsätt som drog igång alltihop?

 

[Recca]

Nu känns det som vi talar förbi varandra.
För mig är plattformstvspel att jämföra med brädspel, inte rollspel - så jag har full förståelse för att du jämt spelar 5-minutersgubbar med den definitionen.

Jag tänkte mig en bredare kontext som spel och då satte jag RP-skapande på ett par minuter och snabbt framrullade RP's på en skala där de hamnade ganska nära tvspel och brädspel. Fast det är väl rollgestaltning involverad också när ni spelar? Så det var kanske lite snärtigt uttryckt, förlåt. :/

Men vad är din inställning till 5-minutersgubbar i bordsrollspel, t.ex. i Vampire?

Hade du spelat med mig som SL så hade du fått skriva en bakgrundshistoria till din RP, eller åtminstone ha en tanke bakom din RP. Det är inga problem att utveckla tanken senare under spel, det räknar jag med att mina spelare gör. Däremot måste det finnas någon sorts bakgrundshistoria från början, en förankring i spelvärlden. Varför? För att din RP har en faktisk historia i världen! Du har en sire som tycker om dig eller tycker illa om dig. Du har familj som kanske kände dig som människa, du kanske har fiender och allierade, du har gjort saker i ditt liv etc.

Om jag skulle rulla fram en karaktär? Visst, det kan jag göra, men då är den RP'n inte gjord för den här typen av rollspel. Det blir en stereotypare RP och realismen tar sig troligtvis en smäll.

Ps. Jag har läst hela startinlägget nu.