Re: Politik och ideologiskt färgad förståelse
Först: Vad hände med sakfrågan? Vem vill diskutera vetenskapsteori när man kan diskutera evolutionsbiologi, egentligen?
För det andra: Jag hade hoppats att få slippa ta upp det här. Jag menar, Krank kan man ju avfärda, men du har vunnit min respekt i alla fall till den grad där jag känner mig nödgad att bemöta dig. Så, för att vara lite innovativ så tänker jag inte försöka argumentera mot din relativistiska hållning. Istället tänker jag ta den som utgångspunkt, försöka trolla lite med knäna, och visa hur du ändå inte kan säga något om kopplingen mellan mina vetenskapliga ståndpunkter och min ideologi.
Vi börjar här:
Som jag ser det så finns det en skillnad mellan medveten politik och omedveten ideologiskt färgad förståelse.
Okej, så långt allt väl. Men det vi talade om var ju nu inte att omedevetet färgas av vår ideologiska förförståelse. Vad vi pratade om var att använda (förmenta) biologiska fakta som grunden i ett politiskt eller etiskt resonemang.
Du skrev: "Tyvärr har biologin som förklaringsmodell oftast använts för att försvara våld, förtryck och diskriminering". Inte ett ord om ideologisk förförståelse där; tvärtom har vi att göra med (låt oss kalla det) ideologisk
efterförståelse — man bygger sina ideologiska resonemang på naturalistiska argument. Det kallas ibland "the naturalistic fallacy" i den engelska litteraturen — du har säkert hört termen — och är väldigt tramsigt.
Du vill gärna associera biologin med despotism och ojämlikhet. Jag är socialist, demokrat och jämlikhetsivrare. Hur kommer det sig att jag trots min ideologi har nått fram till en biologistisk ståndpunkt? Kan det vara något fel på din association? Kan det kanske vara så att biologism är förenligt med mina värden? Och om inte, skulle inte det motbevisa din tes om att vetenskapliga ställningstaganden formas av ideologisk förförståelse? För du vill väl inte påstå att jag
ljuger om mina värderingar?
---
Vidare: Även om man erkänner att vetenskapliga rön färgas av ideologisk förförståelse, så har man inte av den anledningen erkänt att man kan resonera sig från
lämplighet till
fakta. Om du tror på din kollega, och erkänner att det finns en sanning, även om det är en sanning som vi människor inte kan nå, så tvingas du ju även erkänna att ett resonemang som tar sin utgångspunkt i något önskemål om hur världen borde vara och leder till en slutsats om hur världen är med nödvändighet är ett utslag av dålig logik och ingenting annat, eftersom det ingenstans förekommer någon kausal länk mellan åsikter och fakta. Att det förekommer en kausal länk mellan våra åsikter och våra
uppfattningar om fakta har vi förvisso erkänt, men detta är förstås något helt annat. Relativister är ofta ovilliga att göra distinktionen, men du verkar vara beredd därtill att döma av ditt slutcitat.
Således: hur mycket jag än skulle vilja att det inte fanns några biologiska skillnader mellan kvinnor och män så vore det inget annat än intellektuell oärlighet att hävda att så därmed är fallet.
---
Att den ideologiska förförståelsen färgar mina vetenskapliga slutatser, well, det är ju inte ett
verktyg som man ska
använda för att försöka komma undan att utföra sin forskning så bra som möjligt. Snarare är det en
brist i den vetenskapliga metoden, som man bör göra sitt yttersta för att kringgå med alla till buds stående medel.
När jag läser resonemang som tar sin utgångspunkt i en relativistisk kunskapssyn och når slutsatsen att vi kan säga vad fan vi vill eftersom det inte går att nå fram till objektiv kunskap, så blir jag irriterad, inte främst för att jag
tror att vi kan nå fram till objektiv kunskap utan för att jag ser objektiv kunskap som ett
ideal som man bör sträva efter. Relativisten, däremot, vill bara hitta ursäkter att föra fram sin politiska agenda som vetenskap.
/Kalle
