Personligen föredrar jag att göra som lagboken och använda mig genomgående av den/denna eller skriva om meningen så prepositionen inte behövs, alternativt faktiskt skriva ut hela ordet det syftar på i värsta fall.
När man talar om det i teori blir vissa människor upprörda. "Du kan ju inte kalla människor för den, det är sjukt!" Men i praktiken när man presenterar dem med materialet så tenderar de att inte ens uppmärksamma att det är det man har gjort, och som sagt det är vad Sveriges rikes lag har gjort i åtminstone cirka ett hundra år och det fungerar utmärkt rent språkligt.
Så från mitt perspektiv är hen oftast onödigt att behöva ta till, och lite grann av ett tecken på lathet på nåt vis. Samtidigt så beror det lite på vilken ton man vill att texten ska ha. Hen passar i moderna informella sammanhang och ger ett intryck av modernitet på grund av detta, men det är väldigt olämpligt i formella sammanhang och passar inte alls in där, och vill man få till en gammaldags känsla är det ju helt fel att använda ordet.
I slutändan är det väl mest en smaksak, men det går att komma runt. Annars har jag för mig att "henom" finns och är etablerat...