anth
Vetefan
Det här är en direkt fortsättning på könstrådarna, men jag tyckte att det var lika bra att skapa en ny tråd, för Dante skulle ändå klippa ut den.
Det betyder att "ni" INTE syftar på resten av forumet, utan på de som agiterade emot mig i de trådarna.
Efter att ha bråkat i tråderna om rollpersoners kön:
Om att spela annat kön än sitt eget
Varför det är jobbigt att ta fel på kön
så jag nästan börjat gråta...
...så insåg jag en sak när jag läste:
Vi bråkar om vår inlevelseförmåga i rollpersonerna.
Ni förstår inte mitt resonemang att kön är oviktigt för ni klarar inte av att spela en rollperson som ni inte vet könet på. Ni klarar inte av att leva er in i rollpersonen då.
Jag förstår inte er könsfixering för jag har absolut ingen som helst känslomässig koppling till min nyframslagna rollperson.
Det har tagit 5 minuter att skapa rollpersonen och det är 50 % chans att den kommer att dö under den första rollspelssessionen. Varfär SKULLE jag känna något för en sån rollperson?
Ni däremot vill gärna hålla på flera timmar med att skapa en ny rollperson och helst skriva en mindre uppsats om rollpersonens bakgrund.
Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.
Och ni skulle också ha väldigt svårt för att spela en rollperson som har 50 % chans att dö under den första spelsessionen - för ni har redan investerat så mycket i den.
Jag kan inte skriva en bakgrundshistoria för en rollperson som jag aldrig spelat (eller: jag kan, men det känns inte äkta). Istället växer den fram under de första spelsessionerna - det är inte förrän efter ett tre-fyra spelmöten som min rollperson börjar få riktigt liv för mig.
Jag skulle t.ex. bli väldigt arg på en spelledare som tvingar mig att skriva en lång bakgrundshistoria innan vi börjar spela och sedan inte låter mig ändra den efter ett par spelmöten när min rollperson börjat leva och jag vem det är på riktigt.
Och när rollpersonen väl fått liv är kön lika viktigt för mig som det är för er.
Jag antar också att det här är därför som jag tycker om fisktank och sandlåda.
Och varför jag avskyr rälsning och spelledare som i förväg konstruerat episka historier som rollpersonerna måste följa.
Låter mitt resonemang vettigt?
Det betyder att "ni" INTE syftar på resten av forumet, utan på de som agiterade emot mig i de trådarna.
Efter att ha bråkat i tråderna om rollpersoners kön:
Om att spela annat kön än sitt eget
Varför det är jobbigt att ta fel på kön
så jag nästan börjat gråta...
...så insåg jag en sak när jag läste:
Vi bråkar INTE om rollpersonernas kön.Mundo said:+1 är för lite, så det blir +10Troberg said:Nja, jag gör faktiskt det, om än inte exakt så. Jag hittar på namn på pjäserna (och då kommer liksom kön på köpet). Face it, Fia med knuff är ett rätt så menlöst och tråkigt spel, men kan man lägga till lite drama med "Du knuffade ut Jeb! Illbatting!", "Billy-Bob är en hjälte! Åttonde utknuffningen han gör hittils!" och "Haha, nu är Angelina ute efter hämnd. Payback!" så blir det aningen mindre menlöst och tråkigt. När pjäserna blir personligheter så blir man lite mer känslomässigt engagerad.anth said:Jag antar OCKSÅ att du tycker att kön är JÄTTEVIKTIGT i spel.
Får jag då fråga: när du spelar Fia med knuff - hur bestämmer du vilka av dina fyra pluppar är kvinnliga och vilka som är manliga?
Sätter du små rosa och blåa rosetter på dem?
Vi bråkar om vår inlevelseförmåga i rollpersonerna.
Ni förstår inte mitt resonemang att kön är oviktigt för ni klarar inte av att spela en rollperson som ni inte vet könet på. Ni klarar inte av att leva er in i rollpersonen då.
Jag förstår inte er könsfixering för jag har absolut ingen som helst känslomässig koppling till min nyframslagna rollperson.
Det har tagit 5 minuter att skapa rollpersonen och det är 50 % chans att den kommer att dö under den första rollspelssessionen. Varfär SKULLE jag känna något för en sån rollperson?
Ni däremot vill gärna hålla på flera timmar med att skapa en ny rollperson och helst skriva en mindre uppsats om rollpersonens bakgrund.
Ni har svårt att spela om ni inte har ett ramverk eller bakgrund att hänga upp rollpersonen på.
Och ni skulle också ha väldigt svårt för att spela en rollperson som har 50 % chans att dö under den första spelsessionen - för ni har redan investerat så mycket i den.
Jag kan inte skriva en bakgrundshistoria för en rollperson som jag aldrig spelat (eller: jag kan, men det känns inte äkta). Istället växer den fram under de första spelsessionerna - det är inte förrän efter ett tre-fyra spelmöten som min rollperson börjar få riktigt liv för mig.
Jag skulle t.ex. bli väldigt arg på en spelledare som tvingar mig att skriva en lång bakgrundshistoria innan vi börjar spela och sedan inte låter mig ändra den efter ett par spelmöten när min rollperson börjat leva och jag vem det är på riktigt.
Och när rollpersonen väl fått liv är kön lika viktigt för mig som det är för er.
Jag antar också att det här är därför som jag tycker om fisktank och sandlåda.
Och varför jag avskyr rälsning och spelledare som i förväg konstruerat episka historier som rollpersonerna måste följa.
Låter mitt resonemang vettigt?