Nekromanti Kärleksscener och liknande

[Magnus Seter]

Kan ingen skicka en piratkopia på PDFen jag orkar inte krångla med scribd.

Nej.

Det finns några saker som kan drabba mig mer hårt än andra. Att användare bråkar kan jag inte blir polisanmäld för. Men att ha en plattform där användare uppmanar till lagbrott är en sån sak. Som jag kan bli polisanmäld för. Särskilt eftersom rättighetsinnehavargänget är sjukt oresonabla.

Så med hänvisning till regel 3, så uppmanar jag att ingen skickar några piratkopior och att ingen framöver ber om att få piratkopior.

Regel 3: Respektera lagen. Posta inget som är olagligt enligt svensk lag och uppmuntra heller ingen annan att bryta mot svensk lag.

Detta är ett modererande inlägg. Det ska inte besvaras i tråden det postades, enligt regel 9.

Regel 9: Respektera våra beslut. Moderatorerna har rätt att dela ut tillsägelser, och tillfälligt eller permanent stänga av användare som bedöms agera i strid med dessa reglers mening; till och med användare som följer deras bokstav. Alla moderatorbeslut kan överklagas till redaktionen. En överklagan ska skickas som privat meddelande till en av redaktörerna eller som epost till redaktionen. Svara inte på moderationen i tråden där den postades.

MVH

/Magnus

 

[2097]

Sex är ju sjukt fullt av oklarheter, social dynamik och statusbeteenden som har jättestor betydelse för de inblandades relation.

Ja! Genom att lyfta fram dom oklarheterna kommer beskrivningarna nästan "automatiskt" tänker jag.

 

[Bifur]

Som flera andra varit inne på: sex och romantik tar ungefär lika stor plats i spel som det mesta annat i en RPs vardag - familjeband, yrkesliv, vänskap, ekonomi - det vill säga ganska liten. Sedan kan en sådan fråga alltid hamna i centrum men det betyder inte att de som helhet har en representativ del av spelet. I det flesta fall får man anta att det finns i bakgrunden utan att beröras.

Sen är det stor skillnad på sex och romantiska relationer. De senare har given plats när/om de påverkar RPn i relation till scenariot. I praktiken är det oftast upp till spelarna att föra in det - via sin bakgrund eller i interaktionen med en SLP, och sedan får jag som SL reagera. (Eller så sker det mellan RP men då behöver ju inte jag styra något.) Därefter kan det så klart bli en central del.

När det väl finns en romantisk relation behöver det så klart etableras om det också är en sexuell dito, men sällan med än så. Sen kan det ju vara jag är allmänt hämmad men jag är nog inte mer bekväm att diskutera fiktivt sex än vad jag skulle vara om det gällde en verklig person.

 

[2097]

Som flera andra varit inne på: sex och romantik tar ungefär lika stor plats i spel som det mesta annat i en RPs vardag - familjeband, yrkesliv, vänskap, ekonomi - det vill säga ganska liten.

Mmm, det är inte lika mkt huvudfokus som ex vis vad man ska ta för invocations till den perfekta sorlocken (Agonizing Blast är ju självklar men den andra är mer öppen, Book of Ancient Secrets kanske? Om du behöver utility?) eller hur man ska orka släpa på både tält, sovsäck, facklor och rep när ens starka kompis har dött, men alla dom där sakerna är ju ändå något som är åtminstone en del av spelet. Utan ekonomi (och jag räknar in foraging i ekonomin) så kommer du att svälta ihjäl?

Men jag fattar poängen: det finns saker som ens rollperson gör som inte behöver finnas med i spelet. Vad dom sakerna är kanske kan skilja sig från person till person. Vi har ex vis en spelare som tycker det är extremt viktigt att göra rent sina kläder varje dag med mending-spellen och det kan jag verkligen uppskatta.

Sen är det stor skillnad på sex och romantiska relationer.

Nu verkar jag vara rätt gränslös jämfört med många i denna tråd (…?) men jag håller helt klart med om att romantik är ofta mycket intressantare del av spelet än vad sex är! Eller iaf oftast tycker jag det. Är ju en riktig känslomänniska så jag har aldrig riktigt skrivit under på “feelings are boring, kissing is awesome”.

 

[Grisodlar'n]

Nu verkar jag vara rätt gränslös jämfört med många i denna tråd (…?) men jag håller helt klart med om att romantik är ofta mycket intressantare del av spelet än vad sex är! Eller iaf oftast tycker jag det. Är ju en riktig känslomänniska så jag har aldrig riktigt skrivit under på “feelings are boring, kissing is awesome”.

Ja, jag är iallafall rätt tillknäppt av mig jämfört med dig när det gäller detta. Men romantik och kärlek är naturligtvis intressantare rent berättelsemässigt än sex. Det är något som jag ska försöka väva in mer i mitt spelledande. Sedan är jag ju en sucker för hämnd och uppoffrande död också, klassiska teman som gott skulle kunna få en mer romantisk air. Men det krävs ju att man har spelare som bryr sig om sina fiktiva nära och kära. Sorg är ett annat tema som jag måste få in mer, men jag vet inte hur. Kanske inte ens genom att använda ord, utan musik istället? Det finns ett stycke av Ennio Morricone (We are one med Carol Connors från filmen Orca) som alltid får mina ögon att tåras lite, varför vet jag inte.

 

[Genesis]

Ja, jag är iallafall rätt tillknäppt av mig jämfört med dig när det gäller detta. Men romantik och kärlek är naturligtvis intressantare rent berättelsemässigt än sex. Det är något som jag ska försöka väva in mer i mitt spelledande. Sedan är jag ju en sucker för hämnd och uppoffrande död också, klassiska teman som gott skulle kunna få en mer romantisk air. Men det krävs ju att man har spelare som bryr sig om sina fiktiva nära och kära. Sorg är ett annat tema som jag måste få in mer, men jag vet inte hur. Kanske inte ens genom att använda ord, utan musik istället? Det finns ett stycke av Ennio Morricone (We are one med Carol Connors från filmen Orca) som alltid får mina ögon att tåras lite, varför vet jag inte.

Jag har hört rätt många gånger folk säga "Mina spelare skulle aldrig fixa det där", men jag har själv spelat med hundratals spelare över åren och aldrig stött på någon som inte klarade av att spela drama med sorg, kärlek och vrede. Jag tror inte att rätt tankespår är "hur ska jag få dem att spela såhär?" utan mer att spela så själv och att sätta upp sådana situationer. Använd roller som talar om sin sorg, sina hämndtankar, som blir förälskade, som visar sig sårbara.

En annan viktig sak är att ta bort "klara äventyret" som mål. Har spelarna ett mål de ska utföra så kommer de lätt att gå in i problemlösarläge, och allt som inte har med lösningen av problemet att göra hamnar i skymundan. det är här vi får rollpersoner som torterar folk utan att blinka, om det verkar som att det är det enklaste sättet att lösa problemet. Men om problemen är saker som att rollpersonens syster inte vill tala med honom för vad han gjort, eller att rollpersonen skall giftas bort samtidigt som han älskar någon annan, tja, då finns det inte så mycket mer att göra än att spela på känslorna. Typ så. Jag tror att det är svårt att få in känslospel när gruppen kan misslyckas och rollpersoner till och med kan dö av otaktiskt handlande. Då kommer alla att fokusera på taktiken.

 

[Grisodlar'n]

Jag har hört rätt många gånger folk säga "Mina spelare skulle aldrig fixa det där", men jag har själv spelat med hundratals spelare över åren och aldrig stött på någon som inte klarade av att spela drama med sorg, kärlek och vrede. Jag tror inte att rätt tankespår är "hur ska jag få dem att spela såhär?" utan mer att spela så själv och att sätta upp sådana situationer. Använd roller som talar om sin sorg, sina hämndtankar, som blir förälskade, som visar sig sårbara.

En annan viktig sak är att ta bort "klara äventyret" som mål. Har spelarna ett mål de ska utföra så kommer de lätt att gå in i problemlösarläge, och allt som inte har med lösningen av problemet att göra hamnar i skymundan. det är här vi får rollpersoner som torterar folk utan att blinka, om det verkar som att det är det enklaste sättet att lösa problemet. Men om problemen är saker som att rollpersonens syster inte vill tala med honom för vad han gjort, eller att rollpersonen skall giftas bort samtidigt som han älskar någon annan, tja, då finns det inte så mycket mer att göra än att spela på känslorna. Typ så. Jag tror att det är svårt att få in känslospel när gruppen kan misslyckas och rollpersoner till och med kan dö av otaktiskt handlande. Då kommer alla att fokusera på taktiken.

Mitt problem ligger i att skapa en atmosfär av sorg, och där tänker jag nu använda musik som hjälpmedel. Jag tror att immersionen blir bättre då, än att jag bara gestaltar sorgesamma karaktärer. Det funkar i film, och borde funka i spel också.

När det gäller det övriga så jag vet inte riktigt om det är så stora problem med att spelarna vill lyckas i spelet. Jag ser ju helst att mina spelare "klarar" äventyret, åtminstone till viss grad. Särskilt när det gäller DoD-äventyr där de ska vara hjältarna i storyn. Något annat skulle vara lite trist.

Men sidospår med systrar och liknande kan användas ändå. Jag hade ett bröllop som utspelade sig i Torsborg, där brudgummen RPna kände försvann till skogs för att möta sin sanna kärlek (oturligt nog vid de likätarhemsökta kungshögarna). Allt är egentligen ett stort sidospår till det huvudsakliga äventyret.

 

[Caligo]

Book of Erotic Fantasy har ju funnits ett tag och verkar heltäckande. Har inte läst den själv dock.
https://www.drivethrurpg.com/m/product/12195

 

[Minimoni]

Jag tycker sex är grymt intressant att utforska, i en del spel och i en del kampanjer. Allt beror på vad som är fokus, att rollspela sex kan ge väldigt mycket om gruppen är vuxen och att sexet ger något till berättelsen eller karaktärens utveckling. Självklart behöver inte varje detalj spelas, men personligen brukar de sexscener som förekommer i mina kampanjer vara mer än ”fade to black” men de är inga sexnoveller heller. I den Chronopia kampanjen jag startade idag så blev det två sexscener, den RP var inte initiativtagaren till den sexscen hen var med i men inte heller tvingad utan snarare förförd på ett sätt som jag tror vi alla upplevde realistiskt. Scenen användes sen för att visa att den partnern som RP blev förförd av ansåg sig stå så mycket högre i social rang än RP så att RP var mer ett tidsfördriv för hen än någon riktig romantisk möjlighet som RP faktiskt hoppades på.

Den andra scenen var med en annan RP och RP använde här sin sexualitet för att få en npc att favorisera just hen, den var inte alls vidare detaljrik för det behövdes inte. Mina spelare kan hantera sådana scener utan att det blir löjlig porrfilmslingo, fnitter eller annat som stör. Sex är för mig en av mänsklighetens större drivkrafter och sex kan användas för så många olika saker. Det kan vara romantiskt, själviskt, dominant, vänskapligt, baserat på att visa makt och så många andra saker som är och kan vara precis lika givande att rollspela som en strid. Det här är dock hur min grupp fungerar, jag har ingen aning om hur andra grupper fungerar. Samt med tanke på vad jag faktiskt lärt mig på forumet så skulle jag inte spelleda varken för våldsamma eller intima kampanjer eller äventyr för människor jag inte kände utan att först väldigt grundligt undersöka vilken nivå spelarna är bekväma att spela på.

Med detta säger jag inte att min grupps sätt att spela är bättre än någon annan, bara att den garanterat inte är exakt likadan som någon annan.

 

[Minimoni]

Jag har hört rätt många gånger folk säga "Mina spelare skulle aldrig fixa det där", men jag har själv spelat med hundratals spelare över åren och aldrig stött på någon som inte klarade av att spela drama med sorg, kärlek och vrede. Jag tror inte att rätt tankespår är "hur ska jag få dem att spela såhär?" utan mer att spela så själv och att sätta upp sådana situationer. Använd roller som talar om sin sorg, sina hämndtankar, som blir förälskade, som visar sig sårbara.

En annan viktig sak är att ta bort "klara äventyret" som mål. Har spelarna ett mål de ska utföra så kommer de lätt att gå in i problemlösarläge, och allt som inte har med lösningen av problemet att göra hamnar i skymundan. det är här vi får rollpersoner som torterar folk utan att blinka, om det verkar som att det är det enklaste sättet att lösa problemet. Men om problemen är saker som att rollpersonens syster inte vill tala med honom för vad han gjort, eller att rollpersonen skall giftas bort samtidigt som han älskar någon annan, tja, då finns det inte så mycket mer att göra än att spela på känslorna. Typ så. Jag tror att det är svårt att få in känslospel när gruppen kan misslyckas och rollpersoner till och med kan dö av otaktiskt handlande. Då kommer alla att fokusera på taktiken.

Det här är verkligen bra skrivet! Det är liknande familjedrama och anknytning till slps som jag alltid försöker bygga i mina kampanjer då det verkligen betalar av sig i längden. Det är awesome när spelarna blir så investerade i sina RP att de faktiskt upplever känslor kopplade till det deras RP upplever. Jag vet att alla inte gillar den stilen, men det är helt klart så jag gillar att vara SL.

 

[Grisodlar'n]

Shit, nu kommer jag ju ihåg att jag har en beskriven orchsexscen med två orchhanar i min variant av Undhagens Döda Skogen. Den var mest inlagd för att kolla om någon verkligen läste igenom hela äventyret. En fruktansvärd historia egentligen:

"D7. Orchgrotta
Det första som slår en när man kommer in i det rektangulärt uthuggna grottrummet är brunststönen från de två orcher som har ett hårt samlag på en björnfäll. Den större orchen pumpar den mindre, fetare orchen bakifrån likt en svarthudad hingst, med ett fast fingerkroksgrepp i den gnyende lilla orchens mungipor. Orchernas vapen och rustningsdelar ligger i en hög på golvet vid kärleksparet.
I rummet finns också en vintunna och en liten träkista. Ovanpå vintunnan ligger två grillade och flottdrypande gäss trädda på ett spett.
SL: Det tar orcherna 2 SR att avbryta sin kärleksakt och greppa varsitt vapen. Dessa orcher kommer också att höra om det försiggår skärmytsling i något av rummen i närheten (se D2)."

 

[2097]

Ja jo men i äventyrstexter kan man ju skriva ihop vilken magical realm som helst, det är betydligt mer osjälvklart om hur det kommer landa i gruppen.

“Jag har det perfekta stridssystemet, det blir såna fantastiska strider, den klarar allt från perfekta akrobatiska jedistrider, till Errol Flynns ”Robin Hood“–fäktande, till som Yojimbo att dom bara stirrar på varandra sen ett dödligt hugg!”
“OK, hur funkar systemet då?”
“Jo jag skriver ihop dessa dramatiska strider och sen låter jag rollpersonerna se SLP:erna göra det eller ännu bättre själva få svärden i huvet utan att dom kan göra nåt! En gång lät jag dom själva vara på dödsstjärnan och se dessa fantatiska X-wing vs Tie Fighter strider utanför och sen sprängdes deras egna rollpersoner!”
Umm… det låter inte som speciellt kul eller agentiellt spel.

Just nu har du

• en tråd där du vill ta bort säkerhetsverktygen
• en tråd där du försvarar en konventsspelledare där det fanns åtminstone en spelare som inte tyckte att sessionen hade blivit speciellt lyckad
• en tråd där du vill att vi ska försöka mejsla fram hur lite mer ovanliga och laddade temata (såsom romantik och sex) kan användas på ett sätt som gör det bättre.

Men alla tre trådarna har en gemensam lösning.

The life-changing magic of consent.

Rollspel är nåt vi gör tillsammans, inte utsätter varandra för.

 

[Gabrielle de Bourg]

Rollspel är nåt vi gör tillsammans, inte utsätter varandra för.

Skriv ut det här citatet och sätt upp det som en affisch.

Det här är det jag alltid återkommer till: rollspel är en gruppaktivitet som bygger på att vi som grupp ska ha kul. Det låter liksom banalt och avskalat att prata om "kul", men det är trots allt en form av underhållning och det ska bygga på att vara underhållande. "Kul" och "underhållande" är väldigt brett begrepp, som innefattar allt från att bli rädd i skräck, att få känna sig som Conan när vi slaktar monster till att i Fiasco försöka skapa så mycket intriger vi kan.

Men det viktiga är alltid "vi"-et. För det ska spelas ihop. Alla de diskussioner vi har väckt handlar om att alla som är med och spelar ska kunna vara med och spela och ha det kul.

 

[2097]

Ja, jag har ofta hört folk bli ganska chockade av vad vi i vår grupp håller på med. Och sällan är det dom mest gränsöverskridande sakerna i själva innehållet utan snarare saker som att i vår grupp kör vi med extremt detaljerade encumbranceregler där varenda mynt räknas så rollpersonerna står där i djungeln och slänger ut sina kopparstycken och juveler ner i den varma leran, för det är mycket viktigare för dom att ta med sig vatten och facklor när dom ska ner i irrgångarna.

Och jag bara jo men alltså det är så vårt social contract ser ut vid vårt bord. Det är vår grej. Det är så vi kör. Vet inte om jag skulle använda ordet “kul” för det, vi har ju regler som orsakar att saker händer som ingen runt bordet skulle ha valt själva. När en rollperson dör, en som alla i partyt, och jag som spelledare, verkligen älskar, då är det sorg vi känner. Det fanns så många osagda saker till honom… och stort kudos till den spelaren att nästa rollperson verkligen är väldigt annorlunda. Som också dog direkt; stackarn har blivit av med tre rollpersoner på en vecka. Så ordet “kul” är inte helt rätt men jag fattar precis vad du menar gabrielledebourg, det gäller att hitta det vi vill köra, det är på grund av dom ramar runt själva spelet som den här typen av drabbande saker kan hända i spelet. Det var det första jag sade när vi drog igång kampanjen 2014: “I det här spelet kan din rollpersons story sluta ganska plötsligt och oglamoröst på ett kallt och geggigt grottgolv. Bara så alla vet det.”

Tidigare så hade jag vevat runt ganska mycket med typ lite mer flummiga och SL-styrda improvisationsspel på gamla WRNU men sen jag bördade med den här spelstilen känns det som att vi har hittat guld; spelet är så himla addictive, spelarna engagerar sig och skriver till varandra om sina rollpersoner mellan mötena, vi spelar flera gånger i veckan osv.

För att det är så här vi vill köra. Det skulle inte hålla i fem sekunder om vi alla hatade den här sortens spel. Om vi inte hade consent.